SAOL

publicerad: 2015  

syrra

syrra substantiv ~n syrror • ⟨vard.⟩ syster

Singular
en syrra	obestämd form
en syrras	obestämd form genitiv
syrran	bestämd form
syrrans	bestämd form genitiv
Plural
syrror	obestämd form
syrrors	obestämd form genitiv
syrrorna	bestämd form
syrrornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

syrra syrran syrror

syrr·an

substantiv

syrr`a

1 var­dagligt syster

JFR syster 1

lillasyrra; storasyrra

någons syrra syrra till någon några är syrror

belagt sedan 1924; slangordsform av syster

2 var­dagligt sjuksköterska

JFR syster 2

han jobbar som syrra på lång­vården

belagt sedan 1986

Till SO

SAOB

publicerad: 2000  

SYRRA syr3a2, i bet. 1 f., i bet. 2 f. ⁄ ⁄ ( ig.); best. -an; pl. -or.

Etymologi

[jfr sv. slang syrra (Bergman SkolpSlang 125 (1934)); ombildning av SYSTER (jfr Gustav: Gurra)]

(vard.)

1) syster. I går dansa syrran naken inne hos mig innan hon somna. Jonsson SomBruk. 10 (1939). Jack skulle nog också tycka bäst om en syrra. Hedberg StorkSev. 200 (1957). Det var nittonhundraförtisju och syrran kom till världen. Lundell Jack 48 (1976). Vi vill fira vår duktiga och söta dotter och syrra på 14-årsdagen. PiteåT 15 ⁄ 5 1986, s. 4. Hur mår ... din syrra? Pohl o. Gieth Saknar 78 (1992).

2) om sjuksköterska, syster (se d. o. 5). Han jobbar som syrra på långvården. SvOrdb. (1986). Syrrorna som går på tidkort och i vikariepoolen är redan insatta på vakanta tjänster, vi har bara tre av fem sjukskötersketjänster besatta på avdelningen. DN 12 ⁄ 5 1987, s. 33.

Till SAOB