SAOL

publicerad: 2015  

subjunktion

sub·­junkt·ion substantiv ~en ~er • under­ordnande konjunktion i nyare grammatisk beskrivning; t.ex. eftersom, fastän

Singular
en subjunktion	obestämd form
en subjunktions	obestämd form genitiv
subjunktionen	bestämd form
subjunktionens	bestämd form genitiv
Plural
subjunktioner	obestämd form
subjunktioners	obestämd form genitiv
subjunktionerna	bestämd form
subjunktionernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

subjunktion subjunktionen subjunktioner

sub·junkt·ion·en

substantiv

[-∫o´n]

● typ av binde­ord som markerar gräns mellan huvud­sats och bi­sats

JFR konjunktion 1

viktiga subjunktioner som "efter­som" och "när"

belagt sedan 1906; av lat. subju´nctio 'under­ordning'; jfr ur­sprung till konjunktion

Till SO

SAOB

publicerad: 1997  

SUBJUNKTION sub1juŋkʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. -junc-)

Etymologi

[liksom ä. t. subjunction, eng. subjunction, handlingen att underordna ett uttalande o. d., av senlat. subjunctio (gen. -ōnis), av sub, under (se SUB-), o. junctio, vbalsbst. till jungere, förena (se KONJUNGERA)]

förening, bifogande, anknytning; numera i sht (språkv.): underordnande konjunktion. Andersson (1845). Den .. nyskapade termen subjunktioner. Noreen VS 5: 143 (1906). Cannelin (1921).

Ssg (språkv.): SUBJUNKTIONS-BISATS. bisats inledd av subjunktion. Rörliga bisatser är temporala, kausala etc. subjunktionsbisatser. Thorell SvGr. 239 (1973).

Till SAOB