publicerad: 1986
STANSA stan3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Etymologi
tekn. utta hål i (plåt l. papp l. papper o. d.) medelst skjuvning (se SKJUVA I 7 b) åstadkommen med ett upp- o. nedgående verktyg (stans; se STANS, sbst.3) som pressas l. slås genom plåten osv., vanl. mot ett underlag (dyna; se DYNA, sbst.1 4 b) som har ett (l. flera) mot det skjuvande verktygets anslagsyta svarande hål (genom vilket resp. vilka den borttagna delen faller ut), bearbeta (ngt) med stans; ofta med obj. betecknande den ur plåten osv. på så sätt framställda l. behandlade produkten l. det åstadkomna hålet l. det frånskilda materialet; äv. i utvidgad anv., i fråga om att prägla (se PRÄGLA, v. 1, 2) ngt; äv. med obj. o. predikativ betecknande resultatet; äv. bildl. Stansa hål i papper för insättning i fakturapärm. Stansa hålremsor. TT 1873, s. 38. Aluminium kan .. utan svårighet drifvas, stansas och präglas. JernkA 1892, s. 338. Hålkakor .. stansas runda med ett hålmått. Keyland Allmogekost 1: 42 (1919). Man kan i järnplåt ej stansa mindre hål än sådana, som äro lika med plåtens tjocklek. Hallström Verkt. 112 (1923). För vissa standardmodeller stansas ovanläder och foder i en ovanlädersstans. Jäfvert Skomod 146 (1938). I speglarnas sal där fulländningen stansas i plåt / och bärs som en fånge i standardbröstet. Lindegren Mann. 7 (1942). Försök (med nytt registreringssystem) har tidigare utförts med bl. a. stansning, och under 1969 påbörjas en serie försök med en datamaskin i direkt kontakt med registerpersonalen via s. k. terminaler. SvGeogrÅb. 1968, s. 139. — jfr IN-, UR-, UT-STANSA o. HÅL-, PLÅT-STANSNING. — särsk.
a) i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.), om hål l. föremål l. ämne o. d.: åstadkommen l. framställd l. behandlad gm stansning. På sista åren hafva i England anstälts försök för att utröna, om borrade nithål verkligen gifva godset en större styrka än stansade. TT 1873, s. 38. Kartong innehållande 18 st. brickdukar av stansat och mönsterpressat papper. KatalÅhlénHolm 37: 161 (1916). Skor med låg, bred klack och stor, bred, avrundad, i kanten stansad plös. SörmlH 13: 112 (1947). När blankettmaterialet väl blivit insamlat, granskat, kodsatt och stansat på kort, är det icke (osv.). Ymer 1951, s. 52.
b) (i fackspr.) i utvidgad anv., i fråga om att ta bort överflödiga delar av ett arbetsstycke (o. ge det rätt form). 2NF 19: 1061 (1913).
Särsk. förb. (i sht tekn.): STANSA BORT10 4. gm stansning ta bort (ngt). Karlzén BlåNov. 138 (1951). —
STANSA UT10 4. gm stansning ta ut (ngt); äv. bildl. Hector Husg. 80 (1904). Han stansade ut några kärva vändningar ur sitt minne. Martinson Kap 172 (1933). HbVerkstTekn. 1: 538 (1944). jfr utstansa.
