SAOL
publicerad: 2015
tadlare
tadl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tadlarna • ⟨åld.⟩ tadla
| Singular | |
|---|---|
| en tadlare | obestämd form |
| en tadlares | obestämd form genitiv |
| tadlaren | bestämd form |
| tadlarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tadlare | obestämd form |
| tadlares | obestämd form genitiv |
| tadlarna | bestämd form |
| tadlarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 2002
TADLA ta3dla2, äv. tad3la2, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(dad- 1633—1701. dat- 1706. tad- 1636 osv. tadd- 1889—1923)
Etymologi
(numera bl. med ålderdomlig prägel) klandra (se d. o. 5) l. anmärka l. klaga på (ngn l. ngt); äv. utan obj.; förr äv. i uttr. tadla på ngn l. ngt. Tadla ngn för ngt (förr äv. tadla ngt på ngn). Och skall ingen thet kunna dadla. RP 3: 143 (1633). Skulle den flickan wara så förmäten, och tadla på det som konungen och hela Rådet ha funnit gott. 2Saml. 13: 32 (1687). Att döma owäldugt, bör man icke så mycket tadla på Qwinnan, hon giordes ju af Mansens Sido-ref. Frese Sedel. 31 (1726). Ingen .. kan hafwa något at tadla på honom. Gaslander UtlHustafl. G 1 b (1744). Huru kan ni tadla .. (boken), då ni tillstår, att ni ej begriper den. BrefNSkolH 105 (1810). Roos FamArkiv 110 (1909; utan obj.). Du fridde vårt hus. Skam den som tadlar dig. Moberg Rid 83 (1941). — jfr PÅ-TADLA o. O-TADLAD samt O-TADLANDES.
Avledn. (numera bl. med ålderdomlig prägel): TADELAKTIG. som kan klandras; anträffat bl. i ssgn o-tadelaktig. —
TADLAN, r. l. f. om handlingen att tadla. Wexionius Sinn. 2 b (1683). Ungdomen är utan Förfarenhet och benägen til en inbillisk tadlan. Ehrenadler Tel. 475 (1723).
TADLARE, m. ⁄ ⁄ ig. person som tadlar l. är benägen att tadla. Muræus Arndt 4: 3 (1648). Alle Tadlare hafva rätt, så länge ingen vederlägger dem. Envallsson Procent. Föret. (1786). Hans forna vänner i Sverige hade blivit hans hätskaste tadlare. Nyberg Herr. 114 (1941). —