publicerad: 1958
RIM rim4, sbst.1, n. (Rosenhane Oec. 84 (1662) osv.), äv. r. (Kolthoff DjurL 520 (1901), Östergren (1936; angivet ss. sällsynt)); best. rimmet, ss. r. rimmen; pl. (†) = (Santesson Nat. 123, 126 (1880; i bet. 1 slutet)).
Ordformer
(rijm 1536—1739. rim 1662 osv. rimm 1839—1889. rym- (rÿm-) i ssg 1647 (: rymsaltat)—1648 (: Rÿmsaltadh))
Etymologi
[jfr d. rim, rimfrost, nor. dial. rim, rimfrost, sot, ärg, rost, isl. hrím, rimfrost, sot, fsax. hrīm, rimfrost, mht. rīm, rimfrost (t. dial. reim), feng. hrīm, rimfrost (eng. rime); sannol. till den ieur. rot som föreligger i lett. kreims, grädde. — Jfr RIMFROST]
1) (utom ss. förled i ssgr numera i sht i vissa trakter l. i vitter stil) = RIMFROST 2. (Herren) giffuer snyö såsom wll, han ströör rijm såsom asko. Psalt. 147: 16 (öv. 1536; Bib. 1917: rimfrost). När nattfråsten haffwer satt sig mäd tiukt och starkt rim uppå Säden (osv.). Rosenhane Oec. 84 (1662). Ditt (dvs. Finlands) skönsta löje är en tår / Af fruset rim i björkens hår. Topelius NBlad 37 (1863, 1870). Gubben plockade rim ur sina långa ögonbryn. Hedenvind-Eriksson FallSkog 131 (1910). SkogsarbMinn. 155 (1950). särsk. (†) i pl., om de kristaller l. korn varav rimfrost består. Santesson Nat. 123, 126 (1880).
2) i utvidgad l. bildl. anv., om ngt som liknar (en beläggning av) rimfrost; särsk.
a) [efter lat. pruina, rimfrost, t. reif, rimfrost, i motsv. anv.] (†) bot. på vissa växter l. växtdelar: tunt vaxartat överdrag (bestående av mikroskopiskt små korn l. stavar l. hår o. d.), fint stoft l. mjöl, mjöllikt överdrag. Marklin Illiger 437 (1818).
b) [jfr sv. dial. (Gotl.) räim, fint utsvettat saltlager på kött] ss. förled i ssgrna RIM-SALT, -SALTA, -STRÖMMING o. ss. senare led i ssgn SILVER-RIM.
Ssgr (i allm. till 1): RIM-BEHÄNGA. (tillf.) om frost: behänga l. bekläda (ngt) med rimfrost. Kring strandens unga kronor, / dem frosten rimbehängt. Henning Spegl. 62 (1915). —
-BESTRÖDD, p. adj. (i vitter stil) rimfrostbeklädd. Vinden silfverblommor plockar / uti rimbeströdda lockar. Wecksell SDikt. 14 (1856). Collan Kalev. 2: 334 (1868). —
-FROST, se d. o. —
-FRUSEN, p. adj. [jfr d. rimfrossen, isl. hrímfrosinn] (i sht i vitter stil) täckt av rimfrost, rimfrostbeklädd. Dalin Vitt. 5: 516 (1754). (Fönster-)rutorna voro rimfrusna. Didring Malm 1: 125 (1914). —
-GRÅ. (tillf.) som är täckt av rimfrost o. därigm ser gråaktig ut. Strandens rimgrå buskar liknade jättelika .. iskristaller. Siwertz Sel. 2: 226 (1920). —
-KALL, adj. [efter isl. hrímkaldr; jfr -turs] (i fråga om fornnordiska föreställningar) om jätte: kall som (l. av) rimfrost. Rimkalla jätten. Afzelius SæmE 186 (1818). Från Eddans sånger erinra vi oss, att de onda jättemakterna .. sägas vara rimkalla. AntT XII. 1: 164 (1891). —
(2 a) -LAV. (†) bot. laven Buellia alboatra (Hoffm.) Br. & Rostr., som ofta har ett mjöllikt överdrag över fruktkroppen (o. bålen). Acharius Lich. 58 (1798). —
(2 b) -SALT, adj. (†) rimsaltad. Rimsaltt Ströming och torsk. HovförtärSthm 1618—19 A, s. 18. Därs. 12/6 1675 B. —
(2 b) -SALTA, -ning. i sht kok. beströ l. ingnida (fisk l. kött o. d.) med (ett rimfrostliknande lager av) salt l. en blandning av salt, socker o. salpeter, lätt salta, rimma; äv.: låta (fisk l. kött o. d.) ligga i salt (så l. så länge); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Rimsaltad fisk. GripshR 1555, s. 9 b. En slaksida af oxe rimsaltas ungefär 1 dygn (osv.). Sjöberg Singstock 265 (1832). Nilsson HistFärs 45 (1940). —
Avledn.: rimstoftig, adj. (†) bot. om växt(del): täckt av ett tunt vaxartat överdrag, pruinös. Marklin Illiger 70 (1818). —
(2 b) -STRÖMMING. (†) rimsaltad strömming. 1 Tunna Rijm- eller Blolaka Ströming 4 Öre. OrdnAccijs. 28/2 1638, s. A 2 b. —
-TURS, äv. -TUSS l. -TUSSE. [efter isl. hrímþurs; jättarna associerades med kyla; jfr -kall] ett slags trollväsen i den fornnordiska mytologien, turs, jätte. Verelius 207 (1681). Fornv. 1921, s. 170.
Avledn.: RIMMA, v.1, se d. o. —
RIMMIG, förr äv. RIMMOT, adj. (rijm- c. 1635—1689. rim- 1740—1764. rimm- 1673 osv. -ig 1686 osv. -og 1687—1749. -ot (-tt) c. 1635—1689. -ug 1673—1764)
1) (i sht i vissa trakter l. i vitter stil) till 1: beklädd l. täckt med rimfrost, rimfrostig. Schroderus Dict. 179 (c. 1635). Mustascherna äro isiga och pälskragen är rimmig, där han andats mot den. Höglund Norrsk. 116 (1900). Det knäpper i den rimmiga granskogen af frost. Hülphers Timmer 36 (1906). Höijer GrBerg 32 (1940). särsk. (föga br.) i utvidgad anv., om luft: dimmig o. fylld av rimfrostliknande iskristaller. I kylan var luften grön och underligt rimmig, så att månljuset silade som genom en slöja. Dixelius-Brettner Prästd. 171 (1920).
2) (numera mindre br.) till 1, om väderlek l. tid o. d.: som utmärkes l. karakteriseras av (bildning av) rimfrost. Rimogt väder. Lind (1749). Mins du det slädparti't: — vi styrt vår färd till Haga, / En rimmig vinterdag, på insjöns frusna våg. BEMalmström 6: 280 (c. 1850). Rimmiga morgnar. Munsterhjelm Trapperl. 2: 57 (1921). IllSvOrdb. (1955).
3) (†) i bildl. anv. av 1 (motsv. rim, sbst.1 2), om hår: grånad, vit (på grund av ålder); jfr rimfrostig 3. TRudeen Vitt. 257 (1686).
Spoiler title
Spoiler content