publicerad: 2021  
kopp koppen koppar
kopp·en
substantiv
[kåp´]
● mindre, skål­formigt dryckes­kärl med hand­tag (öra) ofta med till­hörande fat
JFR glas 2, 1mugg
koppmata; kaffekopp; tekopp
en kopp (något) en kopp (med något)
en kopp kaffe; träffas över en kopp kaffe; hon satte ner koppen på fatet; hon sjönk ner i soffan med en kopp te
○ äv. som inexakt mått­angivelse
han drack två koppar te om dagen
○ äv. något ut­vidgat vanligen i sammansättn. mindre, skål­formigt kärl el. kärl­formigt före­mål
askkopp; sköljkopp; spottkopp; sugkopp; tvålkopp; vattenkopp; äggkopp
en slät kopp (kaffe/te) en kopp (kaffe/te) utan till­tuggVad får det lov att vara? – Bara en slät kopp kaffe, tack.
något är inte någons kopp te se te
belagt sedan 1465 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska kop; germ. ord (engelska cup; tyska Kopf 'huvud'); trol. lån från medeltidslat. cu´ppa 'bägare'; jfr ur­sprung till 2kupa!!