publicerad: 2005
TJÄNST ɟän4st, förr äv. TJÄNEST, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -er, möjl. äv. att hänföra till sg. tjänesta l. tjänsta; förr äv. TJÄNESTA l. TJÄNSTA, r. l. f.; best. -an; med avs. på pl. se ovan.
Ordformer
(tienest (th-, tii-, tj-, -nn-, -th) 1526–1677. tienesta- (-th-) i ssgr 1559 (: tienestadrengher)–1619 (: tienestapiga). tieneste (tii-) 1526 (: hofftieneste)–1537. tieneste- (-th-) i ssgr 1524 (: tienesthelöse)–1616 (: tienestedrengh). tienesto- i ssg 1559 (: tienestofolke). tienist (th-, -nn-, -iist, -th) 1521–1650 (: tienistweligen). tienista- i ssgr 1536 (: tienistaquinna)–1550 (: tienista pighon). tieniste (th-) 1526–c. 1585. tieniste- (th-, -nn-, -ssth-) i ssgr 1538 (: tieniste pighe)–1725 (: Tienistehion). tiens- i avledn. 1623 (: tiensligen)–1631 (: tiensligen). tiensta c. 1645 (: tienstone, sg. best.). tiensta- i ssgr 1541 (: tienstaquinnona)–1711 (: tienstahion). tienste (-nn-) 1542–c. 1585. tiänest (-æ-, -th) 1523–1622. tiäneste 1540–1617. tiänista- (-æ-) i ssgr 1540 (: tiænista qwinna)–1664 (: tiänistahion). tiäniste- (th-, -æ-, -th-) i ssgr 1524 (: tiæniste swen)–1679 (: tiäniste folk). tiänsta 1658. tjenst (th-, ti-, -nn-, -th) 1523–1900. tjenste- (th-, ti-, -th-) i ssgr 1526 (: tienstefolck)–1909 (: tjensterevolver). tjänist (th-, ti-, tij-, ty-, -æ-, -th) 1522–1652. tjäniste (ti-, tij-, ty-) 1529–1540. tjänst (th-, ti-, -nn-, -th) 1530 (: tiänstlöuss) osv. tjänsta- (ti-) i ssgr 1587 (: Tiänsta pigha)–c. 1741 (: tjänstaår). tjänste- (th-, ti-) i ssgr 1530 (: tiänstelöss) osv.)
Etymologi
[fsv. þianist(a), þiänist(a), y. fsv. thienst, f.; motsv. fd. thianæstæ, thiænæstæ (d. tjeneste), fvn. þjónusta, þénusta, f.; sannol. efter l. möjl. av fsax. thionust, n. (mlt. dēn(e)st, m. l. n) l. ffris. thianost, thianest, thianst, m. (motsv. mnl. dēn(e)st, dienst, m. l. n. (nl. dienst, m.), fht. dionost, n. (mht. dien(e)st, m. l. n., t. dienst, m.)); avledn. av TJÄNA, v. (med avseende på suffixet jfr HYLLEST, YNNEST); den enstaviga formen i sv. sannol. (åtm. delvis) efter motsv. mlt. form. — Jfr FÖRTJÄNST]
1) gm avtal l. överenskommelse l. pliktförhållande o. d. upprättat förhållande som innebär åtagande l. åliggande att (mot regelbunden ersättning) tjäna (ngn); anställning; plats, post; syssla, arbete; äv. med huvudsaklig tanke på de arbetsuppgifter som tjänsten innefattar (se d); särsk. dels (i sht om ä. förh.) om tydligt underordnat sådant förhållande, särsk. anställning ss. dräng l. piga l. betjänt o. d., dels om stadigvarande o. med hänsyn till lön l. förmåner l. innehåll l. omfattning mer l. mindre välreglerad (statlig l. kommunal) anställning; särsk. med adj.-attribut som (i procent) anger tjänstens omfattning i förhållande till heltid; äv. bildl., i fråga om djur l. sak (se särsk. a α); jfr 2 a, b o. BESTÄLLNING 1 a β. Vara i l. ha tjänst hos ngn. Ha en välavlönad tjänst. Sin förra tjänst hade hon inte innehaft så länge. Han stannade kvar på tjänsten i över 30 år. Hur många tjänster finns det på institutionen? Har du fast tjänst där? Sa(m)ma dag kom matt(es) iwte ffor rætti(n) och bød sich j tiænist ffor en mest(er)man. OPetri Tb. 12 (1524). Doch behölt Her Göstaff i tienstenne vti sijn betzolning, meste parten aff alla vnga och ogiffta karlar. Svart G1 56 (1561). Hon war till tiänst hoss Tommas i drömme. ÅngermDomb. 6 ⁄ 2 1632, fol. 53. Och är det et beklageligit kiännetekn af elakt tilstånd uti et borgerligit samhälle, när alt för månge, i hopp af tienster, winlägga sig om bokwett. Annerstedt UUH Bih. 3: 309 (i handl. fr. 1744). Har hon en god tjenst der på Vernanäs? tjenar hon hos majorskan Mannerskantz? Almqvist Kap. 45 (1838). Om Susanna en gång gifter sig, så måste det vara med en man, som har ordentlig tjänst och fast lön, och ingen vindböjtel till målare. Cederschiöld Riehl 2: 97 (1878). En kväll några dagar senare kom Onni hem från sin nya tjänst i staden. Hemmer Kokko 17 (1920). Reportern, som har en 10-procentig tjänst på kulturredaktionen, har fått en reprimand och vet vad som gäller. DN 26 ⁄ 8 2004, s. A21. — jfr ARVODES-, ENROLLERINGS-, FÖRTROENDE-, HERRE-, KALLELSE-, PROV-, REGEMENTS-, RIKS-, SLUT-, STAT-TJÄNST m. fl. — särsk.
a) i förb. med framförställt attribut som anger arbetsgivare o. dyl. l. slag av tjänst o. d.; särsk. i förb. med prep. (ut)i, förr äv. under l. vid (se särsk. α); äv. i anv. som motsvarar b l. c.
α) i förb. med gen.- l. poss.-attribut som anger den l. det ngn är i tjänst hos, särsk. konungen l. statsmakten; förr särsk. i uttr. i ngns ed och tjänst (se ED, sbst.1 1 f slutet), i ngns bröd och tjänst (jfr BRÖD 3 b); äv. bildl., i fråga om djur l. sak, särsk. (i anv. som motsvarar b) i uttr. ta ngt i sin tjänst, ta i bruk o. (långsiktigt) använda sig av ngt; jfr 5. I konungens, kronans, kyrkans, min tjänst. För nit och redlighet i rikets tjänst. En häst i kavalleriets tjänst. Polisen har framgångsrikt tagit ny teknik i sin tjänst. G1R 1: 118 (1523). Dogh giorde pigann sin edtt påå lagbokenn, att hun jcke war wtij för:de Jörenns tiänesth, när grytan kom bortt. TbLödöse 16 (1587). Så skal ingen Huuszbonde .. antagha någhon Embetzman, Mästare eller Dräng .. vthi sin tiänst och brödh, förra än then sam(m)e .. först wijsat sitt förloffzpasz hoos wederbörande Bärgmästare. PrivBergsbr. 1649, F 4 a. Förbudet warder them allom, som folck hafwa under sijn tiänst och wårdnat, medh reesor och werldzliga sysslor them .. förhindra (att gå i kyrkan). KOF II. 2: 475 (c. 1655). Dess första arbete wedh be:te Collegii tienst. Schück VittA 3: 144 (i handl. fr. c. 1673). Herrn har ett vackert studentbetyg; men glöm inte bort, att ärlighet och flit är och förblir det förnämsta i statens tjänst. Söderberg MBirck 123 (1901).
β) i förb. med adj.-attribut som anger av vilket slag tjänsten är med hänsyn till vem l. vad man tjänar, särsk. nationalitetsbetecknande attribut som anger vilket rike man tjänar. I privat och offentlig tjänst. I kunglig, statlig, kyrklig tjänst. D. 18 Novemb. Reeste de swenska ifrån Tumjn åth Kasaan som hade tagit Ryska tiensten. KKD 7: 234 (1718). Bremen rensades från de Danska soldaterna, som antogo Swensk tjenst. Ekelund 1FädH II. 2: 6 (1831). Den som är anställd i allmän tjänst, eller har allmänt uppdrag. NorstedtJurHb. 764 (1987).
b) i fråga om inledande av anställning, i förb. med verb(-förb.) som anger ngns tillträdande o. d. av tjänst l. ngns antagande o. d. av annan i sin tjänst; förr särsk. i uttr. sätta (ngn) tjänst, se SÄTTA, v.3 I 38 b β (äv. i anv. som motsvarar e (slutet)); jfr a. Ta tjänst ngnstädes l. hos ngn. Jte(m) skall jngen gulszmed anama någen gulszmedz läriwnga j tyäniste th(e)n frå sijn husbonda med omy(n)ne gångin är. Skråordn. 170 (1529). At gifua sigh i ti[e]nst hoss hammermesterna. OxBr. 11: 142 (1625). (Vi vill) alfwarligen påminna .. i synnerhet Pijgorne här i Staden, at de .. innan nästkommande Påskehögtid städia sig wisz tienst hos ährligit Husbondefolck. PH 1: 344 (1722; rättat efter orig.). Straff för Swenska Undersåtare, hwilka utan Konungens tilstånd söka eller antaga tjenst hos främmande Herrskap. AdP 1812, 1: 640. Att en man får en tjenst betyder att han får ett embete i staten, att en qvinna får en tjenst betyder att hon blir ett legohjon i ett enskilt hus. Agardh o. Ljungberg II. 1: 285 (1854). Efter juridiska studier i huvudstaden fick jag tjänst på pappas advokatbyrå här i stan. Hufvudstadsbl. 12 ⁄ 4 1983, s. 6.
c) i fråga om anställnings upphörande, i förb. med prep. från, i sht förr äv. ur, l. verb(-förb.) som anger ngns lämnande l. uppsägande o. d. av tjänst l. ngns avskedande o. d. av annan; jfr a. Lämna, förlora, ta avsked från sin tjänst. Säga upp ngn från tjänsten. Prästen miste sin tjänst i församlingen, men inte sitt ämbete. Prästen skildes från både tjänst och ämbete. Tw .. haffuer dogh alla tina wælfærdth hafth her wdi worth riche Swerighe Ther fföre ære wij begærande aff tiigh At tw gifwer tiig plath ffraa then tiænsth tw wdi ær Oc giff ind tiil oss. G1R 1: 105 (1523). Och effter Pigan Vthan någon gifwin orsaak hade Ryggiadt sin tienst, derföre skall (osv.). GullbgDomb. 12 ⁄ 5 1644. Att han ej kunnat upptaga målet mot sagde jaktkarl, emedan denne då redan var skild ur Rudbecks tjänst. Annerstedt Rudbeck Bref LXXVIII (1899).
d) med huvudsaklig tanke på de (mer l. mindre preciserade l. välavgränsade) arbetsuppgifter l. den verksamhet som tjänsten innefattar (l. den ställning (se d. o. II 7) som den innebär); ofta (ungefär) liktydigt med: befattning l. ämbete. Fem lediga tjänster som lokalvårdare utlystes. Vad har din tjänst för benämning? Tjänsten måste snarast tillsättas. När någon person lagligen till någon tienst kallat är. RA I. 3: 108 (1593). Till Cantzeliet höre och dessa officia och Tiänster, som aff Cantzlären på wåre wägnar order taga skole, som ähre Ambassadorer, Residenter, Commissarier, Agenter hoos främmande Herrer och Städher. CivInstr. 308 (1626). Alle Rijksens Högheeter, Stånd, Embeten och Tienster, uthdeelar Konungen. Schouten Siam 8 (1675). Upplysningar infordrades äfven angående de ecklesiastika tjensterna. Odhner G3 1: 367 (1885). Blott 623 t(imma)r (hölls) av ordinarie lärare med geografi i tjänsten, 266 t(imma)r av .. vik. lärare med geografi i provåret. SvGeogrÅb. 1929, s. 234. — jfr ADJUTANTS-, ARKIV-, ASSESSORS-, BARNMORSKE-, BESÖKAR-, BÅTSMANS-, DIREKTORS-, DRÄNG-, EXPEDITÖRS-, FOLKSKOLLÄRAR(E)-, FÖRSTELANTMÄTAR(E)-, INTENDENTUR-, KAMERALBITRÄDES-, KANSLIST-, KAPELL-, KASSÖRSKE-, KLOCKAR(E)-, KRIGS-, KRONOJÄGAR(E)-, LABORATORS-, LÄNSMANS-, MAJORS-, NOTARIE-, OFFICERS-, PENITENTIARIE-, POLIS-, POST-, PROFESSORS-, PRÄST-, RADIOTELEGRAFIST-, REGEMENTSLÄKAR(E)-, REKTORS-, REVISORS-, RÅDMANS-, RÄNTMÄSTAR(E)-, SACELLANI-, SEMINARIELÄRAR(E)-, SILVERPOST-, SKATTMÄSTAR(E)-, SKRIVAR(E)-, SKÖTERSKE-, SOCIAL-, SPECIAL-, STADSINGENJÖRS-, STALL-, STATIONSKARLS-, STRANDRIDAR(E)-, STYRMANS-, SVENNE-TJÄNST m. fl. — särsk.
α) i fråga om inrättande av ny tjänst. Så är han Grijpenhielm vthi anseende af samme Kongl. förordning, och här till giorde merkelige tiänster, nu försedder med chargen af een StatsSecreterare. CivInstr. 342 (1661). Tjänst inrättas och tillsättes av vederbörande myndighet, om annat ej följer av beslut eller bestämmelse som Kungl. Maj:t meddelar. SFS 1966, nr 39, s. 89.
β) i fråga om relativ erfarenhet av (typ av) tjänst, i jämförelse mellan flera (i övrigt jämställda) tjänsteinnehavare, särsk. i uttr. äldre l. äldst i tjänsten, som har innehaft tjänsten längre (än annan med jämförbar tjänst) resp. längst (av alla med jämförbara tjänster). M. Georg, som hafr altid hafft förtred och äldre i tiänstan. ConsEcclAboP 188 (1658). Den äldste i tjensten, af dem, som tjena vid samma corps, verk. Dalin (1854).
γ) [jfr lat. ex officio, å ämbetets vägnar] i fråga om att ngn gör l. gjort ngt inom ramen för l. under utövande av sin tjänst (l. under frihet från (o. i uttrycklig motsats till) sådant utövande) l. i kraft av sin tjänsteställning, i prep.-förb.; i sht i sg. best., särsk. (o. i sht) dels i uttr. i l. utom tjänsten (ofta mer l. mindre utan bestämd avgränsning från 2 (d)), dels i uttr. å (l. på) tjänstens vägnar. Hon reser mycket i tjänsten. I tjänsten bärs alltid uniform, men utom tjänsten går det bra att vara civilklädd. I Helsingfors har jag bara varit å tjänstens vägnar. (Målaren) Haffuer intet warit bruket i tiensten sedan Kon. M: drog till Påland anno 94. SthmSlH 1: 146 (1594). Hvarje befallning i tjensten skall med yttersta noggrannhet skyndsamt verkställas. TjReglArm. 1858, 1: 17. (Chefen hade) på tio år aldrig växlat ett ord med honom utom tjänsten. De Geer Minn. 1: 138 (1892). I tjänsten var han en exercisdjävul, i sällskapslivet var han känd för sina stora fordringar på snabb uppfattning och intelligens. Spong Sjövinkel 17 (1949). — särsk. i avslutning på framställning från myndighet o. d., föregående vederbörande myndighetspersons namn(underskrift), i uttr. i tjänsten l. å (l. på) tjänstens vägnar. ”Å tjänstens vägnar. G. Karlsson”, stod det avmätt längst ned i brevet. I tjänsten: Josef Fröberg. PT 1913, nr 139 A, s. 1.
δ) ss. förled i ssgr, betecknande offentligt l. privat anställd tjänstemans arbete i (uttrycklig) motsats till arbetares (se ARBETARE 2) arbete, särsk. i ssgn TJÄNSTE-KOLLEKTIVAVTAL.
e) i oeg. l. utvidgad anv. l. motsv. TJÄNA, v. 1 f (jfr 2 g), om sådant åtagande som inte grundar sig på (formell) anställning l. tvingande pliktförhållande o. d. (i förhållande till den l. det man tjänar) utan endast på mer l. mindre frivilligt (o. troget l. osjälviskt) ställande av sina krafter l. insatser till ngns l. ngts (gagneliga) förfogande; särsk. med gen.-attribut angivande den l. det man tjänar, särsk. ngt abstrakt. För edr’ trogna tienst, Enckior och karske Möör / Som i här till haf’ giort och änn städz göra böör. CupVen. A 4 a (1669). Den kärlek och tjenst, hwartil natursens lag förbinder hwar ärligt sinnad undersåte, at hysa mot sin Öfwerhet, Fädernesland och Landsmän. Acrel Sår 5 (1745). Sanningens och skönhetens tjenst är ej blott fri; den gör fri. 2SAH 12: 4 (1826). Fyra halvsekeljubilarer i Thalias tjänst. SvD 7 ⁄ 10 1927, s. 3. Jag har bara aldrig tänkt mig, att en gudom som hon skulle nedlåta sig till att gå i reklamens tjänst. Boye Ast. 8 (1931). Den nya människa, som ingenjör Werstand ville skapa, var en människa i den stora krigsmaskinens tjänst. Ruin SjunknH 64 (1956). — jfr SYNDA-TJÄNST. — särsk. (motsv. TJÄNA, v. 1 f α) i fråga om att tjäna gudom l. avgud o. d., särsk. bibelns Gud; särsk. med gen.- l. poss.-attribut angivande ifrågavarande gudom osv.; ss. senare led i ssgr närmande sig l. övergående i bet.: dyrkan l. kult; jfr b. (P. g. a. deras godhet) haffvær Jach .. them anammat oc tagiid med .. (allt) som the tiilförende tiil Gudz tiænist skicket oc utgiffvit haffve .. i miit .. beskærm. G1R 1: 34 (1522). Somliga haffuer .. (Gud) welsignat, vphögt, och helgat, och til sina tienist kallat, Men somliga haffuer han förbannat, och förnedhrat. Syr. 33: 12 (öv. 1536). Hwad äre wij Gud för .. (alla) Wälgerningar skyldige? Låff och Tacksäijelse! Lydno och Tiänst. Swebilius Cat. 2: 38 (1689). Bredvid Molochs gräsliga offer uppstår (hos semiterna) Mylittas skändliga tjenst. Svensén Jord. 156 (1885). jfr AVGUDA-, BELÄTE-, GUDS-, SATANS-TJÄNST m. fl.
2) i sg. (jfr dock g), verksamhet att utföra med tjänst (i bet. 1) förenade arbetsuppgifter l. -insatser l. göromål; tjänsteutövning, tjänstgöring; arbete (se d. o. 6), sysslor; särsk. dels (numera bl. i högre stil) i förb. med förrätta, dels (om ä. förh., i sht hist.) i uttr. län på tjänst, tjänstelän; ss. senare ssgsled äv. dels med särskild tanke på ålagd skyldighet att fullgöra (sådan l. sådan) tjänst (särsk. i ssgrna FRÄLSE-, RUST-, RYTTAR(E)- o. SKEPPS-TJÄNST), dels koll., om manskap som gör (sådan l. sådan) tjänst, särsk. i ssgn RUST-TJÄNST (förr äv. om enskild enhet som fullgör sådan tjänst); förr äv. övergående i allmännare anv.: arbete (se d. o. (1, 4,) 5), sysselsättning (se d. o. 1); äv. bildl., i fråga om ngt sakligt (särsk. dels ss. senare led i ssgr, dels i a slutet, d slutet). Varje dag innehöll sitt mått av tung och krävande tjänst. Hon orkar inte med sin vanliga tjänst längre utan måste få enklare arbetsuppgifter. Han vantrivdes med tjänsten. Wtan al affgiiffth eller tiænesth. G1R 1: 210 (1524). Den som uthståår tiensten, moste åtniuta lönen. VDAkt. 1677, nr 367. På det alle må lära des tjensts förrättande; så böra Ryttmästarne .. roulera i Regementerna. ReglSwArmeen 1710, s. 11. Ett fruktsamt folk får lof att använda en tredjedel af sin tjenst på barn, som ännu intet annat göra än förtära. Chydenius 14 (1765). Thestrup, är docens här, men har aldrig gjort en veckas tjenst hvarken som prest eller som akademikus. Thomander TankLöj. 93 (1828). (Fogdetiteln) sjönk efter hand i anseende och utträngdes åter i slutet af medeltiden åtminstone i de större länen på tjänst af titeln höfvitsman. Hildebrand Statsförf. 129 (1896). (Bisittarna trädde i åldermannens) ställe, då han tillfälligtvis ej kunde förrätta sin tjänst. Ambrosiani SvSkråämb. 40 (1920). Värre var att inrikesministeriet beslöt avhålla polismästaren från tjänst. HangöT 14 ⁄ 7 1979, s. 3. — jfr ALTAR-, BARNMORSKE-, BLOCKAD-, DRÄNG-, HANTLANGAR(E)-, HUND-, JÄRNVÄGS-, KOR-, LOTSNINGS-, NATT-, PROFESSORS-, REPARATIONS-, SAMARIT-, SAMHÄLLS-, SJUKHUS-, SJÖRÄDDNINGS-, SLUM-, SPANN-, SPION-, STATSRÅDS-TJÄNST m. fl. — särsk.
a) i förb. med göra (jfr 5 b, 8); särsk. (o. numera företrädesvis) i sg. obest. utan attribut (jfr e), särsk. i förb. med adverbial, särsk. angivande befintlighet l. tid; i sht förr äv. med indirekt personobj. angivande den man tjänstgör åt (i ä. språkprov stundom svårt l. omöjligt att skilja från 1); äv. i anv. som motsvarar b; jfr g. Anszeende thenn hulle tro tieniste, szom för:ne Axell Erichson oss .. giortt och bewijst haffwer. Rääf Ydre 1: 293 (i handl. fr. 1544); möjl. ssg. Thenn som tager foder, höö, haffre, eller kornn på någ(o)n klippere, thenn hann icke kann göre Kong(lige) M(ajestä)tt tienist med .. haffwe förwärcket samme hest eller klippere. Schmedeman Just. 41 (1560; rättat efter orig.). Then tiänist, som ministranter göre till messen. RA I. 3: 92 (1593). Så hafver och v. her Måns varit nu så starker, at han uthi capitularium närvarelse giorde församblingen tienst, effter thet mått som hans svaghet kunne medgifva. OxBr. 12: 377 (1618). Alla Betiente wid Postwäsendet .. tillhållas att giöra deras tienst och plickt. CivInstr. 480 (1704). Och som Lazarettet är en practisk Schola, hwarest .. alla Medici och Chirurgi til det minsta sex Månader (skall) göra tienst, innan de .. upföras på förslag til någon syszla. PH 8: 5820 (1774). (Z.) Franzén var .. så mycket lättare öfvertalad (att välja den lärda banan), som gossen de få gånger, då han tillfälligtvis skulle göra tjenst i handelsboden, redan visat sig opraktisk. 3SAH 2: 147 (1887). — särsk. bildl. (jfr d slutet), i fråga om att ngt sakligt är l. varit i (fungerande) bruk; särsk. med bestämning som anger vad det fungerar ss., särsk. (o. numera företrädesvis) i fråga om ngts mer l. mindre tillfälligt tillgripna (o. eg. ej avsedda) användning i angiven funktion (jfr TJÄNA, v. 3 d slutet); i ä. språkprov utan bestämd avgränsning från 8. Sopsäcken fick göra tjänst som regnrock. En plåtburk gjorde tjänst som ljuddämpare. Och lika som händerna skole giöra tieniste och hielp emellan hufvudet och lederna. RA I. 1: 358 (1544). Magen wil intet gjöra sin Tjenst, om man intet dageligen får en Sup om Morgonen, en Appetits-Sup förr Middagen, en på Maten, en Aftonvards. Aken Reseap. 145 (1746). Än skrattade Fru R., än såg hon interesserad ut, och hennes vackra tänder och temligen lifliga ögon gjorde här vid tourvis tjenst. Knorring Cous. 2: 27 (1834). (Likheten) mellan baskiskan och de amerikanska språken .. har framkallat .. gissningar om urtida förbindelser dem emellan, hvarvid äfven det sjunkna Atlantis fått göra tjenst som brygga. Svensén Jord. 116 (1884). Att äggvitan i växterna gör samma tjänst för de växtätande djuren som köttets äggvita för köttätarna. Bolin VFöda 10 (1933).
b) i förb. med attribut som anger ngns trohet l. villighet o. d. i tjänstgöringen l. (utan bestämd avgränsning från 1) tjänstgöringens varighet; jfr a, g. Lång och trogen tjänst. Anders Olofsson för wilige tro tienst han Oss och Rijket bewijst hafwer. G1R 1: 175 (1523); möjl. ssg. God tiänest. GlTer. 4 (c. 1550). Menn för hans förre långlige tiennist skuldt hos cronenn, blef honom lifuett förskontt. 3SthmTb. 5: 58 (1603). Sällskapet Pro Patria har utdelat .. den större medaljen i guld: åt .. förre kyrkovärden Carl Gustaf Olsson för 28 års tjänst åt Brunflo församling. PT 1917, nr 218, s. 2.
c) mil. (l. om ä. militära förh.) i förb. med bestämning (l. ssgsförled) som anger deltyp av tjänst inom militär tjänstgöring. Andra Afdelningen, Tjensten på Roten, skall innehålla de föreskrifter, hvilka, såsom undantag från normal-förhållanden, upkomma i följd af Indelningsverket. KrigVAT 1835, s. 194. Olika uppställningsplatser vid uppställning till tjenst till häst eller till fots få utses. TjReglArm. 1889, s. 333. Dagoff. åligger .. att svara för den inre tjänsten vid staben. ArtillRegl. 1940, 2: 212. — jfr BIVACK-, FRONT-, FÄLT-, GAS-, KAPTENS-, KASERN-, KOK-, KRIGSFÖRPLÄGNADS-, LUFTSKYDDS-, MINSVEPNINGS-, PATRULL-, RAPPORT-, SAMBANDS-, SJÖMÄTNINGS-, SKIDLÖPAR(E)-, SPRÄNG-, STABS-, STRIDSVAGN(S)-, STRÅLKASTAR(E)-TJÄNST m. fl.
d) med särskild tanke på den verksamma tid under vilken (tjänste)man tjänstgör i motsats till ledighet från arbetet för stunden l. dagen l. för längre tid; särsk. i förb. med prep. i (jfr 1 d γ). Har du tjänst i kväll? Han är inte i tjänst just nu. Inte en enda i tjänst varande polis fanns det att få tag i. Holmberg 2: 768 (1795). Den kamrat han nu hade med sig hade efter tjänstens slut tagit med honom i det ganska tydliga syftet att följa honom till hans rum. Hedberg VackrTänd. 7 (1943). (Läkaren) säger att hon under inga omständigheter får återinträda i tjänst denna termin. Lange FarlFörtära 27 (1950). Personalen var ganska stor .. och även om inte alla var i tjänst samtidigt så var dom tillräckligt många för att kunna hålla kontroll över anstalten. Strömstedt MittLiv 1: 164 (1981). — särsk. (numera bl. mera tillf.) bildl. (jfr a slutet), i fråga om sak som är l. varit l. ta(git)s i verksamt bruk; särsk. i uttr. i tjänst, när det l. det är i bruk, under gång. Maskinen som ett ögonblick vägrat sin tjänst, synes nu åter vara i gång. GHT 1895, nr 244 A, s. 2. När en ångpanna i tjänst visar en betydande läcka. TT 1898, M. s. 82.
e) (vard., i vissa kretsar) i sg. obest. utan attribut (jfr a), med tanke på de specifika arbetsuppgifter l. förhållanden l. skeenden som tjänstgöringen innebär, i uttr. tala o. d. tjänst, tala o. d. om ting som rör tjänsten. Middagarna voro i regel angenämare tillställningar än frukostarna, eftersom dagens arbete var över och det var förbjudet att tala tjänst. Berg BlåDrag. 81 (1936).
f) [jfr liknande, urspr. ironisk anv. av t. einem auf den dienst warten o. d., (lur)passa på ngn (för att skada)] (†) speciellare, i fråga om tjänstgöring i krig, i uttr. akta l. vara ngn på tjänsten, lurpassa på l. (ta tillfälle(n) i akt att) söka strid med ngn. Sedan the hade någre Mijl framsträckt, achtade them åter någre Ryssar på tiensten. Schroderus Os. III. 2: 73 (1635). (Matförrådet var) långt ifrån Slottet .. Therföre achtade the Swenske ther at förblifwa, at wara Sapiea thet bästa the kunde på tiensten. Widekindi KrijgH 148 (1671).
g) (i sht i högre stil) i oeg. l. utvidgad anv. l. motsv. TJÄNA, v. 1 f (jfr 1 e), om mer l. mindre frivilligt (o. troget l. osjälviskt) utförande av arbetsinsatser l. göromål o. d. som hör till tjänst (i bet. 1 e); äv. dels i anv. som motsvarar a l. b, dels i individuell anv., i ssgrna GUDSTJÄNST o. KYRKO-TJÄNST; jfr 5 d. (Och människan var för djuren) en nyttog och gagnelighen herre, görandes them tienist, j thy, ath hon brukadhe them rätt ther till the scapat woro. OPetri 1: 7 (1526). Oden. Förtrutit haar iagh swåra ting / Swergie haar mijn tienst hållet ring. Prytz OS C 4 a (1620). Leva av tro, av Guds nåd, som är varje morgon ny. Leva för människorna. I glad tjänst. Så känner alltid den benådade syndaren det. Bolander HerrKr. 31 (1946). — jfr MÄN(NI)SKO-, SKALDE-TJÄNST m. fl.
