[jfr d. østlig, mlt. ōstlik, mnl. oostelijc (nl. oostelijk), t. östlich o. det etymologiskt identiska OSTLIG; avledn. av ÖST, adv. osv.]
1) betecknande läge l. befintlighet: som finns l. ligger i öster l. österut; äv. om riktning l. rörelse: som går åt öster; jfr OSTLIG 1, 2, ORIENTAL, adj. 1, ÖSTERLIG. Dähnert 214(1746). Öen Tabago är belägen under 11. graden 15. Minuter i Norra Bredden, och är den östliga af Caribiske Öarne. AnmPT 1749, nr 13, s. 1. Vid östliga himlaranden / gick solen strålande, praktfull upp. Sturzen-Becker 3: 258(1861). (Floden) Sikiang, som rinner upp långt i sydvest .. och efter ett östligt lopp genom södra Kina faller ut i viken vid Kanton. Svensén Jord. 252(1885). Umeå, Skellefteå, Luleå, Boden och Haparanda ligger alla östligare än Mariehamn. SvD 14/9 1977, s. 16.— jfr NORD-, SYD-, VÄST-ÖSTLIG.
3) som kommer från l. tillhör l. avser l. är utmärkande för öst (se ÖST, adv. o. sbst.2 II 3); österländsk; jfr ORIENTAL, adj. 2, ORIENTALISK 3, ÖSTERLIG. (Sv.) Östlig .. (fr.) Oriental. Nyström(1795); möjl. till 1. Mera westliga än östliga äro wäl ändock personerna (i boken Bilder des Orients), äfwensom i allmänhet desza dikters sinnesart, känslor, tankar och styl. SvLittFT 1833, sp. 813. Dagboken låter oss .. följa händelserna i detta af de två östliga potentaterna så lättfärdigt började krig. KKD 2: XVII (1903). Jumkils kyrkas (dopfunt), vars stil visar byzantinska och andra östliga inslag. KatalUtstÄKyrklKUpps. 1918, s. 11.
