publicerad: 1971
SKJUTSA ʃut3sa2, v.1, äv. (vard.) ʃus3a2 (uttalas vanl. Schussa Weste, schùttsa ell. (vanligare) schùssa Dalin), förr äv. SKUTSA l. SKUSSA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr SKJUTS. Anm. Det i nedan angivna källa i bet. 1 d α anträffade skusta är sannol. antingen felskrivning för skussa l. skutsa l. ett försök till uppsnyggning av (den ss. slarvig uppfattade uttalsformen) skussa [jfr sv. dial. (Smål.) sjusta ut ngn, hastigt föra ut ngn]. VDAkt. 1671, nr 171 (: skustatt, p. pf.).
Ordformer
(skiuds- (siu-, -dz-) 1614—1700. skius- (sju-) 1617 (: skiusning)—1740 (: Skius penningar). skjuss- (schiu-, siu-, sju-, skiu-, stiu-, -sz-) 1560—1773. skjuts- (schiu-, siu-, sju-, skiu-, -dts-, -tts-, -ttz-, -tz-) 1556 (: skiutzrätteren), 1595 osv. skuss- 1630—1780. skuts- (-tz-) c. 1607—1802)
Etymologi
[sv. dial. skjussa, skyssa, skussa, skossa, äv. (med apokoperad ändelse) skuts; jfr d. skydse, d. dial. sjusa, nor. skysse, nor. dial. skyssa, skjussa; till SKJUTA, v.1; i bet. 2—5 är ordet möjl. påverkat av sådana ord som SKJUTSFÄRD, SKJUTSHÄST, SKJUTSRESA; jfr ASundqvist i NysvSt. 1969, s. 101 ff. — Jfr SKJUTS, SKJUTSGÄRD]
1) (i sht vard.) gm stöt(ar) l. knuff(ar) o. d. komma (ngn l. ngt) att fara (i viss riktning l. till l. från en plats o. d.); knuffa l. skuffa l. fösa l. jaga l. driva l. föra l. skicka (ngn l. ngt i viss riktning l. till l. från en plats o. d.); förr äv. (utan tanke på att obj. nämnvärt förflyttas l. förflyttar sig): stöta till l. knuffa l. skuffa (ngn); stundom svårt att skilja från (o. numera ofta uppfattat ss.) bildl. anv. av 2; jfr SKJUTA, v.1 I 7, 8, SKJUTS 1. (Borgarna i Söderköping) sutte på Ramshäll med speel och sång, drikenndes sit öhl och win och sedan skiutsandes tunnorna utföre. MeddÖgFm. 1923—24, s. 75 (i handl. fr. c. 1695). Iu längre vij kunna skiutza honom (dvs. tsaren, som vill sätta sig fast vid Östersjön) sin koos, iu bättre är det. Bark Bref 2: 97 (1705). Därpå togo mig Ridderskappet i armen .. och stötte mig å alla sijdor sampt slet mit gehäng sönder. .. (Dagen därpå) åth sporde (jag en av deltagarna i tumultet), hwarföre han mig så hanterat .. med skutsande och slitande. FRutenschiöld (1711) i KFÅb. 1913, s. 218. ”Det var ett godt skjutsande” — sa' pojken, sköt mor sin i sjön. Holmström Sa' han 19 (1876). Hvar möbel rubbad var, och i en hög / De kära taflor man mot väggen skjutsat (då auktion skulle hållas). Snoilsky 2: 113 (1881). Det var ondt om utrymme, så att man skjutsade oss ända upp i tredje våningen. Wachtmeister MedelhSk. 101 (1884). Skjutsas helt burdus utför trapporna. Östergren (1939). — jfr AV-, BORT-, FRAM-, NED-, UNDAN-, UPP- o. UT-SKJUTSA. — särsk.
a) järnv. vid växling låta lokomotiv skjuta (en l. flera lösa järnvägsvagnar) framför sig o. snabbt sakta in, så att den lösa vagnen (resp. de lösa vagnarna) fortsätter (fortsätta) att rulla, under det att lokomotivet (o. därmed sammankopplade vagnar), sedan en växel lagts om, ledes (ledas) in på intilliggande spår; jfr SKJUTS 1 b. Växlingsarbetet (vid järnväg) utföres med iakttagande av gällande försiktighetsmått, bl. a. .. att person- och styckegodsvagnar, vagnar lastade med levande djur m. fl. icke få skjutsas. Engström o. Carlson HlednTrafik. 24 (1917). SDS 1950, nr 198, s. 12.
c) i vissa uttr. (med anslutning till 2).
α) (i vissa trakter) skjutsa bönder, i fråga om l. ss. namn på lek varvid ngn för en annan raskt framåt hållande honom i nacken med den ena handen o. i baken med den andra. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 149 (1949; från Västergötl.).
β) (i vissa trakter) skjutsa länsman l. tiggargubbar (jfr γ) i fråga om l. ss. namn på lek: skjuta (se SKJUTA, v.1 I 3 l β) kråka. LandsmFrågel. 28: 43 (1930).
γ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skjutsa länsman (jfr β), bildl.: tömma tarmen, göra sitt tarv; jfr δ o. SKJUTS 1 a α slutet. Jag ska gå och skjutsa länsman. Moberg MinSvH 68 (cit. fr. c. 1910; från Smål.).
δ) [sv. dial. skjutsa fogden (Lénström HelsDial. (1841))] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skjutsa fogden, = γ. Moberg Rid 175 (1941).
d) bildl. (jfr c γ, δ).
α) [jfr sv. dial. (Estl.) sjuss, hetsa (hundar)] (†) hunsa l. trakassera l. ”köra” med (ngn); jfr δ o. HUSSA, v. 2. En prästman war för honom (dvs. Petrus, 1582—1587 biskop i Linköping) som een hundh / Thenn skutzade han mångalundh. JPKlint (c. 1607) hos Benzelius MonVetEcclSv. 141. Aff allom är jagh hussat och skussat. Brasck FörlSon. L 1 b (1645). Jagh löner mitt folck, thet kommer jntet honom ved commendera och skussa them. VDAkt. 1671, nr 219.
