publicerad: 1928
GELÉ ʃelé4, n., äv. r. (Fischerström 1: 415 (1779), Nordström Matlagn. 166 (1822), Östergren (1924; angivet ss. mindre br. än n.); m. Meurman (1846); f. Nordforss (1805), Heinrich (1814)); best. -et l. -t, ss. r. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(gelé(e) 1717 osv. gelie 1755—1759. gelié c. 1750. jelee c. 1600. (s)chele(e) 1730—1892. (s)chelie (-ij) 1730—c. 1750. schely 1730. skjelee 1749—1786)
Etymologi
[av fr. gelée, av lat. gelata, p. pf. f. sg. av gelare, bringa till frysning (jfr it. gelata); jfr GELATIN o. GALLERI, sbst.2]
1) (†) glass. At äta geliéer och andra kylda rätter är .. skadeligit för kjölden, de ha med sig. Linné Diet. 2: 136 (c. 1750).
2) elastiskt dallrande, mer l. mindre genomskinlig massa som har uppstått gm stelnande av lösning som (ofta gm kokning i vatten) beredts av vissa ämnen, i sht ur djur- o. växtriket; äv. om dylik massa som uppstått gm vissa ämnens vattenupptagning; jfr GEL o. GELATIN 1; särsk. om maträtt som består av gelé; ofta om dylik rätt som serveras till annan rätt. Loenbom Upl. 4: 102 (c. 1600). Tag et halft stop gelée, som är kokat af kalf-hufvud eller fötter. Warg 601 (1755). Nyblæus Pharm. 293 (1846). Hagdahl Kok. 993 (1879). Lim, stärkelse, pektinämnen, växtlim och kiselsyra bilda gelé. Cleve KemHlex. (1883). BonnierKL (1924). — jfr ALG-, ANANAS-, APELSIN-, BEN-, BERBERIS-, CHAMPAGNE-, CHOKLAD-, CITRON-, DJUR-, FRUKT-, HAVRE-, HUSBLOSS-, KISEL-, LAV-, MANDEL-, PLOMMON-, SMULTRON-, VIN-, VINBÄRS-, VÄXT-, ÄGG-, ÄPPEL-GELÉ m. fl. — särsk.
a) i jämförelser. (Grynen) blifva helt mjuka och mosa sig, som ett gelié. Linné Diet. 2: 165 (c. 1750). Darrande som ett gelé. Nicander Minn. 1: 299 (1831). Vid afhörandet af detta långa föredrag föll C. tillsammans som ett gelée. Hedenstierna Bondeh. 204 (1885).
b) (vard.) bildl.; särsk. om person som icke har ngn egen mening l. någon (utpräglad) karaktär, ”blötdjur”. Han blef gélé och lofvade godkänna allt. Ahrenberg Män. 4: 80 (1909). Du ä då ett riktit gelé! Östergren (1924).
3) (†) om ämne varav gelé (i bet. 2) kan bildas. Nu som en kött-tråd består af gelée eller lim, och små jord-delar. VetAH 1753, s. 115. Westring Svar 1: 16 (1808).
Ssgr (till 2): GELÉ-ARTAD, p. adj. geléaktig. En geléartad materia. Rinman 2: 833 (1789). bildl. En af de geléeartade naturer, som ej veta hvad de vilja. NSvTidskr. 1880, s. 408; jfr GELÉ 2 b. —
-GLAS.
2) glas- (burk) vari gelé förvaras. —
-LAV. bot. lav tillhörande familjen Collemaceae Fr., i sht släktet Collema Hoffm. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 26. Krok o. Almquist Fl. 2: 132 (1907). —
-PÅSE. (numera knappast br.) påse varigm gelé silas vid tillredningen, saftpåse. Oec. 230 (1730). Björkman (1889). —
-SKÅL. glasskål i vilken gelé serveras. DA 1808, nr 22, s. 5. jfr: Cristalls Gele-Skålar. PT 1791, nr 36, s. 3. —
-SVAMP. bot.
1) svamp tillhörande familjen Tremellinei Fr. (Tremellaceæ) av hattsvamparna. Fries BotUtfl. 3: 350 (1864).
-SYRA, r. l. f. [av Berzelius given översättning av fr. acide pectique] (i fackspr., †) ett ämne i vissa växtsafter som åstadkommer gelatinering, pektin; tidigare kallat: växtgelé. Berzelius ÅrsbVetA 1826, s. 246. Almroth Kem. 266 (1834). Kindblad (1871). —
-VÄV l. -VÄVNAD. anat. ett slags geléartad bindväv som förekommer i sht under tidigt fosterstadium (hos människan o. högre djur samt hos vissa lägre djur), gelatinös vävnad, slemväv. Thorell Zool. 1: 17 (1860). Hammarsten FysiolK 308 (1883). BonnierKL 1: 1557 (1922).
Avledn. (till 2): GELEA, v. (vard.) kok. refl.: övergå till gelé. Grafström Kond. 106 (1892). Alltsammans får koka tills (apelsin-)skalen bli mjuka och det geléar sig. SD(L) 1898, nr 123, s. 3. —
GELÉAKTIG, adj.; adv. -t. liknande gelé, gelatinös, gelélik. Et gelée-aktigt slem. PH 5: 3080 (1751).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content