publicerad: 2014
VALLON valω4n, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(vallon (w-, -l-, -oo-) 1625 osv. valloner- (w-, -l-) i ssgr 1712 (: Vallonerstugan)–1755 (: valoner ostar))
Etymologi
(mans)person som bor i l. härstammar från Vallonien (o. som talar vallonska o. har en vallonsk identitet); i pl. äv. sammanfattande, om detta folk; särsk.: (ättling av) till Sv. under 1600-talet invandrad vallon. (I Holland har) the Brabender Flaminger (dvs. flamländare), medh een stoor deel Walloner sigh nedersatt. Stiernman Com. 1: 915 (1625). Belgiens fyra södra landskap bebos af valloner, som tala en fransk munart. Svensén Jord. 388 (1886). Genom inflyttade valloner infördes .. stångjärnssmidet efter vallonsk metod. SvH 5: 83 (1903). (Pappan) var en bullrig och glad vallon, en festprisse precis som alla sina bröder. MånJourn. 2001, nr 3, s. 44. (Den) belgiske premiärministern Herman Van Rompuy, har .. lyckats med konststycket att dämpa spänningen mellan valloner och flamländare i sitt splittrade hemland. DN 21/11 2009, s. A2.
Ssgr (i sht förr): VALLON-BRUK. bruk (se d. o. 9) där valloner (rekryterade till Sv. för sitt yrkeskunnande) o. deras ättlingar levde o. arbetade med järnhantering. Bergv. 4: 612 (1823). Huvudvikten (i memoarerna) ligger på barndoms- och uppväxttiden på det uppländska vallonbruket Österbybruk. HT 1954, s. 210. —
-GÖS. stångformat råjärn för färskning (se färska, v. 2 a) vid vallonsmide; jfr gös, sbst.3 1, o. järn-gös. JernkA 1862, 1: 383. —
-HAMMARE. hammare (se hammare, sbst.2 2 a) i vallonsmedja. År 1673 hade bruken i Väddötrakten tyska hamrar, hvaremot vid de egentliga Dannemora-verken vallonhamrar voro nästan ensamhärskande. Uppl. 2: 184 (1906). —
-HÄRD. för vallonsmide inrättad smälthärd för färskning (se färska, v. 2 a); ngn gg äv. om räckhärd; jfr härd, sbst.1 3 b. Rinman JärnH 88 (1782). Vallonhärdar äro af tvenne slag, Smältare- och Räckare-härd. Rinman 1: 847 (1788). De kolslukande vallon- och lancashirehärdarna har nästan helt försvunnit. De Geer SvNatRiked. 1: 56 (1946). —
-JÄRN. stångjärn framställt gm vallonsmide. SamlBergsvet. 1: 151 (1806). Vallonjärnets största betydelse var dess stora hårdhet, som gjorde det till världens förnämsta material för stålframställning. Heckscher SvEkonH 1: 468 (1936). Högst upp på prislistan låg vallonjärnet från Leufsta och Österby. Forsmark brukade komma som god fyra. DN 12/11 1987, s. 32. —
-SLÄKT. Fadern var bergsman och tillhörde en af de fordom för smidets upphjelpande införskrifne vallonslägterna. Wieselgren Samt. 41 (1870, 1880). —
-SMEDJA. jfr -smide. Vid en vallonsmedja kan något öfver 50 skeppund stångjärn smidas på en vecka. Rinman 2: 889 (1789). Fyra stycken gösar .. uppsmiddes i Gysinge wallonsmedja och lemnade i alla afseenden goda resultater. JernkA 1855, 1: 43 (1854). —
-SMIDE. för vallonerna utmärkande (o. med vallonska smeder till Sv. införd) smidesteknik för framställning av stångjärn; jfr -smed, -smedja. Bergv. 3: 256 (1766). Vallon-smide är det här (vid Lövstabruk) brukliga, hvilket väl fordrar mera både kål och arbetare, men försäkrades gå dubbelt fortare, än det eljest vanliga eller Tysk smidet. Linnerhielm 3Br. 131 (1807, 1816). Wallonsmidet begagnas uteslutande vid Dannemorajernets tillverkning och lemnar ett utmärkt stångjern. Keyser Kemien 2: 472 (1874). jfr halv-vallonsmide —
-STÅNGJÄRN~02 l. ~20. jfr stång-järn 2. KatalIndUtstSthm 1897, s. 108. 1947 stängde den allra sista (vallonsmedjan) i världen: Strömbacka bruk i Hälsingland, som i slutet av 1800-talet fått rätt att tillverka vallonstångjern av Dannemoramalm. DN 12/11 1987, s. 32. —
-TACKJÄRN~02 l. ~20. jfr tack-järn. JernkA 1817, 2: 121. Vid blåsning av Wallontackjärn för beredning av Wallonjärn som underlag för högsta kvalitet degelstål använder man sedan gammalt kall bläster. Dædalus 1933, s. 66. —
-ÄTTLING. efterkommande (se d. o. b) till vallon invandrad (under 1600-talet) till Sv. Johansson SmedBrukspatr. 164 (1933). Vallonättlingar som bor i Stockholm (kommer) hit (till Gimo) och berättar om vallonerna och hammarsmidet som är en viktig del av brukets historia. UNT 21/1 2013, s. 10.
Avledn.: VALLONSK, adj. som härrör från l. har avseende på l. utmärker vallon(er) l. Vallonien. Rinman JärnH 394 (1782). Franskan .. talas .. såsom ”vallonsk” dialekt, i södra Belgien. Noreen VS 1: 68 (1903). Belgien har tre premiärministrar, en nationell, en vallonsk och en flamländsk. DN 21/3 1993, s. C7. —
VALLONSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) vallonsk kvinna. Hon är stolt öfver att vara vallonska och hon och hennes barn skola gå genom lifvet med raka ryggar. Siösteen ModBelg. 413 (1906).
Spoiler title
Spoiler content