3) [utvecklat ur 2, i vissa ssgr (i sht sådana betecknande verksamhet ägnad att betjäna allmänheten) åtm. delvis äv. med anslutning till 5, med särskild tanke på betjäning l. erbjudande av tjänster o. d.] ss. senare led i ssgr: i form av särskild inrättning l. avdelning o. d. varaktigt organiserad verksamhetsgren av i förleden angivet l. antytt slag; äv. om sådan inrättning osv. (äv. mer l. mindre konkret). jfr KUND-, PRESS-, RÄDDNINGS-, SKOLRESE-, SOCIAL-, SÄKERHETS-, UNDERRÄTTELSE-TJÄNST m. fl.
4) [eg. individuell anv. av 2 g l. elliptiskt för GUDSTJÄNST l. KYRKO-TJÄNST] (numera föga br.) gudstjänst; jfr 5 e. Käril til Herrans Hws, käril til tienisten och til brenneoffer. 2Krön. 24: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: gudstjänsten). I kyrckian, när tiänst skeer, skola .. (skolbarnen) tijdheligen, och ordentligen sammankomma. ÅbSvUndH 32: 3 (c. 1660). (Prästerskapet hade) givit tillkänna, det de icke utan fruktan för olycka vågade sig vidare .. hålla de .. (i det icke renoverade kapellet) vanliga tjänster på Marie Bebådelse-, Kristi Himmelsfärds-, Midsommar- och Mikaelisdagarna. KyrkohÅ 1933, s. 130 (1779). Och kyrkrådet smög sig med ryggen i kut / vid tjänstens slut / efter prosten ut. Fröding Guit. 30 (1891). Östergren (1958). — jfr JORDAFÄRDS-, MORGON-TJÄNST m. fl.
5) (enskild) insats av arbete l. åtgörande (som avses l. avsågs vara l. är l. var till gagn l. nytta l. hjälp (för ngn)); enskild omgång av hjälp l. handräckning l. betjäning o. d.; i pl. med gen.-attribut angivande den man tjänar förr äv. ungefär liktydigt med: tjänst (i bet. 1 a α); förr äv. konkret (se g). Be någon om en tjänst. Tjänster och gentjänster. Hon utför ideligen både små och stora tjänster åt honom. Den tjänsten kunde jag varit förutan. Edhers retta skatt, skull, fodringar och andre plictige tienster, e hvad nampn the helst hafve kunne. RA I. 1: 395 (1544). Så länge han är i Chronones tienster. RP 8: 270 (1640). Den lägre skal tiena dän högre: / Torftiger afla bröd af rijkom, med tienster och slögder. Stiernhielm Herc. 460 (c. 1654, 1668). Emedan man .. höll för Gudz egit werk och försyn, alt thet man företog och företaga skulle, alt thet man fick i sinnet, lika som skedde Gudi en tienst thär med. Block Progn. Dedik. 7 (1708). Konungen äger at uphöja til Adeligt stånd och wärde Män, som genom trohet, .. lärdom och nitiske tjenster gjort sig af Konungen och Riket synnerligen förtjente. RF 1809, § 37. Se, vänskapen i tjenst och återtjenst består. Remmer Theat. 1: 29 (1814). Det kan lätt bli så att de som ska dela .. (sekreterarens) tjänster överträffar varandra i att lassa på henne jobb eller i att hävda, att just deras papper är de som först behöver bli klara. Uddenberg Rätt 231 (1985). — jfr GEN-, HEDERS-, KÄRLIGHETS-, RYTTAR(E)-, SMÅ-TJÄNST m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; äv. i anv. som motsvarar c. Frambudin tienst är altidh försmådh. SvOrds. A 6 b (1604). Gjord tjenst, snart glömd. Rhodin Ordspr. 55 (1807). Den ena tjänsten är den andra värd. Holm Ordspr. 334 (1964).
b) i förb. med göra (jfr 2 a, 8) l. (numera bl. i högre stil) bevisa l. visa (se särsk. β) o. indirekt personobj. som anger den som åtnjuter tjänsten (äv. (numera bl. mera tillf.) utan sådant obj.); jfr d, e. Vill du göra mig en liten tjänst? Gör mig en tjänst och sluta upp med det där! Han har gjort företaget ovärderliga tjänster. Man gör knappast henne någon tjänst genom att befordra henne. Tu haffuer giordt oss alla thenna tienistena, Hwadh skal iagh göra tigh? 2Kon. 4: 13 (Bib. 1541). Han har bevisat mig mycken vänskap och de reelesta tjenster, här i London. JJBjörnståhl hos Linné Bref I. 3: 264 (1775). Om de, som sitta inne med en större kännedom .. (om de gamla byalagen) blott ville ge en skiss, skulle de göra en stor och värdefull tjänst. Nilsson FestdVard. 61 (1925). Jag ger honom två (morfin)sprutor i stället för en. Det kanske blir slut då, men det vore ju bara att göra stackaren en tjänst. Stiernstedt Bank. 263 (1947). Så är det: gör man någon en stor tjänst är man bunden till vederbörande för alltid. DN 24 ⁄ 7 1990, s. B1. — särsk.
α) (†) i sg. obest. i koll. anv. Nw faar iach hädhan til Hierusalem til ath göra helgomen tienest. Rom. 15: 25 (NT 1526). Wänja the sigh ther til i Vngdomen, at the gärna och medh Lust bewijsa them Åldrigom Tiänst, så länder thet them i framtijden til en härligh Prydnat. Schroderus Modersch. I 2 a (1642). Hender åffta, att soldaterne .. marchera (under fanan) till att giöra en officerare tienst vijdh hans begrafningh. RP 16: 202 (1655); jfr e. Han .. har gjort mig god tjenst. Lindfors (1824); möjl. till 8.
β) i sg. best. med attributiv inf.-förb. l. att-sats. Visa mig den tjensten att (osv.). Dalin (1854). Nu när de ändå tänker hoppa av riksdagen så kan de väl göra oss den tjänsten att de polisanmäler männen ifråga. DN 3 ⁄ 12 1997, s. C6. Som tur var gjorde bägge hans föräldrar honom den tjänsten att leva länge. DN 4 ⁄ 8 2002, s. B6.
c) i förb. med verb som anger erbjudande o. d. (jfr d), särsk. erbjuda, förr äv. tillbjuda; särsk. i uttr. erbjuda sina tjänster, särsk. i fråga om att ngn ställer sig till förfogande för anställning o. d.; jfr a, f. Warghen kom til een Soo, som j samma stundh skulle grijsa, och tilbödh henne sijn tiänst, och gaff sigh vth för een Jordgumma. Balck Es. 121 (1603). Sedan Jonas väl lyckats övertyga sig själv .. gick han .. upp till Mellquist och erbjöd sina tjänster. Resultatet blev en fast anställning i Nya Morgonbladet. Siwertz JoDr. 150 (1928).
d) i förb. med till, i fråga om att ngn erbjuder sig (jfr c) att göra ngn en tjänst l. att ngns handlande avser att vara l. innebär en tjänst för ngn o. d.; särsk. dels med indirekt personobj. till det överordnade verbet (särsk. vara, förr äv. göra (jfr b)), dels i uttr. till ngns tjänst (se särsk. α, β); särsk. i förb. med adverbial angivande sätt på vilket man kan vara till tjänst, särsk. inlett av prep. med; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. α); stundom utan bestämd avgränsning från 2 g; jfr 8. Kan jag vara er till tjänst med något särskilt? Ther före haffwer han och all creatwr såå scapat, ath thet ena skal wara thet andra till wilia och tienist. OPetri 1: 6 (1526). Sissella hade brackth samma Elssa thil honom, thil tieniist, och på th(et) han skulle hielpa honnom aff sinn siychdom. TbLödöse 336 (1594). Ja, så mycket kan jag wäl giöra Er til tienst. Modée HåkSmulgr. 93 (1738). — särsk.
α) i förb. med verbet stå; särsk. oeg. l. bildl., i fråga om att ngt sakligt står till ngns förfogande. Varmed kan jag stå till tjänst? Min boksamling står helt och hållet till din tjänst. Thesse med samt min Son, Her Ruus, thera sam-qweda Broder / Tig til tienst skole stå, från Morgon, alt in-uti Morgon. Stiernhielm Herc. 120 (1648, 1668). All ting står eder til tienst. Ehrenadler Tel. 125 (1723). En flaska vin, / Som gömt sig i min väska, står till tjenst. / Skål! Atterbom LÖ 1: 12 (1854). Det är alltid angenämt att kunna stå folk till tjänst med upplysningar. Lindgren MästBlomkv. 70 (1946).
β) självständigt, utan utsatt verb; i sht förr särsk. i hövlighetsformel avslutande brev o. d. Här har ni mig. Till er tjänst! Eders Härlighet altijdh til tienst och vilie. OxBr. 12: 507 (1613). Rudolf. Det är fru värdinnan, förmodar jag? Sara. Till herr kaptens tjenst. Jolin Barnhus. 41 (1849).
e) (i sht i vitter l. högre stil) i uttr. den sista l. yttersta tjänst(en), om hedrande av ngn gm närvaro vid dennes jordfästning; förr äv. (möjl. med anslutning till 4) om ngns jordfästning; äv. (o. i sht) i anv. som motsvarar b; jfr b α. Och vill jag .. förhåppas, ath min K. Broder han giör sin syster den sista thienst, om mögeligt er. OxBr. 11: 38 (1621). At han effter hennes dödh .. skulle den ÿttersta tienst medh predikande och mehra förrätta. VDAkt. 1677, nr 320. (Man hade kommit) inte bara för att bevisa henne den sista tjänsten utan också för att .. se, hur den nye änklingen betedde sig. Hellström Storm 158 (1935). jfr: Käre Wenner, j gått Christet Swenskt folck .. här nu vthi then Hederlighe Samqwem, process och begängelse församblade, til att bewijsa thenne wår käre Herre och LandzFadher .. then yttersta tienst som wij kunnom åstadhkomma. Svart Ähr. 41 (1560).
f) i sht nat.-ekon. om tjänst (som man tar betalt för) betraktad ss. nationalekonomisk nyttighet (särsk. i pl., särsk. i uttr. varor och tjänster, sammanfattande om alla sådana nyttigheter) l. ss. (välavgränsad o.) av näringsidkare l. myndighet l. organisation o. d. återkommande tillhandahållen enskild sådan nyttighet; äv. i anv. som motsvarar c. Den tjänsten kan vårt företag inte erbjuda. En sådan tjänst skulle bli rätt dyr. EkonS 1: 11 (1891). Tjänster (till skillnad från förbrukningsvaror) lämnas dels av personer, dels av varaktiga nyttigheter och äro alltså dels personliga prestationer, dels varaktiga nyttigheters användningar. Cassel TeorSocEkon. 37 (1934). Nu måste det satsas mer för att öka produktiviteten, d. v. s. öka produktionen av varor och tjänster – till sist är det ju av detta som all välståndsutveckling beror. SmålP 5 ⁄ 12 1970, s. 8. Skärpningarna (av sanktionerna mot Sydafrika) omfattar bl a handel med tjänster. SDS 23 ⁄ 2 1990, 1: 2. Snart kan den du ringer till från din vanliga telefon se i ett textfönster på sin telefon varifrån samtalet kommer. På GSM-linjerna finns tjänsten redan. GbgP 14 ⁄ 8 1998, s. 6.
g) (†) närmande sig l. övergående i konkret anv. (jfr 3), om materiellt bistånd l. understöd o. d. (Församlingen har givit) effter allo theres mact .. och öffuer theras mact, bedhia(n)des oss medh mykin förmaning, ath wij ana(m)ma wille welgerningen, och tienistens deelactugheet som skikkat war till helghone(n). 2Kor. 8: 4 (NT 1526).
6) [utvecklat ur anv. av 5 i satssammanhang som uttrycker erbjudande om l. villighet till tjänst o. d. (jfr särsk. 5 d β)] (†) (betygande av) villighet att vara (ngn) till tjänst (i bet. 5); särsk. i förb. med hälsa l. i icke satsformad mening (äv. med indirekt personobj. utsatt), särsk. i hälsnings- l. (avslutande) hövlighetsformel o. d., särsk. i uttr. (med) sin (särsk. min) tjänst; äv. i förb. med bedja, närmande sig adverbiell anv.: med betygande av osv. Min ödmiuche vnderdånighe förplichtighe hulle och tro tienist. HH XXXIII. 1: 109 (1561). Min ödmjuke hälsning och välvillige tjenst Eders stränghet alltid tillförende. HSH 4: 219 (1569). Helsa din broor medh min tienst emedan de säja att han är i mastricht. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 29 (1690). Den här warande Masson, som jämwäl sin dehl till detta arbetet bijdrager, helsar med sin tienst. Lychnos 1950–51, s. 153 (1713). Altså beder iag tienst til förlåtel:n. 2RARP I. 1: 136 (1719). Collin. Ödmjukste tjenare! Ulla Winblad. Ödmjuksta tjenarinna! Gåse. Min tjenst. Ulla Winblad. Herr Canzlerns skål! Planberg. Jag tackar tusenfalt. Bellman (BellmS) 4: 309 (c. 1773).
7) [i sht efter mönster av motsv. t. ssgr med dienst-] i mer l. mindre förbleknad anv. av 5 l. 6, ss. förstärkande förled i adjektiviska (l. adverbiella) ssgr betecknande att ngn är tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt sådan l. sådan (gentemot den tilltalade l. -skrivna); särsk. i sådant adj. dels i överförd anv., om (resultat av) talat l. skrivet yttrande o. d., särsk. brev l. bön o. dyl., o. med bet.: som utföres l. framställes med (vederbörligt l. vördsamt) betygande av tjänstvilligt osv. (sådant l. sådant) förhållningssätt, dels i adverbiell anv., bestämmande verb som anger talat l. skrivet yttrande o. d.; särsk. i (inledande l. avslutande) hövlighetsformel i brev o. d.
C.
8) (utom i slutet o. i ssgn O-TJÄNST numera föga br.) motsv. TJÄNA, v. 3 (l. möjl. utvidgad anv. av 5), i sg. obest.: gagn, nytta; fördel; särsk. dels i det opersonliga uttr. det blir någon tjänst till ngt, det är ngn nytta med ngt, det lönar sig (att), dels i förb. med till (dels i vissa språkprov svårt att skilja från 5 d, dels förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: behag, belåtenhet); förr äv. i förb. med göra (jfr 2 a, 5 b), särsk. i uttr. (inte) göra tjänst, (inte) duga; jfr 2 a slutet, 5 b α. Herran alsuoldig gud styre sig til thienisth oc then helge kirkio .. til hugnath. G1R 1: 33 (1521). Ett collegium eller universitet, ther ungdomen udi frye boklige konster oss .. till ähre och tiensth mhå rätteligen institueret och uptuchtedt blifwe. Annerstedt UUH Bih. 1: 9 (i handl. fr. 1566). Så wäpnat .. att H. K. M:t tienst och wij ähra ther uthaf hafwa scholom. RA II. 2: 263 (1617). Förordning, Angående den Lydno, som de nedrigare Betiente äro deras Förmän skyldige i Saker, som lända till Kongl. May:tz Tienst eller Otienst. Schmedeman Just. 1443 (1696; rättat efter orig.). Är något til hans tienst, min Herre? Lagerström Holberg Westph. 57 (1737). Det gör ej tjenst, (dvs.) duger ej. Dalin (1854). En stor sillevad kan man inte kasta på måfå, utan man får se efter att komma på ett så pass stort stim, så det blir någon tjänst till att ge sig på det. Hasslöf SvVästkustf. 174 (1949; om förh. på 1800-talet). — jfr O-TJÄNST. — särsk. [numera bl. med anslutning till 5 d] (fullt br.) i fråga om (framställandet av) varaktigt föremål l. alster, särsk. skrift o. d., vars bruk är avsett att vara ngn till hjälp l. nytta o. d., i uttr. till ngns (i sht förr äv. till sådan l. sådan) tjänst l. till tjänst för ngn. På det ingen måtte troo, at de Inventioner, som uti denne Beskrifningen blifwit nämbde och ännu intet til allmän Tienst kommit i dagsliuset, äro .. på skryt af mig anförde. Polhem Invent. 77 (1729). (J. Messenius ville på ett teatraliskt sätt) öfva den Akademiska ungdomen, och fick, som flitig fornforskare, det infall, att till dess tjenst och nytta författa hela Svenska Historien i 50 Comedier och Tragedier. Broocman SvSpr. 92 (1810). Ellendt-Seyfferts latinska grammatik, till tjänst och pina för tusentals svenska skolpojkar. NärGickSkol. 367 (1934).
D.
Ssgr: A (Anm. Förledsformen tjänst- hänför sig numera nästan bl. till 2 l. 5; i sistnämnda bet. är den dessutom numera allenarådande, utom i bet. 5 f. I bet. 1 torde den däremot numera endast komma i fråga i (numera bl. (mera) tillfälliga) ssgr som avser avsaknad l. eftersträvande o. d. av tjänst (särsk. TJÄNST-LYSTNAD, -LÖS, -SJUKA o. -SÖKANDE) samt i ssgn TJÄNSTE-INNEHAVARE (möjl. på grund av vokalmötet)): TJÄNST-ACKORD, -ADEL, -ANDE, -ANSÖKAN, -ARBETE, -ARKIV, -AVTAL, -BEFATTNING, -BEFORDRING, se C. —
(5) -BENÄGENHET. (†) benägenhet att vara (ngn) till tjänst, tjänstvillighet. Everdeligh plichtskylldigh tacksamheet och oförtruten tienstbenägenheet. OxBr. 12: 56 (1634). Hasselroth Campe 61 (1794). —
(5 (, 7)) -BEREDD. [jfr t. dienstbereit] (†) beredd l. villig att vara (ngn) till tjänst, tjänstvillig; särsk. attributivt, i (avslutande) hövlighetsformel i brev o. d.; jfr -beredvillig, -redobogen. E. Högw. G:e Excell: ödmiuke och tienst beredde Rector et Prof. A. A. M. Jurvelius. BraheBrevväxl. II. 1: 73 (1655). VDAkt. 1675, nr 72. —
(5 (, 7)) -BEREDVILLIG. [jfr t. dienstbereitwillig] (†) = -beredd; särsk. i superl. Eders Excell:tiers sampt Högh- och Wälborne Herrars hörsamme och tienstberedhwilligeste tiänare. RARP 6: 268 (1656). Talrika anhängare, de tjenstberedvillige inom Riks-Stånden. Crusenstolpe Ställn. 13: 6 (1848).
Avledn. (†): tjänstberedvillighet, r. l. f. Han gjorde det med mycken tjenstberedvillighet. Björnståhl Resa 1: 172 (1770). Mellin Nov. 1: 482 (1830, 1865). —
-BERÄKNING, -BETÄNKANDE, se C. —
(5) -BEVISNING. (tjänst- 1786 osv. tjänste- 1749–1839) (numera föga br.) visande av tjänst(er); särsk. konkretare: (visad) tjänst; jfr bevisa 1. Lind 1: 538 (1749). Den som anmodar den andra om någon höflighet eller tjenst-bewisning brukar aldrig det ordalag som straxt uttrycker hans åliggande. Oldendorp 1: 23 (1786). Björkman (1889). —
(1) -BUNDEN. (†) bunden av l. underkastad (förpliktelser hörande till) tjänst. Verelius 263 (1681). Melanderhjelm ÅmVetA 1784, s. 10. —
-BYTE, -BÅT, se C. —
(5, 7) -BÖDIG. (†) som (välvilligt l. underdånigt o. d.) erbjuder sin(a) tjänst(er). Jagh skicker Hög Ehrw Herr DoomProbstens Kiärälskande maaka een lijten Ost till sit huusshåll med tienstbödigh böön och begiäran, han måtte i bästa måttan vptagas. VDAkt. 1690, nr 55. VDAkt. 1719, nr 173. —
(7) -DEMÖDIG. (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt undergiven l. vördnadsfull. Dett skulle iag .. dett Ehrew: Consistorium en tienstdemödig ansökning giöra om nu vacerande Temsiö pastorat. VDAkt. 1688, nr 275. VRP 3 ⁄ 10 1739. —
-DRÄNG, se C. —
(2) -DUGLIG. (tjänst- 1873 osv. tjänste- 1870 osv.) som duger till att göra tjänst, tjänstbar; motsatt: tjänstoduglig; särsk. i fråga om militär tjänst; äv. bildl., om sak; jfr -färdig 1, -för, -göra a. Han är inte fullt tjänstduglig längre. Jungberg 510 (1873). Kompanichefen, som bör låta sig angeläget vara att endast fullt tjenstdugligt manskap i rullorna inskrifves. SFS 1884, nr 46, s. 2. Af äldre fartyg äro endast 3 pansarkryssare, 3 lätta kryssare .. jämte skolfartyg tjänstdugliga. 2NF 26: 502 (1917).
Avledn.: tjänstduglighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tjänstduglig; tjänstbarhet. (Med pensionsålder slipper man) att hafva gamla uttjenade personer qvar i tjenst derföre att .. regeringen af undseende för deras forna tjensteduglighet, skyr att gifva en s. k. påstötning. SydSvD 30 ⁄ 5 1870, s. 3. —
-ED, se C. —
(5, 7) -ERGIVEN. [jfr t. dienstergeben] (†) (hängivet l. underdånigt) tjänstvillig; särsk. i superl. Wälährew: H Lectorens Tienstergifnaste Jonas Norck. VDR 1708, Verif. 1638.
-FEL, -FLICKA, se C. —
(7) -FLITELIGEN. (†) under (vederbörligt) betygande av tjänstvillig l. välvillig l. underdånig nitiskhet l. vördsamhet. Tjenstfliteligen begärendes, dhe gode herrer, wele med dehla dem dehres gode betenckiande. RARP 1: 61 (1627). Swedberg Lefw. 307 (i handl. fr. 1714). —
(7) -FLITIG, adj.; adv. -en (OxBr. 8: 43 (1631)), -t (BrinkmArch. 2: 111 (1642), VDAkt. 1725, nr 97). (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt nitisk l. vördsam. E. W. Tienstflijtige wen, Sylvester Iohan: Phrygius. Phrygius MRosengren A 4 b (1608). Så är min Tiänstflijtige begiähran Eders Exell:t täcktes Honom .. Gunsteligen gifwa förlåt. Stiernhielm (SVS) III. 1: 296 (1669). Schultze Ordb. 1178 (c. 1755). jfr son-tjänstflitig.
Avledn. (†): tjänstflitighet, r. l. f. At Serenitati V. vthi alt somstörsta vnderdånigheet och tiänstflijtigheet, thetta Gudheligha och eenfaldigha wärcket consecrera och förähra. Phrygius HimLif. A 3 a (1615). Schultze Ordb. 1178 (c. 1755). —
(7) -FLIT-VÄNLIG, adj.; adv. -en (VDAkt. 1674, nr 170, AntecknSaml. 140 (c. 1684)). (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt vördsam; särsk. i superl., särsk. i det adverbiella uttr. på det tjänstflitvänligste. I dhett öfrige will iagh migh på dhätt skhiöneste och tienstflijtwänneligsthe .. E. Höghwördt recommenderat hafa. VDAkt. 1650, nr 225. Näst min Tienstflitwenlige hellsan sampt all godh sielfbegierligh wällgångs trogne Lyckönschan. VDAkt. 1686, nr 57. —
-FOLK, se C. —
(2) -FRI. (tjänst- 1747 osv. tjänste- 1857 osv.) (numera bl. mera tillf.) (varaktigt) befriad från (all) tjänstgöring(sskyldighet); i sht förr äv. liktydigt med: tjänstledig; äv. till 2 d: med hänsyn till arbetstidens förläggande under dygnet ledig från sin tjänstgöring (särsk. om tid: som faller utanför arbetstiden). (Att) uppå förslag .. låta Lieutenant Lode vid compagniet vara tienstfri, men uti regimentet tienstgörande. 2RARP 16: 567 (1747). Des Fader är ock Professor, men ålderstegen och tjenstfri. Björnståhl Resa 4: 295 (1782). (Prästen) Fredrik Beckman .. Tjenstfri och egare af Waholms säteri. Lindskog SkaraStMatr. 234 (1819). Mera omsorg använde jag på föreläsningar .. , dem jag såsom vicarie för den af någon anledning – rectoratsbestyren, om jag ej bedrar mig – tjenstfrie Hellstenius föreläste. Reuterdahl Mem. 118 (1857). Att lördagarna, i den mån omständigheterna så medgiva, bliva tjänstefria. SFS 1959, s. 507. —
(2) -FRIHET~02 l. ~20. [jfr -fri] (tjänst- 1757 osv. tjänste- c. 1760 osv.) (numera bl. mera tillf.) förhållandet att vara tjänstfri; i sht förr äv. liktydigt med: tjänstledighet. Loenbom Stenbock 1: 28 (1757). Den förtjente Hr. Doct. Heuman har fått tjenstfrihet på sit 77de å. å. och arbetar nu med så mycken mera ledighet på sin Erklärung des N. Testaments. SvMerc. IV. 2: 240 (1758). Sjukligheten gjorde först tjenstledighet och sedan fullkomlig tjenstfrihet för Ahlman behöflig. Reuterdahl Mem. 182 (1858). Den 15 maj fick Rappe tjenstefrihet på fyra månader. Odhner G3 2: 152 (1896). Tjänsteman .. må enligt vederbörande myndighets närmare bestämmande erhålla tjänstefrihet ifrågavarande dagar (dag) mot fullgörande dessförinnan av arbete under motsvarande antal timmar. SFS 1958, s. 1499. —
-FÄRDIG. [fsv. thiänistfärdogher; jfr t. dienstfertig, i sht med avs. på bet. 2]
1) (numera bl. tillf.) till 2: färdig l. (satt) i stånd att göra tjänst l. ta i bruk; tjänstbar; tjänstduglig; särsk. dels om fordon o. d., dels äv. om tillstånd o. d. hos ngt som är redo osv.; stundom svårt att skilja från (oeg. l. bildl. anv. av) 2; jfr färdig 4. En del vatten äro kända synnerligen för sina tjänstfärdiga Iglar, där de blifvit vande at bita de sjuka. VetAH 1758, s. 99. Det nu i tjenst-färdigt tilstånd befintelige Kejserliga Kongl. Fält-Equipaget skal .. med första afskickas til Ungern. DA 1771, nr 84, s. 1. Att jag beslöt å sjukhuset aflemna alla dem, som i uppbrotts-ögonblicket ej voro fullt tjenstfärdige i bataljon. KrigVAT 1846, s. 366. Skyldighet för föraren att hafva lokomotivet fullt tjänstfärdigt på tid och plats stationsbefälet bestämt. SJ 4: 483 (1906). Tjänstfärdiga unggaltar. Östergren (1958).
