publicerad: 2015
rond
rond
[rån´d]
substantiv
~en ~er 1 rundtur, runda; spec. läkares rundvandring till patienter på sjukhus2 omgång t.ex. i boxningsmatch el. schackturnering3 ringdans
| Singular | |
|---|---|
| en rond | obestämd form |
| en ronds | obestämd form genitiv |
| ronden | bestämd form |
| rondens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ronder | obestämd form |
| ronders | obestämd form genitiv |
| ronderna | bestämd form |
| rondernas | bestämd form genitiv |


