publicerad: 1941
LÄGGA läg3a2, v. -er, lade la3de2, vard. äv. la la4, i vissa trakter äv. lag la4g, lagt lak4t, lagd lag4d. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.); jfr LÄGG, sbst.2
Ordformer
(inf. o. pr. ind. pl. leg(h)a Visb. 1: 112 (c. 1620: ighen leghas). leg(h)ia OPetri Tb. 126 (1526; uppl. 1929), Murenius AV 555 (1664). leygia HT 1891, s. 274 (c. 1573). läga VDAkt. 1686, nr 143. lägg(h)a (le-, læ-, -ge) G1R 1: 53 (1523) osv. lägg(h)ia (le-, -ie) G1R 1: 160 (1523), Hof Skrifs. 168 (1753). lägia (læ-, -ie) OPetri Tb. 6 (1524; uppl. 1929), Därs. 44 (1525). — pr. ind. sg. legher Visb. 1: 120 (c. 1620). lägger (le-, -är) Apg. 24: 16 (NT 1526) osv. pass. lägg(h)es (le-) G1R 3: 316 (1526) osv. läggs (le-) Job 14: 12 (Bib. 1541) osv. — ipf. la Lucidor (SVS) 188 (1672), Bergman LBrenn. 17 (1928). laa Leyoncrona Vitt. 180 (1689). lad(h) Forsius Fosz 20 (1621; i vers), Rosenfeldt Vitt. 237 (c. 1680; i vers). lade SthmSkotteb. 3: 171 (1521) osv. lae KKD 3: 105 (1706). lag Jolin Ber. 5: 146 (1881), Sparre Fyrmäst. 8 (1920). lagde OPetri Tb. 6 (1524; uppl. 1929), Triewald Konst. 27 (1734). — sup. lacht(t) G1R 15: 277 (1543), VDAkt. 1662, nr 88. laget Ekeblad Bref 2: 440 (1662). lag(g)t (-dt, -ht, -tt) G1R 1: 7 (1521) osv. lakt (-ct, -ckt, -tt) G1R 1: 271 (1524), BtFinlH 2: 51 (1546). — p. pf. sg. m., f. o. r. lachtt OxBr. 5: 376 (1625). ladt KKD 4: 138 (1712: förladt). lagd Apg. 13: 36 (NT 1526) osv. logtt BtFinlH 4: 253 (1564). lägd KKD 1: 116 (1707: förlägde))
Etymologi
[fsv. läggia, motsv. d. lægge, isl. leggia, got. lagjan, fsax. leggjan, fht. leggan, lecken, legen, t. legen, feng. lecgan, eng. lay; kausativum till LIGGA]
— jfr AN-, AV-, BANN-, BAR-, BE-, BESLAG-, BI-, BJÄLKE-, BLOTT-, BLY-, BLÖT-, BORD-, BORT-, BRO-, BRÄD-, BÖT-, CEMENT-, DAMM-, DIT-, EFTER-, ER-, FRAM-, FRI-, FRÅN-, FÄRG-, FÖR-, FÖRE-, GAT-, GOLV-, GRAV-, GRUND-, HAMN-, HAND-, HARV-, HOP-, HOS-, HÖG-, HÖST-, I-, IGEN-, IN-, INNE-, IORDNING-, IS-, JORD-, KAL-, KIST-, KLAR-, KLASS-, KLOSS-, KOMPOST-, KORS-, KRING-, KRYSS-, KULL-, KÖL-, LAND-, MÖRK-, NED-, NEDER-, NÄR-, OM-, PLAN-, PLOG-, PRESS-, PÅ-, RÅD-, RÖR-, RÖS-, SAMMAN-, SKATT-, SKRIN-, SPÅN-, STEN-, STRAFF-, SÄNG-, TAK-, TILL-, TILLRÄTTA-, TORR-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UT-, VEDER-, VID-, VINN-, Å-, ÅDAGA-, ÅTER-, ÖDE-, ÖVER-LÄGGA m. fl., ävensom BLEK-, LJUS-, LÅNG-, MAGER-, MÖRK-, RUND-, RÖD-, SVART-, TRIND-LAGD, p. adj. m. fl.
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. tr. 1) bringa (ngn l. ngt) i horisontalt läge, placera (ngn l. ngt) i liggande ställning (ngnstädes), styra om att ngn l. ngt kommer att ligga (ngnstädes l. så l. så) o. d. a) med avs. på människa l. djur. b) med sakobj. 2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. 3) framlägga o. d. 4) hänskjuta. 5) i uttr. lägga genom livet o. d. 6) i uttr. lägga på käften o. d. 7) övertäcka l. bekläda (ett golv l. tak m. m. med ngt). 8) isbelägga (ett vatten). 9) i uttr. angivande att ngn avgiver l. befriar sig från l. gör sig av med ngt l. använder ngt på visst sätt o. d. 10) med avs. på pänningar o. d.: giva ut l. förbruka l. erlägga, använda (på l. till ngt). 11) successivt anbringa l. iordningställa l. utföra (ngt) gm att (på visst sätt) hoplägga l. sammanfoga olika föremål l. materialier. 12) i fråga om byggnadsvärksamhet o. d.: successivt anbringa l. iordningställa (tak, golv, fundament o. d.). 13) ordna l. anordna l. gestalta l. utforma (ngt så l. så). 14) bearbeta (jord). 15) i p. pf. i adjektivisk anv. a) (så l. så) beskaffad i fysiskt avs. b) (så l. så) beskaffad med hänsyn till själsliga anlag o. d. 16) fastställa, bestämma, avtala, besluta. 17) skattlägga, taxera o. d. 18) fixera l. utstaka (en gräns, ett utmål). 19) utan tanke på att obj. bibringas en liggande ställning l. transporteras med händerna o. d.: giva (ngn l. ngt) en viss plats, anbringa, placera. 20) antaga att ngt har sin plats (ngnstädes), datera (en händelse till viss tid) o. d. 21) tillryggalägga (viss vägsträcka). 22) i uttr. angivande att ngn l. ngt försättes i viss situation (visst predikament) l. visst tillstånd l. underkastas ngt. 23) i uttr. angivande att man (planmässigt) uppdelar ett arv l. ett område i lotter resp. i skiften l. att man gör en viss (administrativ) indelning av olika områden l. låter ett l. flera områden bilda en (administrativ) enhet. 24) bringa (jord, distrikt, land o. dyl. l. innehavare av jord osv.) att höra (till ngn l. ngt) l. att (i visst avseende) lyda (under ngn l. ngt).
II. refl. 1) försätta sig l. komma (nedsjunka) i liggande ställning, placera sig i liggande ställning (ngnstädes) o. d. a) om människa l. djur. b) med saksubj. 2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. 3) om vatten: isbeläggas; om istäcke: uppstå, bildas. 4) placera sig (ngnstädes); giva sig att stanna l. ligga stilla (ngnstädes). 5) försätta sig (i viss situation o. d.). 6) spelt. 7) i uttr. lägga sig under landsrätt.
III. intr. 1) i fråga om förh. att ett fartyg lägger sig på sidan. 2) i uttr. lägga på fläsket, hullet o. d. 3) i fråga om förh. att ngn inriktar sina strävanden l. bemödanden på ngt l. utvecklar (livlig) värksamhet o. d. 4) i fråga om förh. att ngn angriper l. ansätter l. förföljer ngn l. ngt. 5) om vatten l. is: lägga sig. 6) placera sig o. d. Därunder lägga i land o. d. (b). 7) styra l. färdas l. begiva sig (åt ett håll l. mot l. till en plats l. genom en farled).
Anm. I finlandssvenskan användes ordet ofta i stället för ställa o. sätta; se Bergroth FinlSv. 222 ff. (1917). Här tages endast undantagsvis hänsyn till denna anv., som sannol. väsentligen beror på att finska språket har ett enda verb (panna) för hela bet.-sfären lägga, ställa o. sätta.
I. tr.
1) bringa (ngn l. ngt) i horisontalt läge (i sht på visst underlag); placera (ngn l. ngt) i liggande ställning (ngnstädes); styra om att ngn l. ngt kommer att ligga (ngnstädes l. så l. så); vända (ngn l. ngt som ligger) så att han osv. kommer att vila (på viss sida o. d.); motsatt: sätta o. ställa.
a) med avs. på människa o. djur; ofta: låta (ngn) ligga (ngnstädes), bereda ngn sängplats (ngnstädes). Lägga den avsvimmade på en soffa. Lägga den sjuke på andra sidan. Det var ett problem var man skulle lägga alla gästerna. Lägga (foster) å lönn, se LÖNN, sbst.2 Iagh haffuer lagdt mina tiänistaqwinno när tigh. 1Mos. 16: 5 (Bib. 1541); jfr LIGGA 1 a β. Lägh paddan på hyiende, hon springer wel sielff vthaff. SvOrds. B 4 b (1604). Ondt läggia dhet i 2. Sängiar, som skal i een. Grubb 628 (1665); jfr LIGGA 1 a β. Till straff (för en förment förseelse) dömdes .. (S:t Laurentius) att läggas på ett halster och stekas till döds. Schück o. Lundahl Lb. 1: 99 (1901). — särsk.
α) se till att ett barn blir avklädt o. kommer i säng, natta (ett barn). Holmberg 1: 475 (1795). Så kom sköterskan och skulle lägga lille Georg. Siwertz Sel. 1: 205 (1920).
β) (†) i pass. med intr. l. refl. bet., i sådana uttr. som vara lagd, ha gått till sängs, ha lagt sig; läggas l. bliva lagd till sängs l. till sängen l. på sin sotsäng, vara lagd sjuk, bliva l. vara sängliggande på grund av sjukdom, bliva l. vara sjuk. Sedan han lagder var och en stund soffvid hade. G1R 23: 431 (1552). Then som genom någon kropsens kranckheet blifwer lagd uppå sin sottesäng. KOF II. 2: 164 (c. 1655). Han är lagder siuk. RARP 8: 100 (1660). Min fattiga hustru är blifwen lagd till sängen af en swår sjukdom. Cavallin Herdam. 5: 206 (i handl. fr. 1710). Fryxell Ber. 10: 9 (1842).
γ) i fråga om placerande av avliden person i kista l. på bår l. i grav(hög) o. d.; ofta (i sht i högre stil) i bildl. uttr. med bet.: vålla ngns död resp. (i pass.): dö, avlida. Lägga (ngn) i graven l. i jorden, se GRAV, sbst.1 3 f α γ', JORD 6 a. Läggas l. bliva lagd på bår, se BÅR, sbst.1 3. Kommer och seer rwmet som herren war laghder vthi. Mat. 28: 6 (NT 1526). The smorde honom, och ladhe honom vthi ena kisto. 1Mos. 50: 26 (Bib. 1541). Läggen oss, I Söner, i högar två, / på hvar sin sida fjärden vid bölja blå. Tegnér (WB) 5: 18 (1825). — särsk. (numera föga br.) i uttr. läggas l. bliva (varda) lagd till sina fäder, samlas till sina fäder, dö, avlida. Thå Dauid j sinom ålder hadhe tient gudz wilia, somnadhe han och wort lagd til sina fädher. Apg. 13: 36 (NT 1526; Bib. 1917: samlad). Östergren (1932).
δ) med särskild tanke på att våld l. tvång användes för att bringa ngn i horisontalt läge; särsk. i uttr. lägga (ngn) till marken (stundom jorden) l. i golvet. (Vittnena) bekienna honom på skiämt lagdt bonden i golfwet. ConsAcAboP 3: 488 (1671). Den här smeden, som hvar dag handterar släggan, vill lägga en man som bara sköter pennan. TurÅ 1907, s. 64. särsk.
β') (†) bringa (en fiende l. ett villebråd) att död l. dödligt sårad l. illa tilltygad falla (till marken), nedlägga, döda; äv. i uttr. lägga till döds. IErici Colerus 1: 16 (c. 1645). (Jag hade) den lyckan att brede-wijd Hans Maij:ts sijda fälla och till dödz lägga tvenne af Fiendens föllie. KKD 12: 364 (1723). (Han) smälde löst och lade Haren der. Knöppel Förtret. 26 (1740).
ε) landt. låta (höns, gäss o. d.) ligga på (ruva) ägg. IErici Colerus 2: 167 (c. 1645). Stina hade lagt en höna denne våren .. och fått en bra hop kycklingar. Bondeson Glimm. 9 (1892).
ζ) (i poesi, tillf.) oeg., om placerande av ngn i stående ställning intill en annan (så att han stöder sig, ”vilar”, mot denne). Han lade rörd / den kära systern intill Frithiofs trogna bröst. Tegnér (WB) 5: 159 (1822).
b) med sakobj.; särsk. med avs. på ngt som anbringas mer l. mindre löst ngnstädes; ofta: utbreda (en duk l. ett täcke o. d.) i horisontalt läge (över ngt); äv. allmännare, för att beteckna att ngt anbringas på ett utbredt sätt på l. omkring l. i ngt l. med en större yta mot ngt; ofta med särskild tanke på att man med anbringandet avser att täcka l. hölja ngt l. förse ngt med ett tillbehör l. att utöva en viss invärkan på ngt; ofta förbleknat, med tanken på horisontalt läge starkt skjuten i bakgrunden (l. helt uppgiven): (med händerna l. ngt redskap) anbringa l. placera (ngt ngnstädes); jfr 19. Lägg boken, tidningen på bordet! Lägga ved i spisen, på brasan, på elden. Brukar du lägga eller resa veden? Lägga ett brev i brevlådan, på posten. Lägga ngt på smörgåsen. Lägga en schal över axlarna. Lägga (en) duk på bordet. Lägga armen l. sin arm l. höger arm om ngns liv l. om livet på ngn. Lägga händerna l. sina händer o. d. på ngn, se HAND 2 b α. Lägga geväret till axeln, stundom till ögat (för att sikta l. skjuta). Lägga handen på hjärtat, på munnen o. d., se HAND 2 b (β). Lägga örat l. sitt öra (in)till nyckelhålet (för att lyssna). (Jesus) sågh vppå hwruledhes folkit lagde penningar j kistona. Mark. 12: 41 (NT 1526). Han toogh en steen .. och ladhe honom vnder sitt hoffuudh. 1Mos. 28: 11 (Bib. 1541). Nu är galgen til redz ..; kom hijt, jag skall läggia snaran om halsen på tig. Verelius Gothr. 37 (1664). Gumman upptog och lade henne (dvs. pannkakan) på en stentallrik. CFDahlgren 4: 124 (1831). Konung Erik på sin luta leker, / Lutan lagd på silkesstickadt knä. Snoilsky 1: 165 (1870, 1874). Dupré (tog) fram sminkburk och puderask .., lade rött på läpparna och pudrade .. (skyltdockans) kinder. Siwertz Varuh. 115 (1926). — särsk.
α) (mera tillf.; se dock β', γ') med tanke företrädesvis på att ngt bringas att övergå till horisontalt läge. Försöka att lägga en celluloiddocka med tyngd i fötterna. särsk.
α') (†) i uttr. lägga hane på rör, eg.: nedfälla hanen på bössa; symboliskt för: avlossa bösskott. Schmedeman Just. 96 (1590).
β') (fullt br.) i utvidgad anv.: bringa (damm) att sjunka till marken (o. hålla sig kvar där). Rydberg Ath. 8 (1859). Det har regnat i natt; mycket litet, men nog för att lägga dammet. Bildt Ital. 236 (1896).
γ') (i sht i högre stil) bildl.: bringa (ngt) att avtaga i intensitet l. styrka; upphöra med (ngt). The berg-höge böllier / Läggia sitt ijfrige raas, bullra nu icke som förr. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). När hafvet lagt sitt böljesvall. Risberg Aisch. 20 (1890).
β) i uttr. lägga sitt huvud till vila, lägga sig till vila; äv. bildl.: avsomna, dö; lägga sitt huvud l. huvudet i ngns knä l. sköte o. d., lägga sig så att huvudet vilar på ngns knä osv. Hagberg Pred. 4: 104 (1818: till hvila). Kom, så skall jag lägga hufvudet i ditt sköte! Hagberg Shaksp. 3: 191 (1848). Det kom en dag .., då jarlen .. måste lägga sitt huvud till vila. Lagerlöf Holg. 2: 235 (1907).
γ) om anbringande av byggnadsmaterial; jfr 12; ofta mer l. mindre bildl. Lägga ngt till grund (för ngt), se GRUND, sbst.1 III 1 d β. Han skal leggia then första stenen (till byggnaden). Sak. 4: 7 (Bib. 1541). Till kyrkan St. Laurents sig glad beger. / ”Du Finn, kom ner, / .. / På tornet der fattas en endaste sten, / den lägges sen”. Tegnér (WB) 5: 167 (c. 1825). — särsk. (†) med indirekt obj. Hoo haffuer henne (dvs. jorden) en hörnsteen lagdt? Job 38: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: lade hennes hörnsten).
δ) om anbringande av förband, plåster l. salva o. d. på en skadad kroppsdel; äv. mer l. mindre bildl. Jesaia badh at man skulle tagha itt plåster aff fikon och leggia vppå hans böld. Jes. 38: 21 (Bib. 1541). OMartini Pred. D 4 a (1606; bildl.). 2NF 24: 1372 (1916). — särsk. (†) i det bildl. uttr. lägga ngt på ngns ögon, muta l. besticka ngn med ngt. (Främlingar äro förbjudna att föra ut ris m. m., men) då de lägga på Turkarnes ögon några Rdr och Ducater, så går lastningen fort för sig. Eneman Resa 1: 156 (1712). jfr (†): Han har icke det han kan lägga på ögat (dvs. han är utfattig?). Rhodin Ordspr. 62 (1807).
ε) i fråga om anbringande på ngn l. ngt av bojor l. annat som hindrar hans (dess) fria rörelse; numera företrädesvis mer l. mindre bildl. Lägga band på ngn (sig) l. ngt, se BAND, sbst.1 4 d slutet. Lägga en hämsko på ngt, se HÄM-SKO 2.
ζ) med avs. på ngt som placeras i förvar ngnstädes; äv. övergående i bet.: samla (på lager). OPetri Kr. 296 (c. 1540). (Klockaren bör) prestens korn läggia i ladhu, så at thet blifwer wäl bewarat. Rudbeckius Kyrkiost. 42 (c. 1635). Lägg inte mjöl och bröd på lager! SvD(B) 1941, nr 79, s. 8 (rubrik). (†) Vij behöffve een hoop thomfaatt och tunne trä till Stocholms slott ath lathe leggie någett skepzöll utij. G1R 23: 248 (1552).
η) (i vissa trakter) trädg. sätta l. plantera (ngt); numera bl. med avs. på (växt som sättes gm) rot, knölstam l. dyl. Trozelius Rosensten 74 (1752). Dahlian lägges om våren när frosten upphört, medels rotknölar direkt på kalljord. Abelin MTr. 100 (1902).
ϑ) i fråga om undanläggande av ngt; äv. mer l. mindre bildl. Lägga ngt åt sidan l. åsido (förr äv. av vägen l. avsides l. sin kos). Lägga ngt till handlingarna, ad acta, se HANDLING 10 a, AKT, sbst.1 II a anm. 2:o. Lägga på hyllan, se HYLLA, sbst. 1 b β. Schroderus Comenius 745 (1639: sin kos). Att iagh E:s H. E. W:tz skrijfwelse .. hafwer aff wägen lagt, och altså förgätet att beswara. VDAkt. 1668, nr 23. Widekindi KrijgH 430 (1671: affsijdes). Nilsson FestdVard. 86 (1925: åt sidan). — särsk. spelt. bortlägga (kort varmed man icke skall spela). Grand Misere spelas med alla Kort, så at intet lägges. UnderrBostSp. 8 (1803).
ι) i fråga om placerande av ngt i l. på ngt för att där prepareras på visst sätt; äv. bildl. Lägga i blöt, se BLÖT, sbst. Lägga i vatn något som är salt. Serenius X 4 a (1734). Auerbach (1911).
κ) i fråga om anbringande av ngt ss. beståndsdel l. ingrediens i ngt. Lägga socker i kaffet, salt i gröten. Auerbach (1911). särsk. bildl.
α') (i sht i högre stil) ingjuta (ngt i ngt); låta (ngt) ingå ss. innehåll l. värkande kraft o. d. (i ngt); inlägga (känsla l. allvar l. iver o. d. i ngt); jfr INLÄGGA 9. Lägg stål i svärd och allvar i leken, konung. Tegnér (WB) 5: 15 (1825). (Man såg i kyrkan) att alla lade sin själ i den jublande åkallan af (Gud). Rydberg 8: 232 (1874). All makt hon ägde lade hon i blicken. Lagerlöf Länk. 57 (1894).
β') [specialanv. av α'] i uttr. angivande att ngn vid användande l. uppfattande av ett ord o. d. giver detta en viss innebörd. Lägger du en mening i ordet (se) och jag en annan, varder resultatet icke klarhet, utan förvirring. Rydberg Varia 39 (1890, 1894).
λ) i uttr. angivande att ngt anbringas ngnstädes ss. ett medel att fånga ngn l. ngt l. att hindra ngn l. ngt att komma fram på en väg o. d.; ofta mer l. mindre bildl.; äv. övergående i bet.: anordna (hinder o. d.). Lägga hinder i vägen o. d., se HINDER 3 c. särsk.
α') fisk. med avs. på nät, långrev o. d.: lägga ut, sätta ut, kasta ut. Dömdes Bentt .. fför han haffuer lachtt siäll nätt fför sancte Peders dagh. BtFinlH 2: 32 (1544). Att fara ut med skötarne kallas (i Gävleborgs län) genomgående ”fara och lägga”. Arwidsson Strömm. 18 (1913).
β') (numera föga br.) i uttr. lägga en snara l. snaror för ngn l. ngns fötter; i sht bildl. The haffua .. lagdt ena snaro för mina föter. Jer. 18: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: snaror hava de lagt ut för mina fötter). Ekelund Fielding 6 (1765).
γ') (i sht i Finl.) i uttr. lägga (ett) krokben för ngn, sätta krokben för ngn; äv. bildl. Jag lade likasom oförvarandes ett krokben för henne i dörrn. Topelius Vint. I. 2: 90 (1867, 1880). De egenskaper, som lägga krokben för den ekonomiska karriären. Essén Doll. 133 (1917).
μ) i uttr. angivande att ngt placeras så att det ligger ordnat resp. oordnat l. bildar en figur l. stapel o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Lägga ved i travar. Lägga ngt huller om buller. Lägga (armarna, benen, händerna, två strån) i kors, se ARM, sbst. I 1 c β, HAND 2 b η, KORS I 9 a (α, β). Lägga ngt på hög, se HÖG, sbst.1 1 c slutet. (Man skall) Läggia bemelte Miöl på ett rent Bord, vthi en högh. Salé 107 (1664). I krets lagda stenar. Hahr ArkitH 43 (1902). särsk.
α') i uttr. lägga ngt i ordning l. till rätta, placera ngt (särsk. en samling föremål) så att det ligger ordnat; äv. i utvidgad anv., för att beteckna att ngt bringas att få en slät l. jämn yta; äv. bildl., i fråga om arrangering av förhållanden o. d. på ett lämpligt sätt. Schroderus Os. 2: 185 (1635: lagdt .. til rätta). Då jag dagen förut hade lagt min samling af Riksdags-Beslut i ordning. Posten 1769, s. 409. Sedan han lagt i ordning sitt af blåsten något oordnade hår. Klockhoff ESkr. 87 (c. 1860). (Naturen) fick icke vara fullt sig sjelf, den skulle läggas till rätta för det romantiska ögat. Ljunggren SmSkr. 2: 185 (1879). Lägg sanden till rätta, så att ingen ser, att den har varit rubbad! Lagerlöf Holg. 2: 430 (1907).
