publicerad: 2015
avbrytare
av|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna avbryta
| Singular | |
|---|---|
| en avbrytare | obestämd form |
| en avbrytares | obestämd form genitiv |
| avbrytaren | bestämd form |
| avbrytarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avbrytare | obestämd form |
| avbrytares | obestämd form genitiv |
| avbrytarna | bestämd form |
| avbrytarnas | bestämd form genitiv |


