publicerad: 1982
SOLO sω4lω, adj. oböjl. (jfr anm. 1:o), adv. o. sbst.; ss. sbst. n. (Stiernstolpe Blumauer 1: 7 (1813) osv.) ((†) r. l. m. Londée Kellner 16 (1739), FLimnell (1873) hos Dahlgren Lyr. 282); best. -t; pl. -n (Sundén (1891) osv.), äv. soli (se anm. 2:o) ((†) =, MoB 7: 41 (1805), BvBeskow Lefn. 42 (1857: sopran-solo); jfr anm. 2:o). Anm. 1:o Då ordet är adj., används ngn gg den it. pl.-formen soli. Edholm SeklSlut 13 (1872). 2:o Då ordet är sbst., används äv. den it. pl.-formen soli. Bauck 1MusH 165 (1862). Stundom används äv. den fr. l. eng. pl.-formen solos. GT 1786, nr 99, s. 4. Estrad 1954, nr 10, s. 12. En enstaka ombildning av soli under anslutning till fr. l. eng. pl.-böjning är solis. Grebst Året 198 (1913). Den ovan nämnda föråldrade pl.-formen solo utgår möjl. (åtminstone delvis) från motsv. pl.-form i fr.
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. solo av it. solo, av lat. solus, ensam, möjl. i avljudsförh. till se, sig (se SIG, pron.). — Jfr SOLILOKVIUM, SOLIPSISM, SOLIST, SOLITUDE, SOLITÄR]
I. (utom i a—c o. ss. förled i ssgr i sht ngt vard.) adj. l. adv.: ensam resp.: i ensamhet, utan sällskap; förr äv. i uttr. solo ensam, alldeles ensam l. i fullständig ensamhet. Då wænner och frænder resa bort (efter julfirandet), torde M(in) B(ror) ihogkomma mig, som Jular solo med Gikten. Lidén FörtrBr. 156 (1773). Denna lilla intressanta bok (dvs. W. Irvings ”Alhambra”) roade jag mig med hela aftonen, solo ensam. Topelius Dagb. 1: 135 (1833). Så fort vi blev solo fick han fram ett par röka och gav dom till mej. Mezzrow o. Wolfe Dans 88 (1953). — särsk.
a) i fråga om att en person (instrumentalt l. vokalt) framför (del av) musikverk ensam l. (i utvidgad anv.) på sådant sätt att hans insats är mest framträdande (under det att den insats som den l. de övriga medverkande gör tjänar ss. ackompanjemang); särsk. i uttr. spela l. sjunga solo (jfr c α), äv. bildl. (jfr c α slutet); jfr II 1. PT 1758, nr 60, Bil. s. 2. På sin stora basfiol / Han spelte solo och surra med stråken. Bellman (BellmS) 1: 171 (c. 1773, 1790). Man känner publicisternas påstådda virtuositet att äfven sjunga solo chorus. Geijer I. 4: 65 (1822). En fiolspelman .. föredrog ett par stycken solo. Martinson BakSvenskv. 285 (1944).
b) i fråga om att en person utför (del av) en dans ensam; äv. (i sht ss. förled i ssgn SOLO-PAR) i fråga om att ett par utför (del av) en dans ensamt; särsk. i uttr. dansa solo, äv. bildl.; jfr II 2. I förgårs var formel bal, då Maasen sägs hafva dansat solo. Kellgren (SVS) 6: 50 (1775). Wältalighet och wackra maner äro nu det yppersta studium. .. Då den trumpna björnen rymmer .. dansar den muntra räfwen solo för allas ögon midt på dagen, och leker med sit rof. Nordenskjöld Oneir. 1: 159 (1783). SvHandordb. (1966).
c) spelt. i fråga om kortspel.
α) (numera bl. mera tillf.) i uttr. spela solo (jfr a), spela ensam l. på egen hand; jfr II 3 o. SOLITÄR II 6. Pfeiffer (1837). särsk. [möjl. utgående från a] i uttr. spela solo, bildl.: agera på egen hand. Nu när landshöfdingen är borta, spela kamereraren och landssekreteraren solo och göra egen uttydning på instruktion för provincialdoctorer (gm att vägra mig ersättning för en utförd obduktion). JOHagström (1772) hos Hjelt Medicinalv. 3: 333.