β') i uttr. lägga ngt i veck, lägga ngt så att det bildar veck; vanl. i utvidgad anv.: behandla ngt så att dess yta bildar veck. Sahlstedt (1773). Då lägger han (dvs. Mefisto) sitt anlete i veck, / i visa veck som Senecas och Platos. Fröding Guit. 93 (1891).
ν) (i vissa trakter) med omsorg nedstuva (strömming); särsk. i uttr. lagd strömming, motsatt: föst strömming. PH 4: 2576 (1748). FoFl. 1907, s. 263.
ξ) i uttr. angivande att ngt vändes så att det vilar på viss sida; äv. oeg. (utan tanke på att objektet anbringas på l. mot ngt): vrida l. vända (ngt, så att det får en viss riktning l. ett visst läge); ofta i uttr. lägga huvudet l. sitt huvud på sned, stundom lägga huvudet l. öronen bakåt (förr äv. åt) ryggen. Almqvist Törnr. 3: 152 (1850: åt ryggen). Älgen hade lagt huvudet bakåt ryggen och sprang med största hastighet. Lagerlöf Holg. 2: 38 (1907). Fru Cecilia lade huvudet på sned och stirrade virrigt framför sig. Bergman JoH 254 (1926). — särsk. sjöt. i uttr. angivande att ett roder vändes l. vrides åt höger l. vänster l. (övergående i bet. 19) att ett fartyg bringas i annat läge i förhållande till vinden o. d. Lägg Roor om styrbord. SkepCommSkepzb. 1689. Korvetten lades bidevind med kurs litet söder om Kap Antonio. Melander Långtur 149 (1896). Stenfelt Skepp. 44 (1903).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 a γ, δ α', b β—ε, ϑ—μ). Lägga hand(en) l. sista handen vid ngt o. d., se HAND 9 g. Lägga benen på nacken l. ryggen, se BEN, sbst.1 II 1 c δ. Lägga hyende under lasten o. d., se HYENDE b. Se, naturen är död. / Natten .. / på dess bleknade pragt / har sitt bårtäcke lagt. Tegnér (WB) 2: 134 (1813). Laura hade i god tid lagt ett mjukt, skyddande späcklager mellan sig och världens grymma fimbulvinter. Siwertz Sel. 2: 222 (1920). — särsk.
a) i uttr. angivande att ngn överlämnar l. anförtror ngt åt ngn, giver l. tilldelar ngn ngt o. d. Lägga ngt för l. vid ngns fötter o. d., se FOT 1 c κ δ'. När .. (bibelöversättarna) lade den heliga skrift i svenska folkets händer. SvTidskr. 1873, s. 492. Riksförmyndarne, de gamle, / Lägga i den ungas (dvs. drottning Kristinas) händer / Frukterna af tolf års bragder, / Magt och skatter, nya länder. Snoilsky 2: 21 (1881). (†) (Drottning Kristinas förmyndare) lägge Äplet, Swärd och Crono, Nykel, Scepter, / til Hennes Sköt, och skötsl. Stiernhielm Jub. 129 (1644, 1668). särsk.
α) (†) i uttr. lägga ära på ngt, hedra ngt. The (lemmar) wij holla icke alstings höwisk wara, them lägge wij mästa ären vppå. 1Kor. 12: 23 (NT 1526; Bib. 1917: bekläda vi med så mycket större heder).
β) (†) i uttr. lägga hugg l. slag å ngn, tilldela ngn hugg l. slag; lägga ett sår på ngn med ngt, såra ngn med ngt. Itt wåda sår, han hade lagt på en quinna mz en knif. VRP 1623, s. 30. MB 24: 6 (Lag 1734: hugg eller slag).
γ) (i ålderdomligt spr.) i uttr. lägga smälek på ngn, smäda ngn; lägga lack och lyte på ngn (se LACK, sbst.1 1); förr äv. lägga beskyllningar l. blam l. klick på ngn l. ngt, framställa beskyllningar mot ngn l. ngt resp. tillvita ngn l. ngt vanhedrande fel o. d.; förr äv. lägga en skamfläck på ngn, (gm sitt uppträdande) draga vanära över ngn. Biskoparna moste forordna vtöfwer them Kyrkiestraff, som medh laster och ond Exempel lade på Församblingen en Skamfläck. Schroderus Os. 1: 239 (1635). De beskyldninger hon hafuer lagdt på sin man och H. Susanna. VRP 1646, s. 147. Swedberg Schibb. 253 (1716: klick). Medan de lärde i Israel endast sågo ringhet hos Jesus och lade smälek på honom (så osv.). Beskow Pred. 143 (1901).
δ) (mindre br.) i uttr. lägga namn l. öknamn på ngn l. ngt, giva ngn l. ngt namn (av icke officiell karaktär) l. öknamn. Det öknamn, som de .. hade lagt på mig, gjorde mig mången gång harmsen. Roman Holbg 100 (1746). Lagerlöf Jerus. 2: 237 (1902).
b) med särskild tanke på att det som lägges ngnstädes tynger l. trycker på underlaget l. giver det större tyngd l. vikt l. hämmar dess fria rörelse o. d. Lägga vikt vid l. på ngt, markera l. poängtera ngt, uppfatta l. behandla ngt ss. viktigt. Lägga vantarna på ngt l. ngn (vard.), bemäktiga sig l. lägga beslag på ngt l. ngn. Lägga beslag l. kvarstad på ngt, se BESLAG II 1, 2, KVARSTAD 2. (Armfelt) ville .., att Sverige .. skulle lägga sitt svärd i vågskålen för Napoleons störtande. Tegnér Armfelt 3: 415 (1887). Vid tornbyggnaden och vid rikt sirade portaler lade man särskild vikt. Hahr ArkitH 224 (1902). särsk.
α) med avs. på andligt l. ekonomiskt tryck, arbetsbörda, bekymmer, sorg o. d. som bringas att påvila l. trycka ngn (l. ngt). J leggien byrdher på menniskionar, som the icke dragha kunna. Luk. 11: 46 (NT 1526). (Han) bad .. at thet höga ärendet måtte icke läggias på honom. RA I. 3: 43 (1593). Döm ej strax den vilseförda, / stolte Vise, med förakt. / Icke vägde du den börda / Ödet på hans skullra lagt. Tegnér (WB) 1: 204 (1806). På dig, o Helge, lägger jag fadrens sorg, / o älska som en dotter min Ingeborg. Därs. 5: 18 (1825).
β) [specialanv. av α] om påläggande av skatter l. avgifter o. d. Lägga tull (i sht förr äv. böter l. straff l. vite) på ngt, belägga ngt med tull (resp. böter osv.). G1R 1: 203 (1524: straffh). Almogen besvera sigh alredha öfver de pålager han på dem lachtt haffver. OxBr. 5: 302 (1624). På blåcker haffver Regeringen lagt så stoor tull, som giöras kan. RP 8: 41 (1640). (Redan) under 1200-talet (funnos) i Sverige för ankommande köpmän afgifter, dels lagda på personerna, dels på varorna. Hildebrand Medelt. 1: 619 (1884).
c) i uttr. angivande att ngn låter ngt göra ett djupt intryck på sitt sinne, allvarligt beaktar ngt l. hos en annan inskärper ngt o. dyl. l. att ngn riktar sin uppmärksamhet l. sitt intresse mot ngt, fäster sitt hjärta vid ngt o. d.
α) [delvis specialanv. av b] med obj. betecknande ngt som gör intryck l. beaktas l. inskärpes o. d.; numera särsk. i uttr. lägga ngt på minnet, inprägla ngt i sitt minne, lägga (ngn) ngt på hjärtat o. d. (se HJÄRTA I 1 f ε γ'), förr äv. lägga ngt på hågen l. sin håg (se HÅG 1 b ε). Si thetta skole wi höra och leggia på minnet. Swedberg Cat. 17 (1709). Östergren (1932). särsk.
α') (†) i uttr. lägga ngt på ngns samvete, göra (utförandet av) ngt till en samvetssak för ngn. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Mellin Nov. 1: 270 (1846, 1865).
β') i uttr. lägga ngt på sinnet (förr äv. på sinne), låta ngt gå sig till sinnes; taga sig när av ngt; förr äv.: beakta l. fästa avseende vid l. bry sig om ngt. LPetri Œc. 69 (1559; i bet. ’beakta'). Lägg icke sådana små saker på sinnet. Runeberg 4: 253 (1836). Hans benägenhet att lägga saker tungt på sinnet. Wirsén Krit. 42 (1901).
γ') (†) i uttr. lägga sig ngt när(a) l. förnär, låta ngt ligga sig varmt om hjärtat, vinnlägga sig om ngt; jfr 9 c β β'. Oss synes somlighe leggia sigh thetta ærendit (dvs. insamlingen av en gärd) icke fornær en doch thet wil ligewel gella alla paa. G1R 3: 109 (1526). Så när lade han (dvs. aposteln Andreas) sigh icke .. thenna sakena (dvs. omsorgen om sin familjs underhåll), .. at han (osv.). LPetri 3Post. 3 a (1555). Dens. KO 91 a (1561, 1571).
β) med obj. betecknande uppmärksamhet, håg l. sinnelag o. d.
β') [möjl. eg. utgående från 9 c] (†) i uttr. lägga en tanke på ngt, ägna en tanke åt ngt. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 b (1643).
γ') [möjl. eg. utgående från 9 c] i uttr. lägga märke till ngn l. ngt, märka l. varsna ngn l. ngt. Hos många vexter äro .. (blommorna) små och obetydliga, så att de flesta menniskor icke lägga märke till dem. Berlin Lsb. 154 (1852). Lagerlöf Holg. 2: 445 (1907).
ε') (†) i uttr. lägga hågen l. sin håg l. sitt sinne på l. till l. vid ngt, vända sin håg mot ngt; ägna sitt intresse åt ngt; med liv o. lust uppgå i ngt. Forsius Fosz 458 (1621). (Han) ladhe sitt Sinne til at sambla Rijkedomar. Schroderus Os. 1: 203 (1635). Sedan jag min håg på rim och Verser lagt. Brenner Dikt. 2: 103 (1696). Lägga all sin håg vid sysslan. Sahlstedt (1773).
d) i uttr. angivande att man låter ngt utöka l. förstora ngt l. bilda ett tillskott l. komplement till ngt l. att man låter ngt följa på ngt. Lägga räntan till kapitalet (bankv.), överföra räntan till kapitalet (för ränteberäkning på det sålunda förstorade kapitalet). Lägga sten på börda(n), se BÖRDA, sbst. 4 a. Lægh ther tiil saa monga klippinga som tu kan giissa her bærendt behoof hafwer. G1R 1: 60 (1523). Man föractar jw icke ene menniskios testamente, thå thet gillat är, Man lägger ey heller någhot ther till. Gal. 3: 15 (NT 1526). Lägg lijtet til lijtet, dhet blijr fulle en gång stoort. Grubb 482 (1665). Tyst lägger tiden stund till stund. Geijer Skald. 12 (1811, 1835). Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd? Mat. 6: 27 (Bib. 1917; NT 1526: sätia). När .. behovet av högre bildning hade blivit större, lades till den gamla skolan från medeltiden en högre skola, ett gymnasium. BygdFolk 1: 210 (1927). särsk.
α) i fråga om addition. Tenna 2 mijlor legg til te förra, så får tu 152. Luth Astr. 80 (1584). Zweigbergk Räkn. 25 (1839).
β) språkv. i fråga om fogande av ett ordbildningselement till en stam o. d. Wallenius Proj. G 6 a (1682). Vanligtvis läggas böjningsändelserna till utgångsformen, antingen oförändrad eller med bortkastande av ett trycksvagt -a eller -e, t. ex. gosse (-en, -ar). LoW Inl. 55 (1911).
γ) (i sht i skriftspr.) i uttr. vari man efter omnämnande av flera sammanhörande saker l. omständigheter fäster uppmärksamheten på ännu en l. flera saker osv. som höra med i sammanhanget; särsk. i imper. o. konditionala bisatser, i sådana uttr. som lägg härtill l. därtill, om man härtill l. därtill lägger l. om härtill l. därtill lägges att osv. Runeberg 2: 68 (1846). (Han hade) lång, rak näsa och två raka ögonbryn. .. Lägg därtill ett avmätt, ibland nästan kyligt väsen och en röst, som var låg utan förtrolighet. Siwertz Varuh. 58 (1926).
δ) (i religiöst spr.) i uttr. lägga en ed till (förr äv. på) ngt, bekräfta ngt med en ed. Thå gudh wille ymneligha bewisa sitt vpsåtz fastheet, them som arffuinga skulle wara till lyfftet, ladhe han ther en eedh vppå. Ebr. 6: 17 (NT 1526; Bib. 1917: lade .. därtill en ed). Svart Gensw. K 3 a (1558).
3) i uttr. angivande att ngn lägger (i bet. 1 b) ngt ngnstädes, för att det skall vara tillgängligt l. kunna ses l. undersökas o. d.; ofta bildl. Lägga ngt på bordet, se BORD, sbst.1 5 a γ, b α. Sa[m]ma dag kom Olaff swart .. och lagde jt fulm[ac]te b[re]ff paa disken (dvs. på domarbordet) lÿdend[es] at (osv.). OPetri Tb. 6 (1524; uppl. 1929). särsk.
a) (†) i uttr. lägga ngt i rätt(en), framlämna l. förete ngt vid domstol(en). HH XIII. 1: 4 (1561). Kom för Rätten Bärendt Hanneman, och ladhe een Rechningh i Rätten emot Jörren Woole. EkenäsDomb. 1: 55 (1641).
b) (†) i uttr. lägga ngn ngt för l. under ögonen l. lägga ngt för l. under ngns ögon, låta ngn se l. få del av ngt, (upp)visa l. utveckla l. framställa l. klargöra ngt för ngn; äv. lägga ngt under ögonen, taga ngt i (närmare) betraktande, skärskåda ngt; äv. lägga för ögonen, med saksubj.: visa, ådagalägga. Stiernhielm Arch. O 2 b (1644: vnder ögonen). Dalin Arg. 1: 49 (1733, 1754: för ögonen). Så at jag härvid har intet mera at erindra, än hvad sielfva hufvuddocumenterne .. innehålla, och för ögonen lägga. VDAkt. 1749, nr 568. Schartau Pred. 463 (1820: för allas ögon). Om man lägger dessa begge olika fenomener (dvs. ytlighet och bedrägeri) skarpare under ögonen, så skall man finna (osv.). Almqvist Monogr. 358 (1845). Samtiden 1873, s. 471.
c) (†) övergående i bet.: framlägga l. utveckla (skäl, bevis o. d.), framställa (en invändning o. d.). Theremott ladhe Söffringh för rätte godh skäll och bewijss medh breff och seghell. HH XIII. 1: 83 (1563). (Hövitsmannens) naturliga omdöme hade .. kunnat lägga för Frälsaren åtskilliga inkast. Bælter JesuH 3: 203 (1756).
4) (†) hänskjuta (ngt till ngn). Her om lades till nempnden, huad dom de wille afseije om Mårten. HellestadDomb. 14/9 1605.
5) [utvecklat ur 1 b] (i poesi, numera föga br.) i uttr. lägga ngt genom livet o. d. på ngn, köra ngt genom livet på ngn; stundom (med objektsväxling) lägga ngn genom huvud(et) med ngt, genomborra ngns huvud med ngt. Annan en straxt lade: / Mig genom hufvud med ett loo. Odel Sincl. 46 (1739). Blott jag mitt svärd nu hade, / .. / jag genom lifvet lade / på dig den hvassa egg. Tegnér (WB) 5: 81 (1825).
6) [utvecklat ur 2 a β] (starkt vard.) i uttr. lägga ngn på käften l. truten, ge ngn ett slag på munnen. Låten edra pojkar .. lägga hvarandra på truten! SöndN 1862, nr 41, s. 2. Janson Gast. 98 (1902).
7) [utvecklat ur 1 b] (i sht i fackspr.) (över)-täcka l. bekläda l. belägga (ett golv l. tak, en väg l. gata o. d., med ngt). VarRerV 24 (1538). (Golvet) som lagdt war medh gröön, hwijt, goll och swart Marmorsteen. Est. 1: 6 (Bib. 1541). Brunnen räntzas grafves diupare och lägges med Steen in uti. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7. Vid 1400-talets midt tyckas .. alla de viktigare samfärdsvägarna (i Florens) ha varit lagda med sten eller tegel. PT 1913, nr 154, s. 3.
8) (mera tillf.) om vinter, kyla o. d.: isbelägga (ett vatten); förr äv. i pass. med intr. l. refl. bet., om vatten l. is: isbeläggas resp. bildas ss. ett täcke, lägga sig (se II 3). För æn siön legghes j nærwarandis vintther. G1R 3: 316 (1526). Jag (lopp) längre ut på en klarare is utan att vetta, det den första natten förut lagder var. Roland Minn. 13 (c. 1748). När vintern hade lagt älfven, så att man kunde både gå och rida öfver den. Cederschiöld Erikskr. 167 (1899).
9) [specialanv. av 1 (b) o. 2] i uttr. angivande att ngn (stundom i samband med placering) avgiver (giver ifrån sig) l. befriar sig från l. gör sig av med ngt l. använder ngt på visst sätt o. d.; jfr förb. LÄGGA AV 3, 5, AV SIG, BORT 1, IFRÅN SIG 1, TILL 9, 10.
a) om fågelhonas l. fiskhonas anbringande av ägg resp. rom ngnstädes i samband med värpningen l. rommens utgjutande; äv.: värpa (ägg) resp. utgjuta (rom). I det rum Ankan öfver vintren hyses, bör hon äfven få lägga sina ägg. Dahlman Reddej. 121 (1743). Då (fisk-)honorna lagt sin rom, fugtar hanen dem med mjölke. Berlin Lrb. 42 (1852). I dessa bruna nästen .. lägga de bruna näktergalarna sina bruna ägg. Rosenius SvFågl. 1: 4 (1913).
b) (†) om däggdjur l. fåglar: framföda l. få (ungar); sätta (en kull). Dessa gåsungar äro lagda här vid gården. Adlerbeth FörslSAOB (1798). (Suggan) lägger vanligen två kullar om året. Nilsson Fauna 1: 455 (1847). (Skatorna) parade sig och lade ungar. Allvin Mo VIII (1857). — särsk. i uttr. lagd efter (visst avelsdjur), fallen efter (visst avelsdjur). VexjöBl. 1848, nr 7, Bih. s. 1.
c) med mer l. mindre abstrakt obj.; jfr 2 c β β', γ'; numera företrädesvis (jfr dock β β') i uttr. lägga ett (godt) ord för ngn, förr äv. lägga ett ord (för) ngn till godo l. lägga ngn till godo l. lägga till godo för ngn, fälla ett godt ord för ngn, lägga sig ut för ngn. På thet hann skulle läggie et ordh eller thu för hännes dotter Margrethe tilgodhe. SthmTb. 3/7 1599. Jag vet at k. Bror lärer såsom deras gamla vän .. läggia för dem (dvs. fångarna) til godo. Bark Bref 1: 204 (1704). Om ett ord ni ville / För fosterlandet lägga, ack, det skulle (osv.). Hagberg Shaksp. 1: 240 (1847). Annerstedt Rudbeck Bref cxviii (1899). särsk.
α) (†) i uttr. lägga många l. flera ord (på ngt), använda l. spilla många l. flera ord (på ngt); äv. lägga många ord l. mycket på skogen, spilla många ord, vara mångordig (i onödan). OPetri MenFall N 6 b (1526). (Vi förmoda att) thet är alle nock vitterligit, så att ther upå icke behöfvis nu månge eller flere ord lägges. RA I. 1: 709 (1560). Oanseedt .. vtskickade goffue före och mycket lade på Skogen, om stoor .. hielp som the förmodde aff Keyseren (så osv.). Tegel G1 2: 367 (1622). jfr (†): Men iag må intet meer läggia här om, wäl wetande, att begge desse ordspråken äro sanna. Rudbeck Bref 180 (1679).
β) (numera föga br.; se dock β') med avs. på arbete, möda, omsorg, konstfärdighet o. d.: nedlägga, utveckla, göra o. d. Hwad konst på händer och föter och flere vthwartes lemmar lagd är, thz seer man för öghonen. OPetri MenSkap. 9 (c. 1540). (Drottningen begär av) Ständerne, att dee af dem, som sådant (dvs. skolfrågor) bäst förstå, läggie deres omaak härtill. RARP 4: 240 (1649). Särdeles omsorg måste läggas vid behandlingen af de ytor, som skola nielleras. TT 1871, s. 58. jfr (†): Then thär noghott viidht här uthi (dvs. i studier) komma vill, han måste halff heller snarare heela sin ålder här upå läggia och förnöta. OxBr. 12: 568 (1614). särsk.
β') [fsv. läggia vin, läggia sik vin; jfr fsv. giva sik vin; möjl. delvis (med indirekt refl. obj.) utgående från 2 b] (fullt br.) i uttr. lägga sig vinn (om ngt), förr äv. lägga sig vinning l. lägga (sin) vinn l. vinning (om l. på l. å ngt), bemöda sig l. beflita sig l. vinnlägga sig (om ngt). Taa wil iak .. lægge meg vijn om edart bezsta. G1R 1: 53 (1523). The förwerffua penningar och leggia sigh ther winning om. Bar. 3: 18 (Bib. 1541). Regera mit hiartha hugh och sindh, / lat inghen migh frå tigh skilia, / at iagh på gudz fruchtan legher vin. Visb. 1: 120 (c. 1620). (Då förf.) endast lade sin vinning om uttryckets frapperande elegans. Hammarsköld SvVitt. 1: 253 (1818). Med sitt poetiska sinne skulle Sibbern säkert blifvit en framstående lyrisk poet, om han därom lagt sig vinn. De Geer Minn. 1: 230 (1892).
γ') (†) i uttr. lägga bättring l. böter l. böte på ngt, åstadkomma bättring i ngt, göra bättring l. bättra sig i ngt. Ther någor Scholemestare wil wara försumelig och oflitigh j sitt embete .. tå skal han först .. förmanas, och hwar han tå icke legger ther böter på, tå skal Ordinarius settia honom aff. LPetri KO 84 b (1561, 1571). UppsDP 25/2 1595 (: bättring). Schroderus Os. 1: 215 (1635: Böte).
10) (†; se dock slutet) med avs. på pänningmedel o. d.: giva ut, släppa till, erlägga, betala, använda (på visst sätt). Sa ath then læggie mera som mera formectha. G1R 4: 95 (1527; i fråga om en gärd). Skall same penning[ier] legges till ath bethalla stadzsenns gield med. SkrGbgJub. 6: 264 (1592). Å ömse sidor vidgås, at drängen lagt en hop penningar til at godtgöra Enkans skulder. VDAkt. 1798, nr 60. När man lägger sina pengar, vill man också ha sin vara. Hedenstierna Marie 224 (1896). — särsk. (numera bl. vard.) i förb. med prep. på l. (ut)i: använda l. förbruka (pängar) på ngt (till köp av ngt); äv. nedlägga l. investera (pängar) i (en egendom l. ett företag o. d.); förr äv.: utgöra (skatt i ngt). Lägga en massa pängar på struntsaker. G1R 17: 190 (1545). Osz vore .. icke obehageligith, att the små partzeler, som bönderne thär i läneth åhrligenn utgöre pläga .., motte bliffve lagde i boskap. Därs. 28: 138 (1558). Effther hon haffwer lagt sam[m]e peninger i th[et] hus som hon köpte på Skomakere gathenn, Derföre (osv.). SthmTb. 23/2 1590. Sin Sold skal .. (krigsmannen) läggia på godhe Wapn och Wärjor, och icke på Pracht och Pråål. Schroderus Os. 1: 207 (1635). Sedan förmöget folk lagt ansenliga medel i dessa näringar (dvs. industrierna). SvMerc. 1764, s. 901. Bremer Hertha 394 (1856). Lägga sina pengar i en egendom. Östergren (1932).
