SAOL
publicerad: 2015
svit
svit
substantiv
~en ~er 1 uppvaktande följe: kungen och hans svit2 följd, rad: tre segrar i svit3 räcka av rum: de hyrde en svit på hotellet4 komposition med flera satser5 mest i pl.; efterverkningar av sjukdom: hon dog i sviterna av influensan
| Singular | |
|---|---|
| en svit | obestämd form |
| en svits | obestämd form genitiv |
| sviten | bestämd form |
| svitens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sviter | obestämd form |
| sviters | obestämd form genitiv |
| sviterna | bestämd form |
| sviternas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1999
SVITS svit4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. svisel, svidsel; sannol. av t. zwiesel, gaffel, gaffelformat redskap, till zwie-, tve- (se TVE-)]
(numera föga br.) på sadel: bakvalv. För att sitta upp utan hjelp, släpper amazonen (dvs. ryttarinnan) ut stiglädret tills hon kan nå stigbygeln med venstra foten, hvarefter hon, med venstra handen på tyglarne och (sadel)hornet, och den högra på svitsen, sitter upp lika sjelfständigt som en herre. Wrangel HbHästv. 346 (1885). — jfr BAK-SVITS.