β) (ngt ålderdomligt) om spelkort: ensam (i sin färg på en spelares hand), singel; särsk. dels i det om spelkort använda uttr. sitta solo, vara ensam l. singel i sin färg, dels i det om spelare använda uttr. sitta med (visst kort) solo, ha enbart (visst kort) i en färg, ha (visst kort) singel. Björkman (1889). Esset sitter solo hos bjudaren. Lundgren Koppel AuktBr. 100 (1923). Sitta med kungen solo. SvHandordb. (1966).
II. sbst.
1) motsv. I a: (del av) musikverk som framförs l. är avsett att framföras (instrumentalt l. vokalt) av en ensam person l. (i utvidgad anv.) på sådant sätt att en persons insats är mest framträdande (under det att den insats som den l. de övriga medverkande gör tjänar ss. ackompanjemang); äv. mer l. mindre bildl. Londée Kellner 16 (1739). Solo förekomma ganska sällan (i Mozarts ”Requiem”). MoB 7: 41 (1805). Det gifwes Solo's, som .. hafwa en eller flera ackompanjements-stämmor. JournLTh. 1811, s. 493. Hedborn 1: 198 (1835; bildl.). Han (tog) saxofonen, krökte knäna och blåste ett solo. Asklund Fanfar 95 (1934). — jfr BAS-, HARP-, OBOE-, PIANO-, SAX-, SAXOFON-, SOPRAN-, VIOLIN-SOLO m. fl. — särsk. (†) i uttr. göra solo, bildl.: dominera, spela den ledande rollen. Sturzen-Becker 1: 162 (1861).
2) motsv. I b, om (del av) dans som utförs l. är avsedd att utföras av en person ensam (l. av ett par ensamt); äv. mer l. mindre bildl. Och sjelfva Chefens skepp man såg / Ett solo högst uppå en våg / För Æols pipa dansa. Stiernstolpe Blumauer 1: 7 (1813). En (dans) .. dansades af gossar och flickor; derutur utförde Spartanskan Lampito hos Aristophanes en solo, bestående i gymnastiska rörelser. Palmblad Fornk. 2: 244 (1844). IllSvOrdb. (1955).
3) spelt. i vira l. (förr) lomber l. kadrilj: bud l. spelsätt l. spel som innebär att man åtar sig att spela l. att man spelar på de kort man erhållit (dvs. utan att ta från talongen), särsk. (möjl. delvis med bevarad adverbiell innebörd) i uttr. spela solo; äv. (numera bl. mera tillf.): spel ensam l. på egen hand; jfr I c (α) o. SOLITÄR II 6. Mont-Louis FrSpr. 156 (1739: j .. spelen solo). Solo (kallas det i lomber), då man behåller alla sina kort och sätter hvad trumf man behagar. ReglKortsp. 1: 4 (1809); jfr I c. Solo och Tourner är farligt (i kadrilj). Därs. 14. Vill Förhanden (i lomber) spela Solo, så säger han blott: ”Jag spelar Solo” eller ”Sans prendre”, och nämner färgen af sitt spel. Düben Talism. 2: 10 (1817). Werner o. Sandgren Kortox. 74 (1949; i vira).
Ssgr: (I) SOLO-ANFALL~02 l. ~20. sport. i fråga om lagspel: anfall som en deltagare gör ensam; jfr -löpa 2, -rush, -åka. IdrBl. 1924, nr 9, s. 6 (i bandy). —
(I, I a, b, II 1, 2) -ARTIST. artist som uppträder ensam l. i solopartier. Hellström Malmros 269 (1931). —
(I b, II 2) -DANSARE. äv. bildl. Kexél 2: 143 (1780; bildl., om yrkesman som arbetar ensam). Dahlgren Theatr. 422 (1866). —
(I b, II 2) -DANSÖR.
(I a, II 1) -ENSEMBLE. mus. solistensemble; stundom äv. om del av musikverk, vilken utförs av sådan ensemble. Jeanson (o. Rabe) 1: 144 (1927; om delar av musikverk). —
(I b, II 2) -FIGURÉ. dans. äv. bildl. Benedictsson Ber. 113 (1887; bildl., i fråga om ekorre). NordKult. 24: 128 (1933; i polska). —
(I) -FLYGARE.