11) [utvecklat ur 1 b] successivt anbringa l. iordningställa l. utföra (ngt) gm att (på visst sätt) hoplägga l. sammanfoga l. utlägga olika föremål l. materialier. Lägga (en) patience, en stjärna. Wedhuggaren .. lägger Wedhkastar. Schroderus Comenius 529 (1639). Flickan sitter på tufvan / Med rosor i sin famn, / Och gossen lägger af bladen / Det fagra barnets namn. Klockhoff ESkr. 97 (c. 1860). särsk.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. lägga matsäck (till ngn), göra i ordning matsäck (åt ngn); äv. med indirekt obj. Iag hade maatsäck medh mig som min fromma och dygdesamma maattmoder mig lade. VDAkt. 1711, nr 158. Broman Glys. 3: 22 (c. 1730). Wägner Sval. 137 (1929).
b) korgmak. i uttr. lägga (en) kant, gm olika slags flätning börja l. avsluta ett korgmakeriarbete så att stakarna o. skenorna bli stadigt fästa. Hierta-Retzius ArbStug. 97 (1897).
c) (i fackspr.) (för hand) hopsno (ett rep o. d.). Lägga .. tömmar. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 188 (1863). Lägga platting. Ramsten o. Stenfelt (1917).
d) sjöt. åstadkomma (ett öga i ena ändan av en tross) gm kombination av lång- o. kortsplits; i sht i uttr. lagt öga. Platen Glascock 1: 243 (1836). Öhrvall Knut. 94 (1908).
12) [specialanv. av 11] i fråga om byggnadsvärksamhet o. d.: successivt anbringa l. iordningställa (tak, golv, fundament, bro o. d.), anlägga, bygga, göra; jfr 1 b γ. Lägga tak på en byggnad, golv i ett rum. Att golffwet j Store salen är halff parten lagt .. behager oss. G1R 15: 164 (1543). Theras wäg låg öfwer några moratzer och diken, öfwer hwilka stenbroar uthuggne och lagde woro. Peringskiöld Hkr. 2: 227 (1697). Golfvet lägges .. af .. hårdbrändt tegel. TByggn. 1859, s. 55. Trappstegen äro breda och lagda av vitaste marmorsten. Lagerlöf Troll 2: 242 (1921). särsk.
a) i uttr. lägga grund(en) l. grundvalen (till ngt); äv. i oeg. l. utvidgad l. bildl. anv. (jfr c, d); se GRUND, sbst.1 III 1 (a, d (α)), GRUNDVAL 2 a.
b) byggn. i uttr. lägga (en mur o. d.) i (mur)-bruk, uppbygga (en mur o. d.) med användande av murbruk ss. bindemedel; äv. lägga (ett golv o. d.) i (visst slags) trä l. i mönster o. d., förfärdiga (ett golv o. d.) av (visst slags) trä resp. låta (ett golv o. d.) bilda mönster. Golfvet lades i olika färgadt trä och i mönster, öfverensstämmande med takindelningen. Böttiger Drottnh. 25 (1889). Fornv. 1933, s. 169 (: läggas i bruk).
c) (i fackspr.) oeg. (jfr a), med avs. på väg, drivbänk l. blomstersäng l. tjärdal (förr äv. humlegård) o. d. Ati huar i szin stadt, wele legge eder humble gårder. G1R 12: 146 (1539). Gata lägges af oskifto mellan hvarje tomt i by. BB 1: 1 (Lag 1734); jfr 19 c. En (driv-)bänk som lägges i januari eller början af februari måste ha omkring 3—4 fot hög ströbädd. HbTrädg. 1: 115 (1872). Man hade kommit överens om att anordna märkesåkning under (skid-)kursen och denna kväll lades ett spår. PåSkid. 1931, s. 93.
d) bildl. (jfr a), med mer l. mindre abstrakt obj.; särsk.
α) med avs. på plan o. d.: (i detalj) uppgöra, uttänka; ofta i fråga om plan som uppgöres av flera personer i gemenskap; särsk. i uttr. lägga råd (om ngt), lägga planer, äv. lägga planen (i sht förr äv. plan l. en plan) till ngt. Om morgonen skal man leggia rådh, och om afftonen j gestebudh gåå. SvOrds. B 8 a (1604). Lägga plan till något. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Under samma tid hade de allierade .. sinsemellan lagt råd om formerna för en europeisk fredskongress. 3SAH 3: 308 (1888). Nu satte han sig som en väl rustad general att lägga planen till kampanjen. Strindberg Hafsb. 35 (1890). Hedin Pol 2: 157 (1911). särsk. i fråga om onda planer (riktade mot ngn). The phariseer .. ladhe rådh emoot honom huru the motte förgöra honom. Mat. 12: 14 (NT 1526). Det är dock orätt, att du inte varnar kolonisterna, då du vet, att det lägges planer emot dem. Lagerlöf Jerus. 2: 252 (1902).
β) (†) upprätta l. inrätta (ngt som skall ha viss varaktighet), ingå (ett vänskapsförhållande), stifta (ett bolag), sluta (fred l. stillestånd). (Man skall) sky och undfly allehanda Last och lättfärdigt Sälskap, och ingen Wänskap läggia med them. Brahe Oec. 26 (1581; uppl. 1920). Sedan lades en godh fridh mellen Sverige och Danmarck. HH 20: 219 (c. 1595). Vil man med annan bolag lägga, och drifva handel samman; tå skal afhandling ther om skrifteliga ske. HB 15: 1 (Lag 1734).
γ) (†) i uttr. lägga sällskap (l. följe l. lag, se FÖLJE 1 b, LAG, sbst.3 13 a), göra följe l. sällskap (med ngn). Hoo selskap legger medh Gudh han skilies icke widh honom. SvOrds. B 1 b (1604).
13) [utvecklat ur 1 b o. 12] ordna l. anordna l. gestalta l. utforma (ngt så l. så) o. d.; numera företrädesvis med mer l. mindre abstrakt obj. Barnets natur är (enl. Rousseau) god, och uppfostran skall läggas i enlighet med erfarenheten om denna. Sylwan (o. Bing) 1: 461 (1910). (F. Månssons) Sancte Eriks gård, en bredt lagd medeltidsskildring. 2NF 37: 660 (1925). Till nyåret skulle det komma en ny veckotidning, billig och lagd för en bred publik. Hedberg Räkn. 40 (1932). särsk.
a) (†) i uttr. angivande att en karta förses med gradnät, att en åker indelas i tegar o. d. Den som rätteligen förstår en sådan General Charta lägga uti gradus Latitudinis & Longitudinis, han må det giöra. ILandtmät. 1725, s. D 4 a. Der (potatis-)åkrarne ej äro lagde i tegar, blifva de dock nu (vid potatissättningen) indelade i sådana. QLm. 1: 26 (1833).
b) i uttr. lägga sina ord l. ordet (så l. så), uttrycka sig (så l. så); förr äv. lägga sina ord i lod och kvintin, se KVINTIN a. Ej illa, sade kungen, du lägger dina ord. Tegnér (WB) 5: 121 (1820). (Han var) i sitt sätt att lägga ordet i ett samtal en skrodör af aldra första sorten. Sturzen-Becker 1: 171 (1861). Hon lade gärna sina ord litet högtidligt och lillgammalt. Lagerlöf Holg. 2: 344 (1907).
c) (†) i uttr. lägga ngt till godo, till det bästa, ordna upp ngt (stridigheter o. d.) på fredlig väg (i godo). Then ther så legger all ting til thet betzsta at han fridh behalla kan, .. han haffuer lagdt större äro och prijs in. OPetri Kr. 57 (c. 1540). Dalin Hist. 2: 363 (1750: till godo).
14) (†) (med plog l. harv o. d.) bearbeta l. iordningställa (jord); äv.: utföra (vårarbete på jord); jfr HARV-, PLOG-, VÅR-LÄGGA. Fägnar mig, at han håller mit maner at kiöra och lägga åkeren godt. Wettersten Forssa 64 (c. 1750). Vid Hinneryd kommer Södra kyrkotaket .. at, efter lagd våhr, tiäras. VDAkt. 1760, nr 257.
15) [utvecklat ur 12 o. 13] i p. pf. i adjektivisk anv.
a) [jfr med avs. på bet.-utvecklingen BYGGA 9 e slutet] (numera knappast br. utom ss. senare led i ssgr) av naturen (så l. så) beskaffad l. gestaltad i fysiskt avseende; som har (sådan l. sådan) växt l. form l. färg o. d.; äv.: som har anlag (att bliva fet o. d.). Sin häst som war .. wäll lagd öfwer Creutz och bröst men håller ey mer än 9 qvarteer bakom sadelen. GenMRulla 1687, s. 379 (1688). Om honom (dvs. en hund) må här wäl then domen wara sagd: / I hela Werlden fins ej någon bättre lagd. Runius (SVS) 2: 44 (1705). Han är lagd at blifva fet. Sahlstedt 291 (1773). (Han) kastade en blick på sina vackra, väl lagda, men ännu icke serdeles Herkuliska händer. Knorring Förh. 2: 276 (1843). Sander o. Flodman 102 (1871).
b) (så l. så) beskaffad l. danad med hänsyn till själsliga anlag l. böjelser l. lynne l. temperament o. d.; som har lust l. fallenhet l. anlag (för viss värksamhet o. d.); som ligger för ngt; äv. om lynne l. temperament o. d.; jfr LIGGA 9. Vara lagd för (förr äv. till ngt). Vara allvarligt, djupt, optimistiskt, pessimistiskt, romantiskt lagd. Han är inthet sÿnnerligen lagder till dhet werldzlighe, der före woro wäll och önskeligit han sluppe militiæ tiensten. VDAkt. 1676, nr 151. Från barnsben känna de (dvs. gamla nordbor) inom sig en svällande kämpakraft, och deras sinne är lagdt för storverk. Lysander Faust 185 (1875). Det lesbiska folklynnet var ock lagdt för lyrisk diktning. Schück VLittH 1: 94 (1898). För att bliva en acceptabel präst fordras .. mera än att vara lagd för att uppträda offentligt. GHT 1924, nr 60, s. 3.
16) [utvecklat ur 2 b (β) o. 13] fastställa, bestämma, besluta, avtala o. d.
a) (†) i fråga om bestämmelse som träffas angående fullgörande av en viss prestation o. d.; särsk.: bestämma storleken av (en skatt l. avgift); äv.: bestämma priset på (en vara); äv. med indirekt obj.: bestämma storleken av (ngt) för (ngn). Sedhan maa then skatt leggias effter som mann kann finna redeligit wara. G1R 7: 196 (1530). Att the icke Köpa Oxarna dyrana änn som wij och Rikisins Rådh them lagtt haffua nemplig för xvj (dvs. 16) marcer dansca parett. Därs. 8: 243 (1533). (Vi hava) förstått, huru schatten ther i landett (dvs. Österbotten) ähr nu lagt effter jordetalet, så att effter ett karpelandh jordh uthgörs i schatpenningar en öre. Därs. 27: 80 (1557). Denna gårder .. haffua liditt skade aff haggelett, och nämden lade huar gård, sitt skadestånd, efft[er] som de skadan lidit hade. HammarkDomb. 7/10 1613. ÅngermDomb. 1645, fol. 3.
b) [delvis specialanv. av a] (numera knappast br.) jur. i uttr. lägga (e)mellan ngra l. ngra (e)mellan, fälla skiljedom mellan ngra, ordna upp förhållandena mellan ngra, medla mellan ngra. The gode men .. forku[n]nade at the haffde lagdt th[e]m saa emellen at hemi[n]g skulle giffua lucas X {marker} for syn skada (osv.). OPetri Tb. 89 (1525; uppl. 1929). Tvista kronohemman, ett eller flere, om jord och byaskilnad; lägge them Konungens Befalningshafvande mellan. RB 10: 16 (Lag 1734). SFS 1862, nr 51, s. 24.
c) i annan anv.
α) (†) i uttr. ngt är lagt ngn till glädjen l. sorgen, ngt är av ödet bestämt att inträffa för ngn o. bereda honom glädje resp. sorg. Är thet tigh til Glädien lagdt, / At tu skal winna then Möö, / Så är thet migh til sorgen lagdt, / För hennes skul skalt tu döö. PolitVis. 28 (1638).
β) (†) i uttr. (vara) lagd till döden, om sjukdom: (vara) bestämd att leda till döden. Holm NSv. 151 (1702). Drängen frågades, om han kunde bota alla sjukdomar? Hvartil han svarade ja, däräst det icke voro til döden lagdt. Linné Vg. 101 (1747).
γ) (†) i uttr. lägga till livs, låta (boskap) leva; uppföda l. lägga på (boskap). Broman Glys. 3: 147 (c. 1730). Efter Ållon år läggas ganska få gamla Svin til lifs. HdlÅgerupArk. 19/7 1787.
δ) (†) i uttr. lägga (ett) möte l. (en) stämma (med ngn), träffa överenskommelse (med ngn) att träffas, stämma möte (med ngn). Så hafua the båda stemnan lagt. Asteropherus 40 (1609). De hade .. lagt möte med Trueworth och Bazil i parken. Chenon Heywood 2—3: 211 (1773). jfr (†): På ingen anner rum the (dvs. danskarna) möten ladhe, / Vthen ther the sielffue öffwerhanden hade. Svart Gensw. K 3 a (1558).
17) [utvecklat ur 16 a] (†) låta uttagandet av en avgift l. skatt o. d. av (ngn l. ngt) gå (efter en viss princip); (så l. så) fastställa l. beräkna en utgående avgift l. skatt o. d. för (ngn l. ngt); (så l. så) skattlägga l. taxera (ngn l. ngt); äv. i sådana uttr. som lägga för (ett) fullgärds- l. fjärdingshemman, för 10 öres jord o. d., vid skattläggning räkna (en egendom) ss. ett fullgärdshemman resp. som en egendom med 10 öres skatt. TullbSthm 1536, s. 56 b. Mene thet rigesens råd gott vare .., att skattebonden till 3 mark och landbonden till 12 ore må lagder blifve. RA I. 1: 429 (1545). (Hon beklagade sig att) hon war lagd för högtt j Skotth[et]. 2SthmTb. 3: 56 (1554). (Gården) war lagdh för 10 öris Jordh. SthmTb. 9/2 1576. Tolff sedeslandh jordh skall recknes och leggies för ett fulgerdzhemman. Thulin Mant. 1: 75 (i handl. fr. 1602). LandtmFörordn. 199 (1765).
18) (i fackspr., föga br.) fixera l. utstaka (en gräns l. ett inmutat område, ett ”utmål”). Ransake och rätwiisligen läggie grentzerne. SvTr. V. 1: 86 (1595). I händelse (gruv-)anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder lagdt, vare inmutaren .. skyldig att (osv.). SFS 1884, nr 24, s. 5.
19) [utvecklat ur 1] utan tanke på att objektet bibringas en liggande ställning l. utbredes över ngt l. transporteras med händerna: giva (ngn l. ngt) en viss plats, placera, anbringa; utom i a—e nästan bl. med avs. på båt l. fartyg som man efter användandet l. vid uppehåll i resa l. vid stillaliggande ger viss plats i vattnet (särsk. vid strand l. på redd); äv. närmande sig l. övergående i bet. 22, i sådana uttr. som lägga (en båt, ett fartyg) för ankar, på svaj. Lägga båten vid bryggan, flottan på redden. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Fäll nu åran, slupen lägg på svaj — / Vagga utan mål en natt i vackra Maj! Snoilsky 1: 164 (1870, 1874). särsk.
a) (numera bl. tillf.) i fråga om förläggning av trupp l. fartyg (flotta) till viss plats; ofta (i sht förr) äv. om inkvartering av trupp l. därtill hörande enskild soldat l. häst; ngn gg (i sht förr) äv. om inkvartering av andra personer än militärer; jfr FÖRLÄGGA, v.2 1 a. Verduge fader haffue vi lakt oc förskicket vort folk kring om menige riikit i köpstæder clöster oc annerstadz om kring landit. G1R 1: 271 (1524). Item besväre the sigh, att ther som lägges hooss hvar bonde två hästar för fodringen, ther (osv.). Därs. 23: 215 (1552). För:ne Erik drauant war lagd till Måns i Kullersta, till en Skiushest, och till nesta granner war han lagdtt til nat härberges. HammarkDomb. 11/5 1614. I Norköping blef Christer Horn och jag lagda hooss en köpman .. och fingo rätt gott qvarteer. KFAb. 1912, s. 331 (1700). I Vaxholm lades 5 stora krigsskepp och lika många pråmar bestyckade med nära 400 kanoner. Malmström Hist. 1: 65 (1855). särsk. (i fråga om ä. förh.) närmande sig l. övergående i bet. 22, i sådana uttr. som lägga (trupp o. d.) i borgläger, garnison, (vinter)kvarter. Svart G1 85 (1561: i borgelege). Lägga troppar i vinterquarter. Adlerbeth FörslSAOB (1798). NF 1: 973 (1876: i borgläger).
b) i uttr. angivande att ngn l. ngt placeras ngnstädes för att där hållas berövad (berövat) sin fulla rörelsefrihet; ofta närmande sig l. övergående i bet. 22; numera bl. i uttr. lägga (personer l. fartyg) i karantän, förr äv. lägga (ngn) i fängelse l. häktelse l. kistan l. tornet o. d. Tå toogh hans herre honom, och ladhe honom j fengilse. 1Mos. 39: 20 (Bib. 1541). UpplDomb. 3: 123 (1553: i tornedt). ÄARäfst 104 (1596: i kistan). LReg. 111 (1618: i Hechtelsse). (Han) lades .. i ett ännu hårdare fängelse. Samtiden 1871, s. 555. Östergren 3: 975 (1929: i karantän).
c) med avs. på ngt som bygges l. anlägges på en plats; stundom svårt att skilja från 12 (c). Lägga slottet på en högd. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Täckta diken läggas på 6—15 .., öppna ej gerna närmre än 12 m. från hvarandra. Juhlin-Dannfelt 4 (1886). Somliga (villor) stodo i trädgårdar, men de flesta voro lagda i lövskogen .. utan vidare plantering. Lagerlöf Holg. 2: 212 (1907).
d) idrott. med avs. på fotboll o. d.: placera, driva (in). Det ögonblick, då .. (centerforwarden) lägger bollen i hörnet af nätet. Zettersten Tait 37 (1906). SDS 1924, nr 175, s. 8.
e) med mer l. mindre abstrakt obj. (Vi kunna) icke eller leggia skullen på någhon annan. PPGothus Und. G 1 a (1590); jfr 2 b. Man missförstår .. helt och hållet denna skilnad (dvs. mellan realskola och lärdomsskola), om man blott lägger den i moderna och klassiska språk. Geijer I. 4: 267 (1829). Hur vi lägga trycket (dvs. tonvikten i ett ord), beror .. äfven till en del på vana. Beckman SvSpr. 3 (1904). Ågrens anteckningar om .. Nordinska samlingen, med huvudvikten lagd på dess tillkomsthistoria. NordT 1922, s. 149. särsk.
α) (numera bl. tillf.) med avs. på värksamhet o. d.; jfr FÖRLÄGGA, v.2 1 b. Effther the Danska .. lagt then Marknadt till Wårdberg, som vdi Lödze ståå tilförendhe plägede. G1R 18: 659 (1547). Man skall läggia Ölandzhandelen till staden. RP 8: 43 (1640).
β) i uttr. lägga vägen l. sin väg o. d. till l. över l. genom ngt, färdas (vandra o. d.) så att man kommer till l. passerar ngt. Sturzen-Becker 3: 218 (1861: till). Förmodligen hade han för afsikt att lägga vägen öfver Rom och Florens. Wulff Petrarcab. 71 (1905). (†) Hans krijgsmän äro til lijka kompne, och haffua lagdt sin wägh offuer migh. Job 19: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: bereda sig väg till anfall).
γ) i uttr. lägga (ngt) på ngns läppar l. i ngns mun l. i munnen på ngn, i sht förr äv. ngn i munnen.
α') för att beteckna att ngn ingiver en annan vad han skall säga; numera nästan bl. i uttr. lägga på ngns läppar. Gudh .. lägger osz, nästan så tiltalandes, i Munn, huru och hwad wij bedia skole. Rudbeckius Luther Cat. 171 (1667). (Harpolekaren i bön:) Lägg på mina läppar de ord, som främja mandom, heder, godhet hos mitt folk. Rydberg Vap. 12 (1891).
β') framställa l. angiva (ngt) ss. yttrat av ngn, (i en skrift o. d.) låta ngn yttra (ngt). Rosenstein 3: 386 (1788: lagt i .. Stolpes mun). SvTidskr. 1873, s. 501 (: lade .. på Jesu läppar). Sannolikt hade .. icke ett ord lagts i hennes mun, som hon icke sagt. De Geer Minn. 2: 118 (1892).
20) (mera tillf.) antaga att ngt har (haft) sin plats (ngnstädes); äv.: datera (en händelse till viss tid); äv.: (på karta) angiva (ngts) läge (så l. så); jfr FÖRLÄGGA, v.2 1 f γ. Såsom orterne äro lagde på Hr de Roux Charta. Björnståhl Resa 5: 6 (1783). Septuaginta lägger israeliternas uttåg ur Egypten till början af Tutmoses' regering. Rydberg Urpatr. 59 (1873).
21) [utvecklat ur 19] (†; se dock a) tillryggalägga (viss vägsträcka); äv. i uttr. lägga (en vägsträcka) på ryggen. På detta sättet färdades vi vid pass 4 timmar, och lade flera mil på ryggen. Ullman Frök. 99 (1780). Jag kan till fots lägga om det vore en mils väg på 2:ne timmar. VDAkt. 1795, nr 180. särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. lägga till rygga10 0 32, fullborda en rörelse som omfattar (så l. så stor vägsträcka); äv. (föga br.): vid en färd hinna så långt att man lämnar (viss plats o. d.) bakom sig; äv. (numera knappast br.) bildl. (jfr b): genomleva l. hinna till slutet av (en tid o. d.). Och är nu 17 år lagde til rygga sedan iag reste til Academien i Åbo. VDAkt. 1749, nr 41. Ändtligen, sedan vi lagt en mängd klippor och backar till rygga, sänkte sig vägen. Atterbom Minn. 341 (1818). En karta, som skulle framställa den väg, man hade att lägga till rygga. OoB 1892, s. 395.
b) bildl. (jfr a), i uttr. lägga till ända, genomleva (en tid) till slutet. Önskar .. at E. K. och thes kiärkomne herre .. månge gode nyår måge lefwa, och till ända legga. Gustaf II Adolf 573 (1632).
