-STANS ~stan2s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[ss. senare led i ssgn HAND-STANS, sannol. av eng. handstands, pl. av hand-stand, handstående, av hand (se HAND) o. stand, vbalsbst. till stand, stå (se STÅ, v.); jfr äv. t. handstand; jfr med avs. på bildning scarfs, sg. (se SCARF), slipers, sg. (se SLIPER) m. fl.]
om handlingen att stå l. den ställning l. position man intar vid stående; ss. senare led i ssgn HAND-STANS, handstående, stående på händerna (ss. gymnastisk rörelse); jfr: Handstans. Det bästa 1953, nr 9, s. 137.
