SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
ÅSKÅDA å3~skå2da, v. -ade (Schroderus Os. 1: 430 (1635) osv.) ((†) ipf. sg. -dde Prytz MStenbock A 2 b (1633), UHiärne Strat. 15 (1668); p. pf. -dd Phrygius HimLif. 6 (1615)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, Phrygius HimLif. 5 (1615), Granskaren 1890, nr 4, s. 3), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(åskod- (-dh-) 16171732. åskåd- (åå-, -dh-) 1615 osv.)
Etymologi
[jfr t. anschauen; ssg av Å, prep. o. adv.2, o. SKÅDA]
(utom i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande samt i avledn. numera bl. ngn gg, ålderdomligt) se på l. betrakta (ngt l. ngn), åse; granska; särsk. dels i uttr. vid första åskådande(t), vid första anblick(en), dels i sådana uttr. som till allmänt åskådande, så att alla (som vill) kan se (jfr ÅSKÅDAN, ÅSKÅDNING 1); äv. med mer l. mindre försvagad tanke på själva synintrycket, särsk.: (se o.) uppleva l. erfara (ngt), bevittna; numera i sht i speciellare anv.: vara åskådare till (föreställning l. utställning l. idrottsevenemang o. d.); jfr ANSE 1(, 2), ANSKÅDA 1(, 2), PÅSKÅDA, SKÅDA 1, 2. Phrygius HimLif. 5 (1615). Thet alle sådane Bedragare .. skola efter thenne Dag .. blifwa .. wid en Påla offenteligen på almänne Platser eller Tårg til ett nesligit Spectakel och åskådande utsatte. Schmedeman Just. 1539 (1699). Sedan wi woro inkomne uti hans Fält, åskådade han mig en lång stund utan at säga et enda ord. Ullman GrefvHänd. 74 (1782). Under gudstjänsten satt jag på en bänk framför grafven .. och åskådade den så sköna naturens omlägen på alla sidor. MoB 2: 231 (1806). En liten, gammal och utmagrad man med ett så smutsigt yttre, att han vid första åskådande uppväckte avsky. MariefredsT 1/6 1867, s. 3. Vi hafva under de tvänne sist förflutna månaderna åskådat ett af de väldigaste .. krig, som någonsin skakat det gamla Europas statssystem. Forssell Stud. 1: 281 (1870, 1875). Nakna kroppar till allmänt åskådande på torget. TrelleborgsT 17/7 1918, s. 4. Det är liv och rörelse i Vännäs ishall. På läktaren syns åskådande föräldrar, och på isen snurrar unga talanger med puck och klubba runt. VästerbK 29/8 2017, s. 27. — särsk.
a) (numera föga br.) i fråga om att (för sitt inre l. efter jordelivet) se l. uppleva Gud l. ngt gudomligt; jfr SKÅDA 1 n. Phrygius HimLif. 6 (1615). At the Heligas Siälar icke skulle åskådha Gudh förr än på then ytterste Daghen. Schroderus Os. 2: 742 (1635). Den som med trons blick åskådar en försonad Gud, och med trons warma tillit omfattar Jesu förtjenst, han uppfylles med fröjd och frid. Hagberg Pred. 1: 54 (1814). Svanberg Leva 187 (1970).
b) mer l. mindre bildl., med avs. på ngt abstrakt: ta sig an l. se på (se SE I 5) ur visst perspektiv; analysera l. reflektera över; äv.: ta hänsyn till l. i betraktande l. beaktning. Och är thenne Prophetisses flijtigheet förståndande i åskådelse emoot the andra. JPGothus EHeldin B 1 a (1636). Åskodandes bådhe Konligh Maijstäters giffna löffte om krigzpredikanternas befodran, såsom och min lägenheet och fattiga willkor. VDAkt. 1652. Att Talaren .. (framställer sitt ämne) under wisza synpunkter, från hwilka han det åskådar. Ödmann AnvPred. 49 (1807). Det må förlåtas en Svensk, att han åskådar sakerna ur Svensk synpunkt. Palmblad Norige 336 (1846). Allt man kan få veta af hvad alla människor under alla tider tänkt, åskådat, drömt och diktat sig till. Fröding Eftersk. 2: 72 (1897, 1910).
c) [efter motsv. anv. i t.; motsv. ÅSKÅDNING 2] (i ä. filosofiskt o. psykologiskt fackspr.) i fråga om att uppfatta omvärlden; särsk. liktydigt med: intuitivt (se INTUITIV 1) uppfatta (ngt); ofta i abs. anv.; jfr SKÅDA 1 n. Lutteman Schulze KantCrit. 37 (1799). Att rum och tid icke äro något i och för sig, eller några förnimmelser, utan blott former, hvarunder menniskan åskådar. Forssell Stud. 1: 276 (1869, 1875). Det absoluta är (enl. Schelling) enkelt och differenslöst och kan därför inte uppfattas genom att man räknar upp dess egenskaper, infångar det i begrepp. Det kan bara åskådas. Men .. (inte) med sinnena, ty våra sinnen är bundna till uppfattningen av ändliga ting .. (, utan endast) i en osinnlig s.k. intellektuell åskådning. Marc-Wogau FilDiskuss. 222 (1955).
Avledn.: ÅSKÅDAN, r. l. f. åskådande; i sht förr särsk. i förb. med gen.-attribut angivande det ngn ser på; numera ofta i sådana uttr. som till allmän åskådan; jfr åskådning 1. Kärleken .. syntes nu småningo kolna, / Men upblåstes i hännes Bröst af deijlig’ Iasons / Åskodan. 2Saml. 35: 217 (1662). Att en ljum, doftande sommarafton .. försjunka i åskådan af månstrimman i det porlande vattnet. Steffen BrittStröft. 242 (1895). Ställa ut bilderna till allmän åskådan. Expressen 15/10 1983, s. 16.
ÅSKÅDARINNA10032, f. (numera bl. tillf.) kvinnlig åskådare; jfr åskåderska. Wikforss 2: 476 (1804). Denna middag har ett Florentinskt Theaterssällskap ankommit och erbjudit sig att spela i mitt pallats .. de flesta Adelsdamer i staden blifva Åskådarinnor. Fahlcrantz Schiller Fiesko 113 (1821). Fruarna kunde ej vara alldeles overksamma åskådarinnor af männens meningstvister. 3SAH 14: 227 (1899).
ÅSKÅDBAR, adj. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) som är möjlig att se på; jfr åskådlig 1. Grenander Niemeyer 24 (1805). Det är icke någon sinlig, af oss åskådbar qvalitet hos magneten, som vållar att jernbiten närmar sig den. Rein Psyk. 1: 379 (1876).
ÅSKÅDERSKA, f. (numera bl. tillf.) åskådarinna. Serenius Fff 2 a (1734). Åskådarne och åskåderskorna lära ha funnit denna scen särdeles effektfull och rörande. GHT 3/6 1868, s. 1.
ÅSKÅDLIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content