GEL je4l, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[av t. l. eng. gel; till stammen i GELÉ med anslutning till SOL, lösning]
kem. om ett bestämt halvfast (geléartat) aggregationstillstånd i vilket vissa kolloida lösningar kunna bringas. Genom vissa förändringar i temperatur och salthalt bringas många kolloidhaltiga vätskor att stelna till .. ett s. k. gel. Euler Växtk. 2—3: 34 (1908).