22) [utvecklat ur 1, 2, 16 o. 19] i uttr. angivande att ngn l. ngt (stundom i samband med lokal placering) försättes i en viss situation (visst predikament) l. visst tillstånd l. underkastas ngt o. d. Lägga i bann, se BANN 1 c. Lägga i dagen, för (en) dag, å daga, se DAG II 5 c, 6 c δ, 7 a β, b α, c α. Lägga i l. under pressen (förr äv. på trycket), börja trycka (en skrift). I dessa dagar blir min Macbeth färdig att läggas på trycket. Geijer Brev 142 (1812). Tillika förkunnade .. (Tieck), att fjerde delen af Phantasus snart skall läggas under pressen. Atterbom Minn. 614 (1819). Genom branden lades stora delar av staden i mörker. SvD(B) 1941, nr 127, s. 3. — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som lägga (ngn l. ngt) under lydnad l. under ok(et) l. under livegenskap(en) l. under ngns l. ngts våld l. herradöme l. herravälde o. d. Effter Gudh haffuer giffuitt .. (föräldrarna) befolningh offuer barnen och lagdtt them vnder theras voldh, såå (osv.). LPetri Œc. 50 (1559). Sylvius Curtius 705 (1682: under mitt Herrewälde). At dejligheten under lydna / Otalig tusen siälar lagt. Brenner Dikt. 1: 163 (1708, 1713). Fryxell Ber. 6: 108 (1833: under oket). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 26 (1856: under lifegenskapen).
c) (i poesi l. vitter stil, numera särsk. arkaiserande) i uttr. lägga (ngn l. ngt) i bojor l. band, stundom i kedjor, förr äv. i tvång. Honn haffuer mitth hierte lagt vdi tuång, / min hugh och alt mith sinne. Visb. 1: 6 (1572). Rydberg Dikt. 1: 63 (1876, 1882: i kedjor; bildl.). Lagerlöf Troll 2: 261 (1921: i bojor; bildl.).
d) (†) i uttr. lägga (ngn) under straff. Then brotzlighe skal leggias vnder tilbörligit straff. LPetri KO 55 a (1561, 1571).
e) (i fråga om ä. förh.) i uttr. lägga under l. i skatt (förr äv. skatten) l. kontribution o. d., förr äv. för avrad l. tull o. d., göra (en gård l. stad l. ett land o. d.) skyldig(t) att betala skatt osv. RA I. 1: 273 (1540: under skatten). SthmTb. 4/6 1577 (: för Affredh). Lägga en stad under contribution. Serenius K 2 b (1734). (Karl den store) öfver saltan haf till England dragit / Och landet lagt i skatt för helge fadren. VLitt. 2: 17 (1887).
f) (†) i uttr. lägga (ngn l. ngt) i dvala, försätta (ngn l. ngt) i dvala, äv.: plåga (ngn); lägga ögonen l. sina ögon i sömn l. blund, sluta sina ögon i sömn, äv. bildl.: avsomna, avlida. Quinnan skall altidh mannen hugsuala, / Och aldrigh bedröffuan eller leggian i dualla. CreatMundi 6 (c. 1570). Dwäler i Dwalm, .. (dvs.) lägger i dwala. Stiernhielm Vt. (1658, 1668). 2Saml. 35: 222 (1662: i sömpn). Kalm Resa 2: 472 (1756: i .. blund).
h) (†) i uttr. lägga ngt i glömska l. förgätenhet, glömma (bort) ngt. AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 7 a (1587: vthi förgätenheet). Eneman Resa 2: 91 (1712: i glömska).
i) i uttr. lägga (ngt) i ruiner l. (i poesi l. vitter stil) lägga (ngt) i grus, förvandla (ngt) till ruiner; lägga i aska, se ASKA, sbst. 1 c α. CVAStrandberg 1: 259 (c. 1870: i grus). En stor del av Belgrad lades (gm luftbombardemanget) i ruiner. Arbetet 1941, nr 82, s. 16.
j) (†) i uttr. lägga i öde, göra öde; ödelägga, förstöra; upphöra att bruka (jord); jfr lägga öde (se l α). Rysszerne fare huar dagh och ströffe på en 2 eller 3 miler när Räffuel och leggie vdi öde, huad the kunne. BtFinlH 3: 475 (1560). (Hemmanen kunde) efter bondens behag .. läggas i öde eller hållas i bruk. Botin Hist. 2: 201 (c. 1790). — särsk. med personobj.: kuva l. tillintetgöra (ngn). Straffa och i ödhe leggie samme tiuffwe hoop. G1R 15: 212 (1543).
k) landt. i uttr. lägga i träde l. i linda l. i vall, låta (åkerjord) bli träde l. linda l. vall; äv. (i utpräglat fackspr.) lägga i gräs l. havre o. d., börja använda (åkerjord) för gräs- l. havreodling; äv. lägga för fäfot, göra (åkerjord) till betesområde. Teitt Klag. 269 (1555: i lindhe). Lägga i träde. Weste 2: 1323 (1807). Ett år var kvar på arrendet, och jorden skulle läggas i hafre. Strindberg GötR 98 (1904). SvKulturb. 5—6: 280 (1930: för fäfot).
l) med obj. predikatsfyllnad angivande visst tillstånd vari ngn l. ngt försättes: göra; utom i α numera företrädesvis (i sht i fackspr.) i uttr. lägga bar, fri, blotta, frilägga (ngt), förr äv. lägga lam (se LAM, adj. 3 e) l. lägga full, fylla (ngt med ngt). Läggia widöpen. Wollimhaus Ind. (1652). De hafva lagt verlden full, full, full med snaror och förargelse. Borg Luther 1: 222 (1753). En dag i maj skockas trastar och kvittrande sparfvar på vallen, som solen lagt bar. TurÅ 1901, s. 297. Själfva fönstergluggarna (i slottet) ha igensatts, men nischerna lagts fria inåt salen. Därs. 1910, s. 200. särsk.
α) (i sht i högre stil) i uttr. lägga öde, göra (ett land l. byggnad o. d.) öde (tom på invånare l. levande varelser); äv.: lägga igen (jord); ofta i utvidgad anv.: bringa (ngt) i förfall, (i grund) förstöra (ngt), ödelägga (ngt). Klosteren leggias ödhe, Munkane fördriffuas, och Clenodierne borttages. G1R 6: 144 (1529). Där någon Åker eller Äng lägges öde, så begynna strax Trään at wäxa. Rudbeck Atl. 1: 45 (1679). Hunger som plågat landet .. och smittosamma sjukdomar, som .. fortforo at lägga det öde. Loenbom Stenbock 2: 249 (1758). Väfveriet förstördes af en eldsvåda, som äfven lade öde det äldre spinneriet. Höjer Sv. 2: 1062 (1879). I läggen öde / landet på folk. Brate Edda 176 (1913). särsk.
α') (†) med avs. på studier: försumma, vansköta. RP 2: 227 (1632). Wij lofwom ock, at wij wåre wanlige studeringar uti Gudz ord och all lofligh lärdom ingalunda skolom öde läggia. KOF II. 2: 199 (c. 1655; möjl. ssg).
β') med personobj.: göra (ngn) utblottad, försätta (ngn) i ekonomiskt trångmål o. d. Herre christ wÿ tigh nu prise, / .. / tin rundhet till oss (må) gå, / mädh klädhe och lifsens födho, / at wÿ icke leges ödhe. Visb. 1: 134 (c. 1620). (De två små flickorna) härja mig, de kufva mig som goter och alaner, / de lägga mig platt öde med sitt krig. Fröding Stänk 88 (1896). Att kriget lagt oss öde. Hallström K11 117 (1918).
β) (i fråga om ä. förh.) i uttr. lägga (ngn) biltog l. fredlös, förklara l. göra (ngn) fredlös. Dhe haffwe .. lagtt h F N:des tiänere Billtoge. SthmTb. 4/8 1599. (Trälen) kunde ej vittna och lika litet läggas fredlös. Hildebrand Statsförf. 27 (1896).
23) [utvecklat ur 1, 13 o. 19] (†) i uttr. angivande att man (planmässigt) uppdelar ett arv l. ett område i lotter resp. skiften l. att man gör en viss (administrativ) indelning av olika områden l. låter ett l. flera områden bilda en (administrativ) enhet. Effter Hustru Brittha på Årestadh haffwer the thwå gaardher, som hon haffwer i Edh .. lagtt wti en gaardh (så osv.). G1R 1: 7 (1521). Att han samme små sochner .. udi prästegäld leggie och ordne .. skall. Därs. 27: 14 (1557). Kan henda H. K. M:t låter leggia alt (dvs. hela Finland) uthi it stifft, som tilförne varit haffver. OxBr. 12: 246 (1629). Vid skiftet skal egendomen i fast och löst, redbart, och fordringar, i jämngoda delar läggas. ÄB 12: 4 (Lag 1734). Åker och Äng skola (vid landtmäteriförrättningen) läggas i så många stora skiften, som (osv.). StadgStorskiftsdeln. 1762, s. 5. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
24) [utvecklat ur 2 a, d, 19 o. 22] bringa (jord, distrikt, land o. dyl. l. innehavare av jord osv.) att höra (till ngn l. ngt) l. att (i visst avseende) lyda (under ngn l. ngt); numera särsk. (i fackspr.) i uttr. lägga (ngt) under (l. till) kronan. (Konung Olof Haraldsson i Norge) pläghade leggia theras godz vnder Cronona som icke wille Christne bliffua. OPetri Kr. 52 (c. 1540). Någre bönder och kyrkeherbergen här i Finlandh, huillke vnder thenne Konungzlige Academien här i Åboo leggues skulle. BraheBrevväxl. II. 1: 23 (1643). När Skåne, Halland och Bleking lades till svenska kronan. NF 4: 243 (1880). Den del af Göttorp, som ligger närmast Torpa, är utbruten från arrendehemmanet och lagd till hufvudgården. Rosman BjärkSäb. 3: 278 (1927). särsk. (i fackspr.) i uttr. lägga under landsrätt, bringa (en stad) att lyda under landsrätt (landtdomstol). Höjer Sv. 1: 511 (1875). Lag om stads läggande under landsrätt. SFS 1924, s. 250.
II. refl.
1) försätta sig l. komma (nedsjunka) i liggande ställning, placera sig i liggande ställning (ngnstädes), (i liggande ställning) vända sig så att man vilar (på viss sida o. d.); jfr I 1.
a) om människa l. djur; vanl. i fråga om liggande ställning för vila (sömn) l. på grund av sjukdom l. svaghet o. d.; ofta: gå till sängs. Lägga sig raklång på marken. Lägga sig på ryggen, på högra, vänstra sidan. Lägga sig i l. på soffan, sängen. Lägga sig att (i sht förr äv. till att) sova, vila (förr äv. lägga sig vila), stundom (i högre stil) lägga sig till (förr äv. i) ro (förr äv. till sömns l. till sömn). Lägga sig med kläderna på. (Han) ladhe sigh j samma rwm til at soffua. 1Mos. 28: 11 (Bib. 1541). Leggia sigh hwila. Ps. 1567, Kal. s. C 2 b. Om Soon wore klädd i Gyllendwk, så lägger hon sigh ändå i skarnet. Grubb 613 (1665). När .. Supare willia läggia sig till Sömns, så kommer dhem alt vnderligit före. Fernander Theatr. 363 (1695). Vår Dumbom lade sig en afton / Helt frisk och sund til själ och kropp; / Men steg om morgon stendöd opp. Kellgren (SVS) 2: 329 (1790). Gerna han lagt sig i ro, då han dagen igenom arbetat. Runeberg 1: 4 (1832). En gång kom han till mig efter kl. 11 på aftonen, sedan jag lagt mig. De Geer Minn. 1: 198 (1892). särsk.
α) i uttr. gå och lägga sig (förr äv. gå lägga sig), gå till sängs; äv. gå hem och lägga sig, begiva sig hem för att gå till sängs; ofta (vard.) bildl., i imper. ss. föraktfull tillsägelse till ngn att avlägsna sig. Förlåten mig, att jag intet orkar skrifva mer, utan vill därmed gå lägga migh. Ekeblad Bref 1: 267 (1653; rättat efter hskr.). Så begärte Ynglingarne .. at få gå och lägga sig, efter som de voro trötte af Resan. Lagerström Bunyan 2: 159 (1727). Så gjorde jag en konstpaus .. lyfte på sombreron och gick hem och lag mej. Essén Brilj. 76 (1918). Gå hem och lägg dig, pojke, och ta någonting gammalt på dig. Bergman LBrenn. 179 (1928).
β) i uttr. lägga sig till sängs (förr äv. i säng), gå till sängs; numera företrädesvis: gå till sängs för sjukdom. När iagh migh j säng legger, så tencker iagh vppå tigh. Psalt. 63: 7 (Bib. 1541). Lägga sig till sängs. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
γ) i uttr. lägga sig sjuk, gå till sängs för sjukdom; numera företrädesvis (ngt vard.) i fråga om simulerad sjukdom. Nu skall iag gåå heem och läggia mig siuck. VDAkt. 1696, nr 83. Hedenstierna Jönsson 141 (1894).
δ) i uttr. lägga sig (till) att (stundom och) dö, eg.: lägga sig till sängs för att dö; ofta med försvagad bet.: ”gå och dö”. Största förtreten skulle wara om man lade sig att dö, innan (osv.). KKD 6: 51 (1708). Lagerlöf Holg. 2: 92 (1907).
ε) (mera tillf.) om fågelhona: börja ligga (på ägg), börja ruva. Så snart honan lagt sig, är det slut med kärleken. Kolthoff DjurL 59 (1899).
ζ) (mera tillf.) falla omkull; äv. om villebråd: stupa; jfr I 1 a δ. Weste (1807). Ett och annat smått har .. (under mina strövtåg i skogen) råkat lägga sig för bösspipan. Strindberg Blomst. 57 (1888).
η) ridk. oeg., i uttr. lägga sig på bettet, på handen, om häst: söka ett kraftigt stöd på bettet (så att ryttaren får bära upp en del av framkroppens vikt); jfr LIGGA 2 b β. Wrangel HbHästv. 253 (1885: på bettet). RidI 1897, s. 41 (: på handen).
b) med saksubj. (stundom, i sht i poesi l. vitter stil, mer l. mindre personifierat). Du stenblock, lägg dig, du jernkramp, håll, / väx hög som troll, / du mur som trollet har grundat! Tegnér (WB) 5: 165 (c. 1825); jfr I 1 b γ. Ur de ägg, som der (dvs. i vatten) ställa sig på ändan, bli tuppkycklingar, ur de som lägga sig, bli hönor. Wigström Folkd. 2: 136 (1881); jfr I 1 b α. Båten lägger sig på sidan. Sandström NatArb. 1: 238 (1908); jfr I 1 b ξ. särsk.
α) om gräs, säd, träd o. d.: (gm invärkan av rägn, hagel l. storm o. d.) nedsjunka i liggande ställning; jfr I 1 b α. Trolle-Bonde Hesselby 147 (i handl. fr. 1740). Säd, som lagt sig till följd af regn eller hagel. LfF 1909, s. 116.
β) placera sig l. utbreda sig ss. en beläggning l. ett täcke l. hölje o. d. (på l. över l. omkring l. i ngt); ofta om damm, rök, snö, vätska o. dyl. l. (i sht i vitter stil) om ljussken, färgskimmer, mörker o. d.; om damm o. d. särsk.: (nedfalla o.) avsätta sig (på ngt); äv. bildl. Det lägger sig som bomull kring hjärtat, se BOMULL a. Om man klädher en purpur mantel vppå .. (avgudabilderna), så moste man affwiska them stofftet som legger sigh ther på. Bar. 6: 12 (Bib. 1541). Ej rök i sal sig lade. Tegnér (WB) 5: 83 (1825). Hon teg, och en hög purpur lade sig på hennes kinder. Almqvist Ekols. 2: 128 (1847). En stjernklar sommarnatts milda skymning lade sig öfver hafvet. Rydberg Frib. 372 (1857). Det mörker, hvilket likt breda slagskuggor lagt sig öfver verlden och menniskolifvet. Wikner Tank. 75 (1872). En plötslig dimma lade sig över hans ögon. Lagerlöf Körk. 212 (1912).
γ) i utvidgad anv.
α') avtaga i höjd, sjunka ihop, falla ihop; ofta om våg(or); äv. om av vinden upprört vatten: få lägre vågor, lugna sig, stillas; ofta mer l. mindre bildl., om vind l. oväder l. oväsen o. dyl. l. om feber, smärta, sorg, uppjagad l. exalterad sinnesstämning o. d. CollMedP 20/10 1693. Så snart febern har lagdt sig, .. bör man (osv.). Lindestolpe Fross. 43 (1717). Omsider lugnade det af och sjön lade sig något. VFl. 1911, s. 96 (c. 1841). Mot kvällen lade sig vinden hastigt. Lagerlöf Holg. 2: 103 (1907). Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig. Job 38: 11 (Bib. 1917; Bib. 1541: settia sigh). (Svedelius') självbiografi .. utkom 1890 och mottogs med en hänförelse, som något lade sig vid läsningen. Laurin 2Minn. 18 (1930).
β') (i fackspr.) om ägg hos skärande värktyg: vika sig. Äggen på knifven lägger sig. Widegren (1788). WoL 1558 (1889).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 a α, b β, γ α'); jfr I 2. Lägga sig för ngns fötter, se FOT 1 c κ α' slutet. Lägga sig på latsidan, se LAT-SIDA(N). Den poetiska stylen lägger sig som rythm i språket. Ljunggren Est. 2: 365 (1860). Dessa föremål äro dig till förargelse, om de lägga sig emellan dig och Gud, så att de .. blifva dig dyrbarare än Guds vilja. Wikner Pred. 46 (1871). — särsk.
a) [delvis eg. utgående från 5] i uttr. angivande att ngn vänder sin håg l. sitt intresse mot ngt, insätter l. inriktar sina krafter l. ansträngningar på l. för ngt, börjar ägna tid o. krafter åt ngt, inlåter sig i l. på en värksamhet l. handling o. d.; jfr I 2 c α γ', β δ', ε', 9 c β, 22, samt LÄGGA SIG OM 1, UT.
α) (†) i uttr. lägga sig därom, vinnlägga sig därom l. nedlägga arbete därpå l. stå därefter; lägga sig när(a), vinnlägga sig, bemöda sig; lägga sig nära om ngt, stå efter ngt. Tå Gvdh wille hafwa Dawid till Konungh, kunde ingen aff hans äldre Bröder komma ther till, fast the än mycket hade lagt sig ther om. Rudbeckius KonReg. 364 (1618). (Gregorius i Tours) ladhe sigh .. storligen ther om, huru han motte förlijka Konungarna i Franckrijke. Schroderus Os. 2: 184 (1635). En som högsta flijt och omaak hafwer, sigh nogh när lägger, seendt och bittigha släpar. Gallius AÅkeson D 1 b (1643). Hwi legge wi osz så nära om rikedom och ståt? Swedberg SabbRo 405 (1688, 1710). KyrkohÅ 1903, s. 316 (1732).
β) (ngt vard.) i uttr. lägga sig på (förr äv. uppå) ngt, med flit l. på ett regelbundet sätt börja ägna sig åt (bedrivande l. studium l. förvärv o. d. av) ngt, slå sig på ngt; förr äv. lägga sig (till) att, inlåta sig på att osv., slå sig på att osv. Opå tiggerij och lettia sigh leggia. Gustaf II Adolf 279 (1626). (Augustinus) ladhe .. sigh aldeles til at läsa then H. Skrifft, och bereedde sigh til at vndfå Dopet. Schroderus Os. 1: 540 (1635). (Jag) lade mig ock något på hebreiska och fransyska språken. Brahe Tb. 4 (c. 1660). Lägger sig någor at röfva til lands, eller vatn, .. tå skal han (osv.). MB 21: 1 (Lag 1734). PedT 1897, s. 394.
γ) (†) i sådana uttr. som lägga sig i handel l. traktat l. konferens l. tal o. d. med ngn, inlåta sig i underhandlingar l. rådplägning l. samtal o. d. med ngn. Våre och gott, att E. K. M:tt lade sigh i handell medh hermesterenn. G1R 29: 586 (1559). Låt oss leggia oss i tractat och handling med Churförsten af Brandenburg. RP 8: 332 (1640). RARP 4: 345 (1650: uthi någor conferens). För något sedan, kom jag i Compagnie med en mig tilförena obekant Person, hvilken lade sig med mig i tahl. SedolärMercur. 3: nr 20, s. 5 (1731).
δ) (†) i sådana uttr. som lägga sig i disputation l. gräl o. d. med ngn, giva sig i dispyt osv. med ngn. Ändoch vij icke tilsijnnes äre läggie oss udi någen synnerlig dispu[ta]tion medt tig um samme sack (så osv.). G1R 20: 222 (1549). Thomander 3: 506 (1826: i gräl).
ε) (†) i uttr. lägga sig i försvar (för ngn l. ngt), giva sig att försvara (ngn l. ngt), taga (ngn l. ngt) i försvar. Doch behöffwer thu icke läggie tich så mykit j förswar för slijke skalker och Förrädere. G1R 16: 210 (1544). VDAkt. 1720, nr 110.
b) i uttr. angivande att ngn angriper l. ansätter (förföljer) l. motarbetar ngn l. ngt; numera bl. ngn gg (i skriftspr.) i uttr. lägga sig däremot, motsätta sig det; jfr LÄGGA SIG EFTER, EMOT. Så warder wårt hierta fult medh glädhe, thet än hela werlden ladhe sich ther emoot. OPetri 1Post. 57 a (1528). (Jag har för avsikt att) vthförligare beskrifwa the Swenske Wapnens framgång, jemwäl och andre nationers, som sigh hoptals moot them lagt hafwa. Widekindi KrijgH 69 (1671). Tänkte .. gå läkarevägen, om ej både far och mor absolut lagt sig däremot. Hagström Herdam. 2: 241 (1898).
c) i uttr. lägga sig på ngt (jfr a β), om sjukdom l. sjukdomsorsak o. d.: angripa l. besvära (en kroppsdel l. ett kroppsligt organ), slå sig på (ngt). VetAH 1746, s. 42. Den allmänna sjukligheten lade sig slutligen på ögonen. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: XVII. Jo jo, vinterkylan lägger sig på ögonen. Blanche Våln. 453 (1847). Östergren (1932).
d) i uttr. angivande att ngn ingriper l. inskrider l. intervenerar i ngt; numera bl. (vard.) i klandrande mening, i uttr. lägga sig i andras affärer o. d.; förr äv. lägga sig däri l. däremellan l. härutinnan o. d. Med hwilke i förtage At ingin Man sig her wdinnan leggie kan Eder tiil Nogot bestondt. G1R 1: 160 (1523). Godhemän skulle leggia sigh ther emellan, och förlijka them bådha. OPetri Kr. 309 (c. 1540). Iag har fögo orsak att läggia mig der i att intercedera för honom. VDAkt. 1670, nr 129. Dock lade .. (hustrun) sig snart ther emellan (när mannen ville köpa en tavla). Weise 18 (1697). Östergren (1932).
e) (†) (i ord) utbreda sig (över ngt); jfr I 9 c α. Huarföre vij och onödigtt, ja onyttigt hafue hollett att legge oss deröfuer i videre skrifftlige discurs. AOxenstierna 2: 693 (1624).
3) om vatten: isbeläggas; om istäcke: uppstå, bildas; jfr I 8. HC11H 1: 99 (1677; om vattendrag). Kölden blef om natten så stark, at isen lade sig öfver alt. Dalin Hist. III. 1: 64 (1761). Redan fjorton dar före jul hade det kommit en hård vinterknäpp, så att fjärdarne lagt sig. Månsson Rättf. 2: 423 (1916). Isen hade ännu inte lagt sig. Hellström Malmros 96 (1931).