(I) -FLYGNING. särsk. konkretare, om flygtur varvid ngn flyger ensam ss. förare av flygplan. SvD(A) 1930, nr 302, s. 24. —
(I a, II 1) -FLÖJT. mus. om flöjt som man spelar (l. som är avsedd att spela) solo på. Utsikt 1949, nr 7, s. 7. —
(I) -FÅNGARE. [jfr t. solofänger] (numera bl. om ä. l. utländska förh.) hund som ensam är i stånd att fånga en hare l. en räv (motsatt: drevhund l. dyl.). TJäg. 1834, s. 1067. —
(I) -GÖK. (vard.) person som är ensam (särsk. övergående i adjektivisk anv., i sådana uttr. som göra ngt sologök, göra ngt ensam); jfr gök, sbst.1 7, o. -kvist. Dagen 1898, nr 162, s. 3. I 3 min. (av bandymatchen hade) Sicke Jansson helt sologök spelat sig loss och dundrat in 1—1 ur liten vinkel. IdrBl. 1935, nr 152, s. 11. —
(I a, II 1) -INSTRUMENT. mus. instrument använt vid l. avsett för solospel; äv. mer l. mindre bildl. UB 2: 488 (1873). SvLittTidskr. 1961, s. 17 (bildl.). —
(I a, II 1) -KLARINETT. mus. jfr klarinett 1 (slutet) o. -flöjt. SvD(A) 1968, nr 3, s. 10 (om soloklarinettist). —
-KLASS.
1) sport. till I, vid motorcykeltävling: klass bestående av soloförare. Motorför. 1928, nr 2, s. 11.
(I a, II 1) -KLAVER. [jfr t. soloklavier] (numera mindre br.) mus. = -manual; jfr klaver, sbst.1 1. NF 10: 837 (1886). 2NF 17: 837 (1912). —
(I a, II 1) -KONSERT. mus.
1) konsert (se d. o. 3) vari solon ingår; särsk.: konsert för (virtuost behandlat) soloinstrument o. orkester. DA 1771, nr 22, s. 3. (De tidigaste) företrädarna för solokonserten .. börja introducera en viss tematisk kontrast mellan soli och tutti. SohlmanMusiklex. 3: 335 (1951).
(I a, II 1) -KVARTETT. mus. (tonstycke för) ensemble av l. med fyra instrument l. ensemble av fyra sångare (motsatt: (tonstycke för) ensemble där varje stämma är dubbelt l. flerfaldigt besatt), enkelkvartett, kvartett. En Solo-Quartette för Fagotto. DA 1793, nr 66, s. 2. LundagKron. 2: 269 (1921; om kvartett av sångare). De sjöngo en solokvartett till viole-ackompanjemang. UpplFmT 44: Bil. 199 (1930). —
(I) -KVIST ~kvis2t, adj. oböjl. [möjl. bildat efter mönster av familjenamn på -kvist liksom t. ex. dysterkvist, dyster, lugnkvist, lugn; se Hjelmqvist Förnamn 333 ff. (1903)] (vard.) solo, ensam; jfr -gök. Vara eller sitta ”solokvist”. Hjelmkvist Förnamn 335 (1903). —
(I) -KÖRA, -ning.
2) köra ensam; i sht (sport.): köra l. cykla o. leda utan kontakt med medtävlande l. i ensamt majestät; i sht i p. pr. i adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ning. IdrBl. 1935, nr 61, s. 14 (i p. pr.; vid cykeltävling). SvD 1973, nr 205, s. 12 (: solokörning; vid cykeltävling).
(I) -LÖPA, -ning. sport.
1) löpa ensam; i sht (sport.): löpa o. leda utan kontakt med medtävlande l. i ensamt majestät. DN 1972, nr 218, s. 17.
2) i fråga om lagspel på skridskor, = -åka; i sht ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om soloanfall. Almkvist Bandy 48 (1919). —
(I a, II 1) -MANUAL. mus. i fråga om orgel: manual (se d. o. 4) som (utgör den fjärde i ordningen o.) innehåller ett antal solostämmor; jfr -klaver. Hennerberg (o. Norlind) 1: 124 (1912). —
(I c α, II 3) -MISÄR. spelt. i vira: misärspel varvid den spelande icke har rätt att ta nya kort ur talongen. Lindskog Spelb. 159 (1847). —
(I c β) -MÅLARE. (ngt ålderdomligt) målare (se målare, sbst.2 7) som är ensam i sin färg på en spelares hand, singelhonnör. Lundgren Koppel AuktBr. 45 (1923). —
(I) -MÖNSTER. (i fackspr.) i fråga om textilvara: mönster som endast tillhandahålls av ett företag. LD 1958, nr 90, s. 10. —
-NUMMER.
1) till I: (föreslaget) telefonnummer (till myndighet) som gäller för hela landet (så att samma avgift utgår vid uppringning från alla orter). SvD 1976, nr 240, s. 12.
