publicerad: 2021
vända sig
vände vänt, presens vänder
vänd·er sig
verb
1
ibland med partikelnom
ändra sin (kropps)ställning
någon vänder sig (om)
han vände sig oroligt i sängen; när hon vände sig om kände han igen henne
bladet vände sig
se
blad
det vänder sig i magen på någon
se
mage
hur man än vänder sig (så) har man rumpan bak
se
rumpa
hur man än vänder sig (så) har man ändan bak
se
ända
vända sig i sin grav
se
grav
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus));
fornsvenska vända sik
2
med prep.mot
rikta kritik eller angrepp mot någon/något
någon vänder sig mot någon/något
någon vänder sig mot någon
någon vänder sig mot något
i diskussionen vände han sig mot sin förre chef
belagt sedan 1884
3
med prep.till
söka kontakt med någon, vanligen för att få hjälp av något slag
någon vänder sig till någon
de blev tvungna att vända sig till en advokat
belagt sedan 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska vända sik