CISELERING sis1ele4riŋ l. si1s-, i Sveal. äfv. -e3riŋ2 (cisele´ring Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg. — särsk.
1) till CISELERA 1. SP 1780, s. 903. Almroth M. tekn. 411 (1839). Ciseléring, efterarbetning af metallföremål, i vidsträcktare mening(:) metallarbetningen sjelf, drifning o. s. v. Adler Meyer 594 (1895). M., Ciselör, .. (öfverlärare) i drifning, ciselering och gravering. Sv. statskal. 1904, afd. 779. — särsk. konkret: ciseleradt l. drifvet arbete. Deleen (1806, under chisel-work). Sarracenska .. ciceleringar, underbara bevis på Österländningarnes tåliga sinne och utomordentligt rika inbillning. Cuendias o. Féréal Span. 91 (1851). Schulthess (1885). Klint Fr.-sv. ordb. (1893, under ciselure).
2) bokb. om ett visst sätt att behandla snittet af en bok; jfr CISELERA 2. Guld- eller silfversnitten kan på mångfaldigt sätt ytterligare förskönas genom (bl. a.) .. Ciselering. Man slår små stämplar, som man kallar punsar, ringar, stjernor, linier och bågar, i ett eller annat mönster efter förut gjord teckning medelst hammaren på snitten. AHB 111: 40 (1882).
Ssgr (till 1): CISELERINGS-KONST1030~2. ciselörkonst. Det är .. icke omöjligt, att (kopparstickarkonsten) .. utvecklat sig ur den gamla ciseleringskonsten. Uppf. b. 1: 630 (1873). —
-VERKSTAD~20. —
-VERKTYG~02 l. ~20. Punsar, ciseleringsverktyg m. m. af många slag hjelpa honom (dvs. guldsmeden) vid utöfvandet af hans konst. Uppf. b. 4: 273 (1873).
