SAOL
publicerad: 2015
tolftedel
tolf·te|del
substantiv
~en ~ar tolfte del
Singular | |
---|---|
en tolftedel | obestämd form |
en tolftedels | obestämd form genitiv |
tolftedelen | bestämd form |
tolftedelens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tolftedelar | obestämd form |
tolftedelars | obestämd form genitiv |
tolftedelarna | bestämd form |
tolftedelarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
tolftedel
tolftedelen tolftedelar
tolf·te|del·en
substantiv
●
en del av (någon helhet som tänks delad i) tolv lika stora delar betraktad i relation till helheten
en tolftedel (av något)
en tolftedels något
en månad är ett tolftedels år
belagt sedan 1461 (Arboga stads tänkebok);
fornsvenska tolftedel
SAOB
publicerad: 2006
TOLFTE tol3fte2, räkn.
Ordformer
(tolfte (th-, -å-, -ff-, -the) 1526 osv. tollthe 1590. tolptte 1553. tolvte 1889–1972)
Etymologi
[runsv. tolfti, fsv. tolfte; motsv. d. tolvte, nor. tolvte, fvn. tolfti; jfr mlt. twelfte, mnl. twaelfste (nl. twaalfde), ffris. twilifta, fht. zwelifto, mht. zwelft (t. zwölfte), feng. twelfta (eng. twelfth); till TOLV]
ordningstal till TOLV; ofta skrivet 12:te, vid datering l. vid angivande av regents ordningsnummer vanl. 12 resp. XII. En gång var tolfte vecka. Tolfte paragrafen. Tolfte århundradet. Den 12 juni 1999. Karl XII. Tolffte söndaghen. NT 1526, s. Oo 3 b. Jagh hörde then sidsta (dvs. timmen) .. Hwilken är then (?) .. Then tolffte. FormPuerColl. A 5 b (1579). Den tolfte Carl upp till mönstring stält / Sin yngsta, sin sista här. Snoilsky 2: 79 (1881). Så stod man för tusende och tolfte gången åter vid den gamla klyfta, som sedan urminnes tid trotsat alla bemödanden att bygga bro mellan bibeltro och ”rationalism”. Wieselgren ÖBord 91 (1882). Tolfte huvudtiteln har ett för departementen gemensamt anslag för oförutsedda utgifter. Kuylenstierna Statsmaskin. 42 (1926). Fria aborter före tolvte veckan. SmålP 20 ⁄ 11 1972, s. 3. Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna. Upp. 1: 21 (Bib. 1999). — jfr HALV-TOLFTE. — särsk.
a) (†) i uttr. själv tolfte, om edgärdsman som tillsammans med elva andra ingår i en tolft (se d. o. 2); jfr SJÄLV I 1 o. UpplDomb. 7: 67 (1553). Huruledes Kongl. Rätten behagat påläggia studenterne edgång att hwarthera sielf tålfte sig befrija sig icke hafwa warit Wachtmästarens Henrich Olofsons dödswållare. ConsAcAboP 6: 281 (1688).
Ssg: TOLFTE-DEL. [fsv. tolftedel] om var o. en av de delar som fås, då en enhet delas i tolv (ungefärligen) lika stora delar. G1R 6: 337 (1529). (I Indien) kostar et glas af Stora Mogols Afton-finkel .. circa fem tolftedels Svensk halföre. Bellman (BellmS) 1: 58 (c. 1769, 1790).