publicerad: 2023
ÖVERMÅTTAN ø1ver~mot3an2, äv. ø3ver~mot2an, äv. (numera bl. mera tillf., ngt vard. l. skämts.) ÖVERMÅTTANS ø1ver~mot3an2s l. ø3ver~mot2ans l. (numera bl. tillf.) ÖVERMÅTTEN ø1ver~mot4en, förr äv. ÖVERMÅTTO l. ÖVERMÅTTON, adv., förr äv. adj. oböjl.
Ordformer
(offuer- 1541. över- (-f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-) 1526 osv. -måtan (-th-) 1639–1653. -måthe 1595. -måthon 1617. -måtons (-o-) 1561. -måtta 1610. -måttan (-o-) 1559 osv. -måttans c. 1585, 1889 osv. -måtte (-o-) 1593–1633. -måtten (-o-) 1642 osv. -måttens 1537–1577. -måtto (-o-) 1541–1633. -måtton (-o-) 1526–1840. -måttona 1541. -måttons (-o-) 1560–1561. -måttor 1667)
Etymologi
[fsv. ivir mato, ovir matta m. fl. former; jfr d. overmaade; av mlt. övermāte, ssg av ÖVER o. MÅTTA, sbst.2 (varvid ändelsen -an möjl. är en försvenskning av mlt. -en ss. kasusändelse i svag böjning); sannol. dock äv. inhemsk bildning till sådana uttr. som över (alla) måttan (se MÅTTA, sbst.2 7 c γ, δ); för nutida språkkänsla uppfattas senare leden i formen övermåtten ss. pl. best. av MÅTT, sbst.4; med avseende på formerna på -s i ä. språkprov jfr fsv. ivirmatis, anv. i nutida sv. dock sannol. efter mönster av sådana adv. som NEDRANS o. VÄLDANS. — Jfr ÖVERMÅTTIG, ÖVERMÅTTLIG]
a) bestämmande adj. l. particip (l. annat adjektiviskt ord l. uttr.), äv. adv. (se δ): i högsta l. mycket hög grad; synnerligen l. ytterligt l. väldigt; omåttligt (se O-MÅTTLIG 2 b) l. hejdlöst; äv. närmande sig l. övergående i bet.: alltför (se β); jfr ÖVER-UT. Vppå thet synden skulle wardha öffuermotton syndogh aff bodhoordhit. Rom. 7: 13 (NT 1526). Tå wardt Isaac offuermotto häpen. 1Mos. 27: 33 (Bib. 1541). Ther Sultan eller Ståthållaren boor, är ett öfwermåtton skönt Huusz. Kiöping Resa 21 (1667). Den så öfwermåttan nödige sädes besparingen. PH 9: 471 (1770). Jag (befann) mig .. sittande på baksätet af en droska midt emot min mor och syster, öfvermåttans lycklig öfver att åter känna mig omgifven af deras ömhet. LdVBL 31/8 1889, s. 2. Den öfvermåttan roliga beskrifning han gifver. Annerstedt Rudbeck Bref CXXV (1899). Essex blev övermåttan smickrad över förslaget. Grimberg VärldH 9: 435 (1940). — särsk.
α) i uttr. så övermåttan sådan l. sådan (att (osv.)), så till den grad (se GRAD, sbst.1 2 b) sådan l. sådan (att (osv.)). Ath the arme stackere, bliffue så öffuermåttens fortungade och vtgeste aff eder som landit haffue. G1R 11: 329 (1537). Ämnet har en så öfvermåttan stor tragisk skönhet och medförer i de två första Acterne så många rörande ställen, at man gerna öfverser med hvad i den tredje kan vara mindre sannolikt. Kellgren (SVS) 4: 213 (1781). Så övermåttan ointressant! VestmLT 11/1 2020, 2: 21.