2) (numera bl. ålderdomligt) till 5: benägen l. redo l. villig att stå till tjänst; tjänstaktig; tjänstvillig; äv. överfört, om beteende o. d. som vittnar om l. ger uttryck för sådan egenskap; i sht förr äv. dels med inf.-förb. betecknande det man är benägen osv. att stå till tjänst med, dels med framförställt personobj. betecknande den man är till tjänst; jfr 1. Och är sin Förman och wyrd: Kyrkioherden tienstferdig och lÿdigh vthi alla billige saker. VDAkt. 1676, nr 257. Den enda förmon de Swenske hade af .. branden, war en fruktan, som kom på de öfrige Holstenske undersåtare, så at de ifrån den tiden wiste sig mer willige och tjänstfärdige at utgifwa de skatter som erfordrades. Loenbom Stenbock 4: 34 (1765). Var i allmänhet tjenstfärdig, men ej fjäskig! Rademine Knigge 1: 45 (1804). Hennes .. blick var slö, men uttryckte dock en ständig vana af blind, tjenstfärdig lydnad. Almkvist Turgenjef 7: 113 (1886).
Avledn.: tjänstfärdighet, r. l. f. särsk. (numera bl. ålderdomligt) till 2: tjänstaktighet; tjänstvillighet. Österling Ter. 1: 17 (1699). Man besöker (i Paris) fritt alla Collegier, Biblioteker och lärda Sällskaper, altid bemött med höflighet och tienstfärdighet. Wallenberg (SVS) 1: 146 (1769; uppl. 1998). ”Jag skall så gärna spänna för Findigall och fara ned med det till stationen,” föreslog Klafvan med sin vanliga tjänstfärdighet. Lindqvist Dagsl. 3: 194 (1904). —
(2) -FÖR. (numera föga br.) tjänstduglig; tjänstbar. Och så snartt de (omhändertagna tiggarna) ähre tiänstföre, antvardes handverksmän, som dem behöffue och begäre, j hender. PrivSvStäd. 5: 326 (1619). Allmänna beväringen består af alla tjenstföre ynglingar emellan 20 och 25 år. Agardh o. Ljungberg I. 1: 24 (1852). —
-FÖRHÅLLANDE, -FÖRORDNANDE, -FÖRRÄTTANDE, -FÖRRÄTTARE, -FÖRRÄTTNING, -FÖRTECKNING, -GOSSE, -GRAD, -GREN, se C. —
(2) -GÖRA, -else (†, VDAkt. 1768, nr 13), -ing (se -göring), -ning (se -göring); -are (numera bl. tillf., IT 1791, nr 62, s. 3 (: Interims Tjenstgörare), Nathorst LandtbrSk. 47 (1896)). fullgöra sin tjänst (ss. ngt l. ngnstädes l. då l. då o. d.); numera företrädesvis om tjänsteman o. d.; äv. dels utan adverbiell bestämning, dels i fråga om arbetsuppgift som ngn (i annans ställe l. i brist på yrkesmässig utövare) bara tillfälligtvis fullgör (jfr c), dels (med anslutning till tjänst 1, särsk. i förb. med adverbial som anger arbetsgivare l. arbetsplats) närmande sig l. övergående i: ha tjänst, dels (med anslutning till tjänst 5, tillf.) närmande sig l. övergående i: betjäna, passa upp; jfr tjänst 2 a. Den som är sjuk borde inte tillåtas att tjänstgöra. Hon brukar alltid tjänstgöra i chefens ställe. När jag inte lyckades göra mig förstådd i hotellreceptionen, fick en förbipasserande gäst rycka in och tjänstgöra som tolk. Han tjänstgjorde under många år vid Postverket. (Han skall ha lön) för så monge månader som bevijsas kan att han tjenstgör. RP 3: 117 (1633). Njuta lika hägn, som them i theras öfrige tjenstgiörande tillagd är. PH 6: 4767 (1758; rättat efter orig.). (Vid Kaligulas) fester med skådespelare och liderliga tärnor är det senatorer i slafdrägt, som tjenstgöra vid bordet. Rydberg RomD 64 (1877). (Han avlade) examen som medico-chirurgie studiosus och tjenstgjorde sedermera i ungefär tre fjerdedels år som underläkare vid Garnisonssjukhuset. Hedberg SvSkådesp. 63 (1884). Tjänsteman är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning, där han, till befordrande af arbetets oafbrutna gång, befinnes vara lämplig och behöflig. SFS 1907, Bih. nr 28, s. 2. För att skaffa sig ett levebröd tog då den lovande docenten i latin ett steg, som åtminstone en upplyst eftervärld vill kalla förtvivlat: han började tjänstgöra i kommerskollegium. 3SAH LXV. 1: 28 (1955). Han fick tjänstgöra som bulvan i en del tvivelaktiga affärer, mest leveranser till armén. Siwertz Tråd. 24 (1957). jfr prov-tjänstgöra. särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. i anv. som motsvarar b, särsk. ss. attribut till sbst. betecknande befattningshavare o. d.; förr äv. (utan bestämd avgränsning från c i abs. anv.) om tillstånd o. d.: tjänstduglig, tjänstbar. Vem är tjänstgörande vaktchef? Huru såsom en Adels jungfru här i Socknen .. inlåtit sig i ächtenskapz handel med hoos sig tienstgörande drängen Peder Larsson. VDAkt. 1725, nr 292. Att arméen .. måtte .. sättjas uti ett fullkommeligen tjenstgörande stånd. HSH 23: 286 (1757). Den ena af dem såg lidande ut, och tjenstgörande läkaren lät för en stund lösa hans armar, utan att han missbrukade sin frihet. Snellman Tyskl. 328 (1842).
b) till 2 d; jfr a. Tjänstgör du på måndag? Hon tjänstgjorde bara varannan dag, mellan ett och fem. Wid andra dylike förefallande brottmåhl, som röra Adelsmän til Lif eller Ähra, oachtadt de sig kunna tilldraga uti tiänstgiörande, eller det allgemena Lefweret. PH 2: 931 (1731; rättat efter orig.).
c) oeg. l. bildl., om sak: tjäna (se tjäna, v. 3 d slutet) (ss. ngt); i sht förr äv. utan bestämning som anger vad ngt tjänar som: fungera, duga; jfr tjänst 2 a slutet. Ett lakan fick tjänstgöra som förhänge. Gubben blundade med ena ögat, som ej rätt ville tjenstgöra mera. Topelius Fält. 2: 397 (1856). Ingendera hade det ringaste sinne för naturen, utom när den tjänstgjorde som bakgrund till eftermiddagsfrid och söndagsutflykter. Aronsson Medalj. 17 (1935). Restformer från en tid, då de personliga pronomina allmänt tjänstgjorde även som reflexiva. Gabrielson Elfstrand 112 (1945). —
(2) -GÖRING, förr äv. -GÖRNING. [till -göra] (-ing 1779 osv. -ning 1741–1887) (ngns) verksamhet att tjänstgöra, tjänst; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan verksamhet (särsk. motsv. -göra b); äv. (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., i fråga om saks användning. Efter 30 års oklanderlig tjänstgöring får man medalj. Hon brukade berätta om sina många tjänstgöringar på olika herrgårdar runtom i landet. Genom en sådan upstälning satte han 2 ⁄ 3 delar af sit fotfolck utur tienstgiörning. Richardson Krigsv. 2: 22 (1741). För den värnpligtige, som icke inställer sig till tjenstgöring det år, han dertill första gången inkallats, räknas tjenstetiden i beväringen från och med det år, under hvilket han första gången inträder i tjenstgöring. Nordensvan Värnpl. 1 (1887). Stocken var oduglig till tjenstgöring. Rydberg Vap. 175 (1891). Efter hvarje tjänstgöring skall föraren å särskilda tryckta blanketter skrifva en rapport öfver turen. Lundberg Lok. 284 (1902). Vi i vår krets kunde ju alla anekdoter om hur hopplöst Tristan betett sig under sin enda korta tjänstgöring som läroverkslärare. SvLittTidskr. 1961, s. 183. jfr adjunkts-, bevärings-, freds-, ingenjör(s)-, kasern-, land-, musei-, natt-, piket-, provårs-, reservofficers-, rödakors-, sjukhus-, special-, stall-, straff-tjänstgöring m. fl.
Ssgr: tjänstgörings-arvode. (numera bl. tillf.) Den sum(m)a som jag, såsom tjenstgörnings arfwode begärdt. VDAkt. 1782, nr 571. Cannelin (1939).
-betyg. tjänstgöringsintyg som också innefattar vitsord om duglighet l. nit l. ordentlighet o. d. i tjänsten; jfr tjänste-betyg. SFS 1856, nr 52, s. 22. Tjänstgöringsbetyg (för organist) .. skall innehålla .. vitsord över ådagalagd skicklighet och nit vid de kyrkomusikaliska tjänsteuppgifternas fullgörande ävensom vitsord över hans vandel. SFS 1950, s. 660.
-bok. (numera i sht om ä. förh.) om bok l. bokliknande handling med (fortlöpande uppdaterade) uppgifter om l. av betydelse för (ngns) tjänstgöring. ProtLagär. 25 ⁄ 1 1878, s. 66.
-dag. dag då tjänstgöring äger l. ägt rum. Lundell (1893). De hade haft en lång och sträng tjänstgöringsdag. Johnsson UtGuide 233 (1938).
-distrikt. (numera bl. mera tillf.) jfr -görings-område o. tjänste-distrikt. 1NJA 1874, s. 383. Att särskilt tjänstgöringsdistrikt skall tilldelas envar besiktningsman. Motorför. 1929, nr 9, s. 1.
-examen. (om ä. förh.) om prövning (se d. o. 3) inför inträde i ny (särsk. militär) befattning. KrigVAH 1810, s. 177.
-förbud. (numera bl. mera tillf.) Avdrag skall .. icke göras för tid, under vilken befattningshavaren .. varit ledig till följd av tjänstgöringsförbud till förekommande av smittas spridning. SFS 1949, s. 1386.
-förhinder. (numera bl. mera tillf.) jfr -görings-hinder. Vid sjukdomsförfall eller annat giltigt tjänstgöringsförhinder. BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit., s. 189.
-förhållande. (numera bl. mera tillf.) förhållande under vilket tjänstgöring äger l. ägt rum; särsk. om saks tjänstgöring; i sht i pl.; jfr tjänste-förhållande 3. En direkt uppskattning af de tre (fordons)systemens egenskaper under fullkomligt lika tjenstgöringsförhållanden. TT 1880, s. 104. Då lärarna hade speciella tjänstgöringsförhållanden, hade särskilda bestämmelser för dem måst införas. TSvLärov. 1954, s. 706.
-intyg. av (företrädare för) arbetsgivaren utfärdat intyg om slag o. varaktighet o. d. av tjänstgöring (för (ngn)). Gierow Ödl. 18 (1937). Nåt betyg kan det inte bli, bara ett tjänstgöringsintyg. Fogelström Somm. 107 (1951).
-merit. (numera bl. mera tillf.) jfr merit 2 b o. tjänste-merit; i sht i pl. Svanberg RedLefn. 398 (1882).
-nämnd. (i sht om ä. förh.) om nämnd (inom statligt verk) som yttrar sig i frågor rörande (tider för) tjänstgöring. SFS 1920, s. 675.
-omgång. (kortare (del av)) tjänstgöringsperiod; särsk. i fråga om reservofficer. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 1, Försl., s. 159.
-område. (numera bl. mera tillf.) område (se d. o. 2) inom vilket man tjänstgör l. -gjort; jfr -görings-distrikt. Revierförvaltare, hvilka hade jagträtt hvar inom sitt tjenstgöringsområde. 1NJA 1874, s. 451.
-ort. ort på vilken man tjänstgör l. -gjort; i sht förr äv. allmännare: tjänstgöringsplats (jfr ort, sbst.1 II 4); jfr tjänste-ort. Marsch-forcée begagnas blott vid de tillfällen, då en trupps skyndsamma framkomst till tjenstgörings-orten sådant fordrar. TjReglArm. 1858, 2: 298. Syftet med den svenska dyrortsgraderingen är att tillgodose ett rättvisekrav på lika reallön .. för tjänstemän i samma löneklass oavsett tjänstgöringsorten. TSvLärov. 1945, s. 237.
-penningar l. (o. numera vanl.) -pengar, pl. särsk. (om ä. förh.) om den del av statlig tjänstemans avlöning som (i motsats till fast lön) endast (utom vid särskild överenskommelse om annat) utgick under verkligt fullgörande av tjänstgöring (l. åtnjutande av semester) o. eljest innehölls (för vikaries avlöning); jfr penning 5 n. Platen Glascock 1: 111 (1836). Adjunkter och kolleger erhålla i första lönegraden 1,500 kr., i högsta (4:de) lönegraden 3,000 kr. samt i alla lönegraderna 1,000 kr. såsom tjänstgöringspengar. PedT 1891, s. 153. I samband med de under 1920-talet genomförda löneregleringarna avskaffades indelningen i lön och tjänstgöringspengar för större delen av Statens tjänstemän och bortföll helt i civila avlöningsreglementet 1939. 2SvUppslB (1954).
-period. (planenligt avgränsad) period under vilken man tjänstgör l. -gjort (ngnstädes); jfr -görings-omgång, -görings-tid, -görings-tillfälle, -görings-tur. Tjänstgöringsperiod i lagrådet är två kalenderår. SFS 1909, nr 38, s. 8.
-plats. plats (se plats, sbst.1 2) på vilken man tjänstgör l. -gjort; jfr -görings-ort, -görings-station, -görings-ställe o. tjänste-plats 1. SvFlH 3: 592 (1945).
-reglemente. reglemente för tjänstgöring (ngnstädes, särsk. inom armén). Lefrén Förel. 1: 181 (1818). Hvar och en på stat varande officer .. äro förpligtade att ega gällande exercis- och tjenstgörings-reglementen. TjReglArm. 1858, 1: 58. jfr sjö-tjänstgörings-reglemente.
-skyldig. skyldig att tjänstgöra (då l. då l. ngnstädes); särsk. i fråga om militär tjänstgöring; jfr tjänst-skyldig 1, tjänste-pliktig 2. TjReglArm. 1889, s. 28.
-skyldighet. [jfr -skyldig] skyldighet att tjänstgöra (då l. då l. ngnstädes); jfr tjänste-skyldighet 2. Volontär i nummer har samma tjenstgöringsskyldighet som öfrigt manskap. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 55 (1879). En kammarskrifvaretjenst i tullverket med tjenstgöringsskyldighet för innehafvaren tillsvidare vid nederlagskontoret i Stockholm. AB 1890, nr 257, s. 1.
-station. (numera bl. tillf.) jfr station II 7 o. -görings-plats. TjReglArm. 1858, 2: 302. Så länge regementschefens tjänstgöringsstation är Karlsborg. SFS 1910, Bih. nr 80, s. 1.
-ställe. (numera bl. mera tillf.) tjänstgöringsplats; jfr tjänste-ställe. Crusenstolpe Mor. 6: 451 (1844).
-tid. tid under vilken man tjänstgör l. tjänstgjort (ngnstädes), dels om (planenlig) arbetstid (se d. o. b) (jfr -görings-tur), dels om (tid för) tjänstgöringsperiod, dels om sammanlagd tjänstetid; jfr tjäne-tid. Sparre Findl. 2: 156 (1835). Tjenstgöringstid för landstingsman .. är två år. SFS 1862, nr 16, s. 7. Under de sista åren af sin tjenstgöringstid drog sig Scheffer så mycket han kunde tillbaka från hoflifvet. 3SAH 6: 193 (1891). Där .. angivna (vecko)arbetstid uppdelas i viss daglig tjänstgöringstid, är denna att anse som den normalt gällande tjänstgöringstiden. SFS 1951, s. 1678.
-tidtabell. (numera föga br.) tjänstetidtabell. SJ 4: 352 (1906). Tjänstgöringstidtabellen utgör den order, som reglerar tågens gång under normala förhållanden. 2NF 29: 18 (1919).
-tillfälle. särsk. om (militär) tjänstgöringsperiod. TjReglArm. 1858, 1: 87. Långa uppehåll mellan tjänstgöringstillfällena medför att det värnpliktiga befälets militära förmåga efter hand nedgår. Armésold. 187 (1962).
-timme. timme under vilken man tjänstgör l. tjänstgjort. Att lärjunge antalet .. ökats, att tjenstgöringstimmarne i veckan för åtskillige .. lärare minskats. BtRiksdP 1880, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 24.
-traktamente. (numera bl. tillf.) traktamente (för längre tids tjänstgöring utom stationeringsorten). De extra tjänstgöringstraktamentena gällde endast linjepersonalen. SJ 4: 598 (1906). SFS 1953, s. 27.
-tur. (schemalagd) omgång av arbetstid (se d. o. b) (för ngn) (jfr -görings-tid); äv. ngn gg dels om tjänstgöringsperiod, dels om tjänstgöringslista o. d. Indelnings-båtsmän som blifvit Kanonier-Matroser, böra till tjenstgöring uppfordras uti en för dem särskilt uppgjord tjenstgöringstour. KrigVAT 1840, s. 15. Båtsmäns först fulländade tjenstgörings-tour. KrigVAT 1844, s. 569. Förskjutning av hel tjänstgöringstur inom samma och angränsande dygn. SFS 1951, s. 1677.
-år. år under vilket man tjänstgör l. tjänstgjort; jfr tjänste-år 2. Efter 30 tjänstgöringsår i skolan var han rätt luttrad. Björnstjerna Beskattn. 43 (1832). Stadsfullmäktige, för hvilka tjänstgöringsåret börjar den 1 april, sammanträda en gång i hvarje månad. SFS 1907, nr 28, s. 1. —
-GÖROMÅL, -HANDEL, -HEMMAN, -HJON, -HÄST, se C. —
(7) -HÖRSAM. (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt lydaktig l. vördsam; särsk. i superl., särsk. ss. adv. Hwaruppå iagh icke underlåter Högwördige H:r Biskopen .. detta till tiänst hörsampt swar. VDAkt. 1678, nr 172. Oss står ännu et skäl igen / At tjensthörsammast föredraga, / Som utan tvifvel skall behaga / Den gunstbenägne Läsaren. Kellgren (SVS) 2: 159 (1782). —
-INNEHAVARE, -IVER, -IVRIG, -KAMRAT, -KARL, -KLÄDER, -KVINNA, se C. —
(7) -KÄRLIG. (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt kärleksfull l. hjärtlig l. tillgiven. (Hans) altijdh hierteligen tienstkärlighe, Edle, Wälborne och myckit dygdelige maka. Wallius Bielke 28 bis (1623). Vthj den Ödmiuka och Tienstkerliga tilförsichten. VDAkt. 1677, s. 380. —
-KÖP, se C. —
(2) -LEDIG. (tjänst- 1790 osv. tjänste- 1941) gm särskilt beviljande av chef o. d. (utöver semester) tillfälligtvis befriad från tjänst(göring) (helt l. delvis o. under överenskommet så l. så lång tid, förr ofta endast med bortfall av tjänstgöringspengar, numera vanl. utan lön) (jfr -fri); särsk. (ngt vard.) i n. sg. i förb. med sådana verb som söka l. få l. ta l. ha, i fråga om ngns ansökande om resp. erhållande av resp. tillstånd av tjänstledighet; förr äv. dels allmännare: fri från sin tjänstgöring, tjänstfri, dels (åtm. delvis med anslutning till tjänst 1): utan tjänst, arbetslös; jfr tjänste-befriad. Han är helt tjänstledig till och med siste mars. Hon sökte tjänstledigt, men fick det inte. Efter semestern skall jag ha tjänstledigt hela hösten. Möller (1790). Skulle någon .. pålitlig Betjent, som är väl öfvad vid Bordservering, vara tjenstledig, kan den erhålla en sådan tjenst med nöjaktig lön. LdVBl. 1831, nr 44, s. 3. I den pennfejd, som fördes .. deltog ej Wetterstedt, ty han vistades hela sommaren, tjenstledig, vid Ramlösa helsobrunn. 3SAH 3: 154 (1888). Professor Wittrock är partiellt tjänstledig. Upsala 14 ⁄ 1 1929, s. 3. Jag har tagit tjänstledigt. Wästberg Vattensl. 196 (1968). jfr sjuk-tjänstledig. —
1) (†) till 1: (förhållandet att det finns) ledig tjänst; särsk. ss. annonsrubrik. LdVBl. 1831, nr 20, s. 3 (annons). Tjenstledighet: Inom Höörs Församling äro tvenne skolmästarebefattningar .. till ansökning lediga. LdVBl. 1846, nr 18, s. 3.
2) till 2: förhållandet l. tillståndet att vara tjänstledig (jfr -frihet); äv. konkretare, om enskild omgång av sådant förhållande; förr äv.: tjänstfrihet; jfr tjänste-befrielse. Fyra månaders tjänstledighet. (Lagmän o. häradshövdingar skall) wid de tilfällen, då ansökning om tienstledighet, i anseende til anmält siukdoms förfall .. göres, då icke allenast bifoga Läkareattest, utan ock bewis (över attestens riktighet). PH 10: 908 (1781). Den öfriga besättningen .. sofver i god ro i för-kajutan, och .. denna deras tjenstledighet .. (tycks) antyda, att fartyget icke snart kommer att vända. Runeberg (SVS) 7: 15 (1833). Då föll ett kungligt utslag, som en gång för alla befriade Almqvist från att taga sina tjenstledigheter genom ett slags nåd af stiftsstyrelsen. Lysander Almqvist 358 (1878). Vid prövning av fråga om tjänstledighet med C-avdrag (dvs. fullt löneavdrag) bör myndighet .. tillse att sådan ledighet ej beviljas så att svårigheter uppstår att sysselsätta den tjänstledige .. i samband med att ledigheten upphör. SFS 1970, nr 388, s. 883. jfr sjuk-tjänstledighet.
Ssgr: tjänstledighets-ansökan. abstr. o. mer l. mindre konkret. Och när hösten 1914 kriget kom .. och jag återtog min tjänstledighetsansökan. Wigforss Minn. 2: 53 (i handl. fr. 1916). Chefens sekreterare hade kommit med en tjänstledighetsansökan redan underskriven av Erik Ask. Jersild BabH 265 (1978).
-LEGA, se C. —
(1) -LYSTNAD. (tjänst- 1747 osv. tjänste- 1773 osv.) (numera föga br.) lystnad efter att få (med mer l. mindre hög status förenad) tjänst; jfr -sjuka. De olägenheter, som en omåttelig tiänst-lystnad .. medförer uti Politiske mål, höra icke hit. Berch Hush. 52 (1747). Blix SvFinance 148 (1797). —
-LÄKARE, -LÄN, se C. —
-LÖS. (tjänst- 1530 osv. tjänste- 1524 osv.) [fsv. thiänista lös, þiänisto lös]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: som saknar (fast) tjänst; arbetslös; särsk. dels (om ä. förh.) om person som räknades ss. mer l. mindre lösdrivande o. d., dels (i sht i skildring av ä. förh.) om präst l. officer utan (ordinarie) tjänst, dels om endast vikarierande l. timanställd yrkesutövare o. d. (företrädesvis om tjänsteman o. d.). Dog wnder thet sinne ath the ære tienesthelöse och sökia ther tiænisth. G1R 1: 287 (1524). Skola alle tienstelösa driftekonor eller pigor ingalunda lijdas i Städer eller å landet. KOF II. 1: 204 (1659). Så länge ordinerade Präster i Stifftet äro tienstlöse, håller iag ganska betänkeligit ordinera någre. VDAkt. 1751, nr 445. Näringsidkare må icke hysa och dölja tjenstlöse eller misstänkte personer. Danckwardt SmndrFörf. 263 (1823). Under dessa fredsår var .. landet öfverfyldt af förtjenta men tjenstlösa officerare. 2SAH 24: 231 (1848). Att det finns en växande grupp tjänstelösa läkare som bara har jobb en vecka i taget som korttidsvikarier. DN 26 ⁄ 11 1985, s. 12.
2) (†) till 4: som är utan gudstjänst; särsk. i n. sg. ss. predikativ i opers. sats. (Det frågades) Om sacellan(us) får reesa til Stockholm .. och låta stå capellet 3 helgedagar tienstlöst. Murenius AV 270 (1653). Långfredagen gingo så många, som kunde komma ut, till kyrkan i Äspered, eller om där var tjänstlöst, i Toarp. Fatab. 1913, s. 47.
tjänstlöshet, r. l. f.
1) (numera bl. mera tillf.) till -lös 1: avsaknad av tjänst; jfr tjänstlösa. VDAkt. 1663, nr 472. Lagstiftningen förblandar landstrykeri eller vagabondage, som är en polisförseelse, med tjenstlöshet, i hvilken ställning många kunna oskyldigtvis råka. Livijn 2: 154 (1844).
2) (†) till -lös 2: avsaknad av gudstjänst(firande). Så att Herrans församling för tiänstelösshet skull icke lider för stoort meen. OxBr. 12: 201 (1619). —
-MAN, -MEDALJ, -MEDEL, -MÄSSIG, -MÖ, -NIT, se C. —
(5) -OBLIGERAD. (†) (av tacksamhet) förpliktad att vara (ngn) till tjänst; särsk. attributivt, i hövlighetsformel o. d.; jfr -skyldig 2. E. HögGrefl. Excell: Vndertienstligste och tienstobligerade tienare så länge iagh Lefuer. BrinkmArch. 1: 130 (1657). VDAkt. 1718, nr 268. —
(2) -ODUGLIG~020. (tjänst- 1873 osv. tjänste- 1915 osv.) (numera bl. mera tillf.) som inte duger till att göra tjänst; motsatt: tjänstduglig; särsk. i fråga om militär tjänst. Jungberg (1873). En tjugofyraårig järnkorsriddare, som fått ett ben krossadt af en granat på Côte Lorraine .. som nu väntar att afföras ur rullorna som tjänstoduglig. Böök ResTyskl. 3 (1916).
-ORT, -PENNING, -PERSONAL, -PIGA, -PLIKT, -PLIKTIG, -POJKE, se C. —
(5) -REDOBOGEN l. -REDEBOGEN. (†) = -beredd; särsk. i superl. E. H. alltidh tackskylligeste och tienstredhebogneste tiener. OxBr. 12: 521 (1620). VDAkt. 1751, nr 408. —
-REGLEMENTE, -RESA, -SAK, se C. —
(1) -SJUKA. (numera föga br.) ss. sjuka (se sjuka, sbst.1 2) uppträdande lystnad efter att få (med mer l. mindre hög status förenad) tjänst; jfr -lystnad. Så tycker jag, at det är mycket illa at tienst- eller rättare sagt, rang-siukan tagit så mycket hos osz öfwerhanden. Modée FruR 41 (1738). SvMerc. 1764, s. 773. —
-SKYLDIG.
1) (numera bl. tillf.) till 2: tjänstgöringsskyldig; särsk. i fråga om militär tjänstgöring. (T.) Dienstpflichtig, (sv.) tjenstskyldig. Lind 1: 539 (1749). Man inser lätt, hvilket vidrigt intryck skall åstadkommas hos de slutligen tjenstskyldige, när en del af de ursprungligen lika värnpligtige bortgå från mönstringen. KrigVAT 1843, s. 122. Cannelin (1939).
