SAOL

publicerad: 2015  

tölta

tölta verb ~de ~t

Finita former
töltar	presens aktiv
töltas	presens passiv
töltade	preteritum aktiv
töltades	preteritum passiv
tölta	imperativ aktiv
Infinita former
att tölta	infinitiv aktiv
att töltas	infinitiv passiv
har/hade töltat	supinum aktiv
har/hade töltats	supinum passiv
Presens particip
töltande

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

tölta töltade töltat

verb

töl`ta

● röra sig i tölt om islands­häst m.fl.

någon/djur töltar

djur töltar

någon töltar

inte alla hästar kan tölta; vi tränade på att tölta, trava och galoppera

belagt sedan 1991; av isl. tölta med samma betydelse; besläktat med tulta och engelska tilt 'luta, tippa, vicka'

töltatöltande, töltning

Till SO

SAOB

publicerad: 2010  

TÖLTA töl3ta2, v., -ade. vbalsbst. -ANDE.

Etymologi

[av nyisl. tölta; sannol. av ljudhärmande l. ljudsymboliskt ursprung; möjl. besläktat med TULTA, v. — Jfr TILTA, v.2, TÖLT]

om häst: röra sig i tölt; om ryttare: rida i tölt. De hästar som på Island kallas Gudarnas Gåva till människan ger sin ryttare en behaglig åktur. De skumpar inte. De töltar. SvD 12 ⁄ 7 1992, s. 23. Tölta över fjällen vid Rondane och Røros i Norge på islandshäst genom fäboddalar och över vackra toppar. SvD 14 ⁄ 5 1995, Resor s. 9. Nu ska vi strax tölta, hojtade Thorleif. GbgP 21 ⁄ 4 1998, s. 25. Jag skulle gärna tölta runt på en hästrygg ett par veckor. HbgD 22 ⁄ 12 2005, s. 16.

Till SAOB