publicerad: 2015
rond
rond
[rån´d]
substantiv
~en ~er 1 rundtur, runda; spec. läkares rundvandring till patienter på sjukhus2 omgång t.ex. i boxningsmatch el. schackturnering3 ringdans
Singular | |
---|---|
en rond | obestämd form |
en ronds | obestämd form genitiv |
ronden | bestämd form |
rondens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ronder | obestämd form |
ronders | obestämd form genitiv |
ronderna | bestämd form |
rondernas | bestämd form genitiv |