2) (numera mindre br.) till 5: (ss. självklar l. kär plikt) skyldig att vara (ngn) till tjänst; pliktskyldig; särsk. dels attributivt, i (avslutande) hövlighetsformel, dels i superl.; jfr -obligerad. Blifuer, Så länge Jagh leffwer E:rs Höghwelb:ne G:ge Excell:ces ödmiukeste och Tienstskyldigeste Tienare. BraheBrevväxl. II. 1: 79 (1656). När Societeten beler honom, förstärker han som tjenstskyldigast det allmenna löjet med sit egit. LBÄ 2–3: 49 (1797). Meurman (1847). —
-SKYLDIGHET, -SVEN, se C. —
(1) -SÖKANDE, p. adj. (tjänst- 1773 osv. tjänste- 1935 osv.) (numera bl. tillf.) som söker (en) tjänst; särsk. (o. i sht) substantiverat, om person. Sahlstedt (1773). Klagomålen fortforo alltjämt över att alltför många och alltför unga tjänstesökande med allt för litet underbyggda kunskaper kommo till ämbetsverken. KansliH 1: 326 (1935). SAOL (1973). —
(1) -SÖKARE. (numera mindre br.) person som (ivrigt l. ständigt) söker tjänst(er). Jag spår, at 1744 blir Landet mycket fullare, än det nu är, af .. drillande tienstsökare. Dalin Arg. 2: 319 (1734, 1754). Nyblom Hum. 48 (1874). —
-TID, se C. —
(7) -TROGEN. (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt (plikt)trogen; särsk. i superl. Jempte sielfbegärlig welmågos tiensttrogne önskning. VDAkt. 1667, nr 304. Om och enär mig gifves tilfälle til at i verket visa, huru jag funnes Högärevördige och Höglärde Herr Magistrens och Probstens Tjensttrognaste Tjenare And. O. Rhyzelius. Wallquist EcclSaml. 5–8: 106 (1749). —
(7) -UNDERDÅNIG l. -UNDERDÅNLIG, adj.; adv. = (VDAkt. 1651, nr 183). (†) tjänstvilligt l. välvilligt underdånig. VDAkt. 1651, nr 183. Min tiänstunderdånige begiäran. VDAkt. 1670, nr 72. —
-UTÖVNING, -VERK, -VERKSAMHET, se C. —
(5) -VILLIG, adj.; adv. -a (†, Linc. Ddd 3 a (1640)), -en (†, RA I. 4: 50 (1597), Möller 1: 382 (1755)), -t (Dalin (1854) osv.). (tjänst- 1591 osv. tjänste- 1857) [jfr t. dienstwillig] som villigt l. gärna står till tjänst l. gör tjänster; hjälpsam; äv. dels i överförd anv., om ngt som vittnar om sådan egenskap (äv. ss. adv., i fråga om hjälpsam handling o. d.), dels bildl., om sak; i sht förr särsk. i fråga om betygande av (underdånig l. vördsam o. d.) tjänstvillighet (i hövlighetsformel i brev o. d.), särsk. dels attributivt (äv. överfört, om språkligt yttrande o. d.), dels ss. adv. -en, dels i superl., särsk. i det adverbiella uttr. på det tjänstvilligaste; jfr -beredd, -färdig 2 o. tjänstaktig, tjänstbar 2, tjänstig, tjänstlig 2, tjänstsam. Hon skyndade tjänstvilligt till min hjälp. At iagh wille .. på thet tienstwilligeste allom fordra. Lælius Jungf. N 1 b (1591). Efter för:de Gertrudt tienstuilligenn hafuer begärett. 3SthmTb. 5: 25 (1603). Näst min tiänstwelige hellssan, och all wellferdz trolige lycönskan. VDAkt. 1653, nr 150. Min kiäre Systers tienstvillige trogne broder och tienare. Carl XII Bref 30 (1699). Ibland Janzons bästa sceniska skapelser är hans Leporello, denne tjenstvillige, fege och på samma gång humoristiske lakej, som icke begär bättre än att få imitera sin herre. Hedberg SvOperasång. 243 (1885). Hennes ögon strålade mot mormor i tjänstvillig ömhet. Heerberger NVard. 74 (1936). Hela räckor av ord (ligger) färdiga och tjänstvilliga på plats och grammatiken har ställt allt i ordning som till gästabud eller förhandling. Espmark Glömsk. 43 (1987).
Avledn.: tjänstvillighet, r. l. f. egenskapen att vara tjänstvillig; i sht förr äv. konkretare, om handling utförd av tjänstvillighet, villigt utförd tjänst; förr äv. i uttr. vara ngn till tjänstvillighet, vara ngn till tjänst; jfr tjänstaktighet, tjänst-benägenhet, tjänstberedvillighet, tjänstfärdighet. Rääf Ydre 1: 360 (i handl. fr. 1603). Uthi hvad måtto iagh kan vara T. M. till tienstvilligheet, gör jagh thet altijdh gerna. OxBr. 12: 10 (1613). Artigheter, beledsagade af flerehanda enskilta tjenstvilligheter. Atterbom Minnest. 1: 36 (1847). Han var omtyckt av de flesta på grund av sin tjänstvillighet. Hesslind Sista 15 (1974). —
-VÄG, se C. —
(7) -VÄNLIG. [jfr t. dienstfreundlich] (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt vänskapsfull. Een tienstwenligh och ödmiuck böön och begäran till Eders Härlighett. Annerstedt UUH Bih. 1: 107 (i handl. fr. 1613). 2BorgP 7: 36 (1740). —
(7) -VÄNLIGEN. [jfr -vänlig] (†) under (vederbörligt l. vördsamt) betygande av tjänstvillig l. välvillig l. underdånig vänskap(sfullhet). Derföre bedher h. f. N. tiensthwenligen, att h. k. M. icke wille hafwe sådanne twifwelachtige tanker om h. f. N. RA I. 4: 467 (1598). Om detta allt har jag velat eder tjenstvänligen underrätta. Sparre Frisegl. 3: 19 (1832). —
-VÄRJA, se C. —
(7) -VÖRDELIG, adj.; adv. -en (VDAkt. 1651, nr 148, VDAkt. 1680, nr 223). (†) särsk. ss. adv. -en: under (vederbörligt) betygande av tjänstvillig l. välvillig l. underdånig vördnad(sfullhet) (äv. adjektiviskt, i superl., i det adverbiella uttr. på det tjänstvördeligaste). Näst troghen wälfärdz tillönskan och skyldig tienstwyrdig tacksäijelse .. giffwer iagh E. ährw.t tienstwyrdeligen förnimma at (osv.). VDAkt. 1651, nr 148. Ty är iag på thet tienstvördeligast begärandes utaf mine Ährev. Fädher och Förmän, att (osv.). VDAkt. 1667, nr 344. VDAkt. 1680, nr 223. —
(7) -VÖRDIG. (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt vördnadsfull. VDAkt. 1651, nr 148. VDAkt. 1680, nr 223.
Avledn. (†): tjänstvördighet, r. l. f. Och kan her medh Edhers Hög- och Ährew:heeter uthi all ödmiuk tienstwördigheet eij oförmält låta. VDAkt. 1662, nr 179. VDAkt. 1671, nr 214. —
-ÅLDER, -ÅLIGGANDE, -ÅR, -ÅTGÄRD, se C. —
(7) -ÖDMJUK. (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt ödmjuk; särsk. i superl., särsk. i uttr. på det tjänstödmjukaste; jfr -ödmjuklig. Och förblifuer effter Skylldigheeten E:s HöghGrefl. Excell:ts Tienst-Ödhmiuke och beredwillige Tienare. BrinkmArch. 2: 122 (1656). E. G. Excellens tackar iagh på det tienstödmiukeste för den nådige ok gunstige wälfegnaden. Rudbeck D. Ä. Bref 349 (1696). Företrädde en deputation ifrån borgareståndet, som anmälte ståndets tiänstödmiuka och wänliga hälsning. 3PrästP 8: 100 (1734).
Avledn. (†): tjänstödmjukhet, r. l. f. (betygande av) tjänstvillig l. välvillig l. underdånig ödmjukhet. K[iäre] b[ror] göre well och helszer min högtährade Farkiär med min tianstödmiukheet. Ekeblad BrClEkeblad 44 (1651). VDAkt. 1692, nr 221. —
(7) -ÖDMJUKLIG l. -ÖDMJUKELIG, adj.; adv. -en (BrinkmArch. 2: 126 (1641), ConsAcAboP 7: 173 (1692)). (†) tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt ödmjuk; särsk. dels i superl., dels ss. adv. -en: under (vederbörligt) betygande av sådan ödmjukhet; jfr -ödmjuk. BrinkmArch. 2: 126 (1641). Min tanquam Decani tienstödmiukeligste begäran. BraheBrevväxl. II. 1: 124 (1658). Carl Petræus .. leth .. insinuera en sin suppligve, deruthinnan han tienstödmiukeligen begier at .. Kongl. Maij:[ts] resolution .. måtte här i Consistorio publiceras. ConsAcAboP 7: 173 (1692). —
B (†): TJÄNSTA-DRÄNG, -FOLK, -HJON, -KVINNA, -PIGA, -ÅR, se C.
C (numera bl. till 1 l. 2 l. 5 f; jfr anm. till A ovan): (1 (d)) TJÄNSTE-ACKORD. (tjänst- 1824. tjänste- 1773 osv.) (numera bl. mera tillf., om ä. förh.) jfr ackord 1 e o. -köp. PH 10: 125 (1773; läst i orig.). Då han nu blifvit myndig, fans intet hinder, att ju det han egde kunde anlitas för att betala tjensteackordet. 2SAH 60: 37 (1883). —
(1, 2) -ADEL. (tjänst- 1815–1893. tjänste- 1838 osv.) hist. adel vars ställning ss. sådan grundar sig på tjänstgöring i kunglig l. furstlig tjänst; jfr tjänstemanna-adel. 2SAH 7: 149 (1815). Sedan nya kraf uppställts af Karl IX och Gustaf II Adolf på adelns inträde i kronans tjänst .. öfvergick den svenska adeln alltmer till att blifva en tjänsteadel. Fahlbeck Ad. 1: 342 (1898). —
(1, 2) -ANDE. (tjänst- 1635–1847. tjänste- 1526 osv.) eg.: (hos ngn) (nitiskt l. (plikt)troget) tjänande andeväsen (särsk. om ängel); äv. (o. numera bl., ngt vard. l. skämts.) allmännare: (nitisk l. (plikt)trogen l. försynt) tjänare (särsk. dels (i sht om ä. förh.) om tjänare i hushålls- l. uppassningstjänst o. d., dels (numera bl. tillf.) bildl., om sak). Äro .. (änglarna) icke alle sammans tienisteandar, vthsende till tieniste för theres skull som salugheetennes erffuingar äro? Hebr. 1: 14 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: andar i Guds tjänst). Desza barnen (i de fattigaste skolorna), när de komma något til åren, blifwa tjenste andar och försöka sin lycka. SvMerc. IV. 1: 424 (1758). Skymning och snö ute, eldbrasa och tystnad inne, äro förtrolighetens tjensteandar. Bremer Nina 217 (1835). Inne på sin kammare satt lilla Dal-Emma, tjänsteanden, och vojade sig över det vilda larmet och sörjde över de tärda förråden. Siwertz Ung 223 (1949). —
(1 (d), 2) -ANGELÄGENHET. angelägenhet (se d. o. 2) som gäller tjänsten; jfr -sak, -ärende. Hwarken Officerare eller andre Ämbetsmän få wid inträffande tjenste-angelägenheter wälja sig tid at resa. AdP 1800, s. 773. —
(1 (d)) -ANSVAR~02 l. ~20. ansvar (se d. o. I 3) som är förenat med (ngns) tjänst. Ahlman o. Forsman (1885). Ett enhälligt justitieutskott .. krävde att frågan om tjänsteansvar för offentliga tjänstemän borde ses över – i syfte att vidga straffansvaret. Küng HbRätt 45 (1989). —
-ANSÖKAN~020. (tjänst- 1883. tjänste- 1965 osv.)
1) till 1 (d): ansökan om att antas till (utlyst) tjänst; jfr -ansökning. Ek Kellgren 1: 204 (1965).
(2) -ANTECKNING~020. förvaltn. o. jur. anteckning gjord i tjänsten för vederbörlig skriftlig dokumentation (om ngt som skett i ärende, särsk. muntlig kontakt o. d.); jfr -memorial. Döss o. Lannge 615 (1908). —
(1 (d)) -ARBETE~020. (tjänst- 1541–1724. tjänste- 1541 osv.) (numera bl. tillf.) arbete (se d. o. 5, 6) som utgör fullgörande av l. sker inom ramen för tjänst; äv. konkretare, om enskild sådan arbetsuppgift. Then siwnde daghen skal ock heligh kallas tå j tilhopa kommen, på honom skolen j ock intet tieniste arbete göra. 3Mos. 23: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: arbetssyssla). (I) breven skymtar Carl Arosenius son, den kände kartografen .. Fredrik Arosenius vilken under tjänstearbeten i Dalarna skulle återuppliva ungdomsvänskapen. BBoëthius hos Boëthius Levn. 19 (1970). —
(1 (d), 2) -ARKIV. (tjänst- 1899–1918. tjänste- 1924 osv.) arkiv med urkunder o. d. från (offentlig) tjänsteutövning (av ngn l. ngnstädes); ämbetsarkiv. Landsarkivet (i Vadstena) har till uppgift att .. mottaga arkivhandlingar .. från embets- och tjenstarkiv i Södermanlands, Östergötlands .. och Örebro län. SFS 1899, nr 73, s. 1. —
-AVTAL~02 l. ~20. (tjänst- 1942. tjänste- 1874 osv.)
1) till 1, 2: avtal om antagande i tjänst l. om tjänstgöring; anställningsavtal (i finländskt officiellt spr. om statligt sådant av slag som skiljer sig från: arbetsavtal); jfr -kontrakt, -lega 1. Tjensteaftalet måste anses hafva med hans död upphört. NJA 1874, s. 281. Kanslichefen avgör ärenden som gäller .. tjänsteavtal enligt statstjänstemannalagen .. som ingås vid ministeriet. FFS 2003, nr 898, s. 3261.
2) (mera tillf.) till 5 f: avtal om tillhandahållande av tjänst(er). Den nya (tele)lagen fastställer .. ett maxpris för tjänsteavtal som innebär att Tele Danmark säljer abonnemangstid till konkurrenterna. DN 30 ⁄ 6 1998, s. A15. —
(5 f) -BALANS. nat.-ekon. o. handel. balans (se d. o. I 6) mellan (ett rikes) införsel o. utförsel av tjänster under viss tid (särsk. ett (kalender)år). Trots en krympning nästa år blir underskottet i tjänstebalansen (dit bl. a. utlandsresorna hör) större än förra året. SvD 29 ⁄ 4 1982, s. 26. —
(1 (d)) -BANA. (numera bl. tillf.) (ss. väg l. bana o. d. uppfattad) karriär l. verksamhet i (offentlig) tjänst; jfr tjänstemanna-bana. Rosenstein 2: 51 (1811). Kasta vi en blick på Printzenskölds tillryggalagda tjenstebana, skola vi finna att hon gick rätt fram, jemnt och ständigt stigande .. utan bråda höjningar, men också utan stupor. KrigVAH 1883, s. 280. SAOL (1950). jfr civil-tjänstebana. —
(1 (d), 2) -BEFATTNING. (tjänst- 1818–1882. tjänste- 1811 osv.) (numera bl. tillf.) befattning (se d. o. 1) med verksamhet inom (ngns) tjänst l. med (offentliga) tjänstegöromål l. -skyldigheter o. d.; äv. konkretare, dels förr: (offentligt) tjänstegöromål o. d., dels äv. (o. numera nästan bl.) liktydigt med: (offentlig) tjänst (se d. o. 1 d), (tjänstemans) befattning (se d. o. 2 d). Rosenstein 2: 10 (1811). Underlöjtnanten biträder löjtnanten i dennes tjenstebefattning. TjReglArm. 1858, 1: 96. Efter Sprengtportens afsked blefvo hans tjenstebefattningar delade på flere händer. Odhner G3 1: 285 (1885). Då annan ordinarie tjänstebefattning är ledig, kungöres ledigheten på sätt förut nämnts. SFS 1908, nr 159, s. 16. SAOL (1950). —
(1 d) -BEFORDRING. (tjänst- 1772 (: tjenstbefordringzmål)–1813. tjänste- 1840 osv.) (numera bl. tillf.) befordran till högre l. bättre o. d. tjänst. 1SAH 5: 301 (1795, 1813).
Ssg (numera bl. tillf.): tjänstebefordrings-mål. BondP 12: 817 (1772). —
(1, 2) -BEFRIAD, p. adj. (tillfälligt) befriad från tjänst(göring); särsk. i fråga om ofrivilligt l. påtvingat sådant tillstånd. Sedan vårterminens början är hon avstängd från arbetet i .. (skolan), ”tjänstebefriad” med full lön. Expressen 17 ⁄ 2 1992, s. 12. —
(1, 2) -BEFRIELSE. (tillfällig) befrielse från tjänst(göring); tjänstledighet. Preceptorn i ekonomisk historia .. har beviljats partiell tjänstebefrielse under vårterminen 1958. LD 10 ⁄ 12 1957, s. 3.
Ssg (numera bl. tillf.): tjänstebefrielse-summa. särsk. om penningsumma erforderlig för att förvärva tjänstebefrielse. KrigVAT 1860, s. 554. —
(1 d) -BENÄMNING. (i sht i fackspr.) (officiell) benämning på tjänst. Vaktmästare vid drätselverk och kansli, vilka må tilläggas tjänstebenämningen pedell eller kursor .. äger det mindre konsistoriet tillsätta. SFS 1916, s. 148. —
(1 d) -BERÄKNING. (tjänst- 1817. tjänste- 1792 osv.) (numera föga br.) tjänsteårsberäkning. At inga andra Prästmän, än de som werkeligen äro tjenstgörande kunna njuta tiensteberäkning. PH 15: 266 (1792; rättat efter orig.). SAOL (1950). —
(1 d) -BESKRIVNING. (i sht i fackspr.) beskrivning angivande de (väsentligare) arbetsuppgifter som ingår i tjänst, befattningsbeskrivning; ngn gg äv. närmande sig: tjänstebenämning. Mest betydde han .. för musikavdelningens ledning .. (genom alla) viktiga synpunkter i de ömtåliga frågor som hans tjänstebeskrivning kom att omfatta från 1952–66, artistintendent. DN 16 ⁄ 6 1992, s. D10. I tjänstebeskrivningen för universitetslektorer sägs bl.a. att de skall idka både forskning och undervisning. Hufvudstadsbl. 5 ⁄ 4 2002, s. 13. —
(1 (d), 2) -BESTYR. (numera bl. mera tillf.) (förhandenvarande l. förpliktande) tjänstegöromål; i sht i pl. Adlersparre BrHustru 33 (1809). —
(2) -BESVÄR. (†) (krav på) arbetsinsats o. d. utgörande del av tjänstgöringsskyldighet; i sht i pl. Rabenius Kam. § 305 (1825). EkonS 2: 310 (1897). —
(2) -BESÖK. besök (hos ngn) i tjänsteärende. Det här är inget tjänstebesök, jag kommer helt privat. Drougge Robinson GodNatt 233 (1976). —
(1 (d), 2) -BETYG. (numera bl. mera tillf.) med vitsord om duglighet l. nit l. ordentlighet o. d. försett intyg om innehavd tjänst l. fullgjord tjänstgöring; tjänstgöringsbetyg. Statistiken öfver arbetares och tjenstefolks frejd- och tjenstebetyg. StatistT 2: 215 (1865). Han fick ett mycket gott tjänstebetyg av kaptenen. Moberg Utvandr. 440 (1949). —
(1 (d), 2) -BETÄNKANDE. (tjänst- 1776. tjänste- 1764 osv.) betänkande om (regler o. d. för tillsättning av) tjänst(er); särsk. (o. i sht, hist.) om år 1756 utfärdad kunglig förordning om grunder för befordran i statlig tjänst. Höpken 2: 666 (1764). Tjänstebetänkandet af 1756, som .. stannade vid tjänståldern såsom i huvudsak enda gradmätare på förtjänst och skicklighet, blef .. 1766 upphäfdt. Reuterskiöld Grundlag. 45 (1924). —
-BEVISNING, se A. —
(1 (d), 2) -BIL. bil som är avsedd för tjänstebruk l. vars bruk utgör förmån av tjänst; jfr -fordon. Utöver sin höga lön har hon nu också fått tillgång till tjänstebil. Flygchefens grå tjänstebil syntes framför ingången. Victorin Örnung. 22 (1932). —
(2) -BITRÄDE~020.
1) (numera mindre br.) biträde (se d. o. 4) lämnat gm tjänsteutövning. Frey 1846, s. 354. (Stadsläkaren o. bostadsinspektören) hava att tillhandagå hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas. SFS 1920, s. 848.
2) biträde (se d. o. 5) (till ngn) i dennes l. gm sin tjänsteutövning; jfr -medhjälpare. 3SAH LVII. 3: 150 (1833). Med lantbruksingenjörs tjänstebiträde avses .. lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt biträde. SFS 1942, s. 1292. —
(1 (d)) -BOK. (i sht förr) om bok utgörande förteckning över alla (ngnstädes) verksamma tjänsteinnehavare (o. deras tjänstgöring) l. tilldelad enskild tjänsteinnehavare o. innehållande uppgifter om (o. förvarad av) denne; jfr -förteckning 2, -matrikel. Kongl. Contoiret hålle .. en så kallad Tienste-bok, som utwisar året, då hwar och en Landtmätare blifwit tilsatt. PH 5: 3394 (1753; läst i orig.). Då detta reglemente börjat tillämpas, skall hvarje .. lärare genom skolrådets försorg förses med en tjenstebok, upptagande .. lärarens fullständiga för- och tillnamn samt födelseort, år och dag, uppgifter .. (om) skolans namn .. och lärarens undervisningstid. BtRiksdP 1892, I. 2: nr 36, s. 11. —
(1 (d)) -BOSTAD~02 l. ~20. (åt (offentlig) tjänsteinnehavare) ss. löneförmån l. mot mer l. mindre nedsatt hyra upplåten bostad (i anslutning till tjänstestället l. mer l. mindre obligatoriskt knuten till tjänsten); jfr -boställe. Finnes vid lasarettet tjenstebostad för läkaren inrättad, är denne skyldig att derstädes tillhandahålla fri bostad åt sin vikarie. SFS 1901, nr 83, s. 10. Som ordinarie var jag skyldig taga tjänstebostad i änke- och pupillkassans hus. Järnvägsminn. 186 (1952). —
-BREV.
1) (†) till 1 (d): skriftlig fullmakt l. intyg på (offentligt) tjänsteinnehav. AJGothus ThesEp. 1: 1 (1619). År 1794 den 10 Nov., utnämndes han til Major i armén, och 8 år derefter erhöll han Majors tjenstebref. TalKrigVA 1828, s. 51. Cannelin (1939).
2) till 2: brev gällande (offentligt) tjänsteärende; jfr -försändelse. Dalin (1854). De kära gamla auktorerna voro nu högsatte under ett berg af tjenstebref och protokoll. 2SAH 52: 45 (1876). särsk. (om förh. 1873–1990) med tanke på att sådant brev från (tjänsteman inom) därtill särskilt berättigad myndighet o. d. gm att staten bestred kostnaden kunde sändas inrikes utan frimärkning i tjänstekuvert resp. (intill 1920) med tjänstefrimärke l. ss. tjänstebrevkort l. gm uppteckning i postbok (se d. o. 3); jfr -post o. fribrev 3, tjänste. Cnattingius (1879, 1894). Alla tjenstebref märkas i nedra venstra hörnet på omslaget med ”Tj.-br. nr 00”. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 343 (1879).
Ssgr (till 2 slutet; om ä. förh.): tjänstebrevs-berättigad, p. adj. som har tjänstebrevsrätt; äv. substantiverat. SFS 1916, s. 1128. De belopp, som erfordras till bestridandet af postafgifterna för tjänsteförsändelser, gäldas af allmänna medel, nämligen beträffande flertalet tjänstebrefsberättigade af medel, som på Generalpoststyrelsens rekvisition utbetalas af Statskontoret. 2NF 29: 221 (1919).
-rätt. rätt att sända tjänstebrev; jfr fribrevs-rätt. Geijer Postförf. 342 (1890). Missbruk eller obehörigt begagnande av tjänstebrevsrätt straffas med böter. SFS 1920, s. 1637. —
(2) -BREVKORT~02 l. ~20. (om ä. förh.) tjänstebrev (se d. o. 2 slutet) i form av för ändamålet avsett brevkort. Tjenstefrimärken och tjenstebrefkort må ej anwändas för andra försändelser än sådana, som i tjensteärenden affärdas från någon af de myndigheter .. hwilka å bilagda förteckningar finnas upptagna. SFS 1873, nr 73, s. 4. Kungl. Generalpoststyrelsen har låtit förfärdiga följande nya frankotecken: .. tjänstebrefkort af 5 öres valör. PT 1910, nr 270 A, s. 1. —
(1 (d)) -BRICKA. (i sht om ä. förh.) bricka avsedd att bäras i tjänsten o. gm tecken l. påskrift utmärka befattningshavare. Vid rådhusrättens sessioner komma stadstjänarne hädanefter att bära tjänstebrickor af metall, hängande å bröstet i en kedja om halsen. GHT 1898, nr 44 A, s. 3. —
(1 (d)) -BRODER. [fsv. thiänista brodhir] (numera bl. tillf.) ämbetsbroder, manlig kollega. 2SAH 54: 119 (1878). AllmKyrkomP 1920, nr 12, s. 4. —
(2) -BROTT. (numera i sht i Finl.) (svårare) brott begånget (mot förpliktelse som åligger en) under tjänsteutövning; brottsligt tjänstefel; jfr -förbrytelse. (Det) demonstrerades .. (för kanslirättens ordförande) att, då en förfrågan rörande tjänsten, gjord till sin chef, icke vore något tjänstebrott, så kunde kanslirätten med detta mål sig icke befatta. BrefNSkolH 198 (1811). —
(2) -BRUK. (av arbetsgivaren bekostat) bruk (se d. o. 1) under tjänsteutövning; särsk. i förb. med prep. för. Sådana för framtida tjenstebruk afsedda artilleripjeser, som .. förete en hufvudsakligen ny eller förut mindre känd typ. SFS 1889, Bih. nr 63, s. 2. —
(1) -BYRÅ. (förr) om privat byrå för arbetsförmedling; jfr -folks-byrå o. kommissions-byrå. GHT 5 ⁄ 9 1895, s. 4. —
-BYTE. (tjänst- 1746–1920. tjänste- 1750 osv.)
1) till 1 (d): byte av tjänst, dels (i sht om ä. förh.) om två tjänsteinnehavares inbördes (förr lagenligt reglerade) byte av tjänster, dels (numera bl. tillf.) om ngns byte till annan tjänst. Ansökning om tienstbyte emellan Commissarien i Riksens Ständers Contoir Olof Bidenius Renhorn och Borgmästaren i Arboga Eric Ramell. 2RARP 15: 275 (1746). (Lantmätare som önskar byta tjänster lämnar) ansökning hos Öfwer-Directeuren, som .. må ansökningen hos Osz .. anmäla att de, som wilja göra tjenstbyte, innehafwa lika tjenst och lön på Stat. SFS 1827, s. 1228. (Äldre tids) arbetslagstiftning sökte på flera sätt förhindra täta tjänstebyten. Gårdlund IndSamh. 273 (1942).
2) (numera bl. tillf.) till 2: tillfälligt byte av tjänstgöring(splats o. d.); särsk. i fråga om prästtjänst. MinnGPrästh. 6: 50 (1930). Brilioth HerdabrÄrkest. 131 (1950). —
-BÅT. (tjänst- 1849, 1852. tjänste- 1862 osv.)
1) (numera bl. mera tillf.) till 2: båt för tjänstebruk; jfr -fartyg. Lotsarne äro pligtige att .. fortskaffa lotsbefälet under desz tjensteresor, då desza icke ske medelst tjenstebåtar. SFS 1862, nr 47, s. 27. ”Tjänstebåt” är ett främmande begrepp för lokala skattemyndigheten i Göteborg. DN 20 ⁄ 8 1982, s. 5.