4) placera sig (ngnstädes); ofta: giva sig att stanna l. ligga stilla (ngnstädes); i sht om (personer som färdas på) fartyg (jfr dock a—d); äv. närmande sig bet. 5, t. ex. i uttr. lägga sig stilla, låta det fartyg l. den båt varpå man färdas ligga stilla; jfr I 19. HT 1916, s. 122 (1790). Är .. väderleken ostadig, så att storm eller oväder fruktas, är rådligast att fiskaren lägger sig med båten tätt invid garnen. Ekström AfhFiska 19 (1845). Vakthafvande befäl bör ihågkomma att lägga sig stilla, då han är osäker, hellre än att rusa på blindbocksvis mot land. Stenfelt Skepp. 207 (1903). särsk.
a) i fråga om förläggning av fartyg l. flotta l. trupp l. enskild soldat o. d. för militära l. därmed likartade operationer; särsk. i uttr. lägga sig framför (förr äv. för) l. omkring en plats, för belägring o. d. stanna o. hålla sig kvar framför l. omkring en plats; förr äv. lägga sig på en plats, innesluta sig på en plats. En part aff Bisparne toge sig .. obestånd före, .. ther the lade sig på sijn Slott och feste, pockade och wexerade Rijckezens Herre. Svart G1 125 (1561). Den 29. så lade wij oss för Christianstadh. Bolinus Dagb. 74 (1677). Nu gick en del af Ryssarna bort til Dorpt, och lade sig i 5 dagar kring Fästningen. Nordberg C12 1: 311 (1740). Östergren (1932). (†) Om en häär lagde sich emoot mich, skal än tå mitt hierta icke rädhas. Psalt. 27: 3 (öv. 1536; Bib. 1917: lägrar sig mot). särsk. i uttr. lägga sig i (vinter)kvarter, gå i (vinter)-kvarter; jfr 5. KKD 3: 105 (1706). Östergren (1932).
b) i sådana uttr. som lägga sig på landet, lägga sig vid en badort, vid universitetet o. d.; jfr LIGGA 10. Lägga sig på landet. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Om jag lägger mig vid Oxford så blir det nog för att läsa juridik. Wimnell Kennedy Skilsm. 153 (1937).
c) (†) i uttr. lägga sig i kost l. i härbärge l. till logement ngnstädes, inkvartera sig (i kosten) ngnstädes; jfr 5. G1R 27: 284 (1557: till lossemänth). Bastian hafuer lagdt sig vti herberg hoos Per Knifuasmidh. VRP 1651, s. 588. Vinterliggarne .. (måste) lägga sig .. i kost hos någon borgare. Hildebrand Medelt. 1: 333 (1881).
d) idrott. i sådana uttr. som lägga sig först, sist, i täten, närmast ngn o. d., i fråga om tävling; jfr LIGGA 14 a. Jonason Fotb. 128 (1917).
5) försätta sig (i viss kroppsställning l. viss situation l. visst predikament o. d.); jfr 2 a, 4 samt I 22; numera särsk. dels fäkt. i fråga om intagande av viss fäktställning, dels i sådana uttr. som lägga sig i bakhåll, i försåt (se BAKHÅLL 3 a, FÖRSÅT, sbst.1). Porath Pal. 2: A 1 b (1693). Förste män lägga sig i kvartparad. Hellsten Florettf. 55 (1922; kommandoord). särsk.
a) (mera tillf.) i uttr. lägga sig i skuld för ngt, sätta sig i skuld för ngt. Norrskensfl. 1927, nr 163, s. 3.
b) (†) i uttr. lägga sig i lag l. sällskap l. med ngn, giva sig i lag l. sällskap med ngn; jfr I 12 d γ. Han kunde ej neka, det han besöker krogen stundom, .. dock lägger sig aldrig i sälskap medh slemt folk. Cavallin Herdam. 3: 435 (i handl. fr. 1699). Polyfem V. 23: 4 (1812: i lag).
6) spelt. i fråga om vissa kortspel, i uttr. angivande att ngn sätter bet o. nedlägger spelet ss. ospelbart.
b) elliptiskt, enbart i uttr. lägga sig. Så'na impertinenta kort; — jag är tvungen att lägga mig. Blanche Läk. 49 (1846). Essén Vap. 176 (1917).
7) (i fackspr.) i uttr. lägga sig under landsrätt, om stad: övergå till att lyda under landsrätt; jfr I 24 slutet. Samtiden 1871, s. 115.
III. intr.
2) tilltaga (i vikt l. omfång); dels i förb. LÄGGA TILL 8, UT 3, dels i uttr. lägga på fläsket, hullet (se FLÄSK 2 a, HULL, sbst.1 2); jfr I 2 d.
3) i fråga om förhållandet att ngn inriktar sina strävanden l. bemödanden på ngt l. utvecklar (livlig) värksamhet o. d.; se LÄGGA AN 2, 3, LÄGGA I 2, LÄGGA TILL 10 slutet.
4) i fråga om förhållandet att ngn angriper l. ansätter l. förföljer ngn l. ngt; se LÄGGA EFTER, IN 6; jfr II 2 b.
5) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vatten l. is: lägga sig (se II 3). Um höstenn, för änn isen lägger. G1R 21: 323 (1550). (Sjön Vessman) lägger sent. Hülphers Dal. 636 (1762). Då första isen lagt. Schager Nöjesfiske 29 (1915).
6) placera sig o. d.; jfr I 19, II 4.
b) i uttr. angivande att (ngn med) ett fartyg stannar vid en strand l. anlöper en hamn o. d.; numera bl. i uttr. lägga i land (förr äv. till land l. lands), stundom lägga i hamn, landa, lägga till (ngnstädes). (De) lagde ther j hampn. Mark. 6: 53 (NT 1526). Skall och tillhollas skepparen, att han intet legger till landz om nattetijdh, uthan ligger för ankar. RP 6: 204 (1636). (De varseblevo) ett Pheaciskt Skiepp, som hade lagt iland vid en liten obebodd Öö. Ehrenadler Tel. 987 (1723). Wieselgren 303 (1900). särsk. (†) i uttr. lägga till en hamn l. stad l. ö l. brygga o. d., lägga till vid l. angöra en hamn osv.; jfr LÄGGA TILL 12. Daghen ther efter ladhom wij till Sidonem. Apg. 27: 3 (NT 1526). Tå han var kommen något litet bettre fram för Göcksholm, .. lade han ther till een lithen holma. LPetri Kr. 116 (1559). Gondolen .. lade till trappan. Nicander Hesp. 218 (1835). Hon beslöt .. (att med båten) lägga till Brunsbüttel. Mellin Nov. 2: 257 (1849, 1867).
c) (†) i uttr. lägga i vinterläge, stanna för att övervintra (ngnstädes). Effter ther war icke hampn till ath leggia ther winterläghe, togho the (osv.). Apg. 27: 12 (NT 1526; Bib. 1917: då hamnen icke låg väl till för övervintring).
7) styra l. färdas l. begiva sig (åt ett håll l. mot l. till en plats l. genom en farled).
a) († utom i β o. vissa särskilda förbindelser) om (personer som färdas på) fartyg. Så måtte the löpe genast ått Korpström, sedan ått Helsingfors och inthett lägge hiit til Åboo. G1R 25: 373 (1555). Att the så wäll som andre opstäders boer, som medh theres Skutor leggie egenom Strömen, måge gifwe Strömepenninger. SUFinlH 3: 10 (1609). Vele vij innan fåå dagar läggia medh vår skepzflåta åt Elfznabben. OxBr. 1: 254 (1624). Den slup, som nyss .. / Mot slottet lade, nu helt nära står. Wecksell DHjort 57 (1862). särsk.
α) i uttr. lägga till sjöss, styra ut till sjöss. Han lät them leggia til siöös. OPetri 2Post. 39 a (1530). SvFolks. 125 (1844).
β) i uttr. lägga från ngt o. d., styra bort från ngt, lägga ut från ngt; numera bl. (fullt br.) i uttr. lägga från land (förr äv. från landet), stundom från bryggan, styra ut l. lägga ut från land osv.; förr äv. lägga dädan, lägga ut därifrån. Apg. 27: 12 (NT 1526: läggia tädhan). Thå the ladhe frå Asson seghladhe the fram om Cretam. Därs. 13 (Därs.; Bib. 1917: lyfte ankar). Landell Bligh 103 (1795: ifrån landet). Vi lade från land — och .. en fläkt fyllde våra segel. Topelius Dagb. 4: 187 (1839). Nu, Svante, lägga vi från bryggan. Rydberg Vap. 72 (1891).
b) (vard.) i annan anv.; i vissa särskilda förbindelser samt i uttr. lägga i väg10 0 4, förr äv. till vägs, giva sig av l. i väg; numera företrädesvis: skyndsamt giva sig i väg, sätta i väg, springa fort. LPetri Kr. 26 (1559: till vägs). Så läggiom til wägz medh itt frist modh. Brasck Apg. D 2 a (1648). Du får lägga i väg som Jehu, om du skall hinna henne. Cavallin Kipling Gadsby 72 (1897). Lagerkvist Böd. 21 (1933).
1) (i fackspr., numera mindre br., se dock c) till I 1 b: applicera (ngt på ngt); placera l. trycka (ngt mot l. tätt intill ngt). Fiendens Dragoner hade stegar och bräden med sig, hvilka de lade an på muren. Nordberg C12 1: 580 (1740). Petersson FysUnders. 164 (1908). särsk.
b) ikläda sig l. påtaga sig (ngt), anlägga (se d. o. I 2); utom i vers numera bl. (föga br.) bildl. Schroderus Liv. 869 (1626). (Gustav IV Adolf:) Kung Carl den tolftes handskar / Vi vilja lägga an. Runeberg 2: 102 (1848). (Den resande svensken) kan .. lägga an later som en grand seigneur mot främlingar. Tavaststjerna Patriot 15 (1896).
c) (fullt br.) mil. anbringa (gevär l. båge o. d.) i skjutställning, göra sig i ordning att skjuta; förr särsk. i kommandoord; numera företrädesvis i uttr. lägga an med geväret o. d. Tu (dvs. Cupido) ladst an; tu sichtad' och skötst. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Söderman ExBook 51 (1679). Lägga an med bössan. Sahlstedt (1773). (På hufvud etc.) Lägg — an! .. Ge — fyr! ExInf. 1871, s. 101 (kommando vid linjeeld). Jäg. 1897, 2: 99.
2) (†) till I 9 c β: nedlägga l. använda (tid l. arbete o. d.), utveckla (flit o. d.). Iag i medler tijd will Läggia an all flijt, / Att (osv.). LejonkDr. 121 (1688). Nordenflycht QT 1746—47, s. 42.
3) [utvecklat ur 1 c o. 2] i uttr. lägga an på (ngt l. ngn), inrikta sina strävanden l. bemödanden på (ngt), ”taga sikte” på (ngt); bemöda sig l. vinnlägga sig om (ngt); söka göra sig behaglig för (ngn) för att vinna honom, göra (ngn) sin kur. Snellman Tyskl. 30 (1842). (Sverge har) aldrig haft några egentliga tillfällen att lägga an på samlandet af kapital. SvTidskr. 1895, s. 66. Det var nog inte utan att han lade an litet på den unga kvinnliga läkaren med det frappanta utseendet. Siwertz JoDr. 197 (1928).
4) (†) till I 12 (c); med avs. på byggnad, stad, institution, trädgård o. d.: anlägga (se d. o. III 1). Tree Stormwärck ladhe han an vppå then sidhan emoot Plaanen. Schroderus Liv. 636 (1626). Han vid sitt hem med idog hand / Lagt an en blomstergård. Sätherberg Blomsterk. 2 (1879).
5) (†) till I 12 d, 13: planlägga l. (an)ordna l. gestalta l. utforma (ngt). Lägga sin sak väl an. Serenius B 1 a (1734). Vi öfverlade nu hit och dit om huru vi skulle lägga an saken. Vi gjorde upp och förkastade en mängd planer. Bremer Grann. 2: 34 (1837).
6) (numera knappast br.) till III 6 b: lägga till (vid en strand), landa. Kiöping Resa 20 (1667). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
1) (i sht i fackspr.) taga bort (ngt från ngt, i sht för att lägga det ngnstädes) o. d.; äv. abs.; jfr lägga I 1 b. I en fabrik dåna maskinerna, snabba händer mata in och lägga av. TurÅ 1935, s. 21. särsk.
b) boktr. lägga (uppsatt stil) tillbaka i kastens olika fack. Möller (1745; under distribution). 2UB 10: 192 (1906).
c) (föga br.) med avs. på last l. börda: lasta av; förr äv. med objektsväxling: befria (ett lastdjur) från börda. (Han) ladhe aff Camelarna, och gaff them halm och fodher. 1Mos. 24: 32 (Bib. 1541; Bib. 1917: lastade av). Dhe hafwa med sig 40 trafwar långhalm, som dhe leggia af hos Giestgifwaren i Röstanga. ÅgerupArk. Brev 20/6 1709.
2) lägga (ngt) åt sidan l. undan (i sht för visst ändamål); jfr lägga I 1 b ϑ. Serenius EngÅkerm. 215 (1727). En Stuf skurit Sammet, som en liten Skrifvare lagt af till en vest. Sahlstedt TuppSag. 59 (1759). särsk. med avs. på pängar: icke förbruka, spara (för visst ändamål). RARP 3: 272 (1642). Minns du vi sa, att vi skulle försöka lägga av .. femton om året till en ko? Sjödin StHjärt. 168 (1911).
3) taga av sig l. lägga bort (ngt som man har på sig l. bär o. d.); jfr lägga I 9. (Han) gick in i domkyrkiona och lagde vtåff sin biscops skruudh för Sancti Erics skrijn. OPetri Kr. 221 (c. 1540); jfr a. Han hade lagt av sina svarta kläder och dragit på en .. vardagsrock. Siwertz JoDr. 41 (1928). särsk.
a) övergående i bet.: upphöra att bruka l. bära (viss klädedräkt l. klädespersedel); äv. bildl. (jfr b), för att symbolisera nedläggande av viss värdighet o. d. OPetri MenFall K 6 a (1526). Det smärtade honom djupt att lägga af studentmössan (när han skulle bli officer). Strindberg NRik. 51 (1882).
b) mer l. mindre bildl. (jfr a).
α) (i sht i vitter stil) med avs. på sorg, bekymmer, omsorg o. d.: avkasta. Nordenflycht QT 1746—47, s. 93. Läggen af / all verldens sorg som en försliten klädning. Tegnér (WB) 8: 19 (1837). Han lade av den hindrande ödmjukheten och skyggheten och talade fritt och naturligt. Lagerlöf Bannl. 87 (1918).
β) (numera föga br.) allmännare: upphöra l. sluta med (ngt); förr äv. med konkret obj.: upphöra att använda (rusdrycker o. d.). G1R 2: 20 (1525). (Vi märka) att sådane Christelige gode, gamble bruk och plägseder lägges fast vdaff år från år. Därs. 16: 503 (1544). The som med dryckenskap inkomne äro, leggia then wanan intet af. Swedberg Dödst. 434 (1711). Lägg af spirituosa, bror! Nybom SDikt. 1: 385 (1846, 1880). De Geer Minn. 1: 123 (1892).
γ) (†) befria sig från (ngn); avfärda l. avspisa (ngn); äv.: ”ge (ngn) på pälsen l. huden”. Läggie thom vtaff med onyttige ord. G1R 15: 383 (1543). Då la iag strax afen med een så wicktig klapp, att han slog fötterna ända i wädret. 2Saml. 13: 72 (c. 1690).
4) [utvecklat ur 3 b β] avskaffa (ngt). Then Östgötska laghboken .., then ther seger at Birger Jerl lagde vthåff jernbyrdena. OPetri Kr. 77 (c. 1540).
5) (†) avlägga (prov, ed, vördnadsbetygelse, vittnesbörd o. d.); jfr lägga I 9 c. Ekeblad Bref 1: 162 (1652: compliment). Nämndeman lägge eden af å Tinget. Borgmästare och Rådman giöre ed sin å Rådstufvu. RB 1: 8 (Lag 1734). Carlén Ensl. 1: 14 (1846: prof).
6) (†) godtgöra (ngn); jfr avlägga 5 b. Iw better i legge henne (dvs. hustrun som ville ha boskillnad) vtaff iw större edher heder är. G1R 17: 367 (1545).
a) (†) om (personer som färdas på ett) fartyg: styra ut (från land), lägga ut. Luk. 8: 22 (NT 1526). The lade aff frå Hålland och satte sijn koss till Nörige. Svart G1 164 (1561). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
b) (vard.) allmännare: (hastigt) begiva sig i väg, lägga i väg; förr äv. i uttr. lägga av till vägs. Och lade han af till vägz medh 15 fahner. AOxenstierna 1: 22 (1605). (Hästen) lade av, så att leran plaskade om hjulen. Lindqvist Herr. 305 (1917). —
LÄGGA AV SIG10 4 0. taga av sig (kläder o. d.); bortlägga (ngt som man bär); äv. bildl.; jfr lägga I 9. Judas lät nu omsider se sig, uti sin rätta skapnad: och ulfwen hade lagt af sig fåraskinnet. Spegel Pass. 151 (c. 1680). Jacobus hafwer straxt lagt wärjan af sigh och welat gifwa sigh i leken. ConsAcAboP 5: 435 (1684). Karlfeldt FridLustg. 137 (1901; bildl.).
LÄGGA BAKÅT10 4~1, äv. 3~2. till I 1 b ξ. (Hunden) lägger öronen bakåt, och fjäskar / Vänligt åstad emot dem. Wulff Petrarcab. 141 (1905). —
LÄGGA BI10 4. [jfr nt. bileggen, t. beilegen] sjöt. till I 1 b ξ slutet: bringa (ett segelfartyg) att ligga så nära vinden som möjligt med jämnt så mycket fart som behöves för att fartyget skall kunna styras, dreja bi. Serenius Hhhh 4 b (1757). Carell o. Edelstam 157 (1916). —
1) taga bort (ngt); särsk.: lägga ifrån sig (ngt); äv. (numera föga br.): taga av sig (ngt); jfr lägga I 1 b, 9. Legg bortt hatten, och tagh aff kronona. Hes. 21: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: Tag av dig huvudbindeln). Nu råder nattens frid, och ögat vill sig sluta, / Lägg bortt din pipa, Pan! Bellman (BellmS) 2: 74 (c. 1780, 1791). Matti lade bort sina böcker, sträckte på sig och gäspade. Stiernstedt Liw. 292 (1925). särsk. bildl.
a) upphöra att använda l. praktisera l. göra sig skyldig till (ngt) l. att hysa (viss känsla l. vissa tankar) l. att hava (ngt) ss. en egenskap o. d., upphöra l. sluta (med ngt). Lägga bort en ovana. Lägga bort titlarna (med ngn l. varandra), komma överens (med ngn l. varandra) om att ingen av parterna skall titulera den andre, sluta att använda titel (till ngn l. varandra). Legger bort lögnen, och taler sanningen. Ef. 4: 25 (NT 1526). Det förefaller såsom hade han lagt bort alla tankar på äfventyrliga hjeltebragder. 2SAH 60: 102 (1883). Nilsson FestdVard. 48 (1925).
b) (†) utesluta (ngt), taga bort. Och skole wij intit leggia bort vthaff hans oordh, och intit heller leggia till. OPetri 1Und. a 3 b (1526). Jer. 26: 2 (Bib. 1541).
2) (†) till III 7 a: begiva sig bort, begiva sig åstad. Då jagh kom neder, så hade dee lagdt bort med skutan. BtÅboH I. 9: 176 (1637). Fryxell Ber. 1: 102 (1823). —
LÄGGA EFTER. (†) ansätta, förfölja; (i onda avsikter) begiva sig av efter (ngn); jfr lägga I 2 a β, II 2 b, III 4, 7. När tå the Svenske ladhe them så hårdt effter, at the intet undryme hafva kunde. LPetri Kr. 29 (1559). Men Tattaren ladhe flux effter honom, och folgde honom medh mord och brand på halfftridie mijl när Muskow. Petreius Beskr. 1: 72 (1614). —
LÄGGA EFTER SIG10 32 0, äv. 40 0. till I 1 b: lämna l. glömma kvar (ngt), då man avlägsnar sig från en plats. Sahlstedt (1773). Östergren (1932). —
LÄGGA EMELLAN10 032.
1) till I 1 b; nästan bl. mer l. mindre bildl. Lägga fingrarna o. d. emellan, se finger 1 e. särsk. (mera tillf.): låta (ngt) bilda ett avbrott (i ngt), sticka emellan med (ngt). Se huru lugn natten är och huru ensamma vi befinna oss; det manar oss ju att lägga imellan något slags vaka i vår sömn. Lidforss DQ 2: 755 (1892).
LÄGGA FRAM10 4. [fsv. läggia fram] till I 3: placera (ngt) så att det är till hands l. tillstädes l. kan ses l. undersökas o. d. OPetri Tb. 7 (1524; uppl. 1929). Nybyggarne .. lade fram båge och pilar. Rydberg Sing. 144 (1876). särsk. bildl., med mer l. mindre abstrakt obj.; särsk.: giva besked l. kunskap om (ngt), låta (ngt) bli känt, utveckla l. redogöra för (ngt). Så lägge han sin skäl fram moth wåre. UrkFinlÖ 2: 82 (c. 1595). När jag lägger fram den plan, / Som jag har uppgjort för att skaffa pengarna. Andersson Terentius 16 (1896). jfr framlägga. —
1) till I 1 b: (i sht i hindrande syfte) placera (ngt) framför (ngt). (Han) stänger själf ytterdörren med det stora låset samt lägger bommen för. Geijerstam KBrandt 219 (1904).
2) till I 3: lägga fram (mat l. foder) för (ngn), förse (ngns) tallrik o. d. med mat, servera (ngn). (Jesus) brööt brödit, och fich sinom läryungom ath the skulle läggia för them. Mark. 6: 41 (NT 1526; Bib. 1917: lägga fram åt folket). Kåre fann .. Hermione sysselsatt med att lägga för mat åt barnen. Lönnberg Kåre 225 (1887). —
1) (†) till I 2 a γ: tillvita (ngn ngt), beskylla (ngn) för (ngt). (Han) bødt sich til at gaa lagh (dvs. avlägga värjemålsed) for th[et] ha[n]s sc[re]dde[re] lagde ho[nom] fore. OPetri Tb. 92 (1525; uppl. 1929).
2) (†) till I 2 b, c: föreskriva l. pålägga l. ålägga (ngn ngt). Tog ladhe wi honom fore, ath han sig .. wæria skulle. JönkTb. 110 (1525). AngermDomb. 19/6 1639, fol. 144. särsk. med indirekt refl. obj.: påtaga sig l. företaga sig (ngt). En vng menniskia moste förthenskul i vngdomen ingalunda leggia sig tungt före. Swedberg Ungd. 5 (1709). Dens. SabbRo Föret. § 4 (1712).
3) (†) till I 3, = lägga för 2; äv. abs. Han ladhe henne torkat ax före. Rut 2: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: lade för). Carlén Rosen 234 (1842).