2) till I a, b, II 1, 2; jfr nummer 7 b. Lundin NSthm 229 (1888; i fråga om sång). Heerberger Dag 156 (1939; i fråga om dans). —
(I a, II 1) -OPERA. mus. opera som väsentligen består av solosång. Jeanson (o. Rabe) 1: 130 (1927). —
-PARTI. särsk. (mus.) till I a, II 1, i fråga om musikverk: parti (se d. o. 2 c) framfört av l. avsett för solist; jfr solo II 1. DA 1808, nr 53, s. 3. —
(I, I a, b, II 1, 2) -PRESTATION. prestation som en ensam person svarar för. Söderhjelm Upps. 89 (1908; i fråga om skådespelare). Orkesterjourn. 1934, nr 12, s. 5 (i fråga om musiker). AllSport 1965, nr 8, s. 56 (i fråga om tävlingscyklist). —
(I a, b, II 1, 2) -ROLL. i musikverk l. balett o. d.: roll (se roll, sbst.1 2) avsedd för en ensam person. Moberg TonkHVäst. 1: 66 (1935; i fråga om liturgiska spel). BonnierLM 1954, s. 310 (i fråga om balett). —
(I a, II 1) -RÖST. röst (se röst, sbst.3 1 f, 1 f δ) som ensam framför (del av) musikaliskt verk; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr -stämma 2. Af lärkans soloröst bryts helga tystnan. Phosph. 1810, s. 67. Wennerberg 1: 45 (1881). —
(I a, II 1) -SATS. mus. i musikverk: sats (se d. o. 11) framförd av l. avsedd för solist. Ljunggren Est. 2: 349 (1860). —
(I) -SEGLA, -ing. segla ensam; särsk. ss. vbalsbst. -ing konkretare, om soloseglats. DN(B) 1959, nr 1, s. 1. SvD(A) 1967, nr 172, s. 18 (: soloseglingen över Atlanten). —
(I a, II 1) -SONAT. mus. sonat för ett instrument (med l. utan ackompanjemang). DA 1771, nr 22, s. 3 (: Solo-Sonate). —
-SPELARE.
(I a, II 1) -STYCKE. mus. musikstycke l. sångstycke framfört av l. avsett för solist; jfr solo II 1. ÅbSvUndH 83—84: 172 (i handl. fr. 1742). —
(I a, II 1) -STÄMMA. mus.
1) i fråga om flerstämmig musik l. sång: stämma som spelas l. sjungs av solist; äv.: huvud- l. melodistämma. Weste (1807). Mankell Lb. 149 (1835).
(I a, II 1) -SÅNG. sång framförd av l. avsedd för solist; äv. om undervisningsämne vari undervisning i sådan sång ges. Morales o. Norlind MusAkad. 1771—1921 177 (i handl. fr. 1814). SvStatskal. 1939, s. 863 (om undervisningsämne).
(I a, II 1) -SÅNGARE. sångare som sjunger solo, sångsolist; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr -sjungare. VGR 1780, Verif. s. 463. Santesson Sv. 28 (1887; om fågel). —
(I a, II 1) -VERK. mus. musikverk framfört av l. avsett för solist; jfr solo II 1. UNT 1929, nr 10386, s. 4. —
(I c α, II 3) -VIRA. spelt. viraspel varvid spelaren skall ta hem 13 spel utan att ta nya kort ur talongen. Lindskog Spelb. 162 (1847). jfr (i två ord): Solo Wira är detsamma som Solo 13 Spel. Düben Talism. 5: 15 (1818). —
(I a, II 1) -VIRTUOS. solist som är virtuos; äv. mer l. mindre bildl. Hallström GHist. 157 (1895; i bild, om person som gråter l. skrattar ensam). —
(I) -ÅKA, -ning. sport. i fråga om lagspel på skridskor: (vid anfall) åka ensam (utan samspel med medspelare); i sht ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om soloanfall; jfr -köra 3, -löpa 2. IdrBl. 1924, nr 1, s. 2 (: soloåkning). Därs. 1935, nr 15, s. 11. —
(I) -ÅKARE. sport.
(I) -ÄRT, äv. (om fröet) -ÄRTA. förr odlad åkerärtssort med det bland de många åkerärtssorterna enastående kännetecknet att ha färgade blommor i kombination med ofärgade bladfästen; äv. om fröet av denna åkerärtssort. UtsädT 1905, s. 80. Nu ätes soloärtan som ”bruna bönor”. SvD(A) 1917, nr 87, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content