publicerad: 2021
1ur
preposition
1
i en riktning som utgår från det inre av något föremål, utrymme eller dylikt
hämta vatten ur brunnen; ta händerna ur fickorna; vegetation som sticker upp ur snön; en väg ut ur återvändsgränden
○
äv. beträffande något som från början är en del av en större helhet, ett material etc.
ett avsnitt ur Beethovens sjunde symfoni; ämnet utvinns vanligen ur stenkolstjära
○
äv. bildligt i fråga om abstrakt område, utgångspunkt, material etc.
ett porträtt målat ur minnet; försöka se problemet ur motpartens perspektiv; tala fritt ur hjärtat
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska ur; gemensamt germanskt ord av omdiskuterat urspr.
2
med avlägsnande eller avskiljande från viss position; med tonvikt på den uppkomna frånvaron etc.; ofta bildligt
gå ur vägen!; vrida armen ur led; chansen gled honom ur händerna; planet drevs ur kurs; utträda ur föreningen
○
äv. i fråga om situation
han har dragit sig ur leken; vakna upp ur mardrömmen
○
spec. i fråga om (upphörande av) existens
vanligen i vissa uttryck
en stor man har gått ur tiden; nu ska vi se till att få den här saken ur världen
○
äv. i fråga om upphörande av ett fungerande tillstånd eller dylikt
komma ur balans; hissen är ur funktion
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Villberga, Uppland);
runform uR
2ur
adverb
●
till ett avlägsnande eller avskiljande från något ofta underförstått läge
ta ur knapparna i blusen; fläcken gick inte ur; tåget spårade ur; ränderna går aldrig ur
○
äv. med omvänd inriktning beträffande föremål från vilket något (underförstått) avlägsnas
vrida ur trasan; krama ur tvätten
○
äv. abstrakt
debatten spårade ur totalt
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk);
se ursprung till
1ur 1
3ur
uret, plural ur, bestämd plural uren
ur·et
substantiv
●
anordning för mätning och angivande av tid numera vanligen av mekanisk el. elektrisk typ; särsk. med tonvikt på tekniskt funktionssätt eller dylikt
JFR
1klocka 2
ett astronomiskt ur som visade planeternas ställningar vid varje tidpunkt
○
äv. något utvidgat
belagt sedan 1651;
av lågtyska ur 'klocka; tid; timme'; av lat. ho´ra 'timme; tid'; jfr ursprung till
horoskop
4ur
uren
ur·en
substantiv
●
vittrat och nedrasat material från berg som bildar en (partiell) kägla kring bergsfoten
belagt sedan 1865;
jfr da. ur med samma betydelse; besläktat med sv. dial. ora 'öde fält; stenig skogshöjd'; av osäkert urspr.
5ur
ingen böjning
substantiv
i ur och skur
i alla väderi ur och skur går hon de fem kilometerna till jobbet
belagt sedan början av 1500-talet (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna);
fornsvenska ur 'yrväder; fint regn'; jfr ursprung till
3yra 3
