URINOAR ur1inωa4r, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. urinoir, till uriner (se URINERA)]
bekvämlighetsinrättning (där män kan urinera), pissoar; äv.: urinskål; jfr URIN-KUR. Till uppförande av en urinoar av trä utanför järnvägsstationen hade drätselkammaren föreslagit ett anslag av 560 kr. Kalmar 28/3 1917, s. 6. I angränsning till badrummet finns ett litet rum med WC och urinoar. SvSkorstensfej. 1959, nr 11–12, s. 15.
