publicerad: 2023
ÖMKA, äv. ÖNKA, r. l. f.
Ordformer
(ömka 1555–1888. önka (-nck-, -ngk-) 1550–1631. önkia 1612–1613)
Etymologi
(†)
1) eländigt l. ömkligt l. bedrövligt förhållande l. tillstånd; särsk. i sådana uttr. som dels det är (en) ömka att osv., dels (så) att det är ömka åt l. med (jfr ÅT, prep. I 5 a β β′, resp. MED, prep. I 22 b); ofta med särskild tanke på att se på l. bevittna ngt som framstår l. upplevs som eländigt osv.; jfr ÖMK, ÖMKAN 1. Huru gör thet, mitt hierta wee, / At iagh skal sådana önko, på barnen see. TobCom. B 2 a (1550). Tyckies migh, att thett vore önkia att skilia dem åht. OxBr. 3: 5 (1612). Then leede Sathan .. är aldeles löös worden, hwilken esomofftast driffuer och reetar begge Parterna til alt ondt, så at thet är ömka medh. Schroderus Waldt 48 (1616). Man seer nu daghligha, huru i Tyskland .. alzingen Barnatucht är, at thet är stoor ömko åth. Forsius Fosz 317 (1621). Det var just en ömka att se honom. Livijn Lifb. 64 (1810). Strömberg Baldersf. 95 (1888).
2) medkänsla l. medlidande (för ngn), medömkan; förbarmande; särsk. i uttr. ha l. draga ömka med l. över ngn; jfr ÖMKAN 2. Så at icke seenne .. skola the wara redho medh swerdet, til at hugga och slå vthan all ömko. LPetri 2Post. 294 b (1555). Sij för tina skull är jagh hijt kommen, hafvandes ömko öfver tigh. LPetri Kr. 19 (1559). Haff Ömka, med henne. Törnewall A 2 g (1694). Af ömko hans hierta brinner. Ps. 1695, 207: 9. Jesus giör / Then stygga skiön och fager: / .. Wår Öfwerst’ Präst som med osz ömko drager. Runius (SVS) 1: 28 (c. 1710). Hof Förkl. 215 (1765). — jfr MED-ÖMKA.
Ssg, se ömka, v. ssg.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content