publicerad: 2021
ÅLÄGGA å3~läg2a, v. -er, -lade, -lagt, -lagd (se för övr. LÄGGA, v.). vbalsbst. -ANDE (se avledn.), -NING (numera bl. mera tillf., G1R 1: 27 (1521) osv.).
Ordformer
(förr äv. aa-; se för övr. LÄGGA, v.)
Etymologi
1) (†) lägga på (se LÄGGA PÅ 1) (ngt på ngt l. ngn); särsk. i förb. händers åläggning, handpåläggning; jfr PÅLÄGGA 1 (b). Försuma icke th(e)n gåffuo som tigh giffuen är genom prophecien, medh åldersmännenes henders ålegning. 1Tim. 4: 14 (NT 1526). Effter thet Petrus vthi Apostla Gerningarna .. förbiudher åläggia något Ook på Lärjungarnas hals. Schroderus Os. III. 1: 129 (1635). Med ålagd hand å book. KOF 3: 128 (1682). Ålagt nytt brädtak. OfferdalKArk. N II 1, s. 164 (1769).
2) med avs. på ngt förpliktande l. betungande l. tryckande o. dyl. o. med indirekt obj. angivande den (l. det) som görs ansvarig(t) för l. skyldig(t) till l. tilldelas detta; i sht förr äv. utan indirekt obj.; jfr LÄGGA PÅ 5.
a) med avs. på skatt l. avgift o. d.: belägga med, lägga på; ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. konkret(are), liktydigt med: pålaga (se d. o. 1 a); jfr PÅLÄGGA 2 a α. Oc riked saa förtwingat med nya aalegninga. G1R 1: 27 (1521). Forvtan all annen gestning ock twnge, som them ålegges. G1R 12: 178 (1539). När någre ålegninger kunne komme på stadzens innbyggere, så skole alle, som i stadhenn boo, hielpe ther till. PrivSvStäd. 3: 116 (1569). Contributionerne åläggas ej arbitrairt. Posten 1769, s. 1062. Huru vill man spana upp de kapital, som mot borgen eller lös pant eller utan säkerhet äro utlånta för att äfven ålägga dessa tillgångar deras andel i beskattningen? NDA 8/12 1876, s. 2.
b) med avs. på dels ansvar l. skyldighet o. d., dels uppgift l. uppdrag: anbefalla l. föreskriva att underkasta sig l. utföra o. d.; särsk. med dels direkt obj. bestående av inf.-förb., dels refl. indirekt obj. (se α); förr äv. med saksubj., om omständighet l. förhållande o. d.: påbjuda (se d. o. 2 a) l. kräva. Samma dagh komma för rättenn Volcherttz erfuinger, och gåfuo tilkenne, att the efter rättens ålägningh, hafua hållitt rächningh medh Hans Bolthe. 3SthmTb. 5: 368 (1604). Mon Kongl. Collegium igenom en sådan exception kunde draga sig undan, det af Riksens Ständer ålagde answaret? Chydenius 178 (1765; rättat efter orig.). Öfwerklagades det Sockne Handtwärkare åsidosätta den skyldighet, som fattig Föreningen dem ålägger. KulturbVg. 1: 186 (1782). (En turist) torde göra bäst, om han .. vid Jönköping beser Husqvarns flera vattenfall .. samt sedan .. nalkas Trollhätta. Allt ålägger der uppmärksamhet. Linnerhielm 2Br. XI (1806). Kommunerna åläggs att betala ut ersättning till privata skolor om eleven väljer att gå där. SäljSkiten 60 (2009). — särsk.
α) med refl. indirekt obj.; särsk. i fråga om att hämma visst beteende l. handlande. Han har ålagt sig inför Gud, att göra sig klara begrepp om allting. Leopold 6: 211 (c. 1785). Man försakade all sinlig fröjd, man ålade sig plågsamma fastor och andagtsöfningar. Hagberg Pred. 1: 128 (1814). Om vi nödvändigt måste ålägga oss ett onödigt tvång, hafva vi att tillse det vår kropp erhåller jemn värme. Idun 1888, Modev. s. 10. När hon .. hörde hans steg i trappan försökte hon ålägga sig självbehärskning. Moberg Rosell 241 (1932).
β) (förr) med avs. på ed(gång), i fråga om att ngn anbefalldes l. tilläts att avlägga (värjemåls)ed. Schmedeman Just. 835 (1683). Ålägga ngn .. edgång. Sundén (1892). I detta förslag medgifves rätten att, liksom nu då full bevisning ej kan lemnas, ålägga motparten att fria sig med ed, dock icke i svårare brottmål. KristinehT 6/4 1893, s. 2.
c) med avs. på straff l. böter l. vite o. d., ofta mer l. mindre liktydigt med: ådöma; särsk. med direkt obj. bestående av inf.-förb.; jfr FÖRELÄGGA, v.1 2 b. Ty ingen menniskia kan Konungars öfwerträdelse band och straff åleggia. Girs Edelh. B 1 b (1627). Fängelse kan .. i stället för ålagda böter anwändas, om tillgång till deras gäldande saknas. SFS 1864, nr 11, s. 3. Att järnvägsstyrelsen i egenskap af arbetsgifvare måtte .. varda ålagdt att till Pettersson gälda skadestånd. 1NJA 1909, s. 513. Lika med HovR:n finner K. M. alltså Arvidson vara skadeståndsskyldig gentemot Rödin, varemot skadeståndsskyldighet icke kan åläggas Scheffer. 1NJA 1952, Not. A s. 20.
d) (†) med avs. på beskyllning o. d.: utsätta för, göra till föremål för; jfr PÅLÄGGA 2 e. I anseende at hon medelst Edgången giordt sig ledig ifrån den ålagde beskyllningen. VDAkt. 1737, nr 463. Hans illskefulla tankesätt, som han wil mig ålägga. TörngrenMål. 306 (1801).
Avledn.: ÅLÄGGANDE, n. till 2, särsk. (o. i sht) till 2 b, c, konkretare: befallning varigm ngn åläggs ngt; äv. dels om ålagt uppdrag, dels om rättsligt beslut (jfr förelägga, v.1 2 c). Weste (1807). Skalden Creutz som Canceller i Upsala skaffade Bibliothekarien åläggande att föreläsa i Vitterheten. Wieselgren SvSkL 4: 716 (1848). Föreningen instämde nu W. med yrkande om åläggande för honom att till föreningen utgifva ersättning för hans anslutning till (vatten)ledningen. Kallenberg CivPr. 1: 1015 (1924). Överskrider vi gränsvärdena så får vi åläggande att rätta till det! NerAlleh. 4/8 2015, s. 17.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content