β) förflytta (ngn från en befattning till en annan o. d.). Det förtryter högeligen, at min hjertans Beskedelige Adjunct .. skall altid skjutsas. VDAkt. 1792, nr 105. Wingård Minn. 1: 33 (1846).
γ) (†) i uttr. skjutsa ngn nedom ngn, placera ngn lägre än ngn, låta ngn åtnjuta mindre aktning än ngn, skjutsa ngn nedom sig, ta företräde framför ngn, passera l. förbigå ngn (vid befordran). Ingen ting (kan) högre förtryta mig än der en nyys utflugen skole komma med Kongl: May:ttz breeff (på rektorssysslan) .. och skussa mig (dvs. konrektor) ned om sig. PBeeth i VDAkt. 1679, nr 344. Wid hofwa alla daar en Högwälboren Tok / Får dömma hårt och twärt om både Vers och bok; / Malherbe och Racan ned'r om Theophil skiutza. Düben Boileau Sat. 54 (1722).
δ) i uttr. skjutsa med ngn, kommendera ngn (hit o. dit) l. utnyttja ngn l. ”köra” med ngn (jfr α), skjutsa med ngt (jfr 2 b α β'), flytta ngt (hit o. dit). Med slefven i hand .. stod hon och kommenderade framför spisen .., skjutsade med pannor och grytor, smakade på soppan och vände steken. Roos Helgsm. 1: 331 (1896). Tant Camilla packade och skjutsade med jungfrurna. Smith Rönnerkr. 218 (1912). Arnold hade litet för lätt för att skjutsa med folk. Han skjutsade med mig och han skjutsade med allt av kvinnkön. Alving HemBäst 120 (1948). Inte låta skjutsa med sig [hur som helst]. SvHandordb. (1966).
ε) (†) abs.: överlämna sitt ärende l. vädja (från en instans till en annan); jfr SKJUTA, v.1 I 12 a β. Det war (under medeltiden) mindre nödigt, at skjutsa från den ena Domstolen til den andra, då man kunde niuta likså mycken rätt eller orätwisa i den lägre som högre Rätten. Lagerbring 1Hist. 1: 387 (1769).
2) transportera (ngn l. ngt till en plats o. d.) med häst(ar) l. fordon l. farkost(er) o. d.; i fråga om ä. förh. i sht: transportera (ngn l. ngt till en plats o. d.) med transportmedel tillhandahållet enl. skjutsväsendets regler; äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande häst(ar) l. fordon l. farkost(er) o. dyl., l. med bestämning inledd av prep. i l. på, betecknande fordon l. farkost(er) o. d.; stundom äv. med saksubj., betecknande fordon o. d.; jfr 3 o. SKJUTA, v.2, SKJUTSFÄRDA samt SKJUTS 2. (Då invånarna i Hjo beklagat sig över olagliga skjutsfärder) hafwe wij tagitt .. förbe:de stadz inbyggiere .. vthi wår furstelige hegn, frijd och förswar .., så att the her efter .. ingen skiutze eller försle skole .. vthan för .. ehn skälig betaelning. PrivSvStäd. 4: 100 (1595). Bönder .. som skiutzade Hans Kongl. May:ttz Skafferÿ Saker. HovförtärSthm 1676—77, s. 125. Rådar-Bååt .. (kallas) en Bååt som allenast drifwes med Årar. Det hwar Rodarpijga i Stockholm weet, som skiutza Vngkararna och Iungfruerna uth på Diurgården om Sommaren att leeka och förlusta sig. Rudbeck Atl. 3: 296 (1698). En Italiensk Chaise som skussar mig 3 1/2 svänsk mil om dagen. CAEhrensvärd Brev 1: 12 (1780). Malmöboarne wisade den uppmärksamheten, att med egna åkdon skjutsa såwäl Swenskar som Norrmän .. till Lund. SKN 1845, s. 168. (Han hade) Bara skjutsat käranden en gång på cykeln. Moberg Rosell 33 (1932). Han skjutsade hem henne i bil. Johnson GrKrilon 85 (1941). — jfr AV-, BORT-, FRAM-, NED-, UPP-, UT-SKJUTSA o. ENTREPRENAD-, HÅLL-, KRONO-, LÅNG-, RESERV-SKJUTSNING. — särsk.
a) refl., i uttr. skjutsa sig själv, själv ombesörja sin transport l. stå för sina transportkostnader. Hwar och en af Lagmans nämbden skal hafwa at åtniuta sexton öre Silfwermynt om dagen, och underhålle samt skiutze sig sielf. Schmedeman Just. 1083 (1686). Skjutsar jag mig inte sjelf, så skjutsar mig Tussapojken. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) abs.
α) om person: utföra transport (till en plats med häst l. fordon l. farkost o. d.), vara körsven l. förare av fordon l. farkost o. d. vid transport av ngn l. ngt; i fråga om ä. förh. äv.: tillhandahålla transportmedel (enl. skjutsväsendets regler), vara skjutsskyldig l. åta (ha åtagit) sig skjutsskyldighet; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om färd då ngn utför transport l. (om ä. förh.) tillhandahöll transportmedel (enl. skjutsväsendets regler), skjuts(färd). Han skjutsade till stationen (med sin gamla bil). Förskoning för Vpsala borgare på then mijkna Stiussning. BtÅboH I. 7: Diar. 49 (1560). Den der lust hafwer för Penningar skiutza, han skall sigh hoos .. (föreståndaren för skjutsväsendet) angifwa. SthmStadsord. 1: 186 (1662). Din far skjutsade, din farfar skjutsade och dina förfäder hafva varit skjutsskyldige; derför skall ock du skjutsa. BondP 1865—66, 4: 99. Under senare delen av 1850-talet .. utgingo pr år 611245 stycken gästgivarskjutsningsturer eller därmed jämförliga skjutsningar. Paulsson SvStad 1—2: 179 (1950). särsk.
α') i ordspr. o. ordstäv. Skiutzar min granne, så skiutzar iagh medh. Grubb 724 (1665). ”Far skjutsar och stryk får han, men se han tål också” — sa' bondpojken om far sin. Holmström Sa' han 30 (1876).
