SAOL

publicerad: 2015  
violinist
viol·­in·­ist [‑is´t] substantiv ~en ~er person som spelar violin
Singular
en violinistobestämd form
en violinistsobestämd form genitiv
violinistenbestämd form
violinistensbestämd form genitiv
Plural
violinisterobestämd form
violinistersobestämd form genitiv
violinisternabestämd form
violinisternasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
violinist violinisten violinister
viol·in·ist·en
substantiv
violinis´t
person som (yrkes­mässigt) spelar violin
belagt sedan 1847

SAOB

publicerad: 2017  
VIOLINIST viω1linis4t, äv. vi1å-, förr äv. FIOLINIST, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(fiolinist 18041889. violinist 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. violinist; till VIOLIN]
person som (yrkesmässigt l. regelbundet) spelar fiol. Weste (1795). Fiolinisten är icke i ordning, än knäpper han pröfvande på sitt instruments strängar, än kastar han en granskande blick i spegeln midt emot. Levertin 23: 25 (1908). Framför allt som sångare vid hoven, men även som violinister hade .. (italienarna på 1600-talet) gott anseende. Norlind AMusH 310 (1921). Han har under sin karriär varit violinist i flera orkestrar. PiteåT 12/2 2015, s. 21. — jfr SOLO-VIOLINIST.