publicerad: 2021  
vända sig vände vänt, presens vänder
vänd·er sig
verb
vän`da sig
1 ibland med partikelnom ändra sin (kropps)ställning
någon vänder sig (om)
han vände sig oroligt i sängen; när hon vände sig om kände han igen henne
bladet vände sig se blad
det vänder sig i magen på någon se mage
hur man än vänder sig (så) har man rumpan bak se rumpa
hur man än vänder sig (så) har man ändan bak se ända
vända sig i sin grav se grav
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska vända sik
2 med prep.mot rikta kritik eller an­grepp mot någon/något
någon vänder sig mot någon/något
någon vänder sig mot någon
någon vänder sig mot något
i diskussionen vände han sig mot sin förre chef
belagt sedan 1884
3 med prep.till söka kontakt med någon, vanligen för att få hjälp av något slag
någon vänder sig till någon
de blev tvungna att vända sig till en advokat
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska vända sik