publicerad: 2021  
1rum rummet, plural rum, bestämd plural rummen
rumm·et
substantiv
rum´
1 av­delning i hus eller lägenhet, som är av­gränsad av väggar, tak och golv och av­sedd för viss verksamhet särsk. i bo­stad, vanligen möblerad, men äv. i offentlig lokal, på arbets­plats etc.
JFR kammare 1, sal
rumsnyckel; badrum; duschrum; finrum; förrum; hörnrum; kapprum; klassrum; klubbrum; lekrum; sovrum; tjänsterum; tv-rum; vardagsrum; vindsrum; väntrum
det minsta rummet an­vänds som arbets­rum; ett mysigt rum med kakel­ugn och brädgolv; hela familjen sov i samma rum; hon hämtade en bok uppe på sitt rum
○ spec. om av­delning som inte är kök, hall el. toalett
fyra rum och kök
○ äv. om annat (större) ut­rymme vanligen i sammansättn.
bergrum; förrådsrum; hålrum; pannrum; provrum; skyddsrum; torkrum
○ äv. med ton­vikt på övernattnings­möjlighet eller dylikt
dubbelrum; enkelrum; husrum
ha eget rum; beställa rum; rum för resande; betala för mat och rum; han hyr ett möblerat rum; de lyckades få ett rum på ett billigt hotell
○ äv. om större av­gränsat om­råde utom­hus nästan en­bart i sammansättn.
luftrum
○ ibland bildligt, sär­skilt för an­givande av rang­ordning eller dylikt i vissa ut­tryck el. sammansättn.
förslagsrum; lagrum
sätta in­vånarnas bästa i första rummet; barnets bästa måste komma i främsta rummet
gå en ängel genom rummet se ängel
inte kunna ha någon i möblerade rum inte kunna stå ut med någonpå grund av veder­börandes våldsamma upp­trädande, ohyfsade sätt eller dylikt: hon var en så­dan där bråk­stake som man inte kunde ha i möblerade rum
stora rummet vardags­rummetsoff­gruppen var den givna samlings­punkten i stora rummet
vara den vuxna i rummet se vuxen
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska rum 'rum; ställe; sträcka; ut­rymme'; gemensamt germanskt ord, till ett adj. med bet. 'rymlig'; jfr ur­sprung till 2rum
2 möjlighet till ut­sträckning i alla tre huvud­riktningarna el. två i fråga om en yta etc.
JFR plats 2, utrymme 1
armbågsrum; livsrum; mellanrum; svängrum; tomrum
rum (för någon/något)
rum (för någon)
rum (för något)
det finns inte rum för fler personer i hissen; bordet får inte rum i köket; det finns rum för an­teckningar i marginalen; lämna rum nederst på bladet för eventuella ändringar
○ äv. bildligt
andrum; spelrum
det fanns inte rum för tvivel; ge rum för kritik
äga rum ut­spela sig, in­träffafilm­premiären äger rum lagom till jubileet
belagt sedan ca 1350 Konung Magnus Erikssons Stadslag
3 filosofi, fysik, matematik en grund­storhet som beskriver materians ut­sträckning och som (oftast) kan beskrivas med höjd, bredd och längd
JFR rymd 2, tid 1
det tre­dimensionella rummet; ut­sträckning i tid och rum; relativitets­teorin har med­fört en djup­gående förändring i tolkningen av rummets natur
○ äv. i psykologiska samman­hang
rumsuppfattning; varseblivningsrummet
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
De hemliga rummen. Titel på en memoar­bok (första delen i en serie) av Per Wästberg (2006)
2rum ingen böjning
adjektiv
rum´
i rum sjö se sjö
belagt sedan 1527; jfr fornsvenska rumber 'rymlig'