β') i uttr. skjutsa med ngt (jfr 1 d δ), använda ngt ss. dragare framför skjuts. Pugen (dvs. puken) hade en gång fått sådan magt med bäckahästen, att han lade grimma på honom och lät honom både gå för plog, harf och vagn, .. ja, han till och med skjutsade med honom. Wigström Folkd. 2: 195 (1881).
γ') i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.; äv. i substantivisk anv. Gästgifwares, Hållkarlars och de skjutsandes tredska, motwillighet och försummelse. PH 7: 5618 (1763). Man har erfarit, att de skjutsande personernes seder förderfwas. BondP 1828—29, 2: 519. SFS 1920, s. 1511.
δ') (om ä. förh., numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning (jfr ε'). i uttr. taga skjutsning, närmande sig konkret anv.: tilltvinga sig transport(medel) för att färdas därmed; jfr SKJUTS 2 g β α'. Här komma åthskillige, som föregifwa sig wara uthskickade uti E. K. M:tz ährender, pocka och färdass illa fram och taga skiutzning effter therass egen willia. HTSkån. 1: 203 (1658).
ε') (förr) ss. vbalsbst. -ning (jfr δ'), i fråga om förhållandet att ngn var berättigad att vid tjänsteresa tillhandahållas transportmedel (äv. i uttr. fri skjutsning); äv. konkretare, om enskild färd varvid ngn utnyttjade l. påfordrade denna rättighet. (Landspostmästaren) skall .. niuta frij skjutzningh af Postbönderne ehwarest han framfahr. CivInstr. 468 (1673). Excesser .. med frie Skjutsningars, Körslers, Gärders, Mat-persedlers eller penningars utpräszande. LMil. 1: 197 (1683).
β) (förr) om fastighet: fullgöra skjutsskyldighet l. vara skjutsskyldig. D[en] 23 sept. skiutsade Lillegården med 1 par hästar til Vreta kloster. EtnolKällskr. 2: 58 (1773). Hemmanet är befriadt ifrån att skjutsa. Ahlman (1872).
c) (om förh. i Finl. under 1930-talet) med avs. på politisk motståndare: med våld transportera (från en plats till en annan, i sht till plats nära ryska gränsen); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskilt tillfälle då sådan transport ägde rum. Någon sade liksom på skämt: ”Skola vi skjutsa honom (dvs. expresidenten K. Ståhlberg).” SvD(A) 1930, nr 339, s. 17. Övergrepp och våldshandlingar, misshandel och ”skjutsningar”, som termen nu (dvs. 1930) började lyda, av kommunister men senare även av misshagliga socialdemokrater, blevo för varje dag allt talrikare. NordT 1931, s. 131.
3) [jfr 2] (†) med avs. på resandes fordon: enl. skjutsväsendets regler tillhandahålla hästar för. Tjenstefolket (på de ställen, där konungen gjorde uppehåll under resan) erhöll drickspengar .., hvilket äfven var fallet med dem af allmogen som skjutsade konungens vagn. Ahnfelt HofvLif 2: 89 (1880).
4) (numera föga br.) åka l. fara med skjuts; förr äv. allmännare: fara l. flacka l. jäkta (än hit, än dit l. av o. an); jfr SKJUTS 5. At H:r Olivekrans bryr sig och skrifver om testamentet, är intet underligit. Hans döttrar spara intet at skiutza kringom staden, at liuga och försmäda. Bark Bref 2: 70 (1705). Nu skall åter Bonden ut på skjuts igen. .. Så bli gårdssyslorna ogjorda, bara Herskapet får skiutsa. Sahlstedt SagTupp. 4 (1758). Han gör aldrig annat än skjutsar än hit, än dit. Weste FörslSAOB (c. 1815). Redan efter middagen skjutsa vi vidare, mot Järnskog. TurÅ 1912, s. 166.
5) om häst: tjänstgöra ss. riddjur l. dragare vid transport; i sht (om ä. förh.) i fråga om transport ställd till förfogande gm skjutsväsendet. Utj Julij månad togos utur landet 500 hästar och deribland 90 af Umeo Sochen som gingo till Jemptland at skussa. ÄSvBiogr. 1—6: 193 (c. 1723). Det fanns inte en häst i socknen, som inte var ute och skjutsade på julmorgonen. Lagerlöf Kejs. 37 (1914). — särsk. (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl.; särsk.: slita l. knoga o. d. Linné Bref I: 3: 203 (1746). (Den som söker en lärarbefattning vid akademien) får 3 Materier at välja af, som han efter 24 timar skal lärdt afhandla. .. Månge gifva sig icke ro at sofva om natten, och pådraga sig ofta en sjukdom, i synnerhet då de icke äro vane vid et så strängt arbete eller skjutsande inom dag och natt. Björnståhl Resa 1: 267 (1771).
1) (vard.) till 1: knuffa av l. i väg (ngn l. ngt); äv.: köra l. jaga i väg (ngn) l. göra sig kvitt (ngn l. ngt). (Sv.) Skjutsa af .. (Fr.) Chasser. Pousser. Jeter .. Se défaire de. Nordforss (1805). (General) Suremain (som fått bud om att vederbörande skulle inställa sig i Örebro) .. skjutsade .. utaf mig så hastigt, att jag tidigt på morgonen dagen derpå satt i min vagn på vägen till Örebro. Wingård Minn. 7: 8 (1848). IllSvOrdb. (1955). särsk. i uttr. skjutsa av med ngn, köra i väg ngn l. göra sig kvitt ngn. Blomberg Överg. 54 (1915).
1) (vard.) till 1: knuffa l. skuffa l. fösa bort (ngn l. ngt från ngt); äv.: köra l. jaga i väg (ngn) l. göra sig kvitt (ngn l. ngt). Nordforss (1805). (Sv.) Skjutsa bort (fr.) emmener; se défaire de, chasser. Weste (1807). SvHandordb. (1966).
1) (vard.) till 1: knuffa l. fösa fram (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl. (o. i denna anv. svårt att skilja från 2). Ihre (1769). Lyckan — Hans beskyddare har skjutsat fram honom. Nordforss (1805). IllSvOrdb. (1955).