Ssgr: A (i sht tekn. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till stans, sbst.3): STANS-APPARAT. apparat för stansning; jfr -maskin. 2NF 28: 717 (1918; i fråga om telegrafi). En stansapparat för databehandling. SvD(A) 19/2 1966, s. 15. —
-ARBETE~020. motsv. arbete 5 b, 11 (b); jfr stansnings-arbete. Stans- och Präglingsarbeten, ävensom plåtdragningar utföras. SvD(A) 14/12 1940, s. 1. —
-CENTRAL. institution till vilken stansning (hålslagning) av kort för registrering av uppgifter (t. ex. för myndigheter) är centraliserad. SvD(A) 12/11 1965, s. 17. —
-DIGELPRESS~002. boktr. digelpress (av kraftig konstruktion) som saknar färgverk o. präglar in text, dekor o. d.; jfr -digel. LD 1959, nr 161, s. 15. —
-FORM, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11007). form (se d. o. II 1) för framställning av föremål medelst stansning; särsk. (boktr.): form bestående av ett l. flera stansjärn l. skarpslipade, av stödjande material sammanhållna stanslinjer. Form 1933, s. 6. GrafUppslB (1951). —
-HAMMARE. [jfr t. stanzhammer] hammare (se hammare, sbst.2 2 b) för stansning. Cannelin (1904). SvTeknOrdb. 255 (1946). —
-JÄRN. i stansapparat o. d.: järn (se d. o. 5 b) för stansning. 2UB 8: 569 (1900). Varulex. Byggn. 2: 52 (1955). —
-KNIV. [jfr t. stanzmesser] jfr kniv 2 o. -järn. En stansknif för sulor. 2UB 8: 570 (1900). Karlqvist ADBOrdb. 91 (1973). —
-LINJE. boktr. om den verkande, linjeformade konturen av en stanskniv l. ett stansjärn o. d. GrafUppslB (1951). —
-MASKIN. [jfr t. stanzmaschine] maskin för stansning, stansningsmaskin. TT 1871, s. 402. Perforeringen (av slipmassearken) sker i en stansmaskin, som hugger ett antal hål i arken. SvSkog. 1107 (1928). —
-MÄSTARE. (mindre br.) skom. i skofabrik: förman för stansavdelning, stansningsförman. UNT 15/8 1940, s. 6. —
-NITNING. tekn. nitning (se nita, v.2 2) varvid niten själv stansar ut nithålet. HbVerkstTekn. 1: 384 (1944). —
-PAPP. [jfr t. stanzpappe] boktr. papp(bit) tjänande ss. underlag vid stansning av papper. GrafUppslB (1951). —
-PRESS. [jfr t. stanzpresse] maskin som utför samtidig stansning o. pressning av arbetsstycken. NordBoktrK 1905, nr 6, Omsl. s. 4. —
-STÅNG. boktr. i Monotype skrivmaskin för sättmaskin: stång som håller en nål för utstansning av hål i papper, som sedan skall styra själva sättningen. HantvB I. 5: 69 (1937). —
-VERKTYG~02 l. ~20. verktyg för stansning, stans (se stans, sbst.3) l. stansjärn o. d. JernkA 1895, s. 42. Dyna (dvs.) Stålskiva med hål, i vilket stansverktyget nedskjutes vid hålpressning i metallplåt. 3NF 6: 179 (1926). Varulex. Byggn. 2: 116 (1955). jfr rull-stansverktyg. —
B: STANSNINGS-ARBETARE~0200. arbetare med uppgift att syssla med stansningsarbete. SvYrkeslex. nr 150, s. 3 (1955). —
-AVDELNING~020. i fabrik o. d.: avdelning (se d. o. 3 a) för stansning, stansavdelning. Form 1934, s. 166 (i skofabrik). —
-BITRÄDE~020. person med uppgift att biträda vid stansning (i sht hålslagning av kort för registrering av uppgifter). DN(A) 29/12 1964, s. 25. —
-ENHET~02 l. ~20. jfr enhet II 5 o. -avdelning. särsk. om enhet för hålslagning av kort för registrering av uppgifter. SvD 21/5 1969, s. 21. —
-FÖRMAN~02 l. ~20. förman (se förman, sbst.1 5) för stansningsavdelning; jfr stans-mästare. SDS 9/10 1919, s. 12. —
-PERSONAL. personal med stansning ss. uppgift; särsk. i fråga om registrering av uppgifter medelst hålslagna kort (hålkort). SvD 31/1 1969, s. 21 (vid Poststyrelsens personalkontor).
Avledn.: STANSARE, m.//(ig.). [jfr dan. o. nor. stanser, t. stanzer] person som yrkesmässigt sysslar med stansning. PT 1898, nr 242, s. 3. —
STANSERI104, n. [jfr dan. o. nor. stanseri (i bet. 2)]
Ssg: stanseri-arbetare. [jfr nor. stanseriarbeider] till stanseri (1 o.) 2: arbetare som arbetar i stanseri (l. med stansning), stansare. YrkesförtArbFörmedl. 54 (1952; i skoindustri). —
STANSERSKA, f. [jfr stansare] kvinnlig stansare; särsk. om kvinna som sysslar med registrering av uppgifter på hålslagna kort (hålkort). SvD(A) 8/10 1965, s. 26. jfr: Remsstanserska erhåller anställning på vårt huvudkontor. DN(A) 6/2 1964, s. 39.
Spoiler title
Spoiler content