SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖMKSAM öm3k~sam2, förr äv. ÖMKESAM l. ÖNKESAM, adj.; -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Ordformer
(ömkesam c. 1630 (: ömkesamheet)1791 (: ömkesamhet). ömkosam 15551752. ömksam 1672 osv. önkesam 1562. önkosam (-ck-) 15821613 (: oönckosamme))
Etymologi
[fsv. ömkosamber, önkesamber; till ÖMKA, sbst., l. ÖMKA, v.; etymologiskt identiskt med YNKSAM]
(numera föga br.) om person: som känner l. uttrycker medlidande l. medömkan (för ngn l. ngt), medlidsam; förbarmande; särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. över, angivande föremålet för medlidandet osv.; äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om ngns medlidande osv.; ibland äv. med huvudord betecknande ngt som väcker ömkan l. medlidsamhet hos ngn: ömklig, eländig; jfr YNKSAM. Effter han (dvs. Kristus) nw sielffuer haffuer itt sådant hierta, och så ömkosam är öffuer the wilfarande. LPetri 2Post. 184 a (1555). At .. the som rådh och rett j hender haffua, skola wara ömkosamme och benegne til at bewijsa nådh. LPetri Mandr. G 5 a (1562). Dess .. uti Ömkosamt tillstånd stadde Swärmoder. VDAkt. 1718, nr 223. Han ansåg mig med ömksamma åtbyrder. Han tycktes beklaga både min och sin nöd. Mörk Ad. 1: 346 (1743). Han, som var make till den bleka lilja / Och som nog egnas mången ömksam tår, / Var borta, som af oblidt ödes vilja, / När döden gjorde honom hjertesår. SmålPVBl. 26/5 1905, s. 2. — jfr O-ÖNKSAM.
Avledn.: ÖMKSAMHET, r. l. f. (numera föga br.) medlidsamhet l. förbarmande; ngn gg äv.: beklagande l. ömkande; jfr ynksamhet. LPetri Job 31: 18 (1563). Att oskiälige Creatur komma in på kiörkiogården, rota up grafwerna och kasta dhe dödas been, med största klagan och ömkosamhet att see uppå. KulturbVg. 2: 58 (1720). Konungen .. tog, med stor ömksamhet, up deras klagomål, och gjorde dem, af egen myndighet, frie ifrån bandlysningen. Celsius G1 1: 319 (1746). Jag är ej wan att tigga, / ej att wäcka ömksamhet. AB 25/7 1818, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content