2) (†) till 5: (mindre) skepp som understöder annat (större) skepp; underhållsfartyg? En flotta af 200 krigsskepp af olika storlek och mer än 170 tjenstbåtar. 2VittAH 20: 83 (1849, 1852). —
(2) -DAGSVERKE l. -DAGSVERK. (†) om (tjänstgöring utgörande) dagsverke. Stiernman Com. 2: 352 (1643; läst i orig.). Ett wist prijsz .. hwar effter och så alle Landzwahror, Tienste-Dagzwärcken och Arbete .. ähro werderade. Stiernman Com. 3: 343 (1665; rättat efter orig.). —
(5 f) -DIREKTIV. direktiv gällande tjänstemarknad(en); särsk. om sådant inom Europeiska unionen. DN 29 ⁄ 6 1993, s. C12. —
(2) -DISTRIKT. (numera i sht i Finl.) tjänstgöringsdistrikt. SFS 1877, Bih. nr 3, s. 38. Till stadsläkarens tjänstedistrikt hör även Tjöck kommun. FinlStatskal. 1950, s. 141. —
(2) -DJÄVUL. (numera bl. tillf., ngt vard.) (militär befäls)person som (gentemot underordnade) är (omänskligt) sträng l. krävande o. d. i fråga om tjänsteutövningen. Öfverstelöjtnanten .. som kommit från gardet och gerna ville gälla för en riktig tjenstedjefvul. Braun Calle 146 (1843). Östergren (1958). —
(1 d, 2) -DRÄKT. (i sht i fackspr.) för kategori av tjänsteinnehavare utmärkande (enhetligt utformad) dräkt (buren under tjänsteutövning); uniform; jfr -kläder, -uniform. Lundell (1893). Vid utöfvandet af sin befattning skall häradsskrifvare bära föreskrifven tjenstedrägt. FFS 1898, nr 48, s. 15. Jag missunnar ingen det skydd en tjänstedräkt ger. Men det är skönt att möta människor utan extra pansar. Kyrkpress. 1994, nr 31, s. 12. —
(1) -DRÄNG. (tjänst- 1603–c. 1725. tjänsta- 1555–1572. tjänste- 1587 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (lagstadd) manlig tjänare; särsk. dels om uppassare o. d., dels (o. numera nästan bl.) om sådan tjänare hos bonde, liktydigt med: dräng; jfr dräng 2. Tå är thetta Christi mening, at han genom thenna lijknelsen om tienstadrenger wil haffua sina Läriungar .. förmanta, at the medh alla flijt achta på theras kallelse. LPetri 4Post. 37 a (1555). Hvarvid herrar officerare .. anhålla, att deras tiänst- och reddrengiar, som de i fäldt bruka, motte slippa med hälfften (av kontributionen). RARP 17: 353 (1714). Där var aldrig någon skillnad på gårasöner och tjänstedrängar, likadant med gåradöttrarna och pigorna. SvKulturb. 5–6: 304 (1930). —
-DUGLIG, se A. —
(1) -ED. (tjänst- 1713. tjänste- 1791 osv.) (i sht om ä. förh.) ed försäkrande plikttrohet o. d. i tjänst (som man skall tillträda) l. trohet o. d. mot den man skall tjäna l. tjänar; särsk. i fråga om statlig tjänst: ämbetsed; särsk. i förb. med avlägga, i sht förr äv. göra. Secretarius .. Johan Pihlman giorde ock nu sin tiänst-ed, betackandes Consist(ori)o för befordran, och lyckönskades. ConsAcAboP 10: 347 (1713). Lantmätarna avlade .. tjänsteed, ända till dess civila ämbets- och tjänstemäns edgång avskaffades den 13 december 1878. SvLantmät. 1: 9 (1928). —
(1 d) -EXAMEN. (numera företrädesvis i Finl.) examen vars avläggande medför behörighet till tjänst (av slag som anges av attribut l. sammanhanget). Wieselgren Bild. 395 (1875, 1889). De estniska kadetterna har avlagt tjänsteexamen för officerare. Hufvudstadsbl. 14 ⁄ 6 1994, s. 4. —
(2) -EXPEDITION. (numera föga br.) expediering av inom tjänsten förekommande (skriftliga) ärenden; särsk. ss. läroämne inom skogsutbildning. BtRiksdP 1892, 7Hufvudtit. s. 60. SAOL (1950). —
(5 f) -EXPORT. nat.-ekon. (ett rikes) utförsel av tjänster; äv. konkretare, om mängden av exporterade tjänster. MotRiksd. 1980–81, nr 1793, s. 16. Huvuddelen av tjänsteexporten består av transporter, turism samt finansiella tjänster. MotRiksd. 1989–90, NärUtsk. nr 315, s. 10. —
(2) -FARTYG~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) tjänstebåt. När lotskapten finner tjensteresa till fördel för tjensten kunna företagas med annan lägenhet, än tjenstefartyget, bör han sådan lägenhet begagna. SFS 1881, nr 8, s. 11. SAOL (1973). —
(1 d, 2) -FEL. (tjänst- 1807–1848. tjänste- 1811 osv.) under (offentlig) tjänsteutövning begånget (o. med rättsligt straffansvar förenat) fel med hänsyn till i tjänsten gällande förpliktelser l. regler o. d.; jfr -brott, -förbrytelse. Weste (1807). Ett tjenstfel kan, till exempel, hos vissa klasser beläggas med någon art af kroppsstraff. Leopold 3: 285 (1816). Utan att vara målsegande, får icke någon till beifran anmäla tjenstefel i andra fall, än då sådan anmälan, enligt strafflagen för krigsmakten eller detta reglemente, åligger honom. TjReglArm. 1889, s. 13. Avskaffandet av ämbetsansvaret 1975 .. har bl. a. lett till att antalet åtal från JO:s sida har minskat drastiskt. Straffansvaret för tjänstefel bör snarast återinföras. MotRiksd. 1985– 86, Skatteutsk. nr 501, s. 3. Samma dag som brottet tjänstefel återinfördes i den svenska lagen, blev en av Malmöpolisens hundförare anmäld för tjänstefel i samband med ett bråk mellan 300 ungdomar. SDS 3 ⁄ 10 1989, s. C3. —
(1 (, 2)) -FLICKA. (tjänst- c. 1755–1964. tjänste- 1669 osv.) flicka l. yngre (ogift) kvinna som är i (ngns) tjänst (för utförande av hushållsarbete l. uppassning o. d.); ung tjänarinna; utom i mer l. mindre bildl. anv. numera nästan bl. om ä. förh.; jfr flicka, sbst.1 5, o. -mö, -piga. BoupptSthm 1669, s. 1162. En ensam Änkefru åstundar .. en trogen och snygg tjänstflicka .. til uppaszning. DA 1793, nr 68, s. 4. Filosofin insattes i sin traditionella ställning som teologins tjänsteflicka. Lindroth SvLärdH 3: 527 (1978). —
(2) -FLYGPLAN~02 l. ~20. (mera tillf.) flygplan för (makthavares) tjänstebruk. Expressen 27 ⁄ 1 1990, s. 21. —
(1 (, 2)) -FOLK. (tjänst- 1541–1986. tjänsta- 1559–1710. tjänste- 1526 osv. tjänsto- 1559) [fsv. thiänista folk, þiänisto folk] (i sht om ä. förh.) samling av personer som är i (ngns) tjänst för utförande av hushållsarbete l. uppassning o. dyl. l. (handräckning vid) inom jordbruk o. d. förekommande arbete (jfr folk 5 b); tjänarskara; tjänarstab; äv. dels om sådana personer som yrkesgrupp l. samhällsklass, dels (numera bl. tillf.) i oeg. l. utvidgad anv. l. till 1 e; förr äv. i individuell anv., om enskild sådan person (jfr folk 7 o. -hjon); jfr -personal, -stab o. tjäne-folk. Herrskap och tjänstefolk. Hwar finner man en troghe(n) och snellan förstondare, then hans herre säter vthöffuer hans tienstefolck, ath han them j rättan tijdh geffuer hwad them behörer. Luk. 12: 42 (NT 1526). På dhet .. någon åthskildnat wara må ibland Folcket, så hålle Wij skiäligt, at på Tienstefolcks, som äre Drängers och Pijgors, och dheras wederlijkers Bröllop, allena skiänckes Swänskt Ööl och Brennewijn. Schmedeman Just. 405 (1664; rättat efter orig.). Jagh har fuller för detta skrefuett her bispen till om mitt tiänste folck Sara Vitenberg och des handlinger. VDAkt. 1670, nr 41. Från Japans hedna Öö till wåre Christne Städer; / .. Finns Herrens Tienste-folck i Gudligheet och Troo. Dahlstierna (SVS) 1: 146 (1698). När kål syltas för tjenstefolk, så skrädes bara de ytterste och odugelige bladen bort. Warg 439 (1755). I rika familjer är tjänstefolket ofta mer granntyckt än herrskapet. Hedberg Räkn. 25 (1932).
Ssgr (i sht om ä. förh., numera bl. tillf.): tjänstefolks-bord. bord (se bord, sbst.1 6) för tjänstefolk(et). Lind 1: 824 (1749).
-klass. jfr klass 2. Welander VenerSj. 81 (i handl. fr. 1804). Då höll drängarna kalas .. för traktens ungkarlar av tjänstefolksklass. Spong Kråkn. 175 (1963).
(1 (d), 2) -FORDON~02 l. ~20. jfr -bil. Bilen är ganska precis en sådan Saab som Erik själv valt när han .. önskat sig extra utsmyckning på sitt personliga tjänstefordon. Expressen 13 ⁄ 5 1990, s. 25. —
(2) -FRANKOTECKEN. (om ä. förh.) jfr -frimärke. Tjänstefrankotecken: frimärken å 2, 3, 4 .. och 50 öre .. brefkort å 5 öre. SFS 1907, nr 89, s. 41. —
-FRI, -FRIHET, se A. —
(2) -FRIMÄRKE~020. (om ä. förh.) frimärke särskilt avsett för tjänstebrev (se d. o. 2 slutet); jfr -frankotecken, -märke 2. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 26, s. 12. Tjenstefrimärken finnas å samma valörer (som vanliga frimärken), men skilja sig från de vanliga frimärkena väsentligen derigenom, att de äro större. Cederborg Korresp. 27 (1889). —
(1, 2) -FÖRBINDELSE. (numera mindre br.) förbindelse att inträda l. troget förbli i tjänst l. (i angiven omfattning) tjänstgöra (jfr -förpliktelse); särsk. konkret, om (av i tjänst trädande person undertecknad) urkund innehållande sådan förbindelse. Vasallens tjensteförbindelse. Strinnholm Hist. 3: 332 (1848). Den, som anställes (vid flottans sjömanskår), skall underskriva en tjänsteförbindelse .. som upptager den överenskomna tjänstetidens längd. SFS 1920, nr 26, s. 80. —
(1 (d), 2) -FÖRBRYTELSE. (numera bl. tillf.) förbrytelse i tjänsten (innebärande tjänstefel); jfr -brott. FFS 1894, nr 17, s. 3. Hufvudstadsbl. 12 ⁄ 11 1988, s. 12. —
(1, 2) -FÖRDELNING. särsk. till 2, mellan tjänstgörande personer (på samma arbetsplats): fördelning av arbetsuppgifter l. arbetstid o. d.; särsk. konkretare, om gjord (o. fastställd) sådan fördelning. De tjenstemän och .. extra biträden, som å postkontoren i regelbunden tjenstefördelning betjena allmänheten. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 126. —
(2) -FÖRESKRIFT~102, äv. ~200. föreskrift för tjänst(göring); i sht i pl. Noggranna tjensteföreskrifter (bör) finnas, på det ingen må kunna förebära okunnighet om det som hör til dagliga tjensten. Lefrén Förel. 1: 128 (1818). —
(5 f) -FÖRETAG~102, äv. ~200. ekon. företag (huvudsakligen) verksamt med tillhandahållande av tjänst(er). Politikerna vill att kunskapen från tjänsteföretagen skall spridas till industrin. SvD 1 ⁄ 8 1987, Näringsliv s. 4. —
-FÖRHÅLLANDE. (tjänst- 1849. tjänste- 1858 osv.)
1) till 1: förhållande (se d. o. 5) uppkommet gm antagande i o. innehav av tjänst; särsk. i förb. dels med prep. i, dels med prep.-attribut inlett av till; äv. (i Finl.) speciellare, om offentlig anställning grundad på tjänsteavtal; jfr -ställning. Geijer I. 7: 324 (1849). Rimligtvis har han stått i något tjänsteförhållande till Algotsönerna. Ek SvFolkv. 142 (1924). Brandchef i tjänsteförhållande i .. (löneklass) Y 29–34. Hufvudstadsbl. 1 ⁄ 7 1989, s. 15.
2) (numera föga br.) till 2 (jfr 3): uppträdande l. förfarande o. d. under tjänsteutövning; jfr förhållande 1. Korpralen skall .. hafva tillsyn öfver hvarje karls enskilda uppförande, tjensteförhållanden och krigslydnad. TjReglArm. 1858, 1: 64. SFS 1892, nr 72, s. 2.
3) (numera bl. tillf.) till 2 (jfr 2): tjänstgöringsförhållande; i sht i pl.; jfr förhållande 4. SvD(A) 6 ⁄ 7 1959, s. 5. —
(1) -FÖRORDNANDE. (tjänst- 1885. tjänste- 1889 osv.) förordnande att inneha tjänst. Schulthess (1885). —
(1 (d)) -FÖRPLIKTELSE. (numera bl. tillf.) förpliktelse att troget tjäna (ngn) (jfr -förbindelse) l. förpliktelse som följer av tjänst (jfr -skyldighet 1). Då någon inträdde uti tjensteförpligtelse till en annan och erkände denne såsom sin herre. Nordström Samh. 1: 142 (1839). Sådan valberättigad, som genom frånvaro .. till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad att personligen inställa sig vid valtillfället. SFS 1921, s. 78. —
(1 d, 2) -FÖRRÄTTANDE, p. adj. (tjänst- 1807 osv. tjänste- 1893 osv. Anm. Formen tjänst- förekommer numera nästan bl. i Finl.) som för tillfället l. i annans ställe uppehåller tjänst l. tjänstgör; i sht i attributiv anv., i sht med huvudordet angivande det man tjänstgör som; äv. substantiverat. Pastorsadjunkten var tjänsteförrättande präst vid gudstjänsten. Weste (1807). (Att) regera 400 pojkar ger otroligt att göra, synnerligen då .. den tjenstförrättande ej bor i skolans local. AnderssonBrevväxl. 1: 274 (1863). (Dosan var) en gåva av konungen till .. tjänsteförrättande kommendanten i Kristianstad. Rig 1949, s. 105. —
(1 d, 2) -FÖRRÄTTARE. (tjänst- 1848–1973. tjänste- 1950 osv.) (numera bl. mera tillf.) person som är tjänsteförrättande. De fordna (kanikerna) .. upphörde att sjelfva förrätta den embetet åliggande andliga tjenst, men .. satte dertill serskilta tjenstförrättare. Strinnholm Hist. 3: 648 (1848). —
(1 d, 2) -FÖRRÄTTNING. (tjänst- 1795–1986. tjänste- 1789 osv.) förrättande av tjänst, tjänsteutövning; särsk. konkretare, särsk. (o. numera bl.): förrättning (se d. o. 1 b α) (jfr -ärende). Hon var ute på tjänsteförrättning. AdP 1789, s. 307. Slusz-inspectoren med desz betjente (bör) fredas och hägnas för alt förolämpande, så at den .. som .. med hugg och slag .. eller skälsord uti deras tjensteförrättningar dem öfwerfaller, med laga böter skal warda ansedd. PH 15: 543 (1793; läst i orig.). Tjenst-förrättning (förblir) wid Lärowerk det säkraste medel att utröna om den sökande är skicklig Skol-Lärare. ÅbSvUndH 9: 52 (1820). (I kyrktornet) ligga i en vrå under klockorna aderton tombuteljer, vittnande om den grad av uppmuntran, som den åldrige ringaren ansett vara av nöden vid obehagligt ensamma tjänsteförrättningar på platsen. Holmström LändStränd. 2: 15 (1919). —
(1 d, 2) -FÖRSEELSE. förseelse i tjänsten; särsk. (o. numera företrädesvis, i sht i fackspr.) om sådan förseelse i offentlig tjänst som är av ringare slag än tjänstefel o. ej förenad med rättsligt straffansvar. Kommissionslandtmätaren .. som wid Wäddö och Häfwerö skeppslags tingsrätt blifwit åtalad för tjensteförseelser af delwis swårare beskaffenhet. SundsvP 22 ⁄ 12 1886, s. 2. Justitieombudsmannen (JO) vill att en åklagare i Halland underkastas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse i samband med ett beslagsärende. Expressen 11 ⁄ 4 2003, s. 8. —
(1 (d)) -FÖRSLAG. särsk.: förslag (se förslag, sbst.3 1 f) om tjänsteinnehavare. Hvad likväl pluraliteter bevisa, när det är fråga om kinkiga tjensteförslag .. det torde vi (osv.). Boström 3: 421 (1858).
Ssg (i sht i fackspr.): tjänsteförslags-nämnd. nämnd som har att (handlägga tillsättningsärenden o. därvid) upprätta tjänsteförslag. Ordinarie tjänst som professor .. tillsättes av regeringen efter förslag av en tjänsteförslagsnämnd vid lärarhögskola. SFS 1975, s. 878. —
(1 d, 2) -FÖRSUMMELSE. försummelse (se d. o. 4) i l. av tjänsten. (Poliskonstapeln) hvilken förut för tjensteförsummelse varit suspenderad. SvT 7 ⁄ 2 1852, s. 3. —
(2) -FÖRSÄNDELSE. försändelse gällande (offentligt) tjänsteärende; särsk. (om ä. förh.) om försändelse som omfattades av tjänstebrevsrätten; jfr -brev 2, -post o. tjänste. Geijer Postförf. 345 (1890). —
-FÖRTECKNING. (tjänst- 1797–1889. tjänste- 1768 osv.)
1) (numera bl. tillf.) till 1 (d): förteckning över (ngns) innehavd(a) tjänst(er); äv. allmännare: meritförteckning; förr äv. (delvis med anslutning till tjänst 2 (jfr 3) o. möjl. till 2) om av (särsk. militär) befattningshavare ingiven sammanställning med uppgifter om egen befattning o. tjänstgöring o. d. VDAkt. 1797, nr 254. Kapten Nordenskiöld, som i april 1825 erhållit ”3 års utrikes Kongl. Permission att idka sjöfart”, som det heter i hans tjensteförteckning. Wieselgren Samt. 65 (1871, 1880). Tjensteförteckningar .. skola afgifvas i december månad hvart tredje år .. af officerare, underofficerare och civilmilitära personer af motsvarande rang. TjReglArm. 1889, s. 67. IllSvOrdb. (1964).
2) (i sht i fackspr.) till 1 d, för stat(lig myndighet o. d.): förteckning över förefintliga befattningar (med angivande av deras löne(grads)placering o. d.); jfr 1 o. -bok, -matrikel. TjReglArm. 1858, 1: 216. Tjänsteförteckning publiceras i statsliggaren. BonnierLex. (1966).
3) (†) till 2 (jfr 1): anteckning l. beskrivning rörande (ngns) tjänsteutövning. PH 9: 43 (1768; läst i orig.). —
(1 (, 2)) -GOSSE. (tjänst- 1749–1893. tjänste- 1603 osv.). (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) tjänstepojke. En hans tiänstegosse som war hans Systerson. BjörkekDomb. 4 ⁄ 2 1603. (Tenngjutarmästaren) Gillman (använde) sig sparsamt av lärgossar .. men därjämte även av tjänstegossar s. k. hjulvändare för svarvhjulet eller drängar. Löfgren TenngjH I. 3: 429 (1950). —
(1 (d)) -GRAD. (tjänst- 1837–1905. tjänste- 1817 osv.) grad (se grad, sbst.1 4 (b)) i l. med hänsyn till tjänsten; särsk. (o. numera vanl., mil.) i fråga om militär personal (jfr -klass 2); äv. med gen.-attribut angivande ifrågavarande grad. I förra tider bestämdes Regementers och Corpsers rum i batalj-ordningen efter rang, nummerordning, eller Befälhafvarens tjenstegrad. Lefrén Förel. 2: 117 (1817). Han vann också här en skyndsam befordran, och genomgick inom få år tjenstegraderna till förste expeditionssekreterare. 2SAH 31: 14 (1859). Personer av officers eller underofficers tjänstegrad. SoldUndFlygv. 1944, s. 97. —
(2) -GREN. (tjänst- 1750. tjänste- 1751 osv.) (numera bl. mera tillf.) gren (se gren, sbst.1 5) omfattande tjänst av särskilt slag; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om sådan gren inom militär tjänstgöring, särsk. civilmilitär sådan (särsk. i ssgn tjänstegrens-inspektör). Hwilka wetnskaper til hwarje tienstgren uti almänna hushålningen äro de mäst nödwändige. Lagerbring Skr. 76 (1750). Till dessa tjänstegrenar böra uttagas värnpliktiga av kraftig, men ej för tung kroppsbyggnad, med god hjärtverksamhet och väl utvecklade lungor. SFS 1931, s. 35.
-inspektör. (om ä. förh.) inspektör för (civilmilitär) tjänstegren (på riksnivå). SoldIIntend. 1944, s. 7. —
(1 d, 5 f) -GRUPP. (numera bl. mera tillf.); jfr grupp, sbst.1 2; särsk. till 1 d. SFS 1910, nr 79, s. 13. —
(1) -GRUPPLIVFÖRSÄKRING. i kollektivavtal överenskommen livförsäkring för anställda. SFS 1964, s. 1175. —
(1 (d), 2) -GÖROMÅL~102, äv. ~200. (tjänst- 1863. tjänste- 1843 osv.) göromål som ingår i (ngns) tjänst(eutövning); i sht i pl.; jfr -befattning, -bestyr. Jag har varit upptagen med tjänstegöromål. Äfven här .. bildas rekryterna i alla tjenste-göromål af de underofficerare, i hvilkas korporalskap de insättas. KrigVAH 1843, s. 4. —
-HANDEL. (tjänst- 1788–1872. tjänste- 1734 osv.) handel med tjänst(er).
1) (om ä. förh.) till 1 (d). 2BorgP 5: 200 (1734). Frihetstidens illa beryktade tjänstehandel. SvFolket 6: 294 (1938).
2) nat.-ekon. till 5 f. Det sägs ofta att tjänstehandeln är ett område där Sverige bör ha speciellt bra förutsättningar att konkurrera. SvD 4 ⁄ 8 1982, s. 17. —
(1 (d)) -HAVARE. [jfr t. diensthaber] (numera föga br.) tjänsteinnehavare. BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit. s. 149. RiksdRevStatsv. 1910, s. 757. —
(2) -HEMLIGHET~102, äv. ~200. hemlighet som rör tjänsten; äv. (o. utom tillf. numera bl., i Finl.): påbjudet hemlighållande av sådan företeelse. Klint (1906). Anteckningarna innehöll också saker som omfattas av tjänste- och bankhemligheten. Borgåbl. 4 ⁄ 8 1994, s. 4. —
(1 (d)) -HEMMAN. (tjänst- 1692. tjänste- 1681 osv.) (numera bl. mera tillf., om ä. förh.) (åt (militär) tjänsteinnehavare (inom indelningsverket)) ss. förmån av tjänst upplåtet hemman; jfr -boställe. LMil 1: 127 (1681; läst i orig.). Den Boställshafware som .. låter det som bör förbättras widare förfalla, blifwer från hemmanet afsagd .. En sådan Officerare får sedan ej bebo något Tjänstehemman. Fischerström 3: 12 (1781). —
(1 (, 2)) -HJON. (tjänst- 1668–1901. tjänsta- 1643–1711. tjänste- 1541 osv.) [fsv. thiänista hion] (utom i skildring av ä. förh. numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) person som är i (ngns) tjänst för utförande av hushållsarbete l. uppassning o. dyl. l. (handräckning vid) inom jordbruk o. d. förekommande arbete, legohjon (jfr -folk); särsk. (o. i sht, om förh. 1664–1926) om sådan person anställd enl. gällande legostadga; äv. med mer l. mindre nedsättande bibet. (särsk. oeg.); i pl. ofta liktydigt med: tjänstefolk. 4Mos 30: 11 (Bib. 1541). Sex wekor för Michaelis tijd, skole Lego- och Tiänstehion, sig i tienst städia, och otta Dagar effter Michaelis, skole dhe wara plichtige att wärckeligen träda i Tiensten. Schmedeman Just. 383 (1706; rättat efter orig.). Husbönder och Matmödrar, med alt theras Husfolck, Barn, Köpswänner, Gesäller och Tjenstehjon, af hwad namn och wilckor the wara måge. PH 8: 81 (1765; rättat efter orig.). Af Kungens följe höjdes knot / Och lyftes svärd och käpp med hot, / Men Douglas skrek med värdig ton: / Tillbaka, lejda tjenstehjon. Arnell Scott Sjöfr. 174 (1829). Han var känd för att ha svårt besvär, hvarje gång han måste skaffa sig tjänsthjon. Bååth Grette 87 (1901).
Ssgr (om ä. förh.): tjänstehjons-avtal. mellan husbonde o. tjänstehjon: anställningsavtal (i enlighet med legostadga); jfr -hjons-lega 1. Tjenstehjonsaftalet kan .. upplösas derigenom att husbonde afskedar tjenstehjonet mot utbetalning af lön och kostpenningar till nästa flyttningsdag. Körner JurRådg. 235 (1888).
-ordning. tjänstehjonsstadga; särsk. om sådan från 1700-talet; jfr tjänstefolks-ordning. SthmStadsord. 2: 290 (1712). I alt öfrigit finner deputationen nödigt att tienstehionsordningen af åhr 1723 i alla delar efterlefwes. 2BorgP 5: 492 (1734).
-stadga. legostadga; jfr -hjons-ordning. PH 5: 3283 (1752; läst i orig.). Konungen (har) d. 21 Maji 1805 en ny Tjenstehjons-Stadga utgifvit, hvarigenom .. den mycket öfverklagade osed blifvit afskaffad, att Tjenstehjon återgifvit Städsel. Rosenblad PVetA 1807, s. 19. Jag tror för min del att .. (bondeåret) av gammalt börjat om hösten och att vi ha spår kvar av det i tjänstehjonstadgans år. TurÅ 1937, s. 101. —
(1 d, 2) -HJÄLP. särsk. [efter fi. virkaapu] (i Finl.): handräckning (se d. o. 1 a). Cannelin (1921). —
(2) -HUND. hund utbildad för l. utnyttjad i (offentlig, särsk. militär l. polisiär) tjänst. (Yrkades att) revierförvaltare .. borde hafva sina tjenstehundar skattefria. 1NJA 1874, s. 451. Lydnadsprov för tjänstehundar på söndag kl 10 vid Ingenjörsvägen. ÖNyland 1 ⁄ 10 1994, s. 6. —
(1 (, 2)) -HUSTRU. (†) tjänstekvinna (se d. o. a) (som är gift l. änka). En tienstehustro eller pijga, som är 15 åhr gammal, hon ware sigh hemma hoos föräldranar eller tiäne androm, (betalar till Elfsborgs lösen) 1/2 Rdr. RA II. 1: 313 (1613). NordT 1888, s. 587. —
(2) -HÄST. (tjänst- 1695–c. 1895. tjänste- 1766 osv.) jfr -hund; särsk. (i sht om ä. förh.) om häst för militärt bruk. Sammaledes bör ingen Officerare wara tillåtit at försälja des tjensthäst, som passerat mönstringen, innan han först har wist Öfwersten en annan dugelig häst i stället. LMil. 4: 768 (1695). Till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar. SFS 1974, s. 1794. —
(2) -INBETALNINGSKORT. (förr) för tjänstebrevsberättigad avsett avgiftsfritt inbetalningskort. SAOL (1950). —
(1 (d)) -INNEHAVARE. (tjänst- 1905 osv. tjänste- 1892 osv.) innehavare av tjänst (jfr -havare); befattningshavare; äv. (i Finl.) inskränktare, om kommunal tjänsteman. SFS 1892, nr 73, s. 2. De kommunala arbetarnas och tjänsteinnehavarnas förbund går snart om Metall som landets största fackförbund. VNyland 29 ⁄ 9 1979, s. 5. —
-IVER. (tjänst- 1782–1893. tjänste- 1713 osv.)
1) (numera bl. tillf.) till 2: iver att utföra sin tjänst; jfr -nit. Möller 1: 476 (1782). Full av tjänsteiver närmade .. (polisen) sig mitt följe och frågade vem jag var. Engström Hemsp. 97 (1921). Östergren (1958).
2) (†) till 5: iver att stå till tjänst, ivrig tjänstvillighet. Hwaremot H. Hög-Furstelige Durchl. icke welat underlåta, efter det Hög-Furstelige Husets obrotsliga attachement för Kronan Swerige, wid så important lägenhet, at wisa en god wilje och trogen tjänste-ifwer. Loenbom Stenbock 4: 65 (i handl. fr. 1713). (Sv.) tjänsteiver .. (t.) Diensteifer. Auerbach (1915); möjl. till 1. —
(2) -IVRIG. (tjänst- 1895. tjänste- 1905 osv.) (numera bl. tillf.) ivrig att fullgöra sin tjänst. Ransakningsdomaren framvisade den efterspanades fotografi .. för att .. ursäkta den tjänstifriga Petersburgpolisen. GHT 1895, nr 211 A, s. 2. Östergren (1958). —
((1,) 2) -JORD. (i sht förr, numera bl. tillf.) jord (se d. o. 5) upplåten ss. vederlag för tjänst. Rydberg KultFörel. 6: 240 (1888). Fornv. 1981, s. 256. —
(1 (, 2)) -JUNGFRU. [fsv. thiänista iungfru] (numera föga br.) tjänarinna l. tjänsteflicka; förr äv.: hovfröken; jfr jungfru 5 a, b. Henrich then Ottonde .. togh Annam Boleniam, som hadhe warit then framfarne Drotningens Tienstejungfrw .. til ächta. Schroderus Albert. 2: 89 (1638). Gift 1:o 1832 .. 2:o 1853 med sin tjänstejungfru Helena Huhtala. FinBiogrHb. 1431 (1899). —
(1, 2) -KAMRAT. (tjänst- 1810–1893. tjänste- 1839 osv.) (numera bl. tillf.) kamrat i tjänsten, kollega, arbetskamrat. Om icke kärleken, som framför alla andra efterhåller Guvernanter, fått henne fullkomligt i sin makt, och hon, derigenom blind för följderna, räckt sin lilla hand åt sin tjenstkamrat, Informatorn Herr Andreas Tralling. Cederborgh OT 1: 3 (1810). Departementet expanderade snabbt, och flera av mina något äldre tjänstekamrater blev legationsråd vid litet mer än trettio års ålder. Tingsten Liv 1: 236 (1961). —
(1 (d), 2) -KARL. (tjänst- 1665–1901. tjänste- 1880 osv.) (numera bl. tillf.) särsk. dels (i sht om ä. förh.): man som utför l. innehar tjänst omfattande drängsysslor l. grövre arbete o. d. (jfr karl 1 f), dels mer l. mindre pregnant: för (sin) tjänst (väl) lämpad man (jfr karl 1 n α). Schmedeman Just. 428 (1665; läst i orig.). Han erhöll nu 5:te militärdistriktet, som han sedan dess skött till min särdeles belåtenhet och tjänstens gagn, ty han är en ovanligt bildad och intresserad tjänstekarl. Oscar II Mem. 1: 54 (1880). Bååth Grette 147 (1901). —
-KLASS.
