publicerad: 2021  
rumpa rumpan rumpor
rump·an
substantiv
rum`pa
● var­dagligt bak­del på människa
JFR 1bak 1
torka sig i rumpan
○ ibland äv. beträffande djur (ofta med tanke på svansen)
hur man (än) vänder sig (så) har man rumpan bak var­dagligtdet är svårt hur man än görvilket beslut han än fattade skulle någon känna sig orättvist behandlad, så hur han än vände sig hade han rumpan bak
stå med rumpan bar av­slöjas i en pinsam situationi programmet fick man se kändis efter kändis stå med rumpan bar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska rumpa 'svans; stjärt'; sv. dial. rump(a), romp(a) 'bak­del; svans'; av ovisst urspr.