SAOL

publicerad: 2015  
visthus
vist|­hus substantiv ~et; pl. ~ • till lant­gård hörande byggnad för mat­varor i äldre tid
Singular
ett visthusobestämd form
ett visthusobestämd form genitiv
visthusetbestämd form
visthusetsbestämd form genitiv
Plural
visthusobestämd form
visthusobestämd form genitiv
visthusenbestämd form
visthusensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
visthus vist­huset, plural vist­hus, bestämd plural vist­husen
vist|­hus·et
substantiv
vis`thus
● (del av) byggnad som är av­sedd för förvaring av födo­ämnen på äldre gård eller dylikt
visthusbod
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska visthus, till vist 'kost, föda'; jfr ur­sprung till vistas
Går till vist­hus och redskapshus,
känner på alla låsen ―
korna drömma vid månens ljus
sommar­drömmar i båsen
Viktor Rydberg, ur Tomten (i Dikter, 1882)
Till SO

SAOB

publicerad: 2017  
VIST (numera bl. ss. ssgsled vis3t~ resp. ~vis2t), sbst.1, r. l. f.
Ordformer
(förr äv. w-, -ij-, -th)
Etymologi
[fsv. vist, mat; jfr fvn. vist, fsax., fht., feng. wist; sannol. till den rot som äv. föreligger i got. wizon, frossande, sanskr. vas-, äta (sannol. äv. i lat. vescor, äta); möjl. eg. samma ord som VIST, sbst.2]
(†, utom i ssgrna VIST-BOD, VIST-HUS o. SKEPPS-VIST) mat(förråd). Verelius 294 (1681). Serenius (1741).
Ssgr: A (förr): VIST-BOD. visthusbod. (Han kunde) förbjudas lägga hinder i vägen för vistbodens uppförande. HforsD 21/6 1882, s. 2. —
-HUS. (vist- 1538 osv. vista- 1704–1783. viste- 1605 (: Wistehus Nycklar)–1735. visten- 1607. vister- 1607–1937. vistes- 1769) [fsv. visthus, vista hus; jfr äv. sv. dial. visterhus] (rum l. lokal i) (mindre) byggnad för förvaring av mat(varor); förr äv. med särskild tanke på den mat som (kan) förvaras i sådan byggnad; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. om (ngt i) naturen ss. matförråd; jfr -hus-bod. VarRerV 26 (1538). Tå Diwren framkommo, Reeff hann så många som kommo til (lejon)kulan ihiäl, och beredde sigh ther medh itt gott wisthws iförrådh. Balck Es. 152 (1603). Wänern, förnämsta wisthuset för wåre Förfäder. Fernow Värmel. 338 (1773). Här är Talarens wisthus tomt på tankar, men rikt på ord. Ödmann AnvPred. 103 (1807). Öfver dessa visthus och i spiskammare och kök herskade bredvid, ja måhända öfver husfrun den gamla trotjenarinnan. MinnGPrästh. 1: 124 (1924). jfr stolp-visthus.
Ssgr: visthus-bod. visthus; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr vist-bod. Bruks-ägare skal .. för Mästare (hålla) en Stufwa och Kamare, en Wisthusbod, Fähus med Skulle. PH 8: 157 (1766). En hög blåmålad kista, hvilken på en gång utgjorde hennes garderob, visthusbod och kateder. Böttiger 6: 22 (c. 1875). Östersjöns dejliga provins, huvudstadens visthusbod och rikets yttersta fäste. TurÅ 1940, s. 28.
-nyckel. BtFinlH 2: 124 (1554).
B (†): VISTA-HUS, se A.
C (†): VISTE-HUS, se A.
D (†): VISTEN-HUS, se A.
E (†): VISTER-HUS, se A.
F (†): VISTES-HUS, se A.
Till SAOB