publicerad: 2021  
1vända vändan vändor
vänd·an
substantiv
vän`da
● rörelse runt och till­baka till utgångs­läget
JFR 1runda, varv 1
köra en vända med bilen; gå en vända runt kvarteret
○ äv. omgång
bjuda på en vända öl
○ äv. bildligt
i första vändan yrkade Social­demokraterna bord­läggning
belagt sedan 1754; till 2vända
2vända vände vänt, presens vänder
verb
vän`da
● ändra rörelseriktning ett halvt varv till mot­satt riktning mot den ur­sprungliga
tvärvända
någon vänder (hem/om/tillbaka/åter) (någonstans)
någon vänder (hem) (någonstans)
någon vänder (om) (någonstans)
någon vänder (tillbaka) (någonstans)
någon vänder (åter) (någonstans)
någon vänder (på) något
de blev tvungna att vända efter halva vägen; hon körde fel och måste vända
○ ibland äv. med tanke på till­baka­färd eller dylikt ofta med partikel eller dylikt, sär­skilthem, om, tillbaka, åter
de var tvungna att vända till­baka till utgångs­punkten; det var för sent att vända om; vi måste vända hem innan det blir mörkt
○ ibland äv. i fråga om mindre riktnings­förändring (ner till ett kvarts varv), sär­skilt vid segling ibland med partikelnupp
stagvända
någon vänder (upp) (någonstans)
klart att vända!; vända upp mot vinden
○ äv. ändra läget av (något) ett halvt varv så att det som för­ut var bak­sida, under­sida eller dylikt blir fram­sida, ovan­sida eller dylikt
vändare
vända bilen; vända blad; vänd biffarna efter tre minuter; hon vände på madrassen
○ äv. i fråga om mindre läges­förändring ibland med partikel, t.ex.bort
någon vänder (bort) något
vända bort an­siktet i skam; hon vände blicken mot dem
○ äv. bildligt
vända den negativa ut­vecklingen; trenden kommer säkert att vända nu; Var­för det går så dåligt nu? Man kan ock­så vända på frågan: var­för gick det så bra för­ut?
vrida och vända på något se vrida
vända någon ryggen se rygg
vända (och vrida) på slantarna se slant
vända på en fem­öring se femöring
vända på kuttingen se kutting
vända på steken se stek
vända på var­enda krona se krona
vända ryggen till se rygg
vända upp och ner på något vända något så att dess nedre del hamnar upp­åt och dess övre del hamnar ned­åtflera vittnen hade sett en person gå runt på kyrko­gården och vända upp och ner på korsen ○ ofta bildligtfull­ständigt förändra någothan vill vända upp och ner på synen på fattigdom
vända ut och in på något vränga något i mot­satt lägehan vände ut och in på byxorna innan han tvättade dem ○ äv. bildligtblotta sina innersta tankar och känslori familje­terapin tvingades de vända ut och in på sig själva ○ äv. bildligtan­stränga så till den grad att det nästan över­stiger ens egen förmågamånga småbarns­föräldrar tvingas ofta vända ut och in på sig själva för att klara av var­dagen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska vända 'vända; förvandla; över­sätta'; till 1vinda!!; jfr ur­sprung till bevänt, nödvändig, vandel, vandra
vändavändande, vändning
vända sig