publicerad: 2015
avbrott
av|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till avbryta brott 1
Singular | |
---|---|
ett avbrott | obestämd form |
ett avbrotts | obestämd form genitiv |
avbrottet | bestämd form |
avbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
avbrott | obestämd form |
avbrotts | obestämd form genitiv |
avbrotten | bestämd form |
avbrottens | bestämd form genitiv |