1) (i sht om ä. förh.) till 1 (, 2): klass (se d. o. 2) av tjänstefolk o. d. (Det finns) en klass af hufvudstadens innevånare, som icke alldeles ur sitt minne förjagat Haga, nemligen arbets- och tjensteklassen. Blanche Tafl. 1: 114 (1845, 1856).
2) till 1 d: klass (se d. o. 5, 6) till vilken tjänst hör; tjänstekategori; särsk. (o. företrädesvis, om förh. intill 1983) om civilmilitär motsvarighet till militär tjänstegrad (särsk. med gen.-attribut angivande denna grad). Vid mobilisering äger .. stationsbefälhafvare att konstituera personal af flottans stam till officerare eller till tjänstemän vid marinintendenturkåren af officers tjänsteklass. PT 1914, nr 192, s. 3. —
((1 d,) 2) -KLÄDER. (tjänst- 1695. tjänste- 1695 osv.) kläder för tjänstebruk; vanl. liktydigt med: tjänstedräkt l. uniform. Sammaledes bör Öfwerste-Lieutenantens och Majorens tjenste-kläder wara under sig lika uti stoffering och prydnad. LMil. 4: 734 (1695). Det är mycket praktiskt med tjänstekläder, tycker fröken Brittmarie Björklycke, som är sjöfartsvärdinna vid sjöfartsverket. DN(A) 5 ⁄ 7 1965, s. 32. —
(1 (, 2)) -KONA. (†) tjänstekvinna (se d. o. a). ManhaftLöjtn. 43 (1666). Bengt Larsson .. som uthom sit Echtenskap hoor bedrifwet med sin Tienstekona. VDP 1679, s. 123. —
(1, 2) -KONTRAKT. (numera bl. mera tillf.) kontrakt utgörande tjänsteavtal. De med infödingarne ingångna tjenstekontrakt. SFS 1892, nr 19, s. 10. —
(2) -KORRESPONDENS. korrespondens (se d. o. II 2) gällande tjänsteärende(n) (i offentlig tjänst). Länsman, kronofogde eller annan, som eger rätt att för sin tjenstekorrespondens uppbära ersättning af statsmedel. SFS 1892, nr 62, s. 26. —
(1, 2) -KORT. kort för tjänstebruk, särsk. dels (i sht i fackspr.) om tjänstelegitimation, dels (ngt vard.) om kontokort (dvs. kort med vilket kreditköp (l. kontantuttag) som belastar till kortet knutet konto kan göras) för tjänstebruk. Cannelin (1921). Tjänstekort må .. utfärdas för den som .. för sina tjänsteåligganden regelmässigt behöver kunna styrka sin identitet eller tjänsteställning. SFS 1958, nr 272, s. 517. Han avslöjades med att privat ha utnyttjat sitt tjänstekort för resor. Expressen 29 ⁄ 9 2002, s. 24. —
(2) -KUVERT. kuvert för tjänstebruk, särsk. (om ä. förh.) om (brunt) sådant för tjänstebrev (se d. o. 2 slutet) o. med särskild (förtryckt) påskrift härom. Myndighet .. som begagnar sig av tryckta tjänstekuvert, skall tillse att dessa kuvert förvaras på betryggande sätt, så att de icke kunna åtkommas av obehörig. SFS 1947, s. 206. —
(1 (, 2)) -KVINNA. (tjänst- 1545–1847. tjänsta- 1536–1596. tjänste- 1526 osv.) [fsv. thiänista qvinna, thiänisto qvinna] kvinna som har l. gör tjänst (hos ngn). särsk.
a) (i sht om ä. förh.) kvinna som är i (ngns) tjänst för utförande av hushållsarbete l. uppassning o. d., i sht förr äv. av arbete ss. piga inom jordbruk, tjänarinna; äv. (i ä. bibelövers. o. därav påverkat spr.) om trälkvinna; jfr -hustru, -kona. Drijff vth tiensteqwi(n)nona medh hennes son, ty tienisteqwinnonnes son skall icke bliffua ärffuinge medh he(n)nes son som frij är. Gal. 4: 30 (NT 1526; NT 1981: slavinnan). Oluf Erickson i Döderby .. hafwer belägradh sin tiänstaquinno och haft barn mz henne. ÄARäfst. 19 (1596). Atterbom Minnest. 2: 86 (1847; om städerska i skolhus). Tjensteqvinnans son. Strindberg TjqvS (1886; titel). Sonja gick förbi tjänstekvinnan utan att lämna henne möjlighet till ett svar. Beijer BritaGrossh. 247 (1940).
b) kvinnlig tjänsteman; numera bl. tillf., ss. medveten nybildning (äv. mer l. mindre skämts.). Fahlbeck Ad. 2: 203 (1902). Varför skulle bara tjänstemännen utpekas? Han visste minsann saker om tjänstekvinnor som syster Martha knappast ens kunde föreställa sig. DN 24 ⁄ 4 1994, s. A14. Jag är en tjänstekvinna; jag ska ju fungera som rådgivare för alla (politiska) partier. DN 30 ⁄ 6 2005, s. A22. —
(1 (d)) -KÖP. (tjänst- 1866. tjänste- 1768 osv.) (om ä. förh.) förvärv av tjänst (från avgående tjänsteinnehavare) mot betalning till denne; förr äv. om för sådant förvärv överenskommen l. erlagd summa; jfr köp 1 g δ o. -ackord o. ackord 1 e. Eberhardt AllmH 2: 199 (1768). Otilräckeliga löner och dryga tjänste-köp. Schönberg PVetA 1772, s. 31. Fram till 1833 motverkades den sociala nivelleringen av det inom krigsmakten .. florerande, av statsmakterna illa sedda ackordssystemet (tjänsteköpen). Carlsson o. Rosén SvH 2: 70 (1961). —
-LEDIG, se A. —
(1, 2) -LEGA. (tjänst- 1694–1847. tjänste- 1890 osv.) (om ä. förh.)
1) tjänsteavtal avseende arbetsinsats beräknad i tid; jfr lega, sbst.2 1 b. Schrevelius CivR 2: 551 (1847). I motsats till tjänstelega utgår vid arbetsbeting ersättning endast i den mån det överenskomna arbetsresultatet uppnåtts. SvAffärslex. 34 (1948).
2) lön för i tid beräknad tjänst; jfr lega, sbst.2 2 b. Borttappar wallhion någet af boskapen .. betale med sin tienstlego eller kropzplicht. FörarbSvLag. 4: 337 (1694). —
(1, 2) -LEGITIMATION. (i sht i fackspr.) legitimation styrkande (ngns) identitet o. ställning ss. tjänsteinnehavare; jfr -kort. När taxichauffören .. började följa efter polismannen (som inte betalt sin resa) tog denne upp sin tjänstelegitimation och sa till chauffören att han skulle sticka. Expressen 3 ⁄ 10 1991, s. 14. —
(2) -LIV. (numera bl. tillf.) jfr liv I 3. 2SAH 26: 97 (1851). Den perfekte och lojale tjänstemannen, som har i det närmaste vattentäta skott mellan tjänstelivet och privatlivet. SvD 7 ⁄ 3 1985, s. 10. —
(2) -LOKAL. (numera bl. mera tillf.) lokal vari (offentlig) tjänsteutövning idkas. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 11. Landsfiskals tjänstelokal skall hållas öppen för allmänheten .. minst 4 timmar varje söckendag. SFS 1951, s. 1902. —
-LYSTNAD, se A. —
(1) -LÄKARE. (tjänst- 1890–1902. tjänste- 1911 osv.) om anställd läkare, särsk. dels (numera bl. i skildring av ä. förh.): (civil) läkare anställd i statlig l. kommunal tjänst (särsk. (o. i sht, om förh. 1963–1973 bl.) inskränktare, om provinsial- l. distriktsläkare), dels (mera tillf.): läkare med uppdrag att betjäna (företags l. myndighets o. d.) anställda. BtRiksdP 1890, I. 2: nr 8, Bil. s. 53. Tjänsteläkaren är .. genom sin verksamhets art bäst lämpad att vara skolläkare på landet och i smärre städer. Wirgin Häls. 4: 195 (1939). Efter samråd mellan läkarna på Huddinge sjukhus samt Expressens tjänsteläkare beviljades han hel förtidspension av försäkringskassan. DN 28 ⁄ 10 2000, s. E2.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): tjänsteläkar-, äv. tjänsteläkare-distrikt. Landsbygdens tjänsteläkardistrikt. SvLäkT 1935, s. 1679.
(2) -LÄN. (tjänst- 1884. tjänste- 1900 osv.) hist. län (se län, sbst.3 1) för vilket läntagaren åt kronan fullgjorde tjänst, i sht krigstjänst, mot behållande av dess uppbörd, län på tjänst. Uttrycken i Kalmar recess (antyder) en bestämd skilnad mellan tjenstlän och pantlän. Hildebrand Medelt. 2: 109 (1884). (Även självägande bönder kom) att exploateras av feodaladeln, speciellt från mitten av 1200-talet när tjänstelänen inrättades. HT 1978, s. 21. —
(1 (, 2)) -LÖN. [fsv. thiänista lön, thiänisto lön] (numera bl. tillf.) lön av tjänst. Visb. 1: 25 (1572). Tjenstelön, resterande, till pigan Kristina Magnusdotter. BoupptVäxjö 1847. —
-LÖS, se A. —
(1 (, 2)) -MAN. (tjänst- 1594–1824. tjänste- 1529 osv.) [fsv. þiänista man, þiänisto man] (†, utom i slutet) man som har l. gör tjänst (hos ngn); tjänare; äv. dels (med anslutning till tjänst 1 e) oeg. l. utvidgat, i fråga om att tjäna ngn utan (formell) anställning o. d., dels speciellare, om icke kroppsarbetande anställd o. d. (se slutet). Han är .. icke vtan en tienisteman til, och haffuer herra för sigh. G1R 6: 246 (1529). (Att rikets ständer) skole .. (konungen) hulle och trogne tienstmän ware, serdeles i Häärferd til Landmäres, Rijke och Land med honom wärje. Stiernman Riksd. 411 (1594; rättat efter orig.). Peringskiöld Wilk. 107 (1715). jfr: At Thiunda Lagmannen Birger Persson .. nämnes Konung Birgers trogne Tiensteman, i Stadfästelsen på Uplands-Lagen. Schönberg Bref 1: 93 (1777). särsk. (fullt br.) speciellare: statlig tjänsteinnehavare (särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) inskränktare, om sådan tjänsteinnehavare tillsatt av underordnad myndighet (dvs. ej ss. ämbetsman av Kunglig Majestät) (särsk. tjänsteinnehavare av högre grad än betjänt (se betjänt, sbst. 2 b))); äv. (o. numera företrädesvis) dels med inbegrepp av kommunal tjänsteinnehavare (särsk. i fråga om myndighetsutövning o. d.), dels i utvidgad anv.: offentligt l. enskilt anställd som (i motsats till (i samma verksamhet sysselsatt, mer l. mindre entydig grupp av) arbetare (se d. o. 2)) (huvudsakligen) är sysselsatt med administrativt l. kunskapshanterande o. d. (skrivbords)arbete (äv. med särskild tanke på därav följande social kategorisering); i ä. språkprov svårt att skilja från huvudmom.; jfr betjänt, sbst. anm. o. 2. Tjänstemannen på skattemyndigheten, på stadshuset bemötte oss sakligt och korrekt. Hon dömdes för våld mot tjänsteman efter sitt angrepp på socialassistenten. Den saken bör inte avgöras av tjänstemän utan av politiker. Tjänstemännens centralorganisation, namn på facklig huvudorganisation för tjänstemän. Hur många tjänstemän har ni på företaget? Uti de äldre tider löntes Riksens Tienstemän med förläningar .. men nu med penningar eller räntor. Abrahamsson 132 (1726). Uti Riksdagsmanna-valen må icke någon Embets- eller Tjensteman med sin Embetsmyndighet obehörigen verka; gör han det, miste sysslan. RO 1810, §17. Det är .. en ofta förekommande åsikt inom en styrelse, att revisionen är blott en formalitet – ”ingen kan väl misstänka oss eller våra utmärkta tjänstemän för något fuffens” – bort det! NordRevy 1895, s. 25. Den officiella rangskillnaden mellan ämbetsmän, tjänstemän och betjänte upphör. För alla statsfunktionärer införes benämningen tjänstemän. Motion i 2 Kam. 1917, nr 298, s. 3. Bolaget som ägde och bearbetade gruvorna hade baracker för sina arbetare .. villor för sina tjänstemän, förvaltningsbyggnader, verkstäder, verk och gruvstuga. Höijer Solv. 5 (1954). De gränser (i fackligt hänseende) som en gång var glasklara mellan tjänstemän och akademiker blir allt otydligare. Allt fler tjänstemän har en högskoleutbildning. DN 30 ⁄ 12 1999, s. A12. jfr arkiv-, bank-, departements-, fångvårds-, järnvägs-, kommunal-, kontroll-, lots-, musei-, packhus-, post-, program-, salpetersjuderi-, skogs-, sovjet-, stats-tjänsteman m. fl.
Ssgr (till -man slutet): tjänstemanna-, ngn gg äv. tjänstemans-adel. hist. om tjänsteadel. Schybergson FinlH 1: 527 (1887). Också av den lägre adeln krävdes intellektuella färdigheter; den var på väg att bli en tjänstemannaadel, anlitad i kronans ämbetsverk. Lindroth SvLärdH 1: 274 (1975).
-ansvar. ansvar som tillkommer (offentlig) tjänsteman; särsk. i förb. med prep. under. SFS 1892, nr 32, s. 43.
-bana. (numera bl. mera tillf.) tjänstemans tjänstebana; jfr -manna-väg. Hammarsköld SvVitt. 1: 173 (1818).
-bildning. (numera bl. tillf.) bildning som tillkommer tjänsteman; abstr. l. konkretare. Gymnasier för civil tjenstemanna-bildning. SPF 1856, s. 22. Tjenstemän, som ”stå på tjenstemannabildningens lägsta trappsteg”. NDA 8 ⁄ 8 1876, s. 2.
-biträde. (om ä. förh.) biträde åt tjänsteman, särsk. posttjänsteman. BtRiksdP 1894, 7Hufvudtit. s. 6.
-bostad. (i sht i skildring av ä. förh.) bostad för tjänsteman(nafamilj); jfr -manna-hem. TT 1897, M. s. 87. 135 bostadshus med 710 lägenheter .. (de flesta tjänstemannabostäder från 1910- och 1920-talen). Rig 1961, s. 16.
-central. (i Finl.) facklig centralorganisation för tjänstemän; särsk. i sg. best. Stenmark FinlSv. (1983).
-familj. (numera bl. mera tillf.) familj vars (ena) försörjare tillhör (offentliga) tjänstemannaklassen. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 15, Bil. s. 26.
-fond. (förr) fond för pensionsmedel åt statliga tjänstemän. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. nr 6, s. 62.
-grupp. grupp som utgörs av (kategori av) tjänstemän; jfr -manna-kategori, -manna-klass, -manna-kår. Staf PolisvSthm 397 (1950).
-heder. (numera bl. tillf.) heder (se heder, sbst.2 10) som tillkommer tjänsteman. Denna fatala process, hvilken gällde .. hans förmögenhet, jemte det som var mer, hans tjenstemannaheder, hans medborgerliga anseende. Topelius Vint. II. 2: 231 (1882).
-hem. (i sht i skildring av ä. förh.) (offentlig) tjänstemans hem; jfr -manna-bostad. NärGickSkol. 268 (1934).
-kategori. (numera bl. mera tillf.) jfr -manna-grupp. Två tjänstemannakat(egorier) med olika teor(etisk) utbildn(ings)-grad. TSvLärov. 1944, s. 172.
-klass. jfr klass 2, 6 o. -manna-grupp. Om det blifwer en pligt at wara Taxeringsman, så önskar jag åtmindstone, at Tjenstemanna-Claszen måtte derifrån undantagas. AdP 1800, s. 1261. Att ett .. lockmedel väl kan behöfvas, då det gäller en tjänstemannaklass, som i fråga om löneförmåner blifvit så illa behandlad som lärarekåren. PedT 1892, s. 83.
-kår. (numera bl. mera tillf.) jfr -manna-grupp. (Att) ännu i någon mån förbättra Embets- och TjenstmannaCorpsens öde. Leopold (SVS) II. 5: 208 (1815). Inom alla eller åtminstone de allra flesta tjänstemannakårer finnas olika grader: förmånligare och mindre förmånliga platser. PedT 1892, s. 83.
-lön. lön för tjänsteman. Ännu i slutet af 1661 finner man bland rikets skulder upptagna 3,352,468 daler obetalda tjenstemannalöner. Fryxell Ber. 12: 177 (1843).
-mäss. (i sht förr) matsal för (företags) tjänstemän. Van husa får den 1 sept. plats vid tjänstemannamäss i Dalarne. SvD(A) 2 ⁄ 8 1933, s. 14.
-nivå. nivå l. skikt (inom förvaltnings o. d. verksamhet) som omfattar tjänstemän (inte förtroendevalda o. d.); särsk. i förb. med prep. på. En fortlöpande kontakt mellan UD och RPS på tjänstemannanivå. SvD 31 ⁄ 7 1988, s. 2.
-organisation. (facklig) organisation för (kategori av) tjänstemän; jfr -manna-förbund. 3NF 19: 393 (1933). Utspelet är förknippat med villkoret att tjänstemannaorganisationerna inte sluter förmånligare avtal än LO. SvD 15 ⁄ 11 1968, s. 32.
-personal. (numera bl. mera tillf.) personal, förr äv. mängd som utgör kollektiv enhet (jfr personal, sbst.1 II 1), bestående av tjänstemän. Förhållandet emellan tjenstemannapersonalen och folkmängden i Sverige. Agardh o. Ljungberg III. 2: 175 (1857). Företag med mycket stor tjänstemannapersonal. HandInd. 818 (1927).
-regering. i sht statsv. i fråga om parlamentariskt läge där partipolitiskt regeringsalternativ saknas: regering bestående av högre tjänstemän. Finland har sedan den 18 december en tjänstemannaregering under statsminister Reino Lehto. DN(A) 24 ⁄ 12 1963, s. 7.
-rörelse. rörelse (se d. o. 8) syftande till att (skilja ut sammanhållen tjänstemannagrupp o.) tillvarata tjänstemäns (ekonomiska o. sociala) intressen (gm facklig organisering av dessa); i sht i sg. best. HT 1953, s. 277.
-samhälle. (numera bl. tillf.) samhälle (se d. o. 4) (företrädesvis) för l. av tjänstemannafamiljer. 2NF 19: 327 (1913). TurÅ 1973, s. 77.
-sida(n). om tjänstemännens sida (särsk. ur facklig o. d. synvinkel (o. i motsats till arbetare)); särsk. i prep.-förb., särsk. inledd av på. TSvLärov. 1953, s. 93.
-stab. stab av tjänstemän; särsk. med gen.- l. poss.-attribut; jfr stab, sbst.1 2. Bibliotekets tjänstemannastab. Dahl BibliotHb. 2: 213 (1931).
-stat. (i sht i fackspr., numera bl. tillf.) stat (se stat, sbst.3 II 3) av tjänstemän. Tjenstemanna-statens beskattning utgör mera, än den för handel och borgerlig rörelse. KrigVAT 1849, s. 417. SFS 1910, Bih. nr 25, s. 1.
-strejk. Tjänstemans neutralitetsrätt under en tjänstemannastrejk, vari han ej är indragen. TSvLärov. 1952, s. 154.
-styrd, p. adj. om verksamhet l. organisation o. d.: underkastad tjänstemannastyre. Företaget har varit i det närmaste ägarlöst och i högsta grad varit tjänstemannastyrt. DN 3 ⁄ 2 1992, s. C1.
-styre. styre (huvudsakligen l. i jämförelsevis stor utsträckning) utövat av tjänstemän (i st. f. av politiker l. styrelse o. d.); jfr -manna-välde. Forsell visar att förnimmelsen av tjänstemannastyre är starkare i sådana reglerade nämnder som skolstyrelser, byggnadsnämnder och sociala centralnämnder. DN 15 ⁄ 7 1975, s. 2.
-stånd. (numera bl. mera tillf., i sht om ä. förh.) stånd (se stånd, sbst.1 12) som utgörs av tjänstemän. Ridderskapet och Adeln, eller Frälseståndet, är .. det verldsliga tjenstemannaståndet så väl i krigs- som civiltjenst. Nordström Samh. 1: 377 (1839).
-väg. (numera bl. mera tillf.) tjänstemannabana; äv. i fråga om ärendes o. d. framskridande l. handläggning på tjänstemannanivå (särsk. i sg. best. i adverbiell anv.). De föräldrar .. som enwisas att truga sina, af naturen till näringarne ämnade barn in på tjenstemannawägen. ÅbSvUndH 83–84: 296 (1779). Här försökte SÖ tjänstemannavägen arbeta fram ett nytt betygssystem. DN 23 ⁄ 5 1976, s. 4.
-välde. välde (huvudsakligen l. i jämförelsevis stor utsträckning) utövat av tjänstemän (i st. f. av politiker l. styrelse o. d.); byråkrati; jfr -manna-styre o. funktionarism. Schulthess (1885). Så fullständigt har dock tjänstemannaväldet inte blivit ännu, att en jätteförlust i vårt på börsen populäraste storföretag inte skulle angå företagets verkliga ägare. SvD(A) 1959, nr 116, s. 17.
-värld. (numera bl. mera tillf.) värld av l. för tjänstemän. Ämbetsverkens tjänstemannavärld och grosshandelskontorens affärsmän inta gärna sin lunch (på restaurang Östergötland). Carlsson HelaSthm 154 (1911). —
(5 f) -MARKNAD. marknad (se d. o. 2, 3) för tjänster. Arbetsgivarna vill att fler privata företag ska etablera sig på tjänstemarknaden – som i dag domineras av den offentliga sektorn. DN 10 ⁄ 2 1987, s. 17. —
(1 d (δ) (, 2)) -MATRIKEL. (i sht förr) matrikel över alla (ngnstädes) verksamma tjänstemän (o. deras tjänstgöring); jfr -bok, -förteckning 2. Arbetsledare meddelade varningar och andra straff antecknas i en å Forststyrelsen över arbetsledarene förd tjänstematrikel. FFS 1918, nr 19, s. 8. —
(1, 2) -MEDALJ. (tjänst- 1884. tjänste- 1950 osv.) medalj utdelad ss. belöning för lång l. god l. trogen tjänst. SFS 1884, nr 46, s. 9. —
(2) -MEDDELANDE. meddelande angående tjänsteärende; särsk. i fråga om offentlig (i sht militär) tjänst. Underordnad afgifver eller emottager muntligt tjenstemeddelande på 2 stegs afstånd från öfverordnad under honnör. TjReglArm. 1889, s. 31. —
-MEDEL. (tjänst- c. 1820. tjänste- 1900 osv.)
1) (numera bl. mera tillf.) till (1 d,) 2: medel (se medel, sbst. 13) varöver tjänsteman förfogar i tjänsten. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 35.
2) (†) till 5: medel varmed man betjänar sig. Den yttre sagformen (utgör) ingenting annat, än ett blott tjenstmedel till allvarligare syftemål. Leopold 5: 95 (c. 1820). —
(2) -MEDHJÄLPARE. (numera mindre br.) medhjälpare (till ngn, i sht lantmätare) i dennes l. gm sin tjänsteutövning; jfr -biträde 2. Tjenstemedhjelparene skola stå under Kommiszions-Landtmätarens omedelbara tillsyn och lydnad. SPF 1848, s. 128. Globen 1942, s. 1. —
(2) -MEMORIAL. (numera mindre br.) i tjänsten gjord(a) minnesanteckning(ar) (rörande ngt som skett inom ramen för tjänst); jfr -anteckning. Ark(itekt) Thoréns tjänstememorial rörande granskning af ritningar och förslag till restaurering af Svedala kyrka. TT 1899, Allm. s. 149. Dahl BibliotHb. 2: 140 (1931). —
(1, 2) -MERIT. (numera bl. tillf.) merit (se d. o. 2 b) som (kan) åberopas vid sökande av tjänst; särsk. om tjänstgöringsmerit; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: tjänstemannabana. Kan hända han torde låta sig qvalificera, att blifwa wår andre Capellan .. att begynna sin tienstemerit med. VDAkt. 1736, nr 652. Att Dalin var flere bland sina medsökande underlägsen i tjenstemeriter, synes temligen gifvet. 2SAH 59: 184 (1882). —
(1 (d), 2) -MIL. mil körd med (egen) bil i tjänsten; äv. om mil körd med tjänstebil. Expressen 11 ⁄ 2 1990, s. 12. SvD 30 ⁄ 11 1995, s. 1. —
(1 (d)) -MISSBRUK~02 l. ~20. missbruk av den ställning l. de rättigheter l. fördelar som tjänst medför; särsk. om sådant missbruk idkat under offentlig tjänsteutövning o. förenat med rättsligt straffansvar. Lars Unonius, som blef akademifogde och 1677 afsattes af konsistoriet för tjänstemissbruk. Annerstedt UUH II. 2: 456 (1909). Missbrukar ämbetsman .. sin ställning till förfång för det allmänna eller någon enskild, dömes .. för tjänstemissbruk till suspension eller avsättning. SFS 1962, s. 1866. —
(5 f) -MOMS. moms (dvs. mervärdes- o. omsättningsskatt som tas ut vid försäljning) som läggs l. är lagd på mot betalning utförd tjänst. När efterfrågan åter börjar stiga är det bra om den inriktas så mycket som möjligt på tjänsterna, som produceras inom landet. Det talar för en låg tjänstemoms. DN 28 ⁄ 5 1993, s. A4. —
-MÄRKE.
1) (numera föga br.) till 1 (d), 2 (jfr 2): märke (se märke, sbst.1 2 e α β') avsett att bäras i tjänsten ss. tecken på innehav av viss befattning; jfr -tecken. (Han hade) gifvit Ö. tillkänna, det han vore besökare, och för honom uppvisat sitt påhafde tjenstemärke. Calonius 5: 48 (1798). Cannelin (1921).
2) (om ä. förh., numera bl. tillf.) till 2 (jfr 1): tjänstefrimärke. Auerbach (1915). Östergren (1958). —
(1 d, 2) -MÄSSIG. (tjänst- 1850. tjänste- 1914 osv.) som har samband med l. avser l. överensstämmer med regler för tjänsten. KrigVAT 1850, s. 20. På en vetenskaplig institution finns ett antal forskare som rent tjänstemässigt är ganska oberoende av varandra. Rosengren SociolMet. 136 (1971). —
(1 (, 2)) -MÖ. (tjänst- c. 1657–1833. tjänste- c. 1635–1911) [fsv. thiänista mö, þiänisto mö] (numera bl. i vitter stil l. arkaiserande, om ä. förh.) tjänsteflicka. Visb. 3: 54 (c. 1635). Det var stolt Signilds tjänstemö, / hon lyddes däruppå. Fatab. 1911, s. 218. —
(2) -NIT. (tjänst- 1808–1849. tjänste- 1791 osv.) (numera bl. tillf.) nit (se nit, sbst.3 4) i tjänsten; jfr -iver 1. PT 1791, nr 25, s. 1. Att icke ett hyckladt tjenstenit bemantlar ärelystnadens svek. 2SAH 12: 251 (1827). Hans främsta karaktärsegenskaper voro ordningssinne, drift och tjänstenit. Staf PolisvSthm 272 (1950). —
(5 f) -NÄRING. tjänsteproducerande näring. Den starka produktivitetsökning(en) .. stärker framför allt industrin. .. Däremot får tjänstenäringarna svårare att hävda sig. DN 30 ⁄ 4 1992, s. C4. —
-ODUGLIG, se A. —
(1 (d)) -OMBYTE~020. (numera bl. tillf.) jfr ombyte 1 a ε. SFS 1889, nr 67, s. 19. Är det fördelaktigt för den enskilda skolan och för eleverna med täta tjänsteombyten? TSvLärov. 1955, s. 326. —
1) (numera mindre br.) till 2: tjänstgöringsområde. Utan dertill .. erhållet tillstånd må ingen .. resa utom tjensteområdet. SFS 1862, nr 47, s. 5. IllSvOrdb. (1964).
