publicerad: 2021
rumpa
rumpan rumpor
rump·an
substantiv
●
vardagligt
bakdel på människa
JFR
1bak 1
torka sig i rumpan
○
ibland äv. beträffande djur (ofta med tanke på svansen)
hur man (än) vänder sig (så) har man rumpan bak
vardagligtdet är svårt hur man än görvilket beslut han än fattade skulle någon känna sig orättvist behandlad, så hur han än vände sig hade han rumpan bak
stå med rumpan bar
avslöjas i en pinsam situationi programmet fick man se kändis efter kändis stå med rumpan bar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska rumpa 'svans; stjärt'; sv. dial. rump(a), romp(a) 'bakdel; svans'; av ovisst urspr.