2) till 2: transportera fram (ngn l. ngt) med fordon o. d.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 1). Där fins ett wist slags Folck, wid hwilkas föde-tima / En blid Planete-strål för waggan lyser opp, / Til deras opkomst, kan sig likt och olikt rima, / Dem skiuszar Lyckan fram, och det i fullt galopp. Brenner Dikt. 2: 80 (1723). Porthan BrSamt. 1: 210 (1796).
SKJUTSA IFRÅN SIG10 04 0. (vard.) till 1: knuffa l. skuffa l. fösa l. jaga l. driva l. köra bort (ngn l. ngt) ifrån sig. ConsAcAboP 8: 231 (1702). Lindfors (1824). —
SKJUTSA IHOP10 04, äv. HOP4. (vard.) till 1: knuffa l. skuffa l. fösa ihop (ngra l. ngt). Nordforss (1805: hop). Meurman (1847). —
SKJUTSA IN10 4.
1) (vard.) till 1: knuffa l. skuffa l. fösa l. föra in (ngn l. ngt). Nordforss (1805). Cederschiöld Maghreb 7 (1918).
2) till 2: transportera (ngn l. ngt) med fordon o. d. nedåt l. ned (till en lägre l. sydligare belägen plats o. d.).
SKJUTSA OM10 4. (vard., numera föga br.) till 1: skicka omkring (ngt), skicka (ngt) runt. Wjn-Kappen skiuszes om (på vintern), og hålles kan tro gill. Warnmark Epigr. H 3 b (1688). —
SKJUTSA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4.
1) (vard.) till 1: jaga l. driva omkring (ngn); äv. bildl.: förflytta (ngn) än hit, än dit (jfr skjutsa, v.1 1 d β). Iag hoppas .. at du ej lärer låta så skiussa ikring dig (dvs. låta använda dig än i Kristianstad, än i Landskrona). ÅgerupArk. Brev 30/4 1753. Hallström VenezKom. 124 (1901: kring).
2) till 2: transportera omkring (ngn l. ngt) med fordon o. d.
3) (†) till 4: fara l. flacka omkring. Sedan .. (Demokritos) en lång tid skiutzadt omkring, blef han hemma i sitt fädernesland. Lagerbring HistLit. 318 (1748). Cavallin (1876). —
SKJUTSA PÅ10 4. (vard.) till 1: ge (ngn l. ngt) fart gm att skjuta på; äv. med saksubj. Stormen hven fram och skjutsade på bakifrån allt hvad den förmådde. TurÅ 1892, s. 110. —
SKJUTSA TILL10 4. (vard.) till 1: knuffa l. stöta till (ngn l. ngt). Hoppe (1892). Auerbach (1913). —
SKJUTSA TILLBAKA10 040, äv. 032.
1) (vard.) till 1: knuffa l. fösa tillbaka (ngn l. ngt); äv. bildl., förr särsk.: fördröja (ngn). (Sv.) Skjutsa tillbaka någon .. (lat.) moras cui nectere; tempus cui trahere, ducere. Lindfors (1824). IllSvOrdb. (1955).
2) till 2: transportera (ngn l. ngt) tillbaka med fordon o. d. NordT 1898, s. 522 (i handl. fr. 1696). Auerbach (1913). —
1) (vard.) till 1: knuffa l. skuffa l. fösa undan (ngn l. ngt); äv. bildl. (Han) trodde .., at Simmingschöld ville skjutsa undan honom, för at få des rum (i kanslikollegiet). Schönberg Bref 1: XXIX (1795). Krusenstjerna Fatt. 1: 403 (1935).
1) (vard.) till 1: gm stöt(ar) l. knuff(ar) o. d. komma (ngn l. ngt) att fara uppåt l. upp (till en högre belägen plats o. d.), fösa l. jaga l. driva (ngn l. ngt) uppåt l. upp (till en högre belägen plats o. d.). Nordforss (1805). särsk. till 1 b, refl., i uttr. skjutsa sig upp, skjuta i väg sig själv uppåt (från ngt som man tagit spjärn mot). Du ska inte skjutsa dej opp från botten (vid dykning), för då kan du göra illa dej. Landsm. XVIII. 10: 48 (1901).
2) till 2: transportera (ngn l. ngt) med fordon o. d. uppåt l. upp (till en högre l. nordligare belägen plats o. d.). (Vid hamnen fanns) en bespänd wagn, hwarpå Karström, Otter samt Länsmannen och Skepps-Clarerar Lovall skjutsades up til Gästgifwaregården. TörngrenMål. 147 (1801); möjl. icke särsk. förb. —
1) (vard.) till 1: knuffa l. skuffa l. fösa l. jaga l. driva ut (ngn l. ngt). Nordforss (1805). Engström Häckl. 85 (1913).
2) till 2: transportera ut (ngn l. ngt) med fordon o. d.
SKJUTSA ÅSTAD10 04, äv. STA(D)4. (vard.) till 1: knuffa l. skuffa l. fösa l. jaga l. driva i väg (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl., förr särsk.: gifta bort (ngn). Ragnels och Luszis dag och sedan Walbormässa, / Så skiussas Åhrlig wist, tree gambla Pijgor sta, / Tre vnga Karar grå, the dantz' i samma raa. CupVen. A 7 b (1669). Auerbach (1913). —
SKJUTSA ÖVER10 40. (vard.) till 1: knuffa l. skuffa l. fösa l. jaga l. driva över (ngn l. ngt till en plats o. d.). Lagerbring Skr. 8 (c. 1764).
Ssgr (till 2): A (Anm. 1:o Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skjuts. 2:o En l. annan av nedan anförda ssgr kan möjl. äv. hänföras till skjut, sbst.1). SKJUTS-ALLMOGE~020. (förr) jfr -bonde. PH 7: 5615 (1763). —
-ANSLAG~02 l. ~20. (förr) sammanfattande, om de hemman som anslagits att utföra skjutsning vid visst skjutshåll. BtRStP 1823, 8: 789. —
-ANSTALT~02 l. ~20. (om ä. förh.)
