publicerad: 2023
ÄTTLING ät3liŋ2, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ättling (æ-, ätl-) 1750 osv. ättlinge 1772)
person vars förälder är barn (till barn i ett antal ytterligare led bakåt) (till ngn), person som i rakt nedstigande led härstammar (från ngn), avkomling, descendent (jfr BARN I 2, EFTERKOMMANDE b, ÄTTELÄGG 2, ÄTTING); ofta i fråga om (föregivet) mer l. mindre förnäm härkomst; särsk. (o. i sht) i förb. med gen.-attribut l. prep.-attribut inlett av till, äv. av, ngn gg äv. efter, angivande (stam)föräldern l. den ursprungliga ätten; äv. (numera bl. mer l. mindre skämts.) om barn i första led (jfr AVKOMLING 1 a slutet); äv. i utvidgad anv., dels i fråga om härstamning från folk(stam l. -kategori) l. släkte o. d., dels om djur l. växt; äv. bildl. (se slutet). Denne .. Konung ägde ock til maka en Ätling af Stenkilska Huset. Dalin Hist. 2: 102 (1750). Wi hoppas, at en sådan föresats blifwer i det Kongl. Huset fortplantad, Ättlinge efter Ättlinge, til werldenes senare tider. PH 10: 23 (1772). I synnerhet anropade han invånare af Veji och Tarquinii: ”de måtte icke tillåta att en ättling af dem .. för deras ögon förginges”. Kolmodin Liv. 1: 160 (1831). Denne Ludvig XIV:s ättling i fjärde led hade gjort bättre om han blivit trädgårdsarkitekt än suttit med krona och spira på Castiliens tron. Lagergren Minn. 3: 254 (1924). Och ättling som jag är till knektar har jag ett visst agg till hemmafronten. Martinson BakSvenskv. 230 (1944). Så går några år, och de första ättlingarna efter denna utmärkta stövare börjar visa sig både i och utom länet. Edström Hund. 165 (1948). Detta krumma päronträd i Vadstena klosterträdgård anses vara en ättling till ett träd planterat av en 1500-talsmunk. Israelsson Klosterträdg. 99 (2008). — jfr DAVIDS-, RIKSRÅDS-, SNAPPHANE-, SVENSK-, VALLON-, VASA-ÄTTLING m. fl. — särsk. i bildl. anv., om sak i förhållande till annan föregående l. förutvarande sak varav den är avhängig l. varur den är utvecklad o. d. (l. till sin upphovsman); äv. om person som företer andligt släktskap (se d. o. 2) med föregångare; jfr AVKOMLING 2, BARN I 6, 7. Ära kallar jag din maka, / och er ättling: stor bedrift. Ling Tirf. 1: 52 (1836). Trappuppgången till kaffehuset var en sannskyldig ättling af gränden: smal, mörk och slipprig. Ridderstad Samv. 1: 5 (1851). Alla de kyrkliga samfund, som kallade sig för äkta ättlingar af Luthers anda. Forssell Stud. 1: 117 (1866, 1875). En Barabbas’ senfödde ättling har diktat en hyllningssång som inläres i alla skolor och sjunges med uppräckta händer. Lindström Vindsröjn. 15 (1939). De ännu i vår tid kvarlevande krokanerna är ättlingar av dessa (renässansens) taffelprydnader. Kulturen 1951, s. 68.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content