SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÄNDALUNDA, adv.
Ordformer
(ändalunda 1676. ändelunde 1596)
Etymologi
[till ÄNDA, sbst. l. adv., efter mönster av sådana ssgr som ANNORLUNDA, MÅNGA-LUNDA, SAMMALUNDA]
(†) slutligen (se SLUTLIG, adj.2 II 3). Och Joen wille ändelunde hafua sine pening(er), för änn han wille släppe sin wnderpant. VadstÄTb. 225 (1596). BoupptSthm 1676, s. 912 a.
Spoiler title
Spoiler content