-BEFORDRING. (om ä. förh., numera föga br.) befordran (av resande) gm skjutsväsendet. BtRStP 1856—58, IV. 2: nr 17, s. 6 (: skjuts- och post-befordring). Därs. 1862—63, IV. 2: nr 21, s. 16. —
-BESTYR. särsk. (förr) om (uppdraget att sköta om) skjutsningen inom skjutsväsendet; jfr bestyr 2. AdP 1828—30, 11: 279. —
-BESVÄR. (förr) jfr besvär I 2 b o. skjutsfärds-besvär. Stiernman Com. 2: 669 (1651: Kroge- och Skiutzbeswäret). —
-BETING. (om ä. förh., numera föga br.) = -entreprenad. SFS 1870, nr 51, s. 3; jfr BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. 6 e, Litt. C, s. 16. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 28, s. 17. —
-BIDRAG~02 l. ~20. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) bidrag till kostnader för skjutsning, resebidrag. SFS 1914, s. 383. —
-BITRÄDE ~020. (förr) om biträde med skjutsning gm skjutsväsendet. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, FörslPoststadg. s. 21. —
-BOLAG~02 l. ~20. (förr) av skjutsskyldiga bildat bolag med uppgift att utföra skjutsning (på sådant sätt att bördan därav fördelades rättvist mellan delägarna); jfr skjutsar-lag. BtRStP 1859—60, IV. 2: nr 8, s. 5. —
-BONDE. (förr) bonde som var skjutsskyldig l. utförde skjutsning, särsk. gm att åtfölja resande ett skjutshåll för att köra l. ta hand om (o. föra tillbaka) skjutshäst(ar) o. d.; jfr -karl 1. 3SthmTb. 1: 234 (1594). —
-BUD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 4280). (nästan bl. om ä. förh.) bud (se d. o. 1 b ε) angående skjutsning; särsk. (förr) om sådant bud varigm skjutsskyldig(a) kallades att fullgöra skjutsning; jfr skjutsfärds-bud. AdP 1800, s. 790. —
-BÖTE. (†) om böter utdömda på grund av försummad skjutsskyldighet; jfr böte, sbst.1 4. VDAkt. 1725, nr 497. —
-DAGSVERKE~020. (förr) dagsverke utgjort i form av skjutsning. IT 1791, nr 49, s. 3 (: skjuts- och hjelp-dagswerken). —
-DISTRIKT. (förr) om vart o. ett av de distrikt som utgjorde en enhet inom skjutsväsendet. BtRStP 1834—35, 8: nr 98, s. 15. —
-DRÄNG. (förr) dräng med uppgift att utföra skjutsning; särsk. om en av skjutsentreprenör o. d. anställd dräng som åtföljde resande ett skjutshåll för att köra l. ta hand om (o. föra tillbaka) skjutshäst(ar) o. d. (jfr -karl 1). Lind 1: 759 (1749). Entrepreneuren skall förpligtas att vara försedd med säkra skjutsdrängar. BtRStP 1840—41, 8: nr 26, s. 18. —
-DYGN. (förr) dygn (räknat från kl. 6 e. m., sedermera från kl. 6 f. m.) varunder ngn var skyldig att tillhandahålla skjutsning. Broman Glys. 1: 346 (1710). BtRiksdP 1878, I. 1: nr 11, Bil. s. 47 (räknat från kl. 6 e. m.). SFS 1919, s. 257 (räknat från kl. 6 f. m.). —
-ENTREPRENAD. (förr) entreprenad varigm ngn åtog sig att tillhandahålla skjutsning (mot bestämd ersättning). LBÄ 16—17: 126 (1798).
Ssgr (förr): skjutsentreprenad-auktion. auktion varigm skjutsning utbjöds på entreprenad till lägstbjudande. BtRiksdP 1875, IV. 1: nr 45, s. 3.
-ERSÄTTNING~020. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om ersättning utgående till den som tillhandahållit (o. under färden handhaft) transportmedel; äv.: skjutskostnadsersättning. SFS 1827, s. 1286 (: skjuts- och rese-kostnads-ersättning); möjl. till -kostnads-ersättning. Därs. 1834, nr 24, s. 5 (om skjutskostnadsersättning). BtRStP 1853—54, 8: nr 89, s. 22. —
-FJÖL. (-fjel) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) = -kavle. Kulturen 1938, s. 42 (från Hall.). —
-FRIHET~02 l. ~20. (förr)
1) [jfr -fri] om förhållandet att vara befriad från skjutsskyldighet; jfr skjutsfärds-frihet. Schück Wivallius 1: 232 (i handl. fr. 1648: skiutzgästningz- och vthskrifningz friheet).
2) rättighet att åtnjuta skjutsning, särsk. friskjuts. Konglige Maj:t kan .. icke tillåta Officererne fri skjuts, åter och fram då General-Munstringar, Regimentsmöten eller Exerceringar hållas skole, efter som sådane Skjuts-friheter intet i slike mål tillåtas. LMil. 1: 124 (1681). BondP 1828—30, 5: 405. —
-FRÅGA. fråga rörande skjutsning; särsk. (förr): fråga rörande skjutsväsendet. BtRStP 1859—60, IV. 2: nr 33, s. 6. —
-FÖRBINDELSE. (förr) förbindelse (mellan två orter o. d.) upprätthållen gm skjutsning. SvGeogrÅb. 1947, s. 121. —
-FÖRFATTNING. (om ä. förh.)
1) (numera föga br.) om skjutsväsendet(s organisation); jfr -ordning 1 o. författning 5. BtRStP 1817—18, 10: 321.