2) till 5 f: område inom ett samhälles näringsliv l. offentliga sektor varinom man sysslar med (handel med) tjänster; jfr -sektor. I dag (förekommer) beredskapsarbete inom t ex åldrings- och långtidsvården, på barndaghem och andra delar av tjänsteområdet. Arbetet 16 ⁄ 8 1976, s. 6. Flera medlemsländer (i Europeiska unionen) har tryckt på för att utvidga det tjänsteområde som tillåts ha lägre momssats. GbgP 21 ⁄ 12 1997, s. 31. —
(1 d, 2) -ORT. (tjänst- 1914. tjänste- 1914 osv.) (numera bl. tillf.) ort till vilken tjänst är förlagd; jfr -plats 1 o. tjänstgörings-ort. SFS 1914, s. 3. En bra rekrytering kan förutsätta att en hygglig bostad erbjuds på tjänsteorten. GbgP 21 ⁄ 2 2003, s. 2. —
-PAKET.
1) (numera bl. tillf.) till 2: ss. paket befordrad tjänsteförsändelse; särsk. (om ä. förh.) om sådant paket omfattat av tjänstebrevsrätten. Geijer Postförf. 347 (1890). SAOL (1973).
2) (mera tillf.) till 5 f, om sammanhållen grupp av (samhöriga) tjänster erbjuden ss. helhet. SvD 20 ⁄ 9 1977, s. 17. Trevise tar kunder från SEB därför att man lärt sig att lyssna och skräddarsy tjänstepaketen. SvD 5 ⁄ 9 2000, Näringsliv s. 19. —
-PENNING. (tjänst- 1685. tjänste- 1620) (†)
1) till 1: penninglön av tjänst. Then som en .. (lagskriven båtsman) wetterligen leyer, tubbar eller låckar at taga Tienst eller Wärffningz-Penningar .. ware sin tienst förlustig utan afsked. Siöart. 1685, s. 42.
(1, 2) -PENSION. pension från tjänst; särsk. dels om på inkomst från tidigare innehavd tjänst beräknat o. av tjänstetidens längd beroende (o. i kollektivavtal l. individuellt avtal reglerat) tillägg till den allmänna pensionen, dels (om ä. förh.) om på tjänstereglemente baserad pension för statstjänsteman (l. om på likvärdigt sätt reglerad pension för kommunal tjänsteman). SFS 1919, s. 2546. Lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. SFS 1920, s. 608. Dagens tjänstepension är förmånsbestämd och skall ge de privatanställda tjänstemännen tio procent av slutlönen i pension utöver den allmänna pensionen. GbgP 19 ⁄ 6 2001, s. 27.
Ssgr (om ä. förh.): tjänstepensions-avgift. om avgift erlagd l. bestämd att erläggas av statstjänsteman med tjänstepensionsrätt. SFS 1919, s. 2555. SAOL (1950).
-rätt. om statstjänstemans i tjänstepensionsreglemente stadgade rätt till tjänstepension. SFS 1919, s. 2547.
-underlag. på löneinkomst (o. löneförmån) beräknat underlag för tjänstepension enl. tjänstepensionsreglemente. SFS 1919, s. 2548. —
(1, 2) -PENSIONERING. pensionering (se pensionera 3) från tjänst. 2NF 37: 1016 (1925). Vad som .. anförts har .. endast avseende på tjänstepensionering, d. v. s. pensionering genom arbetsgivarens medverkan. SocÅb. 1939, s. 122. —
(1, 2) -PENSIONS-FÖRSÄKRING. till tjänsteförhållande knuten pensionsförsäkring för vilken arbetsgivare betalar premie. SvD(A) 14 ⁄ 3 1966, s. 29. —
(1 (, 2)) -PERSONAL. (tjänst- 1847. tjänste- 1870 osv.) personal som är i (ngns) tjänst; särsk. dels om tjänstemannapersonal, dels (i sht om ä. förh.) om tjänstestab. Zeipel Set. 2: 178 (1847). Hotellvärdarna och deras tjänstepersonal .. hafva under den korta sommaren .. sin egentliga årsinkomst. Torpson Eur. 2: 20 (1896). För afgående generaldirektören för Sveriges statsbanor .. hade statens järnvägars tjenstepersonal anordnat en afskedsmiddag. PT 1904, nr 247 A, s. 2. Tjänstepersonalen får aldrig beträda Kellehmattorna. Sterner o. Kinch OrientMatt. 40 (1929). —
(1 (, 2)) -PIGA. (tjänst- 1658–1887. tjänsta- 1538–1619. tjänste- 1524 osv.) [fsv. thiänista pika] tjänsteflicka; utom i mer l. mindre bildl. anv. numera nästan bl. om ä. förh. G1R 1: 215 (1524). At Tienste-pigor nu .. uti sådan myckenhet tagit sig före upsäja sine tjenster, och .. sätta sig inhyses, at Stadsens Inwånare klaga öfwer brist på Tjenste-folk. PH 5: 3595 (1753; rättat efter orig.). Litteraturen får icke göras till en tjänstepiga åt byråkratien. Rydberg hos Warburg Rydbg 2: 161 (1877). I bild och text beskriver .. (kistebrevet) tjänstepigans arbetsdag. Kulturen 1985, s. 25. —
(2) -PISTOL. jfr -vapen. Grenarna (i sjömilitär trekamp) äro duellskjutning med tjänstepistol, simning .. samt terränglöpning. VFl. 1927, s. 102. En av poliserna blev skjuten med sin tjänstepistol. GbgP 11 ⁄ 6 1997, s. 6. —
(1 (d), 2) -PLATS.
1) (numera bl. tillf.) plats (se plats, sbst.1 2) till vilken tjänst är förlagd; särsk.: tjänsteort; jfr -ställe o. tjänstgörings-plats. Pigor, drängar och pojkar kunna fortfarande erhålla goda platser mot hög lön och fri resa från Malmö till tjensteplatsen. SydSvD 10 ⁄ 9 1870, s. 4. För ordinarie befattningshavare vid anstalten skall .. arbetstiden å tjänsteplatsen varje söckendag utgöra sju timmar. SFS 1926, s. 777.
2) (†) tjänst (i bet. 1 (d)); jfr plats, sbst.1 7. Löntagaren, som .. innehar bostället på desamma vilkor, hvarmed det till denna tjensteplats anslogs. KrigVAT 1852, s. 642. —
-PLIKT. (tjänst- 1683–1885. tjänste- 1814 osv.)
1) (numera bl. tillf.) till 1 (d): plikt att utföra sådant arbete l. fullgöra sådant åtagande o. d. som följer av tjänst(ereglemente); i sht i pl.; jfr -skyldighet 1. RARP 14: 280 (1683). Denna skyndsamma befordran, rättfärdigad af hans sorgfällighet att fullgöra sina tjenstepligter, följdes af en högre lycka. Järta 2: 40 (1826). Finnes landsfiskal .. icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, äger länsstyrelsen meddela honom varning. SFS 1952, s. 1635.
2) till 2: plikt att tjäna (ngn) l. fullgöra (offentlig) tjänst; särsk. i inskränktare anv., dels förr om värnplikt o. d., dels om lagstadgad medborgerlig skyldighet att (i sht vid krig(sfara)) fullgöra arbete erforderligt för totalförsvaret l. betydelsefulla samhällsändamål, särsk. i uttr. allmän tjänsteplikt; jfr -skyldighet 2. I Frankrike räcker tjenstepligten blott sju år, men manskapet är också största delen af tiden i tjenst. Hazelius Förel. 36 (1839). Orättvisor (hade) uppstått vid tjänstepliktens fyllande till konungen. Rig 1937, s. 209. Kungl. Maj:t kan .. förordna om ”allmän tjänsteplikt” .. för alla samhällsmedlemmar i åldern 16–70 år. SocÅb. 1940, s. 178. Kommundirektör(en) .. är för närvarande befriad från sin tjänsteplikt. GbgP 20 ⁄ 1 1998, s. 8.
Ssg (till -plikt 2): tjänsteplikts-lag. lag innehållande bestämmelser angående tjänsteplikt vid krig(sfara) o. under vissa andra förhållanden. UNT 14 ⁄ 10 1942, s. 1. —
-PLIKTIG. (tjänst- 1630–1915. tjänste- 1869 osv.)
1) (†) till 1 (d): som ss. innehavare av tjänst(en) är förpliktad (att utföra l. uträtta l. göra ngt). Skulle .. den, hvilken är tjenstepligtig att åtala förbrytelser mot .. (brännvins)förordning, sjelf beträdas med oloflig brännvinstillverkning .. varde dömd till fängelse. SFS 1882, nr 25, s. 17.
2) till 2: som är pliktig att tjäna (ngn); särsk. dels: som har tjänsteplikt enl. tjänstepliktslagen, dels i uttr. vapenfri tjänstepliktig (särsk. substantiverat), dels förr: som är pliktig till militär tjänst; jfr tjänst-skyldig 1. AOxenstierna 5: 412 (1630). Tio Tribus bestämdes genom lottning, af hvilka det tjenstpligtiga manskapet uttogs. Kolmodin Liv. 2: 109 (1832). Var konungen men icke hertigen den, som egde att fordra adelns tjenst, så blef ju adeln oberoende af hertigen och blott under konungen tjenstpligtig. 2SAH 46: 73 (1871). I allmänhet bör vid uttagning till tjänsteplikt .. frivilliga .. i första hand .. uttagas .. och .. slutligen övriga tjänstepliktiga. SocÅb. 1940, s. 179. (Hon) har bl a jobbat med vapenfria tjänstepliktiga för civilförsvarsstyrelsen. DN 14 ⁄ 9 1992, s. D7.
3) (†) till 5 (, 7): (av vördnad l. välvilja) förpliktad att vara (ngn) till tjänst; tjänstvilligt l. underdånigt pliktskyldig; särsk. attributivt, i avslutande hövlighetsformel i brev o. d. Altijdh förblifwandes .. E. G. N:des vnderdånige och Tienstplichtige Tienare. BraheBrevväxl. II. 1: 63 (1652). Rudbeck D. Ä. Bref 96 (1674). —
(1 (, 2)) -POJKE. (tjänst- 1656–1706. tjänste- 1607 osv.) (numera bl. mera tillf., i sht om ä. förh.) pojke som är i (ngns) tjänst (för utförande av uppassning l. handräckning (i hushållet) o. d.); jfr -gosse, -sven. GullbgDomb. 2 ⁄ 10 1607. Vid Järrestadstinget tillfrågades 1721 den närvarande allmogen, huru den ville avlöna sina drängar och tjänstepojkar. Svensson SkånFolkdr. 306 (1935). —
(2) -POST. post avsänd l. mottagen i tjänsten; särsk. (om ä. förh.) i fråga om tjänstebrev (se d. o. 2 slutet). SFS 1910, nr 154, s. 14. Då .. (insamlingen) sorterade under Svenska Röda korsets allmänna hjälpkår i Göteborg, kunde böckerna sändas med tjänstepost. GbgStadsbibl. 1891–1941 3: 10 (1941). Borde inte ett vykort från en förrymd intern diarieföras som all annan tjänstepost? Expressen 1 ⁄ 9 1992, s. 14. —
(2) -POSTGIROKONTO. (förr) postgirokonto för insättning av i tjänsten mottagna penningmedel. SFS 1926, s. 61. —
(1, 2) -PREMIE. (i sht i fackspr.) premie som efter avtalad tjänstgöringstids slut utbetalas till (militär) befattningshavare. (Fältflygares) Tjänstepremie skall .. utgöra summan av ett på anställningstidens längd beroende antal månadslöner. SFS 1953, s. 1465. —
(1, 2, 5) -PRESTATION. särsk. till 5: prestation som utgöres av l. fullgöres gm tjänst(er); särsk. dels (hist.) i fråga om underlydandes prestation gentemot kronan, dels (i sht nat.-ekon.) till 5 f. 2NF 6: 691 (1906). Direkta tjänsteprestationer till konsumtionen. Cassel TeorSocEkon. 56 (1934). 1200-talets omläggning av böndernas tjänsteprestationer i form av gästning och ledung till årliga skatter. Carlsson o. Rosén SvH 1: 182 (1962). —
(5 f) -PRODUCERANDE, p. adj. som producerar tjänst(er). Vår uppdragsgivare är ett tjänsteproducerande företag. DN 16 ⁄ 2 1975, s. 23. —
(5 f) -PRODUKTION. produktion av tjänst(er). Varu- och tjänsteproduktionens respektive vårdproduktionens anspråk på samhällsresurserna. DN 19 ⁄ 11 1970, s. 2. —
(1 (d)) -RANG. (numera mindre br.) rang (se d. o. 4) som tillkommer ngn (i sht militär befattningshavare) i egenskap av innehavare av viss tjänst. Ehuru futtig .. tjenste-rangen är .. (så är den) ändock vida naturligare än bördsrang. SC 2: 9 (1821). Edwall, som med utgångspunkt från svenska arméns rulla var den i tjänsterang främste, skulle .. uppehålla chefskapet. Nyström Pers. 227 (1925). Östergren (1958). —
(1, 2) -RAPPORT. (numera bl. tillf.) (skriftlig) rapport rörande ärende(n) l. angelägenhet l. förrättning o. d. hörande till (offentlig) tjänst. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 364 (1879). Af provinsialläkare (skall) föras .. konceptbok öfver tjänsterapporter. SFS 1911, nr 163, s. 18. —
(1) -REGLEMENTE. (tjänst- 1810–1826. tjänste- 1807 osv.) reglemente för (offentlig) tjänst; jfr -stadga. Föreskrifna Exercitie och Tjenste-Reglementer (för artilleriet). KrigVAH 1807, s. 112. Även i de tjänstereglementen som fanns på bruken på 20-talet fanns regler om sjukersättning för tjänstemännen. DN 25 ⁄ 11 1987, s. 17. Det behövs bara att tullarna i ledet .. beslutar att till punkt och pricka följa tjänstereglementet. DN 26 ⁄ 11 1987, s. 18. —
(2) -RESA. (tjänst- 1872–1890. tjänste- 1862 osv.) resa företagen i tjänsten. Tjänsteresa med egen bil. Chefen är på tjänsteresa. SFS 1862, nr 47, s. 27. —
(2) -RESENÄR. (mera tillf.) person som företar tjänsteresa. Kvinnliga tjänsteresenärer bryter av i kostym- och portföljväldet. SvD 23 ⁄ 5 1978, s. 19. —
(2) -REVOLVER. (numera bl. tillf.) jfr -vapen. På golfvet bredvid sängen låg en tjensterevolver, och på ett bord fanns ett bref till hustrun. PT 1909, nr 79 A, s. 2. —
(2) -RUM. (enskilt) rum avsett för ((offentligt anställd) tjänstemans l. makthavares) tjänsteutövning. Notarii publici tjensterum skall viss tid å hvarje söcknedag vara tillgängligt för allmänheten. SFS 1882, nr 49, s. 3. —
(1 (d), 2) -SAK. (tjänst- 1767. tjänste- 1766 osv.) (numera bl. tillf.) tjänsteangelägenhet; förr äv.: tjänsteärende. Hwad angår beswär i tjänstesaker .. hafwa Riksens Ständer beslutit, at hädanefter ingen .. ämbetsmans Klagan i befordringsmål .. hos Riksens Ständer andragas må. PH 8: 287 (1766; rättat efter orig.). Vad talade ni om? fortsatte kommissarien. – Minns inte. Förmodligen tjänstesaker i så fall. Taube MordChrist. 133 (1952). —
(5 f) -SAMHÄLLE~020. samhälle vars ekonomi domineras av tjänsteproduktion o. tjänstehandel. SvD 6 ⁄ 7 1976, s. 8. Vi lämnar den rena industriåldern och går in i det post-industriella samhället eller tjänstesamhället. GbgP 13 ⁄ 8 1986, s. 12. —
(5 f) -SEKTOR. sektor (se d. o. 1 c) innefattande tjänsteproducerande företag l. verk l. organisationer o. d.; jfr -område 2. Form 1959, s. 77. Huruvida tjänstesektorn är offentlig eller privat är samhällsekonomiskt mest en bokföringsfråga. DN 29 ⁄ 6 1980, s. 2. —
(2) -SKRIVELSE. skrivelse som utfärdas i (offentlig) tjänst l. som rör (offentligt) tjänsteärende. KrigVAH 1885, s. 14. Den nybakade provinsialläkaren har tydligen bemödat sig att i denna sin första tjänsteskrivelse lämna sin berömde förman alla önskade upplysningar. ActaOel. 4: 73 (1931). —
-SKYLDIGHET~102, äv. ~200. (tjänst- 1681 osv. tjänste- 1832 osv.) (numera bl. mera tillf.)
1) (numera bl. tjänste-) till 1 (d): skyldighet som följer av tjänst(ereglemente); i sht i pl.; jfr -förpliktelse, -plikt 1, -åliggande. Verelius 262 (1681). (Regementsläkaren skall) så vidt det hans tjensteskyldigheter rörer, ställa sig till efterrättelse hvad krigsartiklar, detta reglemente .. (osv.) stadga och förmå. TjReglArm. 1858, 1: 92.
2) [jfr tjänst-skyldig] till 2: tjänstgöringsskyldighet; jfr -plikt 2. Heinrich (1814). Tjenstskyldigheten varar i sexton år, hvilka dock inskränkas till endast åtta, vid ständig tjenstgöring i fredstid. KrigVAT 1848, s. 322. —
(1 d) -SPÄNNE. (†) (prydande) spänne på klädedräkt utvisande innehav av tjänst l. ämbete. Der sågs kronofogden Rågberg i blå frack med tjenstespänne. Topelius Vint. I. 2: 47 (1867, 1880). Cannelin (1921). —
(1 (, 2)) -STAB. (i sht om ä. förh.) stab bestående av personer som är i (ngns) tjänst (för utförande av hushållsarbete l. uppassning o. d.); tjänarstab; jfr -folk, -personal. En välfriserad dam ur tjänstestaben med vackra händer och lätt pudrat ansikte frågade efter hans önskan. Dahlin BrändSkeppM 63 (1928). —
(1 (d)) -STADGA. (numera i sht i Finl.) tjänstereglemente. SvTyHlex. (1872). Enligt stadens tjänstestadga bör en tjänst lediganslås innan den besätts ordinarie. ÖNyland 26 ⁄ 3 1994, s. 19. —
(2) -STATION. (†) station (se d. o. II 3) avsedd för tjänsteinnehavare (i sht inom sjuk- l. veterinärvård). SPF 1855, s. 253. Ansökan skall innefatta .. förslag till sköterskedistrikt och tjänstestation för varje distriktssköterska. SFS 1922, s. 174. —
(1) -STRUKTUR. struktur med avseende på förekomst av (olika typer av) tjänster (vid organisation l. företag o. d.). DN 24 ⁄ 6 1992, s. B4. —
-STÅND. (†)
1) till 1: av tjänstefolk bestående stånd (se stånd, sbst.1 12); äv. oeg. l. utvidgat (l. till 1 e), i uttr. andligt l. världsligt tjänstestånd, om prästerskapet resp. adeln. Tjänsteståndets söner och döttrar afsäga sig väl, uti sina contracter, sin frihet, men icke naturen. Ekmanson Sterne 2: 112 (1791). Adeln (blev) i sjelfva verket landets verldsliga tjenstestånd, likasom presterskapet utgjorde dess andliga tjenstestånd. Agardh o. Ljungberg III. 2: 106 (1857).
2) till 1 e, om tillvaron l. kallet l. värvet att tjäna (ngn); jfr stånd, sbst.1 11 b γ. O hwilket heligt och Gudeligit Tienstestand är thet, som kan göra Men(n)iskian lijk Änglarna, Gudi behageligh. Preutz Kempis 247 (1675). —
(1, 2) -STÄLLE. lokal l. plats till vilken tjänst är förlagd; tjänstgöringsställe; äv. med tanken särskilt riktad mot den verksamhet som bedrivs där. Är pigan god vän med drängen på tjänstestället, kan hon få honom att utföra det svåraste arbetet. Hörlén GSed. 147 (1914). Vanligt är att åtskilliga tjänsteställen och avdelningar ej äro kostnadsbärande. IngHb. 7: 423 (1951). —
(1 (d)) -STÄLLNING. ställning (se d. o. II 7) som åtföljer tjänst; särsk. (i sht i fackspr.) om för statlig (i sht militär) tjänsteinnehavare av tjänstegrad l. tjänsteklass (l. tjänsteålder (l. levnadsålder)) bestämd placering i rangordning (o. därav följande befälsrätt), särsk. med gen.-attribut angivande ifrågavarande ställning; förr äv. om tjänsteförhållande (se d. o. 1). Kapten Nilsson hade högst tjänsteställning och tog därför befälet. TjReglArm. 1889, s. 160. Vid midten af 1200-talet finner man .. att landskapens stormän trädt i något slags tjänsteställning till konungen, alltså anslutit sig till hans hird. 2NF 1: 141 (1903). Bataljonschef, landstormsområdesbefälhafvare, kårläkare och kårintendent skola ha kaptens tjänsteställning. PT 1914, nr 207, s. 2. Polischefen .. har begagnat sig av sin tjänsteställning att bedriva en högst lukrativ verksamhet som passförfalskare. UNT 20 ⁄ 3 1931, s. 6. —
(1 (d), 2) -STÄMPEL. särsk.: på tjänsteskrivelse o. d. anbragt stämpel angivande utfärdande (avdelning l. tjänsteman inom) verk l. myndighet l. företag o. d. SFS 1906, nr 91, s. 3. —
(1 (, 2)) -SVEN. (tjänst- 1845. tjänste- 1524–1927) [fsv. thiänista sven] (†) tjänstepojke; äv. allmännare: manlig tjänare. G1R 1: 262 (1524). Min nyss antagna medgångare och tjänstesven .. tog samma morgon sitt inträde uti sysslan. MoB 2: 183 (1799). FoF 1927, s. 8. —
SÖKANDE, se A. —
(1 (d), 2) -TALAN. (†) särsk. om i tjänsten vid rättegång förd talan (se d. o. 5). Förolämpande uttalanden mot åklagaren i målet i anledning af hans deri förda tjenstetalan. SD 23 ⁄ 9 1897, s. 4. SFS 1924, s. 387. —
(1 (d), 2) -TECKEN. för kategori av tjänsteinnehavare utmärkande (o. till tjänstedräkt hörande) tecken (avsett att bäras under tjänsteutövning); särsk. (mil.) om sådant tecken avsett för militär; förr äv. om hederstecken för lång o. trogen tjänst; jfr -märke. Ett tjenstetecken för officerare .. hvilket erhålles efter 25 års tjenstgöring. KrigVAT 1841, s. 269. Med tjänstetecken förstås polisbricka, armbindel, emblem, mössmärke, uniformsknappar, gradbeteckningar och dylikt. SFS 1948, s. 1353. En prydlig uniform med tillhörande tjänstetecken har en förmånlig inverkan på trivsel och förbandsanda. DN(A) 17 ⁄ 12 1963, s. 16. —
(2) -TELEGRAM. (om ä. förh.) telegram (utväxlat mellan myndigheter) angående tjänsteärende; särsk. om sådant internt inom televerket utväxlat telegram. Ett tjänste-telegram på franska förstås ända bort till Ceylon och Japan. SvTidskr. 1874, s. 122. Med tjänstetelegram förstås telegram från telegrafstyrelsen eller av styrelsen därtill bemyndigad befattningshavare vid telegrafverket i ärenden, som angå verkets angelägenheter. SFS 1950, s. 251. —
(1 (d), 2) -TID. (tjänst- 1788–1824. tjänste- c. 1620 osv.) tid under vilken man är l. varit i (ngns) tjänst; särsk. dels om avtalad l. lagstadgad tid för tjänst (i sht förr särsk. om tid för svensk mans värnplikt), dels om sammanlagd tid under vilken ngn innehar l. innehaft tjänst, dels om tid då ngn (planenligt) är i l. gör tjänst, tjänstgöringstid, arbetstid (förr äv. i fråga om ngt sakligt: tid då ngt är l. varit i fungerande bruk). Gustaf II Adolf 26 (c. 1620). Hwar af nogsamt skiönjes .. huru illa the giöra, som taga drengen ifrå bondan, förn tienstetiden vte är. Swedberg Cat. 149 (1709). Här kunde han på ett enda år få hvad han icke hade kunnat förtjäna under tjugu år af den mest oförvitliga tjänstetid. Gogol DödSjäl. 248 (1895). (1898) hade .. under sammanlagd tjänstetid af 452441 timmar lokomotiv användts för rangeringstjänst å stationerna. TT 1899, Allm. s. 309. (Mina) litterära underhållningar, som naturligtvis ägde rum på tjänstetid, kommo att på ett egendomligt sätt ingripa i gestaltandet av mitt framtida öde. Claëson Lockhart PolAgent 54 (1933). Varje svensk man är värnpliktig från och med det år, under vilket han fyller tjugo år, till och med det, under vilket han fyller fyrtiosju år. Denna tid benämnes tjänstetiden. SoldUndFlygv. 1944, s. 24.
Ssg: tjänstetids-befordran. (om ä. förh.) befordran efter viss (i reglemente l. avtal l. av myndighet bestämd) tjänstetid. SFS 1957, s. 1605. Om tjänstetidsbefordran beslutar den myndighet som bestämmer om placering och uppflyttning i löneklass för tjänstemannen. SFS 1966, s. 93. —
(2) -TIDTABELL~102, äv. ~200. (i fackspr.) siffertidtabell; jfr tjänstgörings-tidtabell. SJFörf. 010: 13 (1973). —
(1 d) -TILLÄGG~02 l. ~20. (numera i sht i Finl.) tillägg till (numera i sht av löneklassplacering beroende) grundlön. KrigVAT 1851, s. 648. Bra var det .. att det femte tjänstetillägget, som vi får efter 15 år, blev kvar i avtalet. ÖNyland 25 ⁄ 3 1995, s. 1. —
(1 d) -TILLSÄTTNING~020. tillsättning av (offentlig) tjänst. Thomander 2: 331 (1853). Om förtjänst och skicklighet som grund för tjänstetillsättning föreskrives i regeringsformen. SFS 1972, nr 156, s. 2. —
(1 d) -TILLTRÄDE~020. (numera bl. tillf.) (tidpunkt för) tillträde av (offentlig) tjänst. SFS 1890, Bih. nr 18, s. 17. —
(1 d) -TITEL. titel för (innehavare av) (offentlig) tjänst. Kommer benämningen ”arméfördelningsområde” att träda i stället för: ”militärdistrikt”, torde .. tjenstetiteln: ”chef för N. N. arméfördelning” vara till fyllest. BtRiksdP 1892 B, Saml. 1. I. 1: nr 1, Försl. s. 24. Extra ordinarie tjänsteman .. som .. uppnått lönegraden Ce 25, må tilldelas den tjänstetitel, som .. användes för lägsta ordinarie tjänst av närmast jämförligt slag. SFS 1952, s. 1581. —
-TVÅNG.
1) hist. till 1: tvång att anta l. inneha tjänst (i sht ss. tjänstehjon enl. gällande legostadga). Gårdlund IndSamh. 274 (1942).
