SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GELAG (med huvudtonen på sista stavelsen), n.; best. -et; pl. = ((†) -er LStenbäck (1869) hos Aspelin Stenbäck 531, CGEstlander (1902) hos Runeberg 8: 199 (normaluppl.)).
Ordformer
(gelage, oblik kasus 1682)
Etymologi
[av t. gelag(e), till t. legen (se LÄGGA); jfr LAG]
(numera bl. i Finl., vard.) — jfr FEST-, STUDENT-GELAG.
1) (festligt) lag, (festligt) samkväm, kalas. Palmcron SundhSp. 192 (1642). Johannes (sade), att han war budhen på kellaren af en Larss Jonsson be(nämn)dh, den som och betalte gelaget. ConsAcAboP 2: 34 (1655). Uthj ett gelagh och barns öhl. VDAkt. 1683, nr 238. Det glada gelaget. Runeberg 1: 118 (1832). Ahrenberg StRätt 91 (1899).
2) om deltagarna i ett (festligt) lag; äv. om personer som bruka samlas till festliga samkväm: lag, ”gäng”. VDAkt. 1682, nr 70. Året därpå råkades en del af det gamla gelaget åter. JJAhrenberg i OoB 1895, s. 348.
Spoiler title
Spoiler content