2) författning (se d. o. 6) angående skjutsväsendet; jfr -förordning, -lag, sbst.1, -ordning 2, -stadga o. skjutsfärds-ordning 2. AdP 1800, s. 414. —
-GILLE. (förr) sammanslutning av skjutsentreprenörer. GT 1788, nr 77, s. 3 (: Skjuts- och Åkerie-Gille). —
-GÅRD. (förr) gård där skjutsning tillhandahölls åt resande, skjutsanstalt (se d. o. 2); särsk. i uttr. skjuts- och gästgivargård. FörarbSvLag 5: 228 (1713: skiuts- och giästgifwara gårdar, pl.). Hedin Pol. 1: 17 (1911). —
-HALTPUNKT. (förr) om förh. inom skjutsväsendet i Finl.: hållplats utan ordinarie skjutsning men med möjlighet för resande att få extra skjutsning. FFS 1918, nr 140, s. 1. —
-HERRE. (†, om utländska förh.) om man (av högre stånd) som tillhandahåller skjutsning mot ersättning (o. medföljer resande för att skydda honom under resan). Kempe FabritiiL 72 (1762; om persiska förh.). —
-HOVMAN. (-håmman) (†) herreman stadd på resa med anlitande av skjutsväsendet; jfr hovman 2. Tidfördrijf C 4 a (c. 1695). —
-INDELNING~020. (förr) indelning av skjutsskyldigheten inom ett skjutslag (o. fastställande av den utsträckning i vilken varje skjutsskyldig inom skjutslaget skulle tillhandahålla skjutsning). PH 7: 5614 (1763). —
-INRÄTTNING~020. (förr)
1) om (föreliggande l. föreslagen inrättning av) skjutsväsendet; jfr skjutsfärds-inrättning. PH 8: 7512 (1766).
2) om inrättning tillhörande skjutsväsendet; särsk. konkret, om skjutsanstalt (se d. o. 2). VgFmT I. 6—7: 34 (i handl. fr. 1755). Kombinationen skjutshåll — gästgiveri medförde att anläggningen ofta kom att knytas samman med .. biljard, kägelbana (o. d.) .. Norrköpings skjutsinrättning .. ger en .. bild av hur en anläggning av detta slag fungerade. Paulsson SvStad 1—2: 65 (1950).
Ssg: skjutsinrättnings-lista. (förr) till -inrättning 1: på gästgivargård uppsatt anslag innehållande en (av vederbörande landshövding bestyrkt) redogörelse för hur skjutsväsendet på orten var inrättat; jfr skjuts-lista, sbst.2 PH 6: 4403 (1756). —
-KARL.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 2: karl som skjutsar l. utför göromål som ha samband med skjutsning; särsk. (förr) dels om karl som åtföljde resande ett skjutshåll för att köra l. ta hand om (o. föra tillbaka) skjutshäst(ar) o. d., skjutsbonde l. skjutsdräng, dels om karl som yrkesmässigt ombesörjde personbefordran med hästanspänt fordon, åkare o. d. Risingh KiöpH 97 (1669). (En lag borde utfärdas) att en ridande äfwen skulle betala lega för den framför honom ridande Skjutskarlens häst. AdP 1789, s. 440. Då .. (åkdonet) kommit nästan utför .. (backens) första afsats, grep .. (den resande) hastigt tyglarna ur skjutskarlens hand. Snellman Gift. 2—3: 114 (1842). (Stationsinspektoren, som anmodats att skaffa ett åkdon) skickade .. en pojke till en skjutskarl han kände, och snart körde en rymlig släde fram. Krusenstjerna Pahlen 7: 392 (1935).
-KAVLE. (förr) kavle (se d. o. 1 i) som sändes för att ange vem (inom ett skjutslag) som var i tur att utföra skjutsning; jfr -bricka, -fjöl, -klubba, -tavla. VRP 23/10 1719. —
-KONTOR. (förr) kontor som omhänderhade angelägenheter rörande skjutsväsendet i en stad. LdVBl. 1838, nr 30, s. 4 (i Malmö). —
-KOSTNAD. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) kostnad för skjutsning. HovförtärSthm 1770, s. 3628.
Ssg: skjutskostnads-ersättning. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) ersättning för skjutskostnad vid tjänsteresa; jfr skjuts-ersättning. SFS 1837, nr 49, s. 3. —
-KÄRRA.
1) (nästan bl. om ä. förh.) kärra använd vid l. avsedd för skjutsning; särsk. (förr) om kärra ställd till förfogande gm skjutsväsendet; jfr rapphöna 2. Jakobsson BevBeklädn. 464 (i handl. fr. 1630: Skusskerror; vid militärt förband). (Professor Svedelius' resor i Sv.) måste merendels ske på skjutskärra. LundagKron. 2: 35 (1921).
2) bildl. (med anslutning till skjutsa, v.1 1 d β), i uttr. som syfta på att obefordrad prästman (under längre tid) i sin tjänst förflyttas än hit, än dit; särsk. i uttr. konsistorii skjutskärra; jfr konsistorie-kärra. (Prästen) fick stanna i Södertörn, oaktadt ”skjutskärran” flera gånger stod färdig att framköras utanför hans dörr. Hagström Herdam. 3: 150 (1899). Från Mjölby förflyttades jag på konsistorii skjutskärra till Vikbolandet, Tjust och andra platser. Aurelius Männ. 183 (1935). —
-LAG, sbst.2, n. (förr) lag (se lag, sbst.3 14 c) l. organisation för skjutsning; särsk. dels ss. sammanfattande beteckning för de (ägare av) hemman som voro skyldiga att svara för skjutsning från en ort, dels ss. sammanfattande beteckning för de borgare som utsetts att svara för skjutsningen i l. från en stad; jfr skjutsar-lag. PH 2: 1137 (1734; i stad). Juhlin-Dannfelt 356 (1886; om samfällighet av skjutsningsskyldiga jordägare). Ofta delades ännu för ett 60-tal år sedan större byar i ett par skjutslag (för att skjutsa vid begravningar). Nordström Luleåkult. 87 (1925). —
-LASS. (nästan bl. i skildring av ä. förh.) lass som (skall) skjutsas l. har skjutsats. Enström Gråbacka 259 (1929). —
-LEGA. (nästan bl. om ä. förh.) lega för skjutsning; särsk. (förr) om (en per mil beräknad) avgift som erlades av resande till skjutsskyldig l. skjutsentreprenör inom skjutsväsendet. För Skiutz och Hestlego, för Inkiöpare .. (som) hafwa Vthrest och Vpkiöpt provision. HovförtärSthm 1680 a, s. 107; möjl. icke ssg. Därs. 1692 A, s. 2344. Maximibeloppet af den skjutslega, som må af entreprenör få uppbäras .., fastställes af Kongl. Maj:t. SFS 1878, nr 18, s. 1. SFS 1933, s. 708 (i fråga om linjetrafik med motorfordon). —
-LÄNGD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 4282).