β) i fråga om ngt oönskat l. ofördelaktigt l. skadligt o. d., ofta närmande sig bet.: alltför; i alltför hög grad. Sådana öfvermåttens dyr tidt. RA I. 1: 482 (1546). At een sådan Skogzeelds itändning förorsaker sigh vthaf then öfwermåtta stora Solen(n)es heeta. Schroderus Dress. 277 (1610). Practiker emott vårtt fäderneslandh ähre öfvermotte månge och store. AOxenstierna 8: 608 (1633). Johannes Magni Svinfot war .. öfwermåtton förmäten. Broman Glys. 2: 51 (c. 1730). Åtgärder som senare, i ett lugnare och mildare ljus, kunde förefalla överilade och övermåttan drastiska. Östergren SistCig. 24 (2009).
γ) i nekande sats med försvagad bet.: (inte) särdeles (se d. o. I 3 slutet) l. vidare l. överdrivet; äv. i anv. som motsvarar δ. Hr S., som icke är känd för öfvermåttan stor redlighet. SöndN 1866, nr 51, s. 4. Det gick hyfsat bra ändå, båda döttrarna tog studenten i tur och ordning och avfirades med egna studentfester, fast familjen inte hade så övermåttan gott om råd. Boije af Gennäs JuMer 266 (1992).
δ) ss. bestämning till adv., särsk. väl; jfr γ. Hägren flyger öfwermåttan högt. Schroderus Comenius 152 (1639). Mycket wäl hafwer Consistorium tykt, ia öfvermotton wäl om H. K. Maj. bref. Schück VittA 3: 375 (i handl. fr. 1685). Som jag sade, när jag gick bort, at jag ärnade mig hit, så bad hon öfwermåttan mycket hälsa. Modée FruR 63 (1738). Danserskorna .. voro övermåttan väl betalda. DN(A) 10/12 1939, Söndagsbil. s. 1.
b) (numera bl. ngn gg) bestämmande verb: i högsta l. mycket hög grad, mycket l. väldigt; till fullo; omåttligt (se O-MÅTTLIG 2 b) l. hejdlöst l. gränslöst; äv. närmande sig l. övergående i bet.: i alltför hög grad (se slutet); förr särsk. i det mer l. mindre stående uttr. jag tackar övermåttan. Gevaliensis Jos. B 8 a (1601). Ifrån then tijdh älskade Konungen thet öffwermåtton. Schroderus Albert. 1: 5 (1638). Edert umgiänge behagar migh öfwermåttan. SwFrOrdeB 178 (1703). Kålrötter .. göda alla slags kreatur öfwermåtton. Boije Landth. 261 (1756). Majorn. Hur står det til? Fru Ä. Rätt väl, jag tackar öfvermåttan. Hummel Fruarne 29 (1797). Jag vinnlägger mig övermåttan om att folk ska förstå att (osv.). YstadAlleh. 31/5 2017, s. A24. — särsk. mer l. mindre liktydigt med: i alltför hög grad l. för mycket, till övermått. Fråtza icke öffuermåtton. LPetri Sir. 31: 19 (1561). En Eedsworen karl .. hwilken för sitt arbete skal tage som skäligt är .. och icke dyrke sitt arbete öfuermåtton. Stiernman Riksd. 557 (1604). De lida af synden .. i den mån, att de dermed betunga sig öfwermåtton. Schartau Und. 72 (1799). I Mölndal har politikerna .. lyckats krångla till det övermåttan. GbgP 21/3 1989, Sydost s. 13.
II. (†) ss. adj.: mycket l. synnerligen stor; väldig l. enorm; omåttlig (se d. o. 2) l. hejdlös; äv.: alltför stor. Att ther war icke annadt än en öffuermotons iemmer och grått medh hela hoopen. Svart G1 132 (1561). Borgernes öffvermotton girugheet och skinnerij. RP 6: 436 (1636). Och är en öfwermottan skada at alle hans Böcker .. äre förkomne. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 243 (1689). Jag har för brott om skul måst detta i öfvermottan hast berätta. Bark Bref 1: 220 (1704).
Spoiler title
Spoiler content