publicerad: 1905
CISS sis4, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(i ä. tid ofta skrifvet cis)
Etymologi
[af t. cis. Benämningarna cis, fis, gis osv. hafva tidigast anträffats hos Quitschreiber Musicbüchlein D 1 b (1607) ss. af ”organister l. instrumentister” använda namn]
mus. den med ett halft tonsteg höjda tonen c, den mellan c o. d befintliga ton som tecknas med kors (♯) för c. Londée Kellner 44 (1739). Vogler Harm. känn. 2 (1794). Vårt c (var) hans (dvs. Mozarts) ciss. Mankell Mus. hist. 1: 247 (1864). Det märkvärdiga entonsmotivet ciss (i finalen af Beethovens 8:de symfoni). Wegelius Mus. hist. 363 (1893). Bergenson Musikl. 15 (1903). jfr DUBBEL-CISS. — i utvidgad anv. om
a) tonart som har ciss till grundton, i sht ciss dur. Ett stycke i C .. (blir ej) till sin beskaffenhet alldeles lika, om det spelas utur (dvs. i) Cis. Eulers bref 1: 29 (1786). — särsk. i uttr. ciss dur o. ciss moll (äfv. skrifna ciss-dur, ciss-moll, stundom uttalade sis3~dɯ2r, sis3~mol2, l. 4~1). Ciss dur är en jämförelsevis sällan förekommande tonart. NF 3: 376 (1879). Norman Mus. upps. 137 (1884, 1888).
c) sträng, tangent, orgelpipa o. d. som angifver tonen ciss. Londée Kellner 29 (1739). Mecklin För beg. i tonk. 15 (1802).
-DUR, se ofvan under a. —
-DURS-ACKORD—0~02. —
-DURS-PRELUDIUM—0~0200. —
-MOLL, se ofvan under a. —
-MOLLS-ACKORD—0~02. —
-MOLLS-FUGA—0~20. —
-MOLLS-KVARTETT—0~02. (-moll-kvartett) Den underbara cissmoll-qvartetten, detta sublima verk från mästarens (dvs. Beethovens) sista år. PT 1900, nr 9, s. 3. —
-MOLLS-PRELUDIUM—0~0200. —
-MOLLS-SONAT—0~02 (-moll-sonat). Norman Mus. upps. 137 (1884, 1888). ”Alltid talar man blott om min Cissmollsonat” (den s. k. månskenssonaten) — berättas Beethoven .. hafva utropat — ”då är ändå Fiss-dur-sonaten någonting annat!” Wegelius Mus. hist. 376 (1893). —
-MOLLS-TRIO—0~20. —
-STRÄNG~2. —
-TANGENT~02.
Spoiler title
Spoiler content