2) (†) om bestämd vägsträcka mellan två hästombyten vid skjutsning, skjutshåll (se d. o. 5). PH 7: 5614 (1763). —
-MÄRR.
1) (nästan bl. om ä. förh.) ss. skjutshäst använd märr; äv. ss. nedsättande beteckning för häst. Tidfördrijf A 5 a (c. 1695). Hästen een fullkomlig Skiutzmärr Casseras. GenMRulla 6/10 1711.
2) (vard., numera mindre br.) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. (med anslutning till skjutsa, v.1 1 d β) i uttr. konsistorii skjutsmärr, konsistorii skjutshäst. Amanuenssysslorna .. (ha) varit ett slags skjutsmärrar hvarpå man sökt praktisera sig fram till någon bättre beställning. Tegnér Brev 1: 119 (1806). Schröder 2Bruksb. 145 (1903: konsistorii skjutsmärr). —
-ORDNING. (förr)
1) ordning (se d. o. 3) i fråga om skjutsning, skjutsväsen; jfr -författning 1 o. skjutsfärds-ordning 1. BtRStP 1817—18, 10: 320.
2) förordning angående skjutsväsendet; jfr -författning 2 o. skjutsfärds-ordinantia, -ordning 2. RP 9: 106 (1642). —
-PENNING.
1) (i formen -pengar, i sht förr äv. -penningar) (nästan bl. om ä. förh.) i pl.: pengar använda l. avsedda till betalning för skjutsning; särsk. (förr) om den skjutslega som erlades av resande till skjutsskyldig l. skjutsentreprenör; jfr 3 o. skjuts 4, skjutsfärds-penning 1. Skiudz och Tere penningar (ingå i utgifterna för ett bröllop). HovförtärSthm 1642, s. 572; möjl. icke ssg. Därs. 1673, s. 406. Siusspenningar för 5 st ridhästar. Därs. 1720 A, s. 946. För en .. färd (med häst o. släde mellan Kolbäck o. Sthm c. 1810) fick prosten betala 5 riksdaler i skjutspengar. Mangård Dybeck 41 (1937). särsk. (†) i uttr. halva skjutspenningar, halv skjuts (se d. o. 4 c). HovförtärSthm 1761, s. 387. Därs. s. 1015.
2) (i formen -penningar) (förr) i pl.: skjutsfärdspenningar (se skjutsfärds-penning 2). RP 9: 109 (1642).
3) (numera bl. tillf.) koll. (i sg.), om skjutspengar (se 1); jfr penning I 7 b β. UrFinlH 334 (1790).
Ssgr: skjutspenning-avgift. (-penninge- 1823) (förr) till -penning 2, om skjutsfärdspenningar. BoupptVäxjö 1823.
-betalning. (-penninge- 1791) (nästan bl. om ä. förh.) till -penning 1, 3: betalning av skjutspengar. Tågordn. 15/9 1791, s. C 2 a. —
-PISKA. (nästan bl. om ä. förh.) piska använd l. avsedd att användas vid skjutsning; särsk. om enkel piska med tageltamp o. smalt träskaft. Blix SvFinance 162 (1797). Dalin (1854). —
-POJKE. (nästan bl. om ä. förh.) pojke som skjutsar l. utför göromål som ha samband med skjutsning; särsk. (förr) om pojke som åtföljde resande ett skjutshåll för att köra l. ta hand om (o. föra tillbaka) skjutshäst(ar) o. d.; jfr -gosse. Gyllenius Diar. 57 (c. 1670). Adam Smedberg .. föddes den 30 januari 1813. .. Efter sin konfirmation .. hade han någon tid tjänst såsom skjutspojke vid en gästgivaregård. KyrkohÅ 1933, s. 152. Martinson MötDikt. 73 (1950). särsk. mer l. mindre bildl. Livijn 2: 240 (1834). —
-POLLETT. (†) tillfälligt placerings- l. legitimationskort utdelat vid hovet i samband med utfärd i vagn; jfr pollett, sbst.2 2 a γ. HovförtärSthm 1769, s. 1461. —
-RAGLA, f. l. r.; best. -an. [med avs. på senare ssgsleden jfr sv. dial. ragel, n., lång, skranglig person; till ragla, v.] (†) skranglig skjutshäst. Tessin Skr. 85 (1759). —
-REDSKAP~02 l. ~20. (numera föga br.) om sadel l. fordon l. farkost o. d. använd (använt) vid l. avsedd (avsett) för skjutsning. PH 1: 83 (1719). AdP 1800, s. 855. —
-REGLERING. (förr) reglering (se reglera 2, 3) av bestämmelser rörande skjutsväsendet. LBÄ 16—17: 123 (1798). —
-REN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ren använd ss. l. avsedd till dragdjur vid skjutsning (inom skjutsväsendet), körren. VetAH 1774, s. 136. —
-RÄTTARE. (förr) befattningshavare med huvudsaklig uppgift att (ss. länsmans biträde) handha skjutsväsendet inom ett visst område (o. tillse att transportmedel vid behov ställdes till förfogande); äv.: hållkarl; jfr -fogde, -utredare, rättare 2 (slutet), skjutsare 1 o. skjutsnämnare. HFinlH 4: 256 (1556). Hållkarlar och skiutsrättare, som äro Länds- och Fierdingsmän til hielp. 2RARP 13: 460 (1743). Skjutsrättare .. säjs i några orter för Hållkarl. Weste FörslSAOB (c. 1815).
Ssgr (förr): skjutsrättar-, äv. skjutsrättare-pengar, pl. om ersättning som skjutsrättare erhöll av resande. JSalberg (1784) hos Hjelt Medicinalv. 2: 45.
