STANS stan4s, sbst.4, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sannol. av eng. stance, uppehållsplats, ställning, av fr. stance, av it. stanza, stående, uppehållsplats (se STANS, sbst.1)]
stående, sätt att stå, ställning; särsk. om ställning som intages vid fäktning. Fäktmästare Hong .. intog den stans som kallas Vimpeltrumman. Malmqvist BerTräskmark. 1: 202 (1976). Därs. 204.
