publicerad: 2021  
1koppa koppan koppor
kopp·an
substantiv
[kåp`a]
● blås­liknande hudutslag
○ i plur. äv. vanligen i sammansättn. smittsam sjukdom med blås­liknande hudutslag
smittkoppor; vattkoppor
○ spec. i bestämd form plur. smittkoppor
de klarade sig från kopporna
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska koppa; trol. besläktat med kopp
2koppa koppade koppat
verb
[kåp`a]
● historiskt behandla (sjuk person) genom att åstad­komma lokal, mindre blödning vanligen med hjälp av spec. instrument som punkterar huden och de ytligare venerna
JFR åderlåta
koppglas; kopphorn
någon/något koppar någon
någon koppar någon
något koppar någon
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska koppa; till kopp i bet. 'koppglas'
koppakoppande, koppning