[jfr t. urinös, eng. urinous, fr. urineux; till nylat. urinosus, till lat. urina (se URIN)]
(†) som avser l. hör samman med l. innehåller l. påminner om urin, urinaktig; särsk. om lukt. Wallerius Min. 8(1747). Urineusa pipsår i perinæo, som taga deras början öfver blåsans snörband, kunna på intet annat sätt hjelpas. Acrel PVetA 1767, 10: 54. De särskilte egenskaperne af et flygtigt Alkaliskt Salt, som ofta kallas Rötsalt, äfwen urinöst Salt .. är förnämligast at hafwa en stark och genomträngande lukt. Fischerström 1: 38(1779). Den urinösa lukten vid urinens ruttnande härrör hufvudsakligast från ammoniumkarbonat. Hammarsten FysiolK 447(1883). Den sjuke utbreder en svår urinös stank ur munnen. LbInternMed. 2: 929(1918). Lindskog o. Zetterberg(1981).