2) (numera föga br.) till 1, 2: tvång som föranleds l. föranletts av tjänsteåliggande o. d. Akta dig, man, för den gudlösheten att gifva en olycka .. orsakad af strängt tjenstetvång, namnet af mord! Carlén Köpm. 2: 439 (1860). Norlin Jaktstig. 97 (1892). —
(1 d, 2) -UNIFORM. för kategori av tjänsteinnehavare utmärkande (o. under tjänsteutövning buren) uniform; jfr -dräkt. KrigVAH 1843, s. 161. —
(1, 2) -UPPDRAG~02 l. ~20. uppdrag ingående l. utfört i tjänst(en). Af vänskap för mig hoppas jag ni åtager er ett tjensteuppdrag, som jag helst ville anförtro åt er. Crusenstolpe Mor. 4: 296 (1841). Officiellt befann han sig på tjänsteuppdrag i Lausanne. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 132 (1979). —
(5 f) -UTBUD~02 l. ~20. utbud av tjänster. De flesta uppdragsgivare känner bara till delar av vårt tjänsteutbud. FHVTema 1990, nr 2, s. 11. —
(2) -UTGIFT~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) utgift som ngn ådrar sig i tjänsten (o. som belastar myndighets l. företags o. d. räkenskaper). Kronofogdar och länsmän blefve ofta nödsakade till .. extra tjänsteutgifter. BtRiksdP 1904, 6Hufvudtit. s. 142. —
(1, 2) -UTLÅTANDE. (av offentlig tjänsteman avgivet) utlåtande angående tjänsteärende. Warburg Snoilsky 475 (cit. fr. 1902). (Att Kaknästornet skall rustas upp) föreslår fastighetskontoret i ett tjänsteutlåtande som fastighetsnämnden i Stockholm behandlar den 1 oktober. DN 26 ⁄ 9 1985, s. 31. —
((1 (d),) 2) -UTÖVNING~020. (tjänst- 1842–1934. tjänste- 1820 osv.) (ngns) utövning av tjänst; särsk. i förbindelse med prep. under l. i; ngn gg äv. med tanken särskilt riktad på till tjänsteutövning hörande ansvarsområde l. åliggande; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: tjänst (se d. o. 2 e); jfr -förrättning. SC 1: 142 (1820). Konstapels störande i dess tjensteutöfning. SvT 1852, nr 30, s. 4. Sådant svaret var, föredrogs det genast samma dag på riddarhuset af Lindsköld, som åter inträdt i tjensteutöfning. Carlson Hist. 4: 344 (1875). Sekreteraren .. skall .. genom praktisk verksamhet hafva förvärfvat erfarenhet i handläggning af de juridiska frågor, som tillhöra hans tjänstutöfning. SFS 1908, nr 177, s. 11. Under tjänstutövning å ort utom tjänstgöringsområdet må tjänsteman kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente. SFS 1934, s. 569. —
(2) -VAGN. vagn för tjänstebruk; särsk. dels (järnv.) om järnvägsvagn för tågverksamhetens egna behov, dels i sht förr om tjänstebil. ST 20 ⁄ 11 1896, s. 2. Till starkt nedsatta priser säljer vi ett fåtal tjänstevagnar av 71-års modeller. SvD 18 ⁄ 10 1971, s. 19. S(törsta) t(illåtna) h(astighet) för normalspåriga trafik- och tjänstevagnar anges genom märkning på vagnen. SJFörf. 010: 104 (1973). —
(2) -VAPEN. vapen (av reglementerat slag o.) avsett att användas l. använt av (ngn) i tjänsten; jfr -pistol, -revolver, -värja. (Man har) behållit qvar handbygeln, som .. gifver värjan mera karakter af tjenstevapen. Balck Idr. 3: 377 (1888). —
-VERK. (tjänst- 1747–1807. tjänste- 1720–1885) (†)
1) till 1 (d), 2: förrättande l. utförande l. utövande av tjänst (jfr -verksamhet 1); särsk. om statstjänstemäns verksamhet (äv. närmande sig l. övergående i mer l. mindre konkret anv.: ämbetsverk); äv. konkretare: verktyg, redskap (se d. o. 3 b). Sahlstedt Hoffart. 143 (1720). (En kommission fastslog) att sannskyldiga ändamålet med ett universitet är riksens tjensteverk. IllSvH 5: 388 (c. 1750). Tale- och skrifkonsten är vetenskapernas nödigaste tjensteverk. Möller 3: 1662 (1790). Man tror sig veta, att han .. syftat till plats i något civilt tjensteverk. Atterbom Minnest. 2: 17 (1840). Schulthess (1885).
2) till 5, dels: (till fabrik hörande) anläggning l. verkstad o. d. som (gm förberedande av råmaterial) betjänar l. biträder tillverkande enhet, dels: åtgärd l. verksamhet (som verkställs vid sådan anläggning osv.). Berch Hush. 96 (1747). Att äkta Porcellainetillverkningen isynnerhet fordrar dyra och grannlaga tjensteverk. Stråle RörstrMariebg 140 (i handl. fr. 1761). (I Alingsås) hafva många tjensteverk .. varit inrättade .. såsom strumpstolsfabrik, ullsortering (osv.). BL 1: 153 (1835). —
-VERKSAMHET~102, äv. ~200. (tjänst- 1890–1912. tjänste- 1889 osv.)
1) (numera föga br.) till 1 (d), 2: verksamhet inom ramen för tjänst l. tjänstgöring; jfr -verk 1, -värv. TjReglArm. 1889, s. 158. I sin tjänsteverksamhet hava dessa läkare att verkställa vissa allmänna förrättningar och meddela läkarvård. SvLäkT 1935, s. 1373.
2) till 5 f: verksamhet (inom företag l. organisation o. d.) bestående i tillhandahållande av tjänst(er). Den konventionella högerbilden av offentlig tjänsteverksamhet (liksom privat) är att tjänster inte skapar reda värden, utan rör sig om överföringar. DN 7 ⁄ 4 1993, s. B2. —
(1) -VETERINÄR. (numera bl. mera tillf.) veterinär anställd i statlig l. kommunal tjänst. Med tjänsteveterinärer .. avses läns- och distriktsveterinärer samt med tjänstårsberäkning anställda stadsveterinärer ävensom särskilt förordnade överveterinärer. SFS 1935, s. 233. —
(2 (d slutet)) -VIKT. (i fackspr.) total vikt av driftfärdigt fordon med förare (o. viss utrustning). Lokomotiven, hvilkas tjänstevikt utgör 57 000 kg., äro afsedda för mycket tung växling å större bangårdar. TT 1900, Allm. s. 254. Med automobils tjänstevikt avses sammanlagda vikten av dels automobilen i normalt fullt driftfärdigt skick .. dels till automobilen hörande verktyg och reservgummi .. dels ock föraren av automobilen. SFS 1936, s. 1040. —
-VILLIG, se A. —
(1 (d), 2) -VÄG. (tjänst- 1769–1833. tjänste- c. 1780 osv.) (statstjänstemans) tjänstebana (särsk. i (sg. best. o. i) förb. med prep. i); äv. dels (o. numera nästan bl.) om ordning l. väg för (handläggning av) tjänsteärende (särsk. i sg. best. i adverbiell anv., särsk. i uttr. gå tjänstevägen, (låta) behandla ngt ss. tjänsteärende (äv. med saksubj.: behandlas ss. tjänsteärende)), dels i sht förr i uttr. i tjänsteväg, å tjänstens vägnar, inom ramen för tjänst. Posten 1769, s. 1001 (: i). Inträdd med små, men säkra steg på den kamerala tjenstevägen, stannade han .. inom sin anvista trånga rymd. Valerius 2: 279 (1841). Utan att gå den vanliga tjänstevägen förhandlade han direkt med regeringen och ständerna. HT 1934, s. 350. Ofta var jag kommenderad i tjänsteväg och kunde inte vägra. Gripenberg DTid. 299 (1943). Det förklarades att böterna skulle erläggas åt länsmannen i sinom tid, när det tjänstevägen hade givits order om deras uppbörd. Stormbom Linna SaarijärvMoar 312 (1959). (Resultat av drogtest) kan inte gå den vanliga tjänstevägen med många inblandade. GbgP 17 ⁄ 3 2001, s. 5. —
((1 d,) 2) -VÄRJA. (tjänst- 1807–1885. tjänste- 1696 osv.) (reglementsenlig) värja för tjänstebruk l. (o. utom om ä. förh. numera bl.) buren ss. (militär tjänsteinnehavares) värdighetstecken o. d.; jfr -vapen. LMil. 4: 968 (1696). —
(1 (d), 2) -VÄRV. (numera bl. tillf.) värv i tjänsten; i sht i pl.; jfr -verksamhet 1. Eichhorn Stud. 2: 271 (1872). Måhända har aldrig en sådan mängd av tjänstevärv hopats på en svensk ämbetsmans skuldror. SvLittH 2: 182 (1919). —
(1 (d), 2) -ÅLDER. (tjänst- 1738–1973. tjänste- 1846 osv.) (i fackspr.) (ngns, särsk. offentlig tjänstemans) antal (tillgodoräknade) tjänsteår, anciennitet; tjänstetid; anställningstid; särsk. i fråga om befordran o. dyl. l. tjänsteställning; äv. (numera bl. tillf.): ålder vid vilken man är ålagd att göra tjänst; jfr tjänst 1 d β. (Efter mönstring) indelas Posterne til hwar och en, icke altid efter tjenst-åldren, utan efter hwars och ens förfarenhet. Richardson Krigsv. 1: 135 (1738). Tjensteåldern begynner med 21:sta året. Svedelius Statsk. 3: 328 (1869). Tjänsteåldern (turen) inom varje tjänstegrad .. beräknas efter dagen för anställningen i tjänstegraden. UFlottUnderbef. 1940, s. 27. —
(1 (d)) -ÅLIGGANDE. (tjänst- 1850–1952. tjänste- 1834 osv.) åliggande som följer av (ngns) tjänst; i sht i pl.; jfr -skyldighet 1. MinnSvNH XII. 1: 204 (1834). Han hade skött sina tjänsteåligganden. Hellström Malmros 282 (1931). —
-ÅR. (tjänst- 1753–1973. tjänsta- c. 1745. tjänste- 1674 osv.)
1) (om ä. förh.) till 1, om (del av) år under vilket änka l. oförsörjt (oförsörjda) barn efter avliden offentlig tjänsteman, särsk. präst, utöver eventuellt nådår medgavs rätt att uppbära den avlidnes inkomst av tjänsten l. under vilket offentlig tjänsteman avled o. intill vars slut sådan förmån medgavs. Att det beklageliga dödsfallet sig tilldraget på en tid, då tjensteåret snart till ända skrider och enkefrun såleds måste efter ett års förlopp, då det ordinarie nådåret slutas, ifrån detta ställe .. afflytta. SynodA 1: 446 (1764). Tjänstinnehafvare vid Uppsala universitet (äger) rätt till tjänstår och nådår, det förra beräknadt till ett halft år efter den aflidne tjänstinnehafvarens död. BtRiksdP 1905, 10Hufvudtit. s. 67.
2) till 1 (d), 2: år varunder (ngn) innehar l. innehaft tjänst; tjänstgöringsår; i sht i pl., särsk. om tjänsteman tillgodoräknat sammanlagt antal i (viss) tjänst fullgjorda år (ss. meritvärde l. underlag för pension o. d.) (äv. (om ä. förh.) i förb. med dubbel, om sådant år räknat ss. två); äv. till 2 d, om den tid under år(et) varunder man är i tjänst; i pl. i sht förr äv. om tjänstbar ålder. BoupptSthm 1674, s. 1141 a. Jag medgifwer at .. lector Hartzell .. nu mera wunnit flera dubbla tjenste-år än Lindbom kan räkna enkla. DA 1771, nr 62, s. 2. Sina trenne söner, hvilka alla voro i tjenståren och skulle följa med i kriget. Carlstedt Her. 2: 72 (1833). Att lektor eller rektor .. skall hafva rättighet och skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå. SFS 1905, nr 29, s. 4. En drängs tjänsteår var, när hans frivecka frånräknats, trehundrafemtioåtta dagar. Moberg Utvandr. 64 (1949).
Ssgr (i allm. till -år 2, numera bl. mera tillf.): tjänsteårs-beräkning. beräkning av (tillgodoräknade) tjänsteår; särsk. konkretare, särsk. om tillvägagångssätt vid l. utfall av sådan beräkning (äv. (om ä. förh.) i förb. med dubbel, om (rätt till) beräkning grundad på dubbla tjänsteår); jfr tjänste-beräkning. Wallquist EcclSaml. 1–4: 309 (1790). Denna regelmässiga öfvergång från skolans till kyrkans tjänst led ett stort afbräck genom 1849 års cirkulär, som borttog den dubbla tjänstårsberäkningen. PedT 1890, s. 128. Förslaget om en för vissa norrlandstjänster förmånligare tjänsteårsberäkning för erhållande av full pension. TSvLärov. 1955, s. 393.
-predikant. (om ä. förh.) till -år 1: predikant förordnad att tjänstgöra under tjänsteår efter avliden präst. VDAkt. 1796, nr 25.
(1 (d), 2) -ÅTAL~02 l. ~20. (numera nästan bl. i Finl., i fackspr.) åtal för tjänstefel. Thelaus Skog. 183 (1865). —
(1 (d), 2) -ÅTGÄRD~02 l. ~20. (tjänst- 1910–1964. tjänste- 1872 osv.) åtgärd vidtagen inom ramen för tjänst l. ss. led i tjänsteutövning. Första tjensteåtgärden var att gifva (lantvärns)gossarne namn. Hultin Minn. 14 (1872). Just allmänhetens dåliga kännedom om polisens lagliga rätt att använda ett med hänsyn till omständigheterna rimligt våld för att genomföra en tjänsteåtgärd understryks. SvD 27 ⁄ 1 1981, s. 6. —
(1 (d), 2) -ÄRENDE. ärende (dvs. dels arbetsuppgift som kräver förflyttning från tjänsterum o. d. (jfr -förrättning), dels fråga l. sak o. d. (jfr -angelägenhet)) som rör l. utförs resp. handläggs inom ramen för tjänst; särsk. i förb. med prep. i. Ingen af manskapet får efter Tapto utsläppas, utom de, som äro stadde i tjänsteärender. TjReglArm. 1858, 2: 106. Har .. polisman .. haft särskild utgift för telefonsamtal eller telegram i tjänsteärende .. är befattningshavaren berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning. SFS 1932, s. 1083. Var snäll och hälsa frun att jag måste resa bort i ett synnerligen viktigt tjänsteärende nu genast. Thorén Herre 141 (1942). —
(1) -ÖVERDOMSTOL. (om förh. i Finl. 1926–1987) om specialdomstol för besvärsärenden i disciplinära mål rörande offentlig tjänsteman; i sht i sg. best. Till ärendenas handläggning i tjänsteöverdomstolen skall laga rättegångsordning iakttagas. FFS 1926, s. 513.
D (†): TJÄNSTO-FOLK, se C.
Avledn.: TJÄNSTA, v. (numera bl. tillf., i vissa trakter) särsk. till 5: göra tjänst(er) åt (ngn). Dahlstierna (SVS) 1: 319 (c. 1696). Jaså, du och Ängatorparn, ni tjänstar varandra. Spong Kråkn. 48 (1963). —
TJÄNSTAKTELIGEN, adv. [jfr fsv. thiänistaktelika] (†) till 5: tjänstaktigt; äv.: under betygande av (vördsam) tjänstaktighet. Wij .. wele och sådant ganske tienstachteligen, flijteligen, wälwilleligen, wenligen, och medh alt gott förtiene och förskylle. G1R 18: 301 (1547). Thet jag E. H:tr tjenstackteligen ville hafva här medh befallat. BL 11: 152 (1567). Ekblad 352 (1764). —
TJÄNSTAKTIG, adj. (-ig 1528 osv. -ug 1525–1555) [fsv. thiänistaktogher] till 5: som ((ödmjukt l. vördsamt) visar att han l. hon) (gärna) står till tjänst l. gör tjänster; tjänstvillig; äv. om beteende l. sätt l. handlande o. d. som ger uttryck för sådan egenskap (äv. ss. adv.); i vissa ä. språkprov möjl. med anslutning till l. huvudsaklig tanke på tjänst 1 o. med bet.: som i sin tjänst (underdånigt l. lydigt) beter sig ss. det tillkommer trogen i tjänst varande person l. tjänare; i sht förr äv. med framförställt personobj.; jfr tjänstbar 2, tjänst-färdig 2, tjänstig, tjänstlig 2, tjänstsam. Kan for:da hanss maagher oss och riikit tienisth actwgh och tiil willia wara. G1R 2: 7 (1525). Thet hörer goda och tienstactuga drenger til, när the wenta theras Hwsbonda heem ifrå gestabodh .. at the tå icke soffua. LPetri 4Post. 37 a (1555). At öfwa och vnderwijsa Barnen til at wara tiänstachtige, ther til behöfwes icke stoort Omaak. Schroderus Modersch. 129 (1642). Hans flit, wackra lefnad, tjänstagtiga upförande, har gjordt honom .. älskad af alla. CvLinné i Linné Bref I. 1: 282 (1753). Han (ställde) sig tjänstaktigt till förfogande. De Geer Minn. 2: 201 (1892). Särskilt beundrade han mycket tant Gustava, hvars favorit han blef, artig och tjänstaktig som han alltid var. MinnGPrästh. 1: 78 (1924). Mycket försynt för övrigt, ytterligt tjänstaktig, liksom skapad att passa upp och springa ärenden. Malmberg StyckVäg 195 (1950). jfr o-tjänstaktig.
Avledn.: tjänstaktighet, r. l. f. [fsv. thiänistaktoghet] egenskapen l. förhållandet att vara tjänstaktig; tjänstvillighet; särsk. (numera bl. tillf.) i förb. med prep. med, i sht förr särsk. i hövlighetsformel o. d. med adj.-attribut; förr äv. (möjl. med anslutning till tjänst 1) övergående i bet.: (underdånigt) tjänst- l. lydnadsförhållande l. underkastelse l. träldom o. d. (jfr tjänstbarhet 2); äv. (numera bl. tillf.) konkretare, om tjänstaktig handling o. dyl. l. tjänstaktigt bemötande o. d.; jfr tjänstfärdighet. RA I. 1: 382 (1544). Tå leeffde Antiochus och een hoop Krijgsfolck j Jerusalem på Borghen, hwilket war vrsaaken til then stoore Tienestachtigheeten och Förtryckelsen. Lælius Bünting Res. 1: 224 (1588). Så schall iagh .. så förhålle migh emoth hans K. M:tt .. medh all trogen tienstachtighet. UrkFinlÖ II. 1: 110 (1593). Grefwens ögnekast .. tusende små tjenstaktigheter .. alt öfwertygade mig, at han älskade mig. Riccoboni Catesby 42 (1761). Ibland har man dolt den fromma avsikten att omvända folk bakom en fasad av social tjänstaktighet, kulturella intressen eller helt enkelt en sorts vanlighet. Hartman NattLys. 140 (1951). —
TJÄNSTBAR, adj. [jfr t. dienstbar]
1) (i sht i skriftspr.) till 2: som kan användas till tjänst, som förmår l. duger l. lämpar sig till att göra tjänst; tjänstduglig; särsk. med huvudord angivande det som ngn är tjänstbar ss.; särsk. i fråga om militär tjänst; äv. bildl., om djur l. sak (särsk. med huvudord angivande tillstånd l. skick o. d.); jfr tjänst-färdig 1, tjänst-för, tjänst-göra a. Naturen, Alltings Faar, sig sielf här tienstbar teer. Lillienstedt Christus C 3 a (1694); möjl. till 2. Och kunna wi näppeligen finna .. (alla jordsorter) tienstbara uti wår jordransakning. Serenius EngÅkerm. 110 (1727). Men flyttningarne til och ifrån .. (tjänstebostaden, till skillnad från prästgården,) äro naturligtvis tätare, emedan den verldslige Embetsmannen har flera utsigter til utkomst och får ej innehafva sysslans förmåner längre än han är tjenstbar. LBÄ 1: 67 (1797). Att öfvertyga sig om, huruvida ventilerna äro i tjänstbart skick, genom häfstångsarmens höjande eller sänkande. TT 1871, s. 292. Nötkreatur: .. 2 tjänstbara tjurar, därav en i ålder 4 år, premierad med II pris. SDS 1929, nr 74, s. 3. Lasse från Södergård var en tjänstbar knekt. Moberg FörrädL 65 (1967). jfr o-tjänstbar.
2) († utom i avledn. tjänstbarhet) till 5: tjänstaktig l. tjänstvillig; äv. dels med framförställt personobj., dels bildl., om sak. I blöde Män, them Wij vthi wår ögons macht / Osz tienstbar’ göre. Stiernhielm Son. 11 (1650, 1668). Giöre Gud all Eder handtering lyckosam, at jord, vattn och alla elementer måge vara Eder redebogne och tienstbare til all välsignelse. 2RARP 14: 724 (1743).
Avledn.: tjänstbarhet, r. l. f.
1) (i sht i skriftspr.) till tjänstbar 1: egenskapen l. förhållandet att vara tjänstbar; tjänstduglighet. PH 15: 588 (1794; läst i orig.). Efter rattfyllerihändelsen har .. (polisen) varit helnykterist och det finns ingen kritik att rikta mot hans tjänstbarhet. GbgP 1 ⁄ 3 1992, s. 2.
2) (numera mindre br.) till tjänstbar 2: tjänstaktighet; äv. (o. i sht, möjl. med anslutning till tjänst 1) övergående i bet.: (underdånigt) tjänst- l. lydnadsförhållande l. underkastelse o. d. (jfr tjänstaktighet), särsk. (o. numera bl., i sht om ä. förh.) konkretare, om arbetsinsats (ss. dagsverke l. körslor o. d.) l. annan naturaprestation som ngn (gm sådant förhållande) är skyldig att utföra resp. tillhandahålla åt annan (äv. dels förr om servitut o. d., dels (ngn gg) allmännare: tjänst (se d. o. 5 f)). Nogre formeenthe och olijdelige frijhett och previleggier, som the sigh her i riikett tillegne vele, ther med thetta riiketh och oss alle svenske undher theris vold och tienistbarhett haffve actatt komma lote. G1R 20: 329 (1549). Jag drog the band, som hon mig anlade .. och förklarade mig stilla tigande för hennes ewiga fånge, som i så angenäm tienstbarhet begärte både at lefwa och dö. Humbla Landcr. 89 (1740). Skjusningen utgör en för jordbrukare tung tjenstbarhet. Femårsber. 1822, StKopparb. s. 80. Skogen belastande tjenstbarheter (servituter). Björkman Skogssk. 304 (1868; rubrik). Nationalinkomsten eller de varor och tjänstbarheter, som samhället dag för dag frambringar. Heckscher EoH 102 (1922). Hyresrätten är förverkad .. om hyresgästen ej fullgör arbete eller annan tjänstbarhet som åligger honom. SFS 1968, s. 913. Ssgr (till tjänstbarhet 1; i sht i skriftspr.):
-intyg. intyg om (ngns) tjänstbarhet; särsk. i fråga om sökande till offentlig anställning; jfr -betyg. Tjänstbarhetsintyg skall företes vid anfordran. SvD 31 ⁄ 8 1970, s. 7.
-klass. (om ä. förh.) i fråga om (sjö)militär personal: klass (se d. o. 6 e) efter utbildning l. grad av skicklighet i tjänsten; jfr värnpliktskategori. Manskapsstyrkan i denna del af sjömanskåren fördelas å yrkesafdelningarna och i tjenstbarhetsklasser. BtRiksdP 1894, 5Hufvudtit. s. 34. Östergren (1958). —
TJÄNSTIG, adj. [jfr fsv. thiänistoghet, ävensom t. dienstig] (†) till 5: tjänstvillig l. tjänstaktig (gentemot (ngn)). Om thenna Sälle Mann .. / Som Swea så har tiänt, at Hann sin Konung trogen / Ok altijdh tiänstigh fans. Lucidor (SVS) 327 (1673; uppl. 1997). —
TJÄNSTLIG, förr äv. TJÄNSTELIG, adj.; adv. = (†, Sigfridi I 6 b (1619), Broman Glys. 1: 459 (c. 1730)), -a (†, Phrygius Föret. 3 (1620), Schenberg (1747)), -en (numera föga br., Berchelt PestOrs. A 5 b (1589), Dalin (1854)), -t (Knöppel Mannschol. 61 (1741) osv.). (-telig 1572–1934. -tlig 1589 osv.) [fsv. thiänistliker; jfr mlt. dēnstlik]
1) (numera bl. tillf.) till 1 (d) l. 2: som rör l. har samband med tjänsten l. görs l. gjorts å tjänstens vägnar; officiell; jfr 2 slutet. Och wij .. straxt wijd wår inspecturæ tillträde der om giorde en tienstlig påminnelse. UUKonsP 20: 361 (1694); möjl. till 2. Denna tjänsteliga inlaga. Högberg Vred. 2: 228 (1906). Östergren 4: 1030 (1934).
2) (†) till 5: (underdånigt l. vördsamt l. troget) tjänstvillig l. tjänstaktig; äv. (möjl. med anslutning till tjänst 1 (e)) närmande sig l. övergående i bet.: underdånig l. vördsam l. trogen o. d.; särsk. i superl., särsk. i det adverbiellt använda uttr. på det tjänstligaste (jfr slutet); särsk. i hövlighetsformel i brev o. d.; äv. i överförd anv., om förhållningssätt l. språkligt yttrande o. d., särsk. begäran o. d. (jfr slutet); jfr 3. Förse os för ten skuldh ödmiukeligen såsom och på thet tienstligeste bidie, att e. f. N. vil sig dette nådeligen behage lathe. RA I. 3: 8 (1593). Vthi all tienstligh ödmiwckt. Paulinus Gothus Pest. Föret. b 3 b (1623). Och .. hafwer iag denne enfaldige Predikan welat .. eder dedicera medh een tienstlig begäran at wälb. Frwn wille henne gunsteligen vptaga. Rothovius Birckhåltz A 2 a (1664). Så är min tjenstliga anhållan, det Min Herre .. behagade uplysa mig om förlusten af dessa 80,000 Ducater .. blifwit Växel-operationerna i gemen eller i synnerhet påfördt. Posten 1769, s. 709. Til tjensteligt swar häruppå får jag meddela at (osv.). VDAkt. 1785, nr 121; möjl. till 1. jfr broder-, dotter-, stor-tjänstlig m. fl. särsk. ss. adv. (äv. i superl.); särsk. (med anslutning till tjänst 6) ss. bestämning till verb som anger språkligt yttrande o. d.: med (vederbörligt) betygande av (underdånig osv.) tjänstvillighet l. tjänstaktighet resp. underdånighet l. vördnad l. trohet o. d. Så mykit then vthwertes här förstält Ordning tilkommer, bedher iagh tienstlighen och wenlighen, at man sigh ther effter retter. Berchelt PestOrs. A 5 b (1589). Honom berättar iagh här medh tienstligen, huru iagh en Ryttmästare hafwer sändt vti landet Wursten. NAv. 5 ⁄ 12 1657, s. 6; möjl. till 1. H. H. Marskalken tackar iagh tienstligast för communication af de åtskillige musselskal som fundne äro up i berget. Rudbeck D. Ä. Bref 338 (1689). PS iag beder tienstlig åm uhrsäckt dät iag Så länge uthe blifwit med mit Skrifwande. Broman Glys. 1: 459 (c. 1730). Emedlertid begäres tjensteligen och mottages med all tacksamhet under adresse på Wexiö Post-Contoir alt som Swenska Kyrkan och allmänna Underwisningen angår. Wallquist EcclSaml. 1–4: A 2 a (1788). Dalin (1854; angivet ss. föråldrat). jfr broder-, djup-tjänstligen.
3) (†) till 8, om sak: tjänlig l. lämplig l. ändamålsenlig; nyttig. Emoot Pestilentzie huru hwar och een menniskia sigh hålla skal .. til itt tiensteligit rådh och hielp. Lemnius Pest. 7 (1572; uppl. 1917); möjl. till 2. Endoch man fuller godhe och tienstlige (villkor) kan föreslå. RA II. 2: 6 (1616). Både stöflar och andre sacker som honom kunne tienstlige wara. VRP 1629, s. 339.
Avledn.: tjänstlighet, r. l. f. särsk. (†) till tjänstlig 2; särsk. i förb. med prep. i. Altså är opå samma fråga detta i Tienstlighet wårt enfaldigha swaar. VDAkt. 1654, nr 25. VDAkt. 1681, nr 36. —
TJÄNSTSAM. (†) till 5: tjänstvillig l. tjänstaktig. Min Hjerte-Herrskares Tjenst- och upwaktsamme tjenare. Weise 1: 85 (1769). 3SAH XXXVIII. 2: 264 (1854).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content