(endtr- c. 1720. äntr- 1715–1824. -a 1715–1824. -as 1753–1778)
Etymologi
[sv. dial. äntra, äntras; jfr nor. nn. antre, antrast, nor. dial. äv. entra(st); möjl. urspr. en ssg vars förled är AN-, prefix2]
(†) strida l. tävla l. tvista (med ngn); äv. om sak; äv. dels i reciprok anv., dels ss. dep.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. The sloges hwar dag, och äntrade så fast med hwar andra, at af Konung Osantrix Krigsmacht woro fallne trehundrade Riddare, och af the belägrade sextio. Peringskiöld Wilk. 155(1715); möjl. till ÄNTRA, v.1 1slutet. Här i Contractet synes then Strömen el(le)r Åån kunna äntra om förträdet af sådane Muszlor, med then i Järsiö och andre orter. Broman Glys. 1: 369(1717). Rätt artigt är at se, när flere hannar äro i följe med en Hona, huru desse Hannar äntras, at komma henne närmast. VetAH 1753, s. 76. Ständiga äntringar mellan folket och rådet .. tycktes hota staten med undergång, men det var märkligt, att den under allt detta likväl växte till. Chydenius 11(1765). Et ställe, där hertigen med sitt folk legat på ena sidan om en bäck, och finnarne på den andra, och länge äntrat med hvarandra, tils hertigen behållit platsen. BtVLand 5: 130(c. 1770). De äntras en lång stund med deras wanliga munrifweri. TÅbo 1778, s. 89.Lindfors(1824).