4) till I 16: fastställa l. bestämma (ngt) för (ngn); numera bl. (arkaiserande) jur. om fastställelse från domstols sida av tid l. plats för ngt. Wilien j leggia Herranom tijdh och dagh före, effter idhart sinne när han hielpa skal? Judit 8: 13 (Bib. 1541). ÄB 12: 1 (Lag 1734). Finner Hofrätten nödigt att ock infordra underdomarens förklaring; lägge Hofrätten honom viss dag före. SFS 1877, nr 31, s. 57; jfr UB 9: 3 (Lag 1734). —
LÄGGA FÖR SIG10 4 0. till I 3: taga för sig (på tallrik o. d.) av (framsatt) mat. Lägg för tigh och äät. 1Sam. 9: 24 (Bib. 1541).
1) till I 1 b: placera l. anbringa (ngt) i (ngt); ofta med underförstående av vad som placeras l. av det vari ngt placeras. Rålamb 13: 208 (1690). Om vintertiden står qvinkönet upp kl. 4 à 5 om morgonen, lägger i kakelugnen (osv.). Lönqvist Bara 16 (1775). PT 1903, nr 254 A, s. 2.
2) (vard., mindre br.) anstränga sig (duktigt), taga i, (kraftigt) stämma i o. d.; jfr lägga III 3. I förskräckelsen (över skriket) var jag sjelf färdig att lägga i med full hals. Ödman UngdM 1: 59 (1873, 1881). (Violinisten) lade i så duktigt, att qvinten tid efter annan sjönk. SD(L) 1902, nr 490, s. 4. —
LÄGGA I SIG10 4 0. (vard.) till I 1 b: (glupskt) sätta i sig (mat l. dryck), äta. Serenius (1734; under jaw). Getherdarne .. tittade på sina gäster, som .. lade i sig köttstycken så stora som en knytnäfve. Lidforss DQ 1: 92 (1888). Hallström Händ. 274 (1927). —
LÄGGA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0.
1) lägga (ngt) åt sidan, bortlägga (ngt); numera särsk. med avs. på ngt som man håller i händerna l. bär på ryggen o. d.; jfr lägga I 1 b, 9. Widegren (1788). Han lägger ifrån sig tidningen med en suck. Hedenstierna FruW 191 (1890). På ryggen bar hon en .. skolväska. Den la hon ifrån sig på bordet. Bergman LBrenn. 17 (1928). särsk. mer l. mindre bildl.
a) i fråga om upphörande med ngt.
α) (mindre br.) med konkret obj. representerande viss värksamhet l. ställning o. d.: nedlägga (vapnen o. d., förr äv. kronan). Så wardt fridh, och Judanar ladhe sijn wapn jfrå sigh. 1Mack. 11: 51 (Bib. 1541). Svedelius SmSkr. II. 2: 106 (1872, 1888).
β) (†) med abstrakt obj.: upphöra med (ngt), bortlägga (ngt). Räffuen är worden en Nunna, och haffuer lagdt sin grymheet ifrån sigh. Forsius Fosz 36 (1621). Schroderus Os. 1: 87 (1635).
b) (†) göra sig av med l. befria sig från (ngn l. ngt). Legger jfrå idher the fremmande Gudhar som äro jbland idher. 1Mos. 35: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: Skaffen bort). G1R 15: 402 (1543). särsk.: fria sig l. rentvå sig från (beskyllning l. misstanke o. d.), tillbakavisa l. vederlägga (ett rykte som man är utsatt för). G1R 4: 414 (1527). (De) lade thet i frå sig med wäriomål, att (osv.). OPetri Kr. 227 (c. 1540). Att han .. ville enthålla sig från klockarestohlen, till dess han fick lagdt den beskyllning ifrån sig. BL 11: 81 (1689).
2) (†) till I 9, 10; med avs. på pänningar l. annan ekonomisk nyttighet: lämna ifrån sig, avlämna; giva ut, erlägga, betala. OPetri Tb. 6 (1524; uppl. 1929). At alle man skulla leggia sinn skaatt iffrånn sig, som ståå ighen an[n]o 84 och 5. SkrGbgJub. 6: 9 (1587). Effter Erich Basse hade tagett kettelen tiill sigh, tå bör ho[no]m läggia sam[m]e kettell ifrå sigh igen. Därs. 59. VDAkt. 1681, nr 256. —
1) (†) lämna igen (ngt), låta (ngt) gå tillbaka (till ngn); betala igen (ngt) till (ngn); jfr lägga I 2 a, 10, 24. Skole alle kyrke-, clösters och prebendegodz (m. m.) .. leggies til cronen igen, som (osv.). RA I. 2: 15 (1561). Och will läggia Nils glasmästare sina pe[n]gr igen. VRP 1653, s. 851.
2) tillsluta, stänga o. d.; jfr lägga I 22. Lägga igen en bok. Weste (1807). Hedenvind-Eriksson Hjul. 115 (1928). särsk.
a) (numera knappast br.) med avs. på öga: tillsluta; ofta i bildl. uttr. angivande att ngn somnar l. avlider. Ighen leghas min öghen tu, / thet klaghar iagh än nu. Visb. 1: 112 (c. 1620; möjl. ssg). Jagh kunde icke leggia heela natten ett öga igen. Dahlberg Dagb. 81 (c. 1660; uppl. 1912). Uppfyll min sista önskan innan jag lägger igen ögonen! Strindberg NRik. 80 (1882).
b) (i fackspr.) fylla igen (en fördjupning o. d.). Läggia igen Dijken. Brahe Oec. 79 (1581; uppl. 1920). Auerbach (1911).
c) (i fackspr.) låta (odlad jord) växa l. gro igen, förvandla (öppen jord) till ängsmark o. d.; avlägsna l. utplåna (en väg o. d.). Serenius EngÅkerm. 69 (1727). Den som hejdar växtens fart / och lägger jord igen / begår en synd av grövre art / än den som dräper män. Karlfeldt FlBell. 115 (1918).
d) (numera knappast br.) upphöra med att bearbeta l. exploatera (ngt), nedlägga driften vid (en gruva o. d.). Bergv. 1: 158 (1649).
1) till I 1 b: lägga (ngt) tillsammans; packa ihop (reseffekter o. d.). Thå then yngre sonen hadhe lagt all sin ting tilhopa, foor han sina ferdhe. Luk. 15: 13 (NT 1526; Bib. 1917: lade .. allt sitt tillhopa). Lägga ihop kläder till byk. Adlerbeth FörslSAOB (1798). särsk. bildl.
a) lägga (pängar) på hög, hopspara. Syr. 11: 18 (öv. 1536). (Pängarna) har jag lagt ihop själv. Lindqvist Herr. 170 (1917).
b) (i vissa trakter) skjuta ihop (pängar). AJGothus ThesArithm. 95 (1621). Wigström Folkd. 2: 187 (1881).
2) fälla ihop, vika ihop, veckla ihop, tillsluta; jfr lägga I 22. Sedhan ladhe han boken till hopa. Luk. 4: 20 (NT 1526). Lägga ihop ett segel. Ramsten o. Stenfelt (1917). särsk. i uttr. lägga ihop (l. tillhopa) ngns ögon, tillsluta ngns (en avliden persons) ögon; lägga ihop (l. tillhopa) ögonen l. sina ögon, tillsluta sina ögon; äv. bildl.: avsomna, dö. När the bleffuo dödhe, ladhe han ock theras öghon til hopa. Tob. 14: 13 (Bib. 1541). När som Solen hon är vthi närmeste trappa til vpgångs, / Lägg dijn ögon ihoop; då kommer söteste sömnen. Stiernhielm Herc. 248 (1648, 1668). Annerstedt Rudbeck Bref cxxxvii (1905).
3) förena, sammanslå o. d.; förr äv. med personobj.: (vid organisering av ngt) taga (ngn) tillsammans (med en annan); jfr lägga I 19 e, 22—24. G1R 29: 91 (1559; med personobj.). Egendomarna lades ihop till jättelika gods, som odlades av slavar. Athena 56 (1917). särsk.
a) i fråga om addition; jfr lägga I 2 d α. Swedenborg Reg. 89 (1718). Hon (var) ypperligt rask att i hufvudet lägga ihop tal och draga ifrån. Almqvist Grimst. 6 (1839).
b) (numera föga br.; se dock slutet) i fråga om läsning: binda (se binda, v. 21 a δ). Gezelius PerbrComm. B 2 b (1673). Gossen har börjat lära sig läsa, men kan ännu inte lägga ihop. Tholander Ordl. (c. 1875). särsk. i uttr. stava och lägga ihop; numera nästan bl. (fullt br.) bildl., med anslutning till d: (av skilda iakttagelser) draga sina slutsatser (angående en viss situation). När jag vill stafva och lägga ihop b, j och a, .. bja. Hof Skrifs. 90 (1753). Efter hand som man stavade och lade ihop .., fick man ett intryck av, att egentligen alla delegationerna voro missnöjda. STSD(A) 1935, nr 101, s. 1.
c) (numera föga br.) i uttr. lägga ihop sina huvuden, stundom lägga (sina) kloka huvuden ihop l. tillhopa, etablera samarbete vid uttänkande l. övervägande av ngt, slå sina (kloka) huvuden ihop. Gustaf III 2: 211 (1788). Den gamle Jesper af gårdens vakt / Och Joakim hakeskytt / Ha kloka hufvu'n tillhopa lagt / Och döma om gammalt och nytt. Snoilsky 4: 46 (1887).
d) (i huvudet) kombinera (olika iakttagelser l. fakta o. d.); äv. övergående i bet.: (gm tankekombination) komma till l. draga en viss slutsats, förstå (ngt av ngt). Spegel Oliw. B 1 b (1675). Nu började hon lägga ihop det ena med det andra, uppgöra hypotheser. Palmblad Nov. 4: 145 (1845, 1851). (Jag fick veta) att han var hennes släkting. Det var då lätt att lägga ihop, att han var på något sätt förolyckad. Hallström Händ. 46 (1927). —
1) till I 1 b: lägga (ngt) så att det kommer in (i ngt). Luk. 13: 21 (NT 1526). Hon går .. fram till spisen och börjar lägga in ved för att tända upp eld. Lagerlöf Körk. 198 (1912). särsk.
a) i fråga om nedläggande av födoämnen i ngt för konservering; äv. övergående i bet.: konservera; jfr inlägga 3 a. Lägga in frukt. Serenius (1741). Hierta-Retzius ArbStug. 140 (1897).
b) (vard.) med avs. på ngt som man stoppar i munnen (i sht för att förtära det). Han lade in väldiga kvantiteter av mat. Engström 5Bok 137 (1910). särsk. med avs. på tuggsnus. Sjödin StHjärt. 180 (1911). Han .. lade in nytt snus. Johansson SmedBrukspatr. 137 (1933).
2) (†) till I 7: (helt l. delvis) belägga (ngt med ngt). Lägga in ett bord med Mahogony. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
3) i uttr. lägga in golv o. d., gm sammanfogande av plankor o. d. iordningställa golv (i ett rum o. d.); jfr lägga I 12. Murenius AV 444 (1660). Auerbach (1911).
4) ingiva l. inlämna (ngt hos domstol l. annan myndighet); numera nästan bl. (se dock b) i uttr. lägga in ansökan o. d. om ngt; jfr lägga I 1 b, 2 a, 3. Tomes Skredder inuånare i Ekenes Ladhe in i Rätten sin Jnlago emot Hustru Karin i Karis. EkenäsDomb. 1: 101 (1646). Konungen (skickade) .. en Courier till .. (biskop Wallquists) fru med befallning att hon skulle lägga in ansökning om trenne nådår. Choræus Bref 47 (1800). Hellström Kusk. 139 (1910). särsk.
a) (†) närmande sig l. övergående i bet.: framställa l. utveckla l. redogöra för (ngt). Man kan alla måndagar låta honom läggja in hvad som passerar. RP 4: 57 (1634).
b) utan utsatt obj.: numera bl. (vard., fullt br.) i uttr. lägga in om ngt, ingiva ansökan om ngt (t. ex. avsked, skilsmässa). Porthan BrSamt. 1: 77 (1783). Flere af kamraterne ha för sjukdom och ålderdom lagt in om afsked. JZDuncker (1809) hos Cygnæus 2: 218. Firman .. lade in om cession med ouppgjord stat. Zilliacus Hågk. 34 (1899). Stiernstedt Liw. 230 (1925). särsk.
α) (†) i sådana uttr. som lägga in (e)mot l. på ngn, ingiva anmälan mot ngn, stämma ngn; lägga in och klaga l. besvära sig l. begära o. d., ingiva en skrivelse och klaga osv. Om de icke kunna förlijkas, skall M. Thauvonius nästa Måndaghen lägga in och swara på Vassenij inlagho. ConsAcAboP 1: 502 (1651). Stadz secretarius ladhe in emoot M. Miltopæum; han lofuade swara derpå näste Consistorij dagh. Därs. 2: 506 (1664). Han har .. vittne på, att Majoren erkänt skulden, och han lägger in på honom, det är säkert, hvad det dröjer. Knorring Ståndsp. 1: 161 (1838).
β) (†) ingiva konkursansökan; göra konkurs, inställa sina betalningar, avträda sin egendom till sina borgenärer. Ristell har ock lagt in. Hans skuld är 13000 Rd:r. Kellgren (SVS) 6: 207 (1788). Almqvist TreFr. 1: 142 (1842). Carlén Köpm. 2: 192 (1860).
5) låta (ngt) ingå ss. beståndsdel l. innehåll l. värkande kraft o. d. (i ngt); jfr lägga I b κ α'. Gudz Son .. är tilstädes i dopet med sin förtienst, och legger ther in sin pinos, dödz, begrafningz och vpståndelses krafft. Swedberg SabbRo 513 (1688, 1710). Alfred kastade (bollen) men likgiltigt, utan att lägga in något av sin själ. Siwertz Varuh. 282 (1926).
6) (†) utveckla kraft (vid anfall o. d.), angripa, ansätta; jfr lägga III 3, 4. The lade ther (dvs. vid Bornholm) weldeliga in, beskutte Slottet till storm. Svart G1 77 (1561).
7) i uttr. angivande att ngn utför ett dugligt arbete för ngt resp. gm sin värksamhet l. sitt uppträdande förvärvar l. ådrager sig ngt; numera bl. dels (mera tillf.) i uttr. lägga in (stora) förtjänster om ngt, dels (ålderdoml.) i uttr. lägga in ära o. d.; förr äv. i uttr. lägga in skam; jfr lägga I 9 c. Thet bär alt szå ligt åth, atuj leggia mero skam än äro jn. G1R 9: 337 (1534). Leopold 2: 371 (1802, 1815).
8) placera, förlägga, inkvartera; jfr lägga I 19 (a). Judas ladhe ther krijgsfolck in, til at förwara Helghedomen. 1Mack. 4: 61 (Bib. 1541). (Fartygschefen) låter .. göra väl rent både inom och utombords, innan Fartyget lägges in i Hamnen. TjReglFl. 1790, s. 26. Cederschiöld Erikskr. 145 (1899).
9) infoga l. inskjuta (ngt i ett sammanhang); jfr lägga I 19 e. I renässansens tragikomedier lades uppsluppna scener in i en skakande handling. Wrangel Dikten 273 (1912).
10) (i fackspr.) sätta in l. angiva (ngt på en karta); jfr lägga I 20. Sveriges grufmätarekår räcker ej till att på .. (två månader) lägga in på kartorna alla de nya arbetsrum, som brutits under föregående året. TT 1902, K. s. 97.
11) (†) till III 7: styra in (ngnstädes). G1R 18: 311 (1547). Wij (hava) förnummit .. att fiendens flotta hafwer lagdt in j sundet wedh Falsterbooref. HSH 5: 173 (1657). Sander Ar. 86 (1877). särsk. [möjl. eg. representerande en förb. lägga inför] i uttr. lägga in för en plats, styra in framför en plats. (Danskarna) lagde in för slottet (i Visby). OPetri Kr. 211 (1540). Så kom thå konung Christiern med en ganska stoor skeps flota, och ladhe strax inför slottet. Därs. 212. —
1) till I 1: bringa (ngn l. ngt) ned i liggande ställning, komma (ngn l. ngt) att ligga (ngnstädes).
a) med avs. på person l. djur. Så taer Bränn-Siukan widh / Ock lägger förn Hann troor, Hans Kropp å Båren nidh. Lucidor (SVS) 339 (1673). särsk.
α) i fråga om strid l. jakt: fälla (person l. djur) till marken; ofta symboliskt för: döda, förr äv. allmännare för: besegra, oskadliggöra; jfr lägga I 1 a δ (β'). Ski[n]na[re]n som sloog ept[er] wardsc[ri]ffue[re]n m[edh] stenen och lagde burwarden nid[er] bøte vj {marker}. OPetri Tb. 48 (1525; uppl. 1929). Annor middel moste man sökia ther til, at leggia woro forrädhare nidh med, än falska eedher, äro och sanning. Dens. Kr. 76 (c. 1540). Til första lärospån lägger Svipdager neder fyra af Berserkarna. Lagerbring 1Hist. 1: 108 (1769). Gud sig förbarme, när vargen någon gång kom åt att rifva och lägga ned en ko. Bengts Vargt. 7 (1915).
β) (†) i pass., övergående i bet.: bliva sängliggande (på grund av sjukdom o. d.); äv.: avsomna, dö. Hans sonahustru .. war haffuandes och skulle snart leggias nedh. 1Sam. 4: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: var .. nära att föda). Job 14: 12 (Bib. 1541; i bet. ”dö”). När jag af siukdom legges neder. Swedberg Cat. 665 (1709). Bellman Gell. 79 (1793).
b) med sakobj. Rääf Ydre 3: 396 (i handl. fr. 1594). (Han) lade .. ner kniv och gaffel. Chesterton BrownVisd. 71 (1920). särsk.
α) (i fackspr.) i fråga om nedgrävande av ledningsrör o. d. Det kom svarta karlar med hackor och spadar, och de gräfde upp jorden och lade ner gasrör. Söderberg Hist. 102 (1898).
β) med avs. på gräs, halm o. d.: pressa ned till marken. När .. säden växer tjock och lång .. kommer ibland et så starkt västanväder, at det lägger ned halmen. Björnståhl Resa 5: 272 (1783). Tiden 1848, nr 211, s. 4.
γ) (†) sjöt. med avs. på segel: taga ned, reva, bärga; äv. i bild (jfr δ). Säll är then som en gång haar lagt sit Segel neer / Och fort i önskad Hampn sit Skepp. Lucidor (SVS) 109 (1669; i bild). Peringskiöld Hkr. 1: 360 (1697).
δ) mer l. mindre bildl. (jfr γ).
α') (†) i uttr. lägga ned huvudet, avsomna, dö; ngns huvud lägges ned, ngn dör; äv.: ngn stupar. Så snart som then gamble konungh Christian, som nu regerer (i Danmark), legger huffvedet nid, dhå haffve vij (osv.). G1R 25: 156 (1555). 2Saml. 9: 165 (1565).
β') i sådana uttr. som lägga ned pännan, vapnen o. d., symboliserande att man slutar att skriva l. strida o. d. RA I. 3: 900 (1597: vapn och värior). Hammar (1936).
γ') övergående i bet.: upphöra att driva l. sköta l. ägna sig åt (ngt), sluta med (ngt), avstå från (ngt), upphöra med att låta (ngt) komma till utförande o. d., låta (ett ämne) falla o. d. Lägga ned arbetet, särsk.: (börja) strejka. Thed är orett at .. (biskopen) legger thet (dvs. sitt ämbete) ned. G1R 6: 154 (1529). Ett ord blott till — och se'n må ämnet läggas ner. Bäckström Lej. 6 (1875). Om vi .. nu på en gång lade ned vårt arbete, skulle ni (osv.). Wägner Norrt. 32 (1908). Nu är det .. så att den lilla krogen stängdes eller lades ned för omkring tre år sedan. SvD(A) 1933, nr 191, s. 6.
δ') abs., om teater o. d.: lägga ned sin värksamhet. Först trodde man ju, att teatrarna skulle få lägga ner. Siwertz Eld. 172 (1916).
2) i uttr. angivande att ngn framlägger l. överlämnar en gåva o. dyl. l. (i vitter stil) betygar ngn sin vördnad o. d.; jfr lägga I 1 b, 2 a. Så läg ther thina gåfuo nedh för altaret. Mat. 5: 24 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Ja, jag til Templet kom, at efter högtids sed, / Inför den Högstes Thron min dyrkan lägga ned. Murberg Racine Ath. 1 (1776). Så talade han rörd, och lade / för skaldens fötter ned sin krans. Tegnér (WB) 4: 6 (1822).
3) (†) visa; ådagalägga; jfr lägga I 3. Så legger thetta Euangelium på alla sidhor nedher, huadh man göra skal ath man motte warda salugh. OPetri 1Post. 138 b (1528). Nordenflycht QT 1748 —50, s. 67.
4) till I 9 c β: använda l. utveckla (arbete l. möda l. energi o. d. på ngt). Sädhen för:ne Anders haffuer bygdt, och rödt bortt skogen, och lagtt ther mykitt arbethe nedher (så osv.). G1R 19: 104 (1548). Hvilken psykisk energi måste inte läggas ned bara på att läsa dagens tidningar. Norström Masskult. 20 (1910).
5) till I 10: giva ut (pängar på ngt), investera (pängar i ngt). Swedberg SabbRo 784 (1701, 1710). (Egendomsköp) medför stark frestelse att ”lägga ned” allt för mycket kapital i sådana ”förbättringar”, som endast långsamt om ens någonsin ”betala sig”. EkonS 2: 121 (1895).
1) lägga förband om (ett sår o. d.); jfr lägga I 1 b δ. Auerbach (1911). Det var honom en glädje att .. vårda patienterna och lägga om deras sår. Grimberg VärldH 6: 202 (1935).
2) med händerna l. ngt redskap o. d. omplacera (ngt); jfr lägga I 1 b. Sahlstedt (1773). (Man) saltar .. (strömmingen) i tunnor. Sedan den så legat några dygn, lägger man om den i fjärdingar. Landsm. 1926, s. 27.
3) vrida l. vända (ngt) i en annan riktning; särsk. sjöt. med avs. på roder l. färdriktning o. d.; jfr lägga I 1 b ξ (slutet), 19 e β. Kurck Lefn. 43 (1705). Lägg om rodret! kommenderade Alexander. Janson Ön 38 (1908). Kursen lägges om flera streck styrbord hän. TurÅ 1912, s. 84. särsk. (†) abs.: (vid sjöresa) vända (för att segla tillbaka till utgångspunkten). (Då) vende sig vädredt i vester, att vij motte leggie om och tilbaker igen. AOxenstierna 2: 1 (1606).
4) (†) näpsa (ngn); piska upp l. klå upp (ngn); jfr lägga I 2 a β, 5, 6. Asteropherus 65 (1609). Wetterbergh Penning. 423 (1847).
5) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) omnämna (ngt), berätta l. tala om (ngt för ngn); jfr lägga I 9 c. Lind (1749). Inte lägger en ungkarl om för gubben, då han tänker gå och fria till jäntan hans uppe i (fä-)bodarna. Hülphers Ångermanl. 162 (1900).
6) till I 12: taga i sär o. på nytt sammanfoga beståndsdelarna i (ngt som är byggt l. anlagt), på nytt iordningställa l. anlägga (ngt, så att det blir bättre l. får ett annat utseende). Lägga om stenmuren, trappan, gatan. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Den Ängbacken tillhöriga trädgårdstäppan skulle läggas om. Lindhé Ledf. 173 (1903).
