publicerad: 2015
brinna
brinna
verb
brann, brunnit, brunnen brunnet brunna, pres. brinner 1 förbrännas; avge ljus2 brinna för (ngt) vara passionerat engagerad i
Finita former | |
---|---|
brinner | presens aktiv |
brann | preteritum aktiv |
brinn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att brinna | infinitiv aktiv |
har/hade brunnit | supinum aktiv |
Presens particip | |
brinnande | |
Perfekt particip | |
en brunnen + substantiv | |
ett brunnet + substantiv | |
den/det/de brunna + substantiv |
brinna av
• råka avfyrasInfinita former att brinna av infinitiv aktiv Presens particip avbrinnande Perfekt particip en avbrunnen + substantiv ett avbrunnet + substantiv den/det/de avbrunna + substantiv
brinna inne
• omkomma vid husbrandInfinita former att brinna inne infinitiv aktiv Presens particip innebrinnande Perfekt particip en innebrunnen + substantiv ett innebrunnet + substantiv den/det/de innebrunna + substantiv
brinna ner
• brinna uppInfinita former att brinna ner infinitiv aktiv Presens particip nerbrinnande Perfekt particip en nerbrunnen + substantiv ett nerbrunnet + substantiv den/det/de nerbrunna + substantiv
brinna upp
• brinna till slut; förintas genom brandInfinita former att brinna upp infinitiv aktiv Presens particip uppbrinnande Perfekt particip en uppbrunnen + substantiv ett uppbrunnet + substantiv den/det/de uppbrunna + substantiv