publicerad: 2021
ÅLIGGA å3~lig2a, v. -er, -låg, -legat (se för övr. LIGGA). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. åå-; se för övr. LIGGA)
Etymologi
1) ligga l. vila på (ngn) ss. dennes uppgift l. ansvar l. skyldighet, tillkomma l. åvila; särsk. med (egentligt) subj. bestående av inf.-förb.; i sht förr äv. om bekymmer l. besvär o. d.: trycka l. plåga (i p. pr. förr äv.: överhängande (se a)); äv. utan obj.; jfr LIGGA PÅ 4, PÅ-LIGGA 2 a, b, PÅ-VILA, Å-HÄNGA. Bureus Runaräfst 44 (1602; utan obj.). Ty honom ålågo efter denne dagen, et fast drygare bekymmer. Celsius G1 2: 284 (1753). Huru vi samvetsgrant fullgjort hvad oss ålegat. Wallin Rel. 4: 448 (1833). Hvarvid den, som .. hade vakten, ålåg att hafva tillsyn .. öfver båten. Strömborg Runebg IV. 1: 242 (1896). Biskop Faxe och domkapitlet ålåg det att ordna lokalfrågan. MinnSvLärov. 1: 12 (1926). Understöd får ej lämnas för åtgärd, vars bekostande åligger stat eller kommun. NorstedtJurHb. 621 (1987). Hennan ska häktas och fällas för det här, och det åligger er att skaffa fram bevisning så att det håller. Nesser FallG 199 (2003). — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om skyldighet l. börda o. d.; i sht förr äv. om nöd: tryckande l. plågande o. d.; förr äv. om fara: hotande l. överhängande. Theras åliggiande nödh och motegång. LPetri 4Post. 50 a (1555). För den åliggjande fahra skuld som på färde är. RP 1: 144 (1629). Åsidosätter gäldenär .. honom åliggande bokföringsskyldighet .. , straffas för bokföringsbrott med fängelse eller straffarbete i högst två år. Västhagen Affärsbokf. 113 (1945).
b) ss. vbalsbst. -ande, konkretare, om uppgift l. ansvar l. skyldighet o. d. (som åligger ngn); förr äv. om bekymmer l. besvär o. d. Tempeus Messenius 60 (1612). Ehuru widrigt thet än gåår / I älskogs fall, lell har man liten roo / och någon lindring, då man fåår / een annan sitt åliggiande betroo. UHiärne (SVS) 79 (c. 1665). Enligt dåtidens enkla sed och bruk hade pojkarne i skolan bland annat till åliggande att sopa och elda rummen om morgonen. Adelsköld Dagsv. 1: 52 (1899). Om försvarares åligganden stadgas att försvarare skall med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt. NorstedtJurHb. 819 (1987). — jfr DOMAR-, SKJUTS-, TJÄNSTE-ÅLIGGANDE m. fl.
2) (†) i fråga om att ngt är i ngns intresse l. tillskrivs vikt l. betydelse (för ngn); särsk.: vara angelägen (för (ngn)); äv. i sådana uttr. som makt åligger ngt, makt åligger ngn att osv. (se MAKT 6 b). Gustaf II Adolf 117 (1615). Såsom och medh Hans Furstl. N:de sin fullmyndige Sändebudh förordnadt at handla om alle gode och nödige saker som bägge Rijken åliggiande woro. Widekindi KrijgH 681 (1671). Emedan sådant åligger wår saligheetz medel. VDAkt. 1678, nr 181. Ett större utrymme war nödigt, så wähl som en fördehlaktigare orth till att kunna uppassa och dämpa fiendens förehafwande. Det ålåg högst däruppå att tänckia. KKD 6: 152 (1708).
3) (†) (med bön l. vädjan l. krav) ansätta l. besvära l. betunga (ngn); särsk. med prep.-bestämning inledd med i l. om, betecknande det ansättandet osv. gäller; äv. dels utan obj., dels i p. pr. i adjektivisk anv. (med konstruktionsväxling), om bön; jfr LIGGA PÅ 6, PÅ-LIGGA 4. På thett sidste genom hanns flittige åträgne och åliggende bönn bleff honn öfuerwunnen vtaff honom. 3SthmTb. 4: 4 (1601). Mhen Teüske Ryttaren och Enkian stündeligen åliggia om resolution för affresan sküll. VDAkt. 1679, nr 185. Fördenskull som de i denne sin begäran mig så trägit åligga recommenderas de här med .. och remitteras til Eder Faderliga Högwördighet. VDAkt. 1725, nr 224. Möller (1807).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content