7) till I 13: anordna l. gestalta l. utforma (ngt) på ett nytt sätt, ordna om (ngt); i sht med mer l. mindre abstrakt obj. Strindberg NSvÖ 2: 112 (1906). (Småbrukaren) har lättare att lägga om sitt jordbruk. PT 1906, nr 187 A, s. 3. I Genève måste Briand delvis lägga om sin hållning. SvTidskr. 1931, s. 278.
8) (†) till I 19: giva (ngn) en annan uppehållsort l. ett annat inkvarteringsställe o. d., placera om (ngn). Framdelis är wor willie, ath i leggie the knecter vm, som legatt haffue hem till Presterne i Nyland. G1R 13: 171 (1540). Svart G1 67 (1561). —
1) till I 1 a δ: fälla omkull (ngn); äv.: med skott bringa (ngn) att falla; äv. bildl. Wist är det, döden har en Man här lagt omkull; / Dock owist om han och utöfwer honom segrat. SkrVSocLd 20: 104 (1691). Inte hade ni heller lagt omkull björnen med geväret utan hellre litat på revolvern. Lewenhaupt Reddy 179 (1907).
2) till I 1 b: stjälpa, välta; komma (ngt) att ligga på sidan l. utefter marken; ofta i pass. med intr. bet. Ni behöfver ej själf gå dit till varfvet, förr än skeppet läggs kull. Tersmeden Mem. 1: 127 (1734). Adlerbeth Buc. 57 (1807). SvD(B) 1928, nr 283, s. 11. —
1) till I 1 b: med händerna l. ngt redskap anbringa (ngt) på (ngt); särsk. med avs. på ngt som gm anbringandet kommer på en plats där det fyller en viss uppgift (t. ex. att täcka ngt). SkeppsgR 1546. Dörren smällde igen, matmor stod utanför och lade på kroken. Lagerlöf Holg. 2: 481 (1907). Man hade .. öppnat Karl XII:s kista, tittat på liket .. och så lagt på locket igen. Siwertz JoDr. 216 (1928). särsk.
a) med avs. på klädesplagg o. d.; utom i Finl. numera bl. (tillf.) med avs. på ngt som anbringas på ett löst sätt på ngn. Lägga på ngn en schal. (Du) skalt leggia tin skrwdh vppå. Hes. 24: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: sätt på dig). Han bugade sig, lade hatten på och gick. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 18 (1886).
b) med avs. på färg o. d.; ofta bildl. (Författarinnan) lade färgerna alldeles för bredt och bjärt på. NordT 1892, s. 165. Han skar mantelvecken (på helgonbilderna) skickligt och lade på färgerna väl. Rydberg Sing. 10 (1894). I England mottogs kejsaren med översvallande välvilja, smicker lades på i tjocka lager (osv.). Hagberg VärldB 65 (1927).
2) (†) giva l. beskära (ngn beröm o. d.); jfr lägga I 2 a. Loff och prijs warder tu vppå honom leggiandes. Psalt. 21: 6 (öv. 1536; Bib. 1541: Tu legger loff och prydhelse vppå honom).
3) (†) klå upp l. ge på (ngn); jfr lägga I 2 a β, 5, 6. Teitt Klag. 301 (1556). När han skulle utgå så vänder han sig om och lägger på honom med käppen. VDAkt. 1736, nr 692. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
5) (numera i sht i högre stil) med avs. på arbetsbörda, prestation, skatt, uppdrag, andligt l. ekonomiskt tryck, sjukdom o. d.: lasta på (ngn), giva l. tilldela (ngn), påföra (ngn) o. d.; jfr lägga I 2 b α, β. Hans nade haffuer aldrigh lagt nogon gärd oppa, vthan med rikitzens rådz samtyckio. G1R 4: 170 (1527). Legg ingom alt förmykit vppå. Syr. 33: 30 (Bib. 1541). Then högste guden behagade at lägga henne en Långlig och swår siuckdoom på. VDAkt. 1691, nr 231. Flensburg KyrklT 301 (c. 1875). särsk. (†) med inf. l. att-sats ss. direkt obj.: ålägga l. anbefalla (ngn att osv.); äv. utan indirekt obj.: föreskriva, bestämma; jfr lägga I 16. (Drottning Margareta) lagde på at hwar och en bonde som sin eeghen eeldzstadh hade skulle vthgiffua ena mark. OPetri Kr. 157 (c. 1540). Doch leggiendis honum alffwarligen opå, att han och szå haffwer tand för tunge. G1R 17: 407 (1545). Swedberg Schibb. c 4 a (1716).
6) utöka (sin boskapsbesättning) gm att låta ungar därur leva; låta (kalv, lamm osv.) leva för att ingå i boskapsbesättningen, uppföda (kalv osv.); jfr lägga I 2 d, 16 c γ. G1R 18: 42 (1546). Så skal och icke heller läggias någon then Boskap uppå som wedh Gården icke wäl wil trijfwas. Brahe Oec. 69 (1581; uppl. 1920). Värendsbonden lägger .. än i dag sällan på kalfvar af annan färg än den röda, som anses lyckosam. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 84 (1868). Cederlöf FinlPrästEkon. 53 (1934).
7) öka priset på (en vara) med (ngt); låta (ngt) bilda en höjning av (ett belopp, t. ex. en hyra); jfr lägga I 2 d. Återförsäljare pläga lägga på 2 öre pr liter oskummad mjölk och 1 öre pr liter skummad vara. SD(L) 1901, nr 530, s. 2. (Till följd av kostnaderna för inläggning av elektriskt ljus) få husvärdarne .. lägga på något på hyran. NDA 1913, nr 144, s. 1.
8) (numera föga br.) (med så l. så mycket bränsle) göra upp (en eld l. brasa); jfr lägga I 11. VDAkt. 1705, nr 115. De komma att tända på huset, sådana brasor lägga de på. Lundquist Zola Grus 108 (1892).
9) (†) till III 7: begiva sig (till en plats). The Dalekarlar begynte sig rusta, / the ruste sig i dagar twå, / the willia föllia Konung Göstaf, / hwart uth han lägger på. PolitVis. 167 (c. 1525). —
LÄGGA PÅ SIG10 4 0, stundom UPPÅ SIG04 0. (i högre stil, numera föga br.) bildl.: påtaga sig l. belasta sig med (en börda l. skuld o. d.); ålägga sig (ett behärskat uppträdande o. d.); förr äv.: ådraga sig (ngt); jfr lägga I 2 b α. Leggia misgerning och skul på sigh. 3Mos. 22: 16 (Bib. 1541). Ty then som folck medh bara twång regera wil, han lägger på sigh alla Menniskiors haat och fiendskap. Forsius Fosz 150 (1621). Hvar skall en sådan ungdom med tiden stanna, / som ej vet lägga på sig de minsta band? Tavaststjerna NVers 46 (1885). —
LÄGGA SIG EFTER10 0 32, äv. 40.
1) (†) till II 2 b: ansätta, förfölja. All man legger sigh effter (älgarna) och ödhe them slätt vtth. G1R 19: 175 (1548). särsk. bildl.: icke lämna (ngn) i fred, ligga efter (ngn), hänga efter (ngn). Hon (sökte) mer och mer mädh sin lättfärdighett att läga sigh äftter honom. VDAkt. 1686, nr 143. (Sv.) Lägga sig efter en .. (fr.) avoir envie de la peau d'un homme. Weste (1807).
LÄGGA SIG EMELLAN10 0 032. (numera mindre br.) till II 2 d: i medlande syfte ingripa l. inskrida (i ngt). Jesus hade lagdt sich emillen och förlijkt sakena. OPetri 2Post. 100 a (1530). Ödman VårD 1: 12 (1882, 1887). —
LÄGGA SIG EMOT10 0 04, äv. MOT4. (numera mindre br.) till II 2 b: (söka) hindra l. motvärka (ngn l. ngt), motsätta sig (ngt); göra motstånd mot (ngn l. ngt). LPetri 1Post. D 6 b (1555). När .. (Gud) will måst wij wandra / Från thenne uszle Wärld, ey hielper något klandra / Ok legge Sigh emoot. Lucidor (SVS) 308 (1673). Ehuru de några månader förut på det ifrigaste lagt sig emot hans återresa till Wittenberg. Strindberg AmerHum. 1: 229 (1878). särsk. med abstrakt saksubj.: bereda hinder för (ngt). Ledsamt var, att omständigheterna .. lade sig .. emot hans resa hemifrån. Runeberg ESkr. 2: 329 (1856). —
LÄGGA SIG I10 0 4, stundom UTI04. (ngt vard.) blanda sig i (ngt), ingripa l. inskrida i (ngt); jfr lägga II 2 d (varifrån förb. i äldre ex. är svår att skilja). Tiil gwdmundh scriffuare ath han legger siig ey j then tretthe Hermon jsrael och jören van Zutthren haffua tilhopa. G1R 4: 81 (1527). Frågades hwarföre han lägger sigh uthi det han intet bör. ConsAcAboP 2: 461 (1663). Det är .. en sak, som jag inte lägger mig i. Hellström Malmros 38 (1931). —
LÄGGA SIG IN10 0 4.
1) (i sht i Finl., numera föga br.) till II 2 a, d: inlåta sig (i ngt); ingripa l. lägga sig i ngt; stundom: fördjupa sig l. sätta sig in (i ngt). På samma Ö lägga de sig så djupt in i vetenskaper, hvässa och skärpa sin eftertanka, at (osv.). Roman Holbg 242 (1746). Antagligen hade abbedissan utan behörighet lagt sig in i politiken. SvH 2: 471 (1905). Han fick afbryta sin just ånyo påbörjade läsning till teologieexamen för att i stället lägga sig in i — astronomi. Vasenius Top. 2: 30 (1914). (†) Att du förstår de nu .. mäst brukeliga spel, i kort och bräde, kan just ej skada. .. Men lägg dig icke så in därmed, att du fattar tycke därföre. Hof Underr. 52 (1766).
2) (†) till II 4: inkvartera sig l. slå sig ned (ngnstädes). (Han) hafwer lagdt sig in til hus hoos en änkiedotter. VDAkt. 1676, nr 246. PH 1: 697 (1727).
3) (†) till II 4, 5 b: giva sig i lag (med ngn), inlåta sig i förtroligt umgänge (med ngn); ofta = lägga sig inne 2. ConsAcAboP 2: 414 (1662). Nu haar det lättfärdige Kånestycket lagt sigh inn medh een annor dräng then henne besufwit haf[ve]r. VDAkt. 1695, nr 1083. Han hade lagt sig in med Konungens fiender. Nordberg C12 1: 469 (1740). Sundén (1886). —
LÄGGA SIG INNE10 0 32.
2) (vard.) till II 4, 5 b; för att beteckna att ngn (flyttar ihop med o.) knyter en fri erotisk förbindelse med ngn. Rönnberg Brovakt. 46 (1904). Bättre blef det inte sedan Söderbom lagt sig inne med skepparns dotter. Engström Glasög. 80 (1911). —
LÄGGA SIG NED10 0 4, äv. NER4, förr äv. NEDER.
2) (†) till II 1 b γ α'; om svullnad: lägga sig. Schroderus Comenius 307 (1639). Tag warmt Wijn, och twätta Sååret alla Dagar där medh, så lägger swulnaden sigh neder. Rålamb 13: 167 (1690).
3) (†) till II 4: slå sig ned (ngnstädes), sprida sig (inom ett område) o. d. The Philisteer komo, och ladhe sigh nedher j them dalenom Rephaim. 2Sam. 5: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: spridde de sig i). KOF II. 1: 488 (1659). —
LÄGGA SIG OM. (†)
1) bry sig om l. bekymra sig om (ngt), fästa avseende vid (ngt); engagera sig i (ngt), lägga sig i (ngt); jfr lägga II 2 a (α), d. När iag förnam att hon slett inth[et] wille leggia sig om, att iag motte blif[ua] betalet. SthmTb. 20/6 1584. Wij kunde hafwa mycken godh Roo, om wij icke wille läggia osz så mycket om hwad andra tala och göra. Preutz Kempis 34 (1675). Ehuru wäll iagh jntet gerna legger migh om then saken, som är föreluppen emellan Dn. pastorem i Sanseredh och des församblingh. VDAkt. 1678, nr 357. Därs. 1695, s. 570.
2) till II 4: inkvartera sig på annat ställe. KrögOrdn. 1664, s. B 4 b. —
LÄGGA SIG TILL10 0 4. i uttr. med bet.: skaffa sig l. förvärva sig (ngt), lägga beslag på (ngt); jfr lägga I 2 a.
a) (numera föga br.) i uttr. lägga sig till ngt. Iagh haffuer reda lagt mig till några goda bössor här. Ekeblad Bref 1: 91 (1651; rättat efter hskr.). Därföre hyrde jag straxt et stort hus .., lade mig til Hästar och Vagn. Säfström Banquer. N 1 b (1753). Hummerhielm har haft .. kärlek till djur. Därpå tyda de icke så alldeles få björnungar han lade sig till i Littauen. KKD 10: IV (1914).
b) i uttr. lägga sig till med ngt. Sätherberg Dikt. 2: 223 (1846, 1863). (Han hade) lagt sig till med ett strängt lagbundet sätt att röra sig. Hallström Händ. 98 (1927). —
LÄGGA SIG UPP. (†) till II 2 b: sätta sig upp (emot) l. göra motstånd (mot ngn l. ngt). LReg. 27 (1602). Celsius G1 1: 198 (1746). —
LÄGGA SIG UT10 0 4. [fsv. läggia sik ut, sträva, arbeta] till II 2 a: utveckla arbete l. sträva l. bemöda sig (för ngn l. ngt); bringa hjälp l. bistånd (åt ngn); numera bl.: i tal l. skrift värka (för ngn l. ngt), tala väl l. fälla ett godt ord (för ngn), fälla en förbön l. förböner (för ngn). Ath .. (Gud) moste .. tagha oss till nådher för Christi skull, then så alwarligha lägger sigh vth för oss. FörsprFilem. (NT 1526). För alt som til är, käre Herre, lägger eder ut för henne, hon är allaredan halfdöd. Lagerström Tart. 71 (1730). Efter statskuppen 1851 lade .. (George Sand) sig med stor värme ut för sina proskriberade revolutionära vänner hos Napoleon III. BonnierLittH 4: 166 (1930). särsk. (†) i uttr. lägga sig ut på ngns bästa, arbeta för ngns bästa. G1R 9: 165 (1534).
1) anbringa l. vända l. ansätta (ngt) emot (ngt annat, särsk. för att det skall utföra ett visst arbete); äv. närmande sig l. övergående i bet.: låta (ngt) tjänstgöra l. träda i funktion; jfr lägga I 2 b (ξ). Lägga manken till, se manke. SDS 1900, nr 541, s. 2 (med avs. på bromsinrättning). särsk. i uttr. lägga örat l. sitt öra o. d. till l. lägga till örat osv., om anbringande av örat mot en dörr o. d. för att lyssna l. om vändande av örat mot ngn som talar; numera nästan bl. (i sht i högre stil) bildl.: giva sig att lyssna uppmärksamt; jfr lägga I 2 c β α'. (Det höves, att man) Lägger örat til, oc granneliga merker huad j Predican sagt warder. LPetri KO Föret. 8 (1571). Allt går till förfärligt stilla. / Lyssnarn kunde, när han lade / Invid dörren till sitt öra, / .. (domarnas) hjertan klappa höra. Nicander 2: 22 (1827). Vill en historiker .. adekvat teckna en individualitet, nödgas han också att lägga örat närmare till och lyssna uppmärksamt på ordens bitoner. Larsson PoesLog. 35 (1899).
2) (†) giva l. tilldela (ngn ngt); jfr lägga I 2 a. G1R 29: 689 (1560). Min Herra Gud jag siunga vil. / Som alt sit goda lagt oss til. Kolmodin QvSp. 1: 178 (1732).
3) (vard.) slå l. dänga till (ngn med ngt); jfr lägga I 2 a β, 5, 6. (Han hade) lagt till henne med handen för munnen. VRP 10/7 1736. Koch Timmerd. 316 (1913).
4) (†) tillräkna l. tillskriva (ngn ngt); ofta: beskylla (ngn) för (ngt), tillvita (ngn ngt); jfr lägga I 2 a (γ). OPetri Tb. 65 (1525; uppl. 1929). De lägga henne de grofwaste odygder till, som man blyges wid att nämpna. Cavallin Herdam. 4: 167 (i handl. fr. 1698). Man lägger honom till, att han varit skulden. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
5) (†) pålägga l. ålägga (ngn ngt); jfr lägga I 2 b α. Och förmodar iagh ingen rätt kan läggia migh dät til, at iagh .. skal hålla them förswarligit med maat och dryck. VDAkt. 1680, nr 182.
6) foga (ngt) till (ngt annat), låta (ngt) förstora l. utöka l. bilda ett komplement till (ngt annat); jfr lägga I 2 d. (Gud) som förbudet hafver, att något skulle leggias till eller tagas ifrån hans ord. RA I. 1: 589 (1549). Oljelund GrRidd. 266 (1926). särsk. i fråga om förhållandet att en talande låter ett yttrande efterföljas av ngt som bildar ett komplement därtill: tillägga. Han lade och thet till, att Swerdet alldrig skulle slå felt, och alldrig råstas. Verelius Herv. 37 (1672). Lagerlöf Bannl. 169 (1918).
7) (numera föga br.) landt. lägga på (kalvar o. d.); jfr lägga I 2 d, 16 c γ. Rosensten Skog. 16 (1737). TLandtm. 1897, s. 287.
8) (†) om person: öka i vikt, bli fetare; jfr lägga I 2 d, III 2. Om hon eij lägger till, intet skall hon tappa af hullet tils hon kommer att resa tilbakars igen. KKD 8: 248 (1706).
9) (†; se dock slutet) bidraga med (ngt), släppa till (ngt), hålla (ngt) o. d.; jfr lägga I 2 a, 9, 10. G1R 16: 211 (1544). (Vid visitationen) Beuiliade almogen hugga pastori en halmladu af prestebohls skogen och optimbra, men pastor lofuade lägia halmen til. Murenius AV 559 (1665). BoupptSthm 31/3 1671, Bil. särsk. (starkt arkaiserande, numera föga br.) i uttr. lägga goda ord l. ett godt ord till, med ord giva sitt understöd, förr äv. lägga ngn ett godt ord till, fälla ett godt ord för ngn; jfr lägga I 9 c. Legge en ett gått ord till. HT 1906, s. 142 (c. 1585). K. Bror var så gunstig, och lägg ett gott ord til. Bark Bref 1: 205 (1704). Månge af .. (den talandes) vänner stego .. fram till konungen och lade goda ord till. Bååth EgilS 48 (1883).
10) med abstrakt obj.: använda, bruka; numera nästan bl. ngn gg (i vitter stil) i uttr. lägga alla krafter till o. d., förr äv. lägga all sin flit l. sin goda flit till; jfr lägga I 9 c β. Her vdi lægger nw eder gode fliith tiil Som iak tror eder tiil. G1R 1: 57 (1523). Warburg Rydbg 2: 221 (1900: alla krafter). särsk. (numera knappast br.) abs., övergående i bet.: anstränga sig, bemöda sig, gå upp i ett arbete; jfr lägga III 3. Prytz G1 E 3 b (1621). Jag kan arbeta när jag vill arbeta. Det har mången mästare sagt: Hin onde sitter i kroppen på Klyfvert när han lägger till. Wetterbergh GNord 29 (1862).
11) (numera föga br.) i uttr. lägga ögonen l. sina ögon till l. lägga till ögonen osv., eg.: sluta sina ögon; vanl. bildl.: få en blund i sina ögon, somna, sova; förr äv.: avsomna, dö, släppa till livet; jfr lägga I 22. Under marchen fick mången saxe lägga till ögonen, fångar togo wi ock några. KKD 2: 21 (1704). Jag lägger i natt ej ögonen till. Topelius Planet. 2: 92 (1889).
12) sjöt. landa (se d. o. II 1 a); jfr lägga III 6 b. Svart G1 47 (1561). Vi hade just lagt till (vid ön) för att rasta ett tag. Hallström Händ. 132 (1927).
LÄGGA TILLBAKA10 040, äv. 032, förr ngn gg TILLBAKARS.
2) (†) till I 21: tillryggalägga. VDAkt. 1711, nr 417 (bildl.). En liten half Svensk mil, som de med roende lagt tilbaka. Bælter JesuH 4: 589 (1757).
3) (mera tillf.) till I 24: låta (jord) gå tillbaka (under visst område). FörordnSkog. 1734, s. A 3 b.
LÄGGA TILLSAMMAN(S)10 032 l. 040, l. SAMMAN32 l. 40. [fsv. läggia saman]
1) anbringa (olika föremål) bredvid l. tätt intill varandra l. det ena ovanpå det andra; stundom: sammanföra (hö o. d.) i högar; jfr lägga I 1 b. 1Mos. 49: 33 (Bib. 1541). Widh afftonen gick iagh vth på ängian, till att läggia samman nogot höö. VDAkt. 1654, nr 56. Hon rätade på sig, lade händerna samman i skötet. Bergman JoH 240 (1926). särsk. bildl.
a) lägga (pängar) på hög, hopskrapa, samla, spara ihop. RA I. 1: 342 (1544). Genom att lefva, som jag gjort alla dessa år, har jag lagt samman inte så litet. Hallström Sparfv. 175 (1903).
b) (i vissa trakter) skjuta ihop (medel för visst ändamål). Brask Pufendorf Hist. 282 (1680). Schultze Ordb. 2553 (c. 1755).
2) (numera föga br.) fälla ihop, vika ihop, veckla ihop, tillsluta; jfr lägga I 22. Tå ladhe man tilsamman tabernaklet. 4Mos. 10: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: sedan tabernaklet hade blivit nedtaget). Svante lade skrifvelsen omsorgsfullt tillsammans och stack den in i dess vanliga gömme. Rydberg Vap. 9 (1891). särsk. (†) i vissa bildl. uttr.
a) lägga sina ögon tillsamman(s) l. samman, dö, avlida. Swedberg SabbRo 1382 (1687, 1712). Knappt hade .. (J. III) laggt sina ögon tillsamman, förr än Liturgien var likasom bortblåst från hela riket. 2SAH 14: 181 (1830).
b) lägga ögonen tillsamman(s) l. samman på ngn, döda, oskadliggöra ngn. Att han hafwer lagt ögonen samman på Swen Gertorn, och flere slike seller. G1R 16: 2 (1544). Brahe Kr. 38 (c. 1585).
3) (numera mindre br.) förena, slå ihop, sammanfoga o. d.; jfr lägga I 19 e, 22—24. Dher Kraffterna läggias til samman, haa dhe så mycket mehra macht och wärkande. Grubb 707 (1665). Så lär Rijkz Rådet och General Gouverneuren .. sökia att läggia några Församblingar tillsammans, så at i stället för 2 eller 3 Prester allenast en kan behöfwas. LReg. 289 (1679). Sekler skola flitigt lägga samman / Tankens underbara mosaik. Snoilsky 5: 171 (1897). särsk.
a) i fråga om addition. Luth Astr. 80 (1584). Talen, hvilka uti Addering läggas tilsammans, kallas Summander. Palmquist Räkn. 10 (1750).
b) (†) i fråga om läsning: binda (se binda, v. 21 a ϑ). CEGedner (1753) hos Linné Skr. 2: 146. PH 8: 523 (1766).
c) (†) i uttr. lägga sina huvuden tillsammans, slå sina (kloka) huvuden ihop. Atterbom Bref 67 (1824).
1) till I 1 b ϑ: lägga (ngt) åt sidan; äv. bildl., dels: upphöra att använda (ett klädesplagg o. d.), dels: (hop)spara (medel); äv. abs. Jag skal väl lägga undan de här lapparna, at inte Hedengren får se dem. Björn FörfYngl. 43 (1792). Det var .. inne i maj .. Jonas hade lagt undan vintervantarna. Siwertz JoDr. 5 (1928). Av en begränsad arbetsförtjänst hade han .. lagt undan, så att han nu hade i det närmaste tvåtusen kronor i sparbanken. Moberg Rosell 161 (1932).
2) (†) till III 7 a: styra undan, giva sig i väg. Peringskiöld Hkr. 1: 161 (1697). Nekar någon Skeppare, som kommer seglandes, at lägga undan, när han det kan, .. betale hela skadan (om fartygen kollidera). PH 5: 2977 (1750). —
LÄGGA UNDER SIG10 40 0. särsk.: slå under sig l. göra sig till herre över (ngt); erövra (ett område); jfr lägga I 22 a, 24. (Hertig Karl) beskyllte .. honom .. att han skulle lagt under sig några Cronogodz. HSH 10: 40 (1616). Ther efter lade Konung Ingiald under sig alt thet Riket, som förberörde Konungar hade rådt före. Peringskiöld Hkr. 1: 50 (1697; isl. orig.: lagþi hann undir sig riki þat). Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder. 1Mos. 1: 28 (Bib. 1917). —
a) med personobj.; särsk. med avs. på ngn som anbringas i lämpligt läge för att undergå aga. Engström Äfv. 66 (1908). Hon .. lade upp lille Gösta över sitt breda knä och piskade upp honom riktigt ordentligt. Hedberg Fria 200 (1933).
b) med sakobj.; ofta i utvidgad anv.: gm läggande successivt åstadkomma (ngt); jfr lägga I 11, 12. (Fästningsvallen) er icke lagder up aff graffssens båtn. G1R 24: 554 (1554). Lägga upp ankaret på relingen. Ramsten 22 (1866). (Örnburen) var så stor, att man hade kunnat .. lägga upp ett rätt stort stenkummel därinne. Lagerlöf Holg. 2: 251 (1907). särsk.
α) med avs. på mat: (på ett mer l. mindre prydligt sätt) anbringa på fat för servering. Broocman Hush. 6: 45 (1736). Emma lade upp varmrätten. Nordström Amer. 251 (1923).
β) (numera knappast br.; se dock α', β') placera (ngt) i förvar (ngnstädes), bilda ett lager l. förråd av (ngt ngnstädes); jfr lägga I 1 b ζ. RP 8: 670 (1641). Lägga upp säd, salt. Adlerbeth FörslSAOB (1798). särsk.
α') (numera mindre br.) lägga av l. hopspara (pängar). Salander Gårdsf. 467 (1758). Nu lefver han af sina räntor och lägger upp pengar för hvartenda år. Benedictsson Ber. 51 (1886). Hellström Kusk. 99 (1910).
β') (fullt br.) i utvidgad anv., i sådana uttr. som lägga upp ett förråd, ett lager o. d., (successivt) hopsamla l. åstadkomma l. skaffa sig ett förråd osv. Auerbach (1911).
γ) i sådana uttr. som lägga upp ngt i staplar o. d., så att det bildar staplar osv.; jfr lägga I 1 b μ. Jag har i dag .. mest sysselsatt mig med att lägga upp den huggna veden i en kast. LbFolksk. 62 (1890). Brädgården, där plankorna lades upp i staplar, som bildade gator liksom husen i en stad. Lagerlöf Holg. 2: 293 (1907).
δ) i uttr. lägga upp håret l. (sitt) hår (förr äv. sina hår), (på ett prydligt sätt) ordna l. uppsätta (sitt) hår; förr äv.: lägga (sitt) hår i lockar; jfr lägga I 1 b μ. Serenius L 2 a (1734). Lägga upp hår, betyder krusa, lägga i bucklor. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Jag måste klä mig .. och lägga opp mitt hår. Strindberg Kamm. 2: 70 (1907).
ε) sjöt. lägga (roder) åt lä; jfr lägga I 1 b ξ slutet. Oxenstierna Vanderdecken 141 (1865). Ramsten o. Stenfelt (1917).
ζ) oeg.
α') (i fackspr.) i fråga om stickning: slå upp (så l. så många maskor) ss. första varv (på stickan); jfr 4 slutet. Iduna 1865, s. 4. Man bestämmer vanligen vid (stick-)arbetets början, huru många maskor skola ”läggas upp”. Hubendick FlickLek. 257 (1879).
β') med avs. på klädesplagg (klänning, kjol, benkläder o. d.): (fålla upp o.) göra kortare. Sahlstedt (1773). Moberg Gr. 290 (1815).
2) till I 3: lägga fram (ngt), visa, förete; ofta spelt. med avs. på spelkort: lägga fram på bordet med framsidan upp. Uti Petite Misere ouverte kastar man ett kort och lägger upp de öfrige. ReglKortsp. 2: 7 (1809). Inte var det någon (bland säljarna på marknaden), som hade så vacker frukt att lägga upp som söta mor. Lagerlöf Liljecr. 83 (1911). (†) Then ther störste slechten haffuer och meste ölett formecter leggie vp, bliffuer for thet meste acktedt och högt vpsatt. G1R 11: 261 (1537). särsk.
a) med avs. på pängar; äv.: betala, erlägga; jfr lägga I 10. OPetri Tb. 15 (1524; uppl. 1929). Det finns ingen som kontant kan lägga upp 175 millioner. SvD(A) 1934, nr 173, s. 3.
b) med abstrakt obj. ”Lägga upp” en fråga på ett för vederbörandes syften förmånligt sätt. Kuylenstierna Statsmaskin. 92 (1926). Meteorologerna ha inte lagt upp någon skönmålning till i dag, så mycket är visst. SvD(A) 1932, nr 233, s. 10.
3) (numera bl. i Finl., föga br.) med avs. på bok o. d.: (låta trycka o.) utgiva; jfr lägga I 3, 9. ConsAcAboP 1: 59 (1642). Elgskyttarne lades upp för andra gången 1850. Vest Runebg 231 (1902).
4) i uttr. angivande att den första början till ngt utföres l. åstadkommes l. förvärvas o. dyl. l. att ngt planlägges på visst sätt l. får sina konturer l. grunddrag o. d. utformade på visst sätt; ofta med mer l. mindre abstrakt obj.; jfr lägga I 11, 12 d α, 13. Lägga upp ett herbarium. Lägga upp ett konto i banken. Det var hans lust och fröjd att få lägga upp en komposition i stora, kraftiga drag, med saftiga och starka färger. NordT 1893, s. 383. Wieselgren GDag. 103 (1901). Merkantilt skolade medlemmar .. skulle kunna föra böckerna (i produktionsföreningar) eller åtminstone lägga upp dem. EkonS 2: 536 (1901). SvD(A) 1932, nr 300, s. 6. särsk. (i fackspr.): sticka l. virka första varvet i (ett sticknings- l. virkningsarbete), påbörja (en stickning l. virkning); jfr 1 b ζ α'. Lägga upp en strumpa. 4GbgVSH V—VI. 4: 65 (1903).
5) sjöt. för längre tid förtöja (ett fartyg) o. vidtaga nödiga åtgärder för dess skyddande under den tid det icke skall användas; jfr lägga I 19. Jag söker .. Hampn och lägger up min Skuta. Spegel GW 99 (1685). (En ångbåt) som endast tidvis tjänstgör och lägges upp under långa mellantider. TT 1895, Allm. s. 10. särsk.
a) med konstruktionsväxling, intr., om fartyg: läggas upp, (för viss tid) upphöra med sin trafik. Följande passagerareångare hafva redan lagt upp för året, nämligen Aeolus, Astrea (m. fl.). VL 1894, nr 254, s. 2. Därs. 1906, nr 233, s. 4.
b) abs.: lägga upp fartyget o. i samband därmed för tillfället upphöra att vara värksam till sjöss. Sillfisket har nu nästan upphört. Härvarande vadlag ha lagt upp. SD(L) 1896, nr 105, s. 4. På krogen träffade han skeppar Östman från Gräsön, som just hade lagt upp i Gäfle. Engström Glasög. 15 (1911). Laget börjar sitt skarpsillfiske i september eller oktober. Vid jul brukar man lägga upp. SkrGbgJub. 19: 134 (1923). särsk. i utvidgad l. bildl. anv.: upphöra l. sluta med sin värksamhet; urspr. om fartygsbefälhavare l. fartygsbesättning. Janson Gast. 61 (1902). Källarmästaren är arg och missnöjd. Han är trött på allmänheten och ämnar lägga upp. SvD(A) 1929, nr 248, s. 8.
6) (†) styra l. färdas upp (ngnstädes); äv. tr.: föra l. segla (ett fartyg) upp (ngnstädes); jfr lägga III 7. G1R 7: 411 (1531). (Sten Sture) lät leggia sin pråm och jaghtar vp genom strömen. OPetri Kr. 291 (c. 1540). Säve Yngl. 29 (1854).
7) sjöt. i uttr. lägga upp i vind(en), gå upp mot vinden; lägga upp bidevind, gå upp i bidevind; jfr lägga I 1 b ξ slutet, III 7. 3SAH 1: 46 (1886). Fartyget svängde hastigt om pynten och lade upp i vinden tillräckligt länge för att (osv.). Klercker Cuba 172 (1898). UFlott. 1: 134 (1903: bidevind). —
1) med händerna l. ngt redskap flytta (ngt) ut (ngnstädes); lägga (ngt) så att det ligger utbredt; jfr lägga I 1 b. Lägga ut hvete i solen. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Det viktigaste var att lägga ut litet granris och några hudar på golvet (i lappkåtan). Lagerlöf Holg. 2: 354 (1907). särsk.
a) sjöt. med avs. på åra: vända ut över relingen (för rodd). Oscar II I. 1: 54 (1858, 1885). UFlott. 1: 162 (1882).
b) (i fackspr.) med avs. på fångstredskap (nät, långrev, snara o. d.): sätta ut; ofta i bild. Wallius KPedersson F 4 b (1622; i bild). Då man lägger ut (lång-)-Refven, sitter man på vänstra sidan i båten. Schultze Fisk. 188 (1778). Gråhårad statskonst lade / de snaror ut med hast. Tegnér (WB) 3: 66 (1818). Sparre Fyrmäst. 8 (1920).
2) (med prägel av fackspr.) göra (ngt) vidare, utvidga (ngt); jfr lägga I 2 d, 22. (Efter eldsvådan) omreglerades staden och lades ut till ett omfång, som (osv.). Höjer Sv. 3: 85 (1882). SDS 1911, nr 76, s. 8. särsk.
a) (tillf.) taga ut (stegen). För detta ändamål lade han ut stegen, i afsigt att följa den mystiska grefven. Blanche Band. 422 (1848).
b) omändra (ett klädesplagg) så att det får större omfång, blir rymligare. BoupptSthm 14/4 1673, Bil. Efter fjorton dar fick hon låta lägga ut sina klädningslif. Hedenstierna FruW 37 (1890).
3) intr.: tilltaga i omfång; särsk.: lägga på hullet; jfr lägga III 2. CAEhrensvärd Brev 2: 31 (1795). Han har lagt ut och blifvit något fetare. MoB 7: 181 (1823). Lundquist Zola Grus 473 (1892).
4) i tal l. skrift utveckla (ngt); (ut)tyda l. (ut)tolka l. förklara (ngt); redogöra för (ngt); jfr lägga I 3. Hoo haffuer thet lärt honom ath gudz ordh skulle läggias vth epter skröpelige menniskiors gerningar och exempel? OPetri PGalle F 3 b (1527). Den främmande försäkrade, att han var alldeles inne i situationen, men konsuln fortsatte i alla fall att lägga ut saken. Lagerlöf Top. 182 (1920). särsk. (†) i uttr. lägga ngn ngt ut till ondo, uttyda ngt på ett för ngn ofördelaktigt sätt. LPetri 2Post. 150 b (1555).
5) lämna ifrån sig (ngt); särsk.: giva ut (pängar), betala ut (pängar); ofta i fråga om utbetalning som ngn av egna medel (tills vidare) gör för en annans räkning; jfr lägga I 9, 10. SthmSkotteb. 3: 171 (1521). Maurice förkrossad; letar i sin portmonnai. Henriette, lägg ut för mig och låt oss gå! Jag har icke en sou på mig! Strindberg HögreR 274 (1899). Ni får väl ge mej nå'ra veckors anstånd. Det är en stor summa å lägga ut på en gång. Lagerlöf Kejs. 238 (1914). särsk. (†) med avs. på markområde som (befrias från stängsel o.) utlämnas till mulbete l. allmänt bruk inom en by. (Bönderna) beclagede sigh för salige Her Steen och begärede, att (den inhägnade) hagen skulle läggies vth igen. VgFmT II. 2—3: 98 (1584). BB 2: 5 (Lag 1734). Lägge ock ut til muhlbete, thet han thertil swedjadt, sedan han thet try åhr nyttiadt. Därs. 14: 2.
6) (†) utveckla (nit), taga ut (sina krafter); jfr lägga I 9 c β. (Han) ger mig ingenting, för allt det nitet, / Jag lade ut för honom. Franzén Skald. 5: 154 (c. 1800, 1836). Kullervo .. / Rodde nu af alla krafter, / Lade ut sin hela styrka. Collan Kalev. 2: 145 (1868).
7) med avs. på markområde: iordningställa l. aptera (till ngt); jfr lägga I 13. Runt omkring bruken blev .. (skogen) alldeles nerhuggen, och där lades marken ut till åkrar. Lagerlöf Holg. 2: 4 (1907).
8) sjöt. styra ut l. begiva sig ut (från land l. hamn); jfr lägga III 7. Läg vth på diwpet, och kaster idher nät vth till dräght. Luk. 5: 4 (NT 1526). Moberg Rosell 340 (1932). —
LÄGGA VID. [jfr fsv. läggia vidher, giva ss. ersättning] (†)
1) i uttr. lägga handen vid, gripa sig an (med ngt), ingripa, (själv) deltaga i l. utföra ett visst arbete o. d.; äv.: sätta pännan på papperet?, börja skriva?; jfr lägga I 2. Effter detta Conferenset lades handen wid och D:ni Deputati (i kyrkoordningskommittén) skrefwe altså för sina personer under det Första Capitlet om läran och religionen. KOF II. 1: 90 (1650). Han hielpte med sitt råd, han laa sielf handen vijd. Leyoncrona Vitt. 180 (1689). Brenner Pijn. 123 (1727).
2) anklaga l. beskylla (ngn) för (ngt); jfr lägga I 2 a γ. Simon (får) höra, / At Jesus ser i blund, och hörer utan öra, / Och lägger Honom vid, med middags klara skäl, / At Han had' illa giordt. Kolmodin QvSp. 2: 147 (1750).
3) i uttr. lägga vite vid, belägga (ngt) med straff, fastställa straff för (ngt); äv. lägga ngn vite vid, fastställa straff åt (ngn) för (ngt); jfr lägga I 2 b β, 16. OPetri MenFall A 6 b (1526). Erchebispen förbödh presterna läsa konung Karls breff för bönderna, och ladhe thet wijte widh, at (osv.). Dens. Kr. 238 (c. 1540). UppsDP 29/7 1602.
4) använda l. sätta till (tid o. d.); ofta i uttr. lägga vilja(n) vid, engagera sig med (all) sin vilja l. energi (i ngt); jfr lägga I 9 c (β). OPetri 2Post. 84 b (1530). Jag har lagt både tid och villja vid, at kunna utgrunda detta Hofvets tanckar. Nordberg C12 1: 76 (1740). —
LÄGGA VID SIG10 4 0. lägga (ngt) på sinnet, taga illa vid sig av (ngt), låta (ngt) gå sig till sinnes; jfr lägga I 2 c α. Knorring Cous. 1: 18 (1834). Du lägger också allt så hårdt vid dig. Wetterbergh SamhKärna 2: 32 (1857). Wulff Leopardi 121 (1913). —
LÄGGA ÅSIDO10 032, förr äv. Å SIDA. till I 1 b ϑ; eg.: lägga (ngt) åt sidan; numera nästan bl. (i skriftspr.) bildl., särsk.: kasta av sig l. befria sig från (ngt), upphöra att använda l. befatta sig med (ngt); försumma (ngt). Brenner Dikt. 1: 212 (1703, 1713). Våre bibelöfversättare böra .. icke lägga den svenska ordboken alldeles å sido. SvTidskr. 1873, s. 499. För att ledan vid arbetets ständigt överhängande krav ej skall gripa .. (människan), behöver hon ibland lägga det åsido och hämta .. vederkvickelse. Nilsson FestdVard. 185 (1925). —
LÄGGA ÅSTAD10 04. begiva sig i väg o. d.
2) (vard., mindre br.) till III 7 b. Chaisen rullade muntert utför .. höjderna, och snart lade den åstad på en lång krokig .. gata. Gosselman Sjöm. 1: 131 (1839). —
LÄGGA ÅT10 4.
1) (mera tillf.) anbringa (ngt) så att det sitter (tätt l. hårdt) åt; (vid skrivning l. borstning o. d.) trycka hårdt (med pännan l. borsten osv.); jfr lägga I 1 b. Sedan skon är dragen på foten, sammandrages den framtill, och skaftet lägges åt tätt intill benet. Landsm. VII. 5: 17 (1888).
2) (†) ansätta l. ligga över (ngn); äv. abs.; jfr lägga I 2 a β, b, III 4. Predica oordhit, lägg ååt, j tijdh och j otijdh, straffa. 2Tim. 4: 2 (NT 1526; Bib. 1541: Hålt vppå; Bib. 1917: träd upp i tid och otid). Kolmodin QvSp. 1: 27 (1732).
3) (†) i uttr. lägga sina öron åt, lyssna uppmärksamt; jfr lägga I 2 c β α'. Swedberg SabbRo 828 (1689, 1710). —
2) övertäcka l. överhölja (ngt med ngt); jfr lägga I 1 b, 7. När .. (mandeltårtan) är lagom gulbrun lägs hon väl öfver med papper. Broocman Hush. 6: 2 (1736).
3) sjöt. vrida l. vända (ett roder åt motsatt håll, ett fartyg på andra bogen); jfr lägga I 1 b ξ slutet. Rosenfeldt Tourville 91 (1698). Så snart riktigheten af denna peyling var försäkrad, lades Briggen öfver på andra bogen. Gosselman Col. 1: 1 (1828). Konow (1887).
4) sjöt. intr.; om fartyg: lägga sig på sidan; jfr lägga III 1. I samma ögonblick lade skonerten öfver så mycket, att (osv.). Gosselman SNAmer. 1: 125 (1833). VL 1908, nr 130, s. 8.
6) (†) diskutera l. överlägga om l. överväga (ngt); jfr lägga I 3, 12 d α. RP 7: 360 (1638). Jag haf:r för min Person lagt saken öf:r. AOxenstierna Bref 4: 301 (1646). (Drottning Kristina har) lagdt alt (rörande gästningsbesvären) flitigt öfwer medh dhesz Elskelighe RijkzRådh och Rijkzsens Ständer. KrögOrdn. 1664, s. A 2 b.
7) (†) sjöt. styra över (åt en plats); jfr lägga III 7. Svart G1 40 (1561). Fennia XIV. 6: 4 (1897).
Ssgr (i allm. till I 1 b): A: (II 1 a) LÄGG-DAGS, adv. (lägg- 1799 osv. lägge- 1707—1906) tid att gå och lägga sig, sängdags, liggdags. Om qwällen då läggedags war. VDAkt. 1707, nr 867. Moberg Sedebetyg 172 (1935). —
(I 9 a) -FÄRDIG. (i fackspr.) om ägg l. rom i livet på en fågelhona resp. fiskhona: färdig att läggas. FoFl. 1915, s. 7. En fågel med läggfärdigt ägg uti sig. Rosenius SvFågl. 1: 376 (1920). —
-KLÄDE, -KNIV, se C. —
-MILA. (lägg- 1758—1853. lägge- 1687—1746) (numera knappast br.) skogsv. liggmila. BlBergshV 18: 98 (1687). Dalin (1853). —
-NÄT. (lägg- 1745 osv. lägge- 1638—1847) fisk. nät som utsättes i sjön för att efter ngn (kortare) tid vittjas. OrdnLilleTull. 1638, s. C 1 a. Arwidsson o. Ohlson 9 (1911). —
-RÖR. (lägg- 1837—1865. lägge- 1551—1567)
1) (förr) mil. ett slags primitivt eldvapen, sannol. närmast avsett att användas vid försvar av skansar o. dylika befästningar. G1R 22: 209 (1551). ArkliR 1567, avd. 5.
2) zool. hos vissa insektshonor: rörformigt organ varmed honan inför sina ägg på ngt tjänligt ställe; jfr lägga I 9 a. Ström Skogsh. 297 (1837). Thorell Zool. 2: 335 (1865). —
-SPEL. leksak bestående av ett antal (tunna, vanl. skivformiga) föremål som utläggas på ett bord o. d. för att sammanfogas på visst sätt l. för att efter vissa regler bringas i ett visst läge i förhållande till varandra. Norman GossLek. 159 (1878). Mah-jong .., gammalt kinesiskt läggspel. 2NF 37: 404 (1925). —
(I 1 b, 7) -SÖM. sömn. ett slags prydnadssöm vid vilken mönsterpartiet övertäckes med tätt anbragta, med annan (finare) tråd nedsydda, parallella trådar i ngn färg l. av ngn metall. MeddSlöjdF 1897, 1: 75. Fornv. 1910, s. 175. —
B (†): LÄGGA-KNIV, -SKÄPPA, se C.
C (i sht bygdemålsfärgat): LÄGGE-DAGS, se A. —
-KLÄDE. (lägg- 1913. lägge- 1678—1698) (i fråga om ä. förh.) stycke tyg till beklädnad l. täckande av ngt. Fatab. 1913, s. 32 (1678). Bordtäcken .. 1 St legge kläde. VDAkt. 1701, nr 147 (1698). Fatab. 1913, s. 34. —
-KNIV. (lägg- 1805—1859. lägga- 1708. lägge- 1714—1930) [jfr lägga ihop 2, tillsammans 2] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fällkniv. VDAkt. 1708, nr 119. Bergstrand-Poulsen GMänn. 12 (1930). —
-MILA, -NÄT, se A. —
(jfr I 2 b β, 9, 10) -RÅG. (†) om råg ss. skattepersedel. HH XI. 1: 94 (1530). Hallenberg Mynt 167 (i handl. fr. 1545). —
-RÖR, se A. —
(jfr I 2 b β, 9, 10) -SKÄPPA. (lägga- 1533. lägge- 1530—1560) (†) om skäppa säd (råg) ss. skattepersedel. G1R 7: 180 (1530). Därs. 29: 769 (1560).
Avledn.: LÄGGARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 o. 3 r. l. m.
1) person som placerar l. bekläder l. iordningställer l. anlägger ngt o. d.; i sht ss. senare led i ssgr; jfr lägga I 1 b, 7, 12. Schultze Ordb. 2555 (c. 1755). Ambrosiani DokumPprsbr. 182 (1777); jfr Därs. 373 (1923). jfr asfalt-, gat-, golv-, sten-, tak-läggare m. fl.
3) (†) fat för förvaring av våta varor, liggare (se d. o. 8); jfr lägga I 1 b ζ. (Bladh o.) Hornstedt 149 (1784). Thunberg Resa 1: 140 (1788).
Spoiler title
Spoiler content