SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
brink
brink substantiv ~en ~ar brant backe el. strand­sluttning
Singular
en brinkobestämd form
en brinksobestämd form genitiv
brinkenbestämd form
brinkensbestämd form genitiv
Plural
brinkarobestämd form
brinkarsobestämd form genitiv
brinkarnabestämd form
brinkarnasbestämd form genitiv