publicerad: 1950
ORIENTALISK or1ienta4lisk l. ωr1- osv., l. or1jen- osv., förr äv. ORIENTALSK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(orient- 1589 osv. orjent- c. 1753. -alisch 1630—1686. -alisk 1589 osv. -alsk 1738—1807, 1876 (i vers))
Etymologi
1) (†) om folkslag: östlig; som bor i öster l. i östra delen av ett land. Carpwaldus, the Orientaliske Engeländers Konung. Schroderus Os. 2: 246 (1635). Därs. 308.
2) i vissa uttr. som sammanhänga med det östromerska riket l. den grekisk-ortodoxa kyrkan.
a) (†) (det) orientaliska (kejsar)riket l. kejsardömet, det östromerska (kejsar)riket, den orientaliska kronan, det östromerska rikets krona. På thet han .. skulle sättia på sitt Hufwud then Orientaliske Cronan. Schroderus Os. 1: 537 (1635). (Högmodet) brachte thet Orientaliska Keiserdömet ifrån the Christna, i Turckens händer. Isogæus Segersk. 86 (c. 1700).
b) i fråga om den grekisk-ortodoxa kyrkan.
α) (numera mindre br.) i uttr. den orientaliska kyrkan, om den grekisk-ortodoxa kyrkan. Rydén Pontoppidan 404 (1766). Fehrman OrientK 111 (1920).
β) (†) substantiverat, i uttr. de orientaliske, de grekisk-ortodoxa kristna. Schroderus Os. 1: 196 (1635).
3) som har avseende på l. är utmärkande för (ngt i) orienten l. orientalerna, som finns i l. kommer från l. är frambragt i orienten; österländsk; äv. mer l. mindre bildl., med tanke på vissa egenskaper som tillskrivas orientaler, ss. indolens, fatalism, njutningslystnad, förkärlek för yppig prakt o. d. Orientaliska mattor, se MATTA, sbst.1 1. Orientalisk fornkunskap, vetenskapen om orientens forntid. Orientaliska kriget, i sht förr br. namn på krimkriget (mellan Ryssland o. Turkiet m. fl. makter 1853—1856). Orientaliskt fullblod, se FULLBLOD 1. Orientalisk balsam, om meckabalsam. Rålamb Resa 42 (1658, 1679). Genom Yppigheten äro alla menniskor orientaliske Herrar, till hvilkas Förlustande .. slafvar .. gyckla. Thorild 3: 367 (1794). En i en alltför orientalisk vältalighetsstil författad afhandling. JournSvL 1801, s. 405. Med orientaliska bokband menar man dels arabiska (egyptiska m. fl.), dels persiska och dels turkiska. SvSlöjdFT 1910, s. 38. Orientalisk dåsighet. Grimberg VärldH 3: 248 (1928). särsk.
a) i uttr. orientaliska språk o. d., de inhemska språk som talas i orienten (ngn gg äv. med inbegrepp av Australien); äv. (o. förr vanl.) inskränktare, om de semitiska språken jämte de av arabiskan starkt påvärkade turkiska o. nypersiska språken; österländska språk. Rudbeck Bref 95 (1674).
b) hist. i uttr. den orientaliska frågan o. d., om sammanfattningen av de internationella politiska problem som voro förknippade med det successiva sönderfallet av Turkiets välde (främst på Balkanhalvön) under 1800-talet och i början av 1900-talet. Hedberg Dagt. 76 (1876).
c) handskm. i uttr. orientaliskt skinn, skinn av det slag som i rått tillstånd utföres från vissa hamnar i främre orienten. Förbundet 1906, nr 10 —12, s. 9.
d) (förr) i uttr. orientalisk bezoar l. bezoarsten, österländsk bezoar (se BEZOAR 1). ApotT 1739, s. 12. Hammarsten FysiolK 297 (1883).
e) (†) i uttr. orientaliskt pulver, en sorts från orienten införd sodaartad vegetabilisk aska, som förr användes vid glastillvärkning. Rinman 2: 418 (1789).
f) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som orientalisk handel, handel på orienten, de orientaliska länderna, orienten, den orientaliska historien, orientens historia, orientaliska orter, orter i orienten. Brask Pufendorf Hist. 106 (1680). Nordenflycht Fruent. 49 (1761).
g) om ädelstenar o. (numera i sht) pärlor: som härstammar från orienten; äv. övergående i bet.: äkta, med utsökt glans o. mycket dyrbar (jfr k); äv. om smycken med dylika ädelstenar osv.; i fackspr. stundom i vissa uttr. som beteckna korunder av en viss färgnyans. Orientalisk topas, äv. om starkt gul ädel korund. Orientalisk safir, rubin, äv. om äkta safir osv. Orientalisk ametist, se AMETIST b. Stiernman Com. 1: 355 (1589). Så wäll Orientalischa, Såsom Swänscha demantter. HusgKamRSthm 1630, s. 115 a. KKD 5: 244 (1711; om pärlband). Grön korund kallas orientalisk smaragd. SvUppslB 30: 759 (1937).
h) zool. i uttr. den orientaliska regionen, om den djurgeografiska region till vilken man räknar Främre o. Bortre Indien, södra Kina, Ceylon, de ostindiska öarna o. Formosa. Wirén ZoolGr. 1: 402 (1899).
i) (†) i uttr. den orientaliska nationen, om sammanfattningen av de österländska folken. Schroderus Os. 2: 648 (1635).
j) (†) i uttr. det orientaliska folket, om indierna? Dhet Orientaliske Folcket wore i dhen jnbillning at Werlden allereda stååt i 700000 åhr. RelCur. 27 (1682).
k) [jfr eng. orient, lysande, dyrbar, värdefull (eg. om pärlor o. ädelstenar; jfr g)] (†) bildl., i uttr. orientaliska frukter, om fördelaktiga följder l. resultat. (Ett förbund med en mäktig härskare) förer medh sigh meer occidentaliske (dvs. ofördelaktiga), än orientaliske fruchter. Isogæus Segersk. 1307 (c. 1700). —
Spoiler title
Spoiler content