-SADEL. (förr) (enkel) sadel (av det slag) som ställdes l. var avsedd att ställas till ridandes förfogande gm skjutsväsendet. InventVagnHovstall. 1814, s. 121. jfr: 1 st. mans Rid Sadel 1 st. dito skjuts dito. BoupptVäxjö 1803. —
-SELE. (nästan bl. om ä. förh.) vid skjutsning använd l. för skjutsning avsedd sele. DA 1808, nr 84, s. 6. —
-SKYLDIG. (förr) om person l. hemman o. d.: skyldig att tillhandahålla skjutsning (enl. skjutsväsendets regler); äv. substantiverat, om skjutsskyldig person. De skjuts-skyldiges egen önskan i afseende på den föreslagna förändringen. AdP 1800, s. 406. Länens skjutsskyldige jordägare. SC 1: 337 (1820). 2NF 25: 1025 (1917; om hemman). —
-SKYLDIGHET~002, äv. ~200. [jfr -skyldig] (förr) egenskapen l. förhållandet att vara skjutsskyldig; jfr skjutsfärds-skyldighet. LBÄ 16—17: 130 (1798). —
-STATION. (förr) ställe där resande regelbundet tillhandahölls skjutsning (jämte gästrum, stallrum, vagnbod o. hästfoder m. m.), skjutsanstalt (se d. o. 2); om förh. efter 1878 i sht om sådant ställe utan skyldighet att tillhandahålla logi o. mat (motsatt: gästgiveri). BtRStP 1834, 8: nr 134, s. 7. Skjutsstation, utan eller i förening med gästgifverirörelse. BtRiksdP 1872, IV. 1: nr 88—89, s. 4. Skjutsanstalterna i riket skola vara antingen gästgifverier med skyldighet att lemna resande herberge och förplägning eller skjutsstationer utan sådan skyldighet. SFS 1878, nr 18, s. 2.
-STYRELSE. (förr) om (kommunalt tillsatt) styrelse med uppgift att organisera skjutsväsendet i en stad. SFS 1828, s. 1663. —
-STÄLLE. (förr) om ställe där transportmedel tillhandahölls enl. skjutsväsendets regler; särsk.: skjutsanstalt (se d. o. 2). Scheffer BrGyldenstolpe 11/11 1779; jfr Odhner G3 2: 56 (1896). —
-SÄTE. (nästan bl. om ä. förh.) säte använt l. avsett att användas på skjutskärra o. d. BoupptVäxjö 1865. —
-TAVLA. (förr) vid skjutsanstalt (se d. o. 2) uppsatt tavla angivande avstånd o. skjutstaxa till närmaste skjutsanstalter (jämte andra upplysningar om skjutsväsendet på orten); äv. om tavla som sändes för att ange vem (inom ett skjutslag) som var i tur att utföra skjutsning; jfr -kavle o. mil-tavla. Wingård Minn. 12: 128 (1850; i bild). Skjutstaflan .. uppsattes vid den gård som skjutsskyldigheten ålåg. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 65 (1918). Kulturen 1939, s. 170. —
-TERMIN. (förr) utsatt tidpunkt för skjutsombyte (under längre transport). SFS 1842, nr 32, s. 15. —
-VERK. (†) om färdmedel. Fyra månader af året hvimlar hvarje fält (i Gangesdeltat) af Fiskar, och båtar äro då alltid det enda skjuts-verket. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 130. —
-VÄG.
-VÄSEN(DE). sammanfattande, om (allt som har samband med) det ä. system för ordnande av dels statliga transporter (kronoskjuts), dels befordran av resande (gästgivarskjuts, hållskjuts, reservskjuts m. m.) l. av post (postskjuts) som urspr. grundade sig på skyldighet för vissa jordägare o. borgare att tillhandahålla skjutsning o. som efter att ha modifierats på olika sätt slutgiltigt avskaffades gm beslut 1933; äv. om motsv. system i andra länder, särsk. i Finl. (där systemet avskaffades gm beslut 1955); jfr -anstalt 1, -författning 1, -inrättning 1, -ordning 1. I Norge avskaffades skjutsväsendet 1951. SthmStadsord. 1: 185 (1662). FFS 1918, nr 140, s. 2 (i Finl.). —
-ÄCKA. [sv. dial. skjutsäkka] (†) enskild omgång av skjutsning, skjutsfärd, skjuts (se d. o. 2 f). BorgP 1815, 1: 228.
B: SKJUTSNINGS-ANSTALT. (förr)
1) (förr) till 2: person förordnad att (själv l. med bistånd av skjutsskyldiga) tillhandahålla hästar, fordon, farkoster o. d. för transport av resande; äv. om skjutsentreprenör l. (särsk. i ssgn skjutsar-lag) skjutsskyldig. Stiernman Com. 2: 661 (1651). Alle Fohrmän och Skiuszare .. skola wara försedde medh .. Hästar, åthminstone Otta til tahlet. Därs. 3: 219 (1664). (I ett föreslaget entreprenadsystem) kan skjutsaren framställa en ingången och stadgad förbindelse, at altid stå tilreds. LBÄ 16—17: 125 (1798). jfr reserv-skjutsare.
2) till 2: person som kör häst(ar) o. dyl. l. framför fordon l. farkost o. därvid transporterar ngn l. ngt; i fråga om förh. under skjutsväsendets tid äv.: person som åtföljde resande ett skjutshåll för att köra l. ta hand om (o. föra tillbaka) skjutshäst(ar) o. d., skjutsbonde l. skjutsdräng l. skjutskarl o. d. PH 8: 7519 (1766). Med en 8—10 fot lång stake eller stång står den ene skjutsaren (vid en färd uppför en fors) i framstammen, den andre akterut, och stakarna sättas ned mera under än vid båten. Düben Lappl. 94 (1873; nor. orig.: den ene af de Skydsende). Till skjutsare för skjuts efter häst må ej användas person under aderton år. SFS 1924, s. 642.
3) (om förh. i Finl. under 1930-talet) till 2 c, om person som med våld transporterade politisk motståndare från en plats till en annan. Ståhlbergs ”skjutsare” på fri fot. SvD(A) 1930, nr 339, s. 17 (i rubrik).
Ssgr (till skjutsare 1; förr): skjutsar-, äv. skjutsare-lag. av skjutsskyldiga bildad organisation med uppgift att utföra skjutsning, skjutsbolag l. skjutslag. PH 1: 681 (1727).
-ämbete. om befattningen att vara skjutsare. Stiernman Com. 2: 668 (1651: Gästgifware och Skiuszare-embetet).
Spoiler title
Spoiler content