SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖMK, r. l. f. (l. m.).
Etymologi
[fsv. ömk, önk, f.; jfr fd. ønk (d. ynk); etymologiskt identiskt med YNK; till ÖMKA, v.]
(†) om ngt som beskådas l. bevittnas: elände, ömklighet; jfr YNK 1, ÖMKA, sbst. 1, ÖMKAN 1. (När han) vmfattar / Edher hwijta hals och klappar / Mijn öghon wender jagh ifrå / At iagh then ömk ey skoda må. Holgeri Troijenb. D 3 b (1632). Det är ömk att se! Carlén TatS 1: 94 (1866). — jfr MED-ÖMK.
Ssg, se ömka, v. ssg.
